Skrivet: 2010-10-04, 08:36
#1
Är jag känslig?
Allt började mer eller mindre för 2år sedan då jag och sambon flyttade ihop. Vi hade träffats under ett halvt år innan.
Det gick några månader, tänkte inte direkt någongång på att han aldrig köpte blommor eller liknande till mig. Jag är sådan som person som kan överrösa med presenter, ja lite då och då åtminstone.
Så var det min födelsedag, den första vi hade tillsammans. Jag arbetade på hotell då och slutade rätt sent den dagen, var runt 19.
Jag hade köpt tårta och fika på vägen hem, men middagen skulle vi äta tillsammans. Ja, jag förväntade mig att sambon hade lagat till en middag, gjort mysigt och så.
När jag kommer hem, är det nästintill kolsvart, sambon är inte hemma ens en gång. Jag tog en snabb dusch i väntan på att han skulle komma hem. Jag visste ju att han hade slutat vid 16 tiden, alltså 3 timmar tidigare än mig.
Så dyker han upp en halvtimme senare, i träningskläder. Ja, då hade han varit och tränat...???
Hans föräldrar skulle komma till oss kl 20, så någon middag blev det liksom inte tid för. När hans föräldrar då dyker upp, så ger hans mamma mig blommor, ett kort, samt en present.
Hade än inte fått något av min sambo... Så öppnar jag presenten, där inuti ligger någon tulpanvas, ingen speciell så sett, men visade uppskattning som vanligt. Alltid bra att ha en vas tänkte jag.
Så öppnar jag kortet, höll på att svimma när jag läser det... Där står det "önskar svärmor, svärfar och Peter" (Peter=min sambo) !!?? Va? Så han hade inte ens varit iväg och köpt någon present från honom själv.. herregu tänkte jag.
Blev inte så mycket frågor kring det, mer än att jag sa till min sambo att jag antar att vasen var från dem alla, inklusive honom. Ja, svarar han.
Tiden gick och jag fortsatte precis som vanligt, jag köpte småpresenter då och då till sambon. När han fyllde år, var jag uppe nästan hela natten innan och förberedde, gjorde smörgåstårta och hade fixat med presenter osv.
Sedan tog det inte länge förrän jag sa till sambon hur jag kände det hela, hur besviken och chockad jag blev över hur han hade gjort då jag fyllde år, att inte ens lagat middagen klart, utan valde att prioritera sin träning..
Tänkte att det skulle bita på honom om jag sa det rakt ut, men nej.
Ett nytt år kom, jag fyllde år, visst han hade köpt present själv, dock inte inslagen, bara i en påse. Ok, må så vara.
Men i samma ordning, så blev det jag som lagade middagen.
Inte en enda dag har han överraskat på något sätt, inte köpt vin, inte ens planerat någon myskväll eller middag, inte en enda blombukett, inte en enda spontanpresent, inte ens när han varit iväg på tjänsteresor.
När han är iväg på sina tjänsteresor, tänker han bara på hur han skall få tid till att träna, så jag antar att köpa med någon present eller ta tid till det går helt bort för honom, utan han ägnar hellre den tiden på sin kropp.
De senaste månaderna har det hänt en del i mitt liv, väldigt jobbiga saker, som gjort att min energi dalat ordentligt emellanåt, jag har varit deprimerad och ledsen och detta vet min sambo om, vi har diskuterat detta.
Men inte en enda omtanke, inte att han kan göra något bra för mig.. Skulle uppskatta om han sa till m ig att jag inte behövde göra något i köket, utan kan lägga mig och kolla tv eller läsa en bok, medans han ordnar middagen.. bara en sådan sak.. men nej.
Jag satt och läste min jobbarkompis blogg igår, hon hade haft några jobbiga dagar med magvärk/magsår och hennes man hade kommit hem från jobbet med en bukett rosor och sedan tappat upp ett bad åt henne med levande ljus runt om i badrummet, detta hade hon fotat och lagt ut på sin sida..
Jag kunde bara sucka, och tänka.. "varför kunde inte jag finna en sådan man"?
Jag känner mig bara ledsen över allt detta, spelar ingen roll hur jag säger till sambon hur jag skulle vilja ha det osv, för han prioriterar annat ändå, jobb och träning.
Dock vet jag att han var mycket finare och omtänksammare mot sitt barns mamma, med att laga middag till henne, han köpte presenter till henne på morsdag, köpte blombuketter lite då och då.
Givetvis tänker jag "Varför gjorde han så till henne och inte till mig, vad är det som inte riktigt stämmer här?"
Eller kan det bara vara så att han är bitter över sitt liv och tycker att det inte spelar någon roll längre om han köper presenter/överraskar eller inte?
Eller kan det vara så att han kände mer för sitt ex än för mig och att det således gör att han inte bryr sig så mycket?