Vad är det som är så fantastiskt med denne så att Du måste ha denne? Han behandlar Dig som en dörrmatta, som en slav ..... Varför accepterar Du detta?
Pataplof!!!
När vargar parar sig så är det för alltid!!!
Hellre en pandabjörn än en gummibjörn!!!
I'am like the tin man trying to find a heart. Can anyboby help me?
Nja, men finns det barn med i bild så lär det fungera. Hade vi varit 2 vuxna utan barn, ja herregu då är det bara att leva livet, göra det man känner för.
Nu finns det barn att ta ansvar för. Vad skulle då hända om hans mamma skulle hamna på sjukhus? Hon är inte purung direkt, vad som helst kan ju hända. Vad händer då om jag prioriterar lika som honom?
Ingen skulle finnas hemma med barnet.. Han skulle förmodligen ge upp förhållandet om det inte fungerar med hans träning, får han inte träna-då blir han hellre ensam, hans egna ord. Han säger själv detta och att INGEN ska någonsin stoppa honom från träningen.
Men om man tänker efter lite, visst, jag må vara snäll som gör allt för hans barn, men då borde väl ändå han vara tacksam för att ha träffat en tjej som mig?
Hade det varit en annan tjej, kan inte tro att många skulle göra det som jag gör, så skulle hon flyttat ut för ett år sedan.
Hans mamma är ju såklart orolig över vårat liv, för ibland har jag åkt iväg hemifrån och hon har varit jätteorolig att ingen ska hämta sambons barn från skolan. Hon har ringt både mig och sambon och kolalt vem som hämtar barnet och vilken tid. Varför tror du/ni att hon känner oro? Ja självklart vill hon ju att jag ska se till så att barnet kommer hem tidigare och inte behöver vara på fritids, självklart vill hon att jag har huvudet med när inte hennes son har det.
Jag är orolig själv för barnet i första rum, att hon kommer att lämnas till sin farmor om jag skulle ge upp detta förhållande. Han kommer i vanlig ordning att spendera sin fritid på träning.
När jag konfronterat honom med att jag funderar på att träna samtidigt och lika ofta som honom, då säger han ju att hans mamma får ta barnet, eller så får barnet vara ensam hemma.
Vems skyldighet är det att då ta ansvar för barnet? Om han lämnar sitt barn ensam, är det då inte upp till mig, ansvaret bör väl ligga hos mig att se till så att barnet inte lämnas ensam, att barnet får mat, att barnet får allt såsom emotionellt behov, trygghet osv.
Snart blir jag förb...ad - hans barn är INTE (!!!!!!!!) ditt ansvar. Skit i hur han tar hand om sitt barn ifall du inte finns där - det är både hans ansvar men också hans rättighet och det har du inget med att göra.
Hoppade först till lite då du i ett inlägg blev kallad för martyr men nu börjar jag hålla med!!!!
Vem tror du att du är - Gud?? Det trodde nämnligen jag, nå, inte Gud direkt men en mycket nära kollega och DET ÄR/VAR INTE OK!!!
Du har fortfarande inte svarat på någons fråga om varför du fastnade för denna man och vad det är som får dig att stanna kvar!
Känner nu även igen dig - du har skrivit fler gånger tidigare (träningen, farmor, ditt engagemang osv osv).
Nu lägger jag ner - Lycka till!
Jag funderar inte bara på hur länge du kommer att stå ut med honom utan också hur länge han kommer att stå ut med dig? Jag tror att du kräver mer av dig själv än vad han faktiskt gör och sen projicerar du dina egna krav och förväntningar på honom. Du behöver inte tala om för honom vad för slags pappa han ska vara och vilken roll farmor ska ha i barnets liv ... jag fattar inte ens att du gör det till ett bekymmer. Och din tolkning av farmors ringande är ju intressant ... du skriver "självklart vill hon ju att jag ska se till att barnet kommer hem ..." osv. Ja, det är ju din tolkning men kan det också vara så att farmor är mer intresserad av att barnet faktiskt kommer hem än av dina förehavanden? Kanske farmor också vill spendera tid med sitt barnbarn och ser möjligheten att rycka in och bistå ifall ni båda har mycket att göra just den här dagen?
Och jag uppfattar också att du har en jäkla massa idéer om ansvar och och hur saker och ting ska göras. Din sambo har klargjort att träningen är viktig för honom ... och det rakt och direkt redan från början ... och jag förstår inte riktigt VAD som är problemet med detta? Du behöver uppenbarligen inte sitta hemma och ta ansvar för hans barn medan han tränar - han kan lösa omsorgen för barnet med hjälp av farmor. Så jag undrar vad detta tjat egentligen handlar om ... kan det vara så att du faktiskt tycker att han prioriterar bort dig och familjelivet ... något som du uppenbarligen värderar högt?
Nä, jag funderar faktiskt mer på varför han inte lämnar dig då dina inlägg är indränkta i ett självpåtaget martyrskap och en bitterhet som är allt annat än attraktiv. Han ska vara "tacksam" för att han har träffat en så snäll tjej som dig? Nä, jag vet inte om han ska vara tacksam för att han har träffat en tjej som försöker ge honom dåligt samvete och avstå från intresse som uppenbarligen betyder mycket för honom? Och som försöker göra sig oumbärlig? Och som använder hans barn som alibi för att få sina egna behov tillgodosedda? För det är så jag uppfattar det. Ta ett steg tillbaka och fundera på vad du vill ha ut av ditt liv och arbeta i den riktningen för då blir du nog också lättare att leva med.
Då ska jag också förklara för dig, som verkar tro att det är jag som inbillar och fantiserar ihop en hel del, för så är inte fallet!
Hans mamma ringer oss i princip varneda dag då hans barn är hos oss (pappans vecka) för hon har bokstavligen sagt att OM inte han själv kan lägga ner träningen så får hans nya kvinna göra detta (jag alltså) hon tycker att det är hemskt att jag inte prioriterar barnet när inte han gör det.
Hon har sagt även framför mig att hon tycker att vi inte ser till barnets bästa, inklusive mig, inte bara hennes son.
Hon tycker att vi har gått för långt, hon vet att hon INTE kan ändra på sin son när det gäller träningen, men hon hoppas att hon kan göra det med mig.
Barnets mamma har reagerat på detta och vet OM att farmor tar hand om barnet mycket, vilket i sin tur har blivit problem.
Hon har bokstavligen sagt att farmor inte skall ta hand om barnet utan det skall jag eller sambon göra och inga andra.
Farmor brukar ofta säga att om inte vi kan avstå från träningen eller annat som gör att barnet inte kan vara med oss, så kommer hon se till så att barnet får det bra, då kommer hon ta hand om barnet, för att vi uppenbarligen inte kan prioritera.
Och ja farmor har då hon under några månader började kl 14 på dagarna, ringt mig, sagt att hon hämtat barnbarnet och är på väg till mig med barnet. Jag pluggade heltid vid tillfället och farmor hade sagt till min sambo att hon anser att barnet skall komma hem då hon slutar, kl 13, och att plugga på heltid hemma är inte så jobbigt att man inte kan ha barnet.
Så du tror att detta inte är att famro vill kontrollera, se så att barnet kommer hem i tid..? Farmor skulle ju själv iväg på jobbet så hon kunde ju ändå inte vara med barnbarnet.
Hur är din tolkning på detta om du säger att min egna tolkning är snedvriden?
Varför tror du hans barns mamma lämnade honom? Ja, för att hon tyckte att han var för ego, tänkte bara på sig själv, sitt välmående, medans familjen fick gå i 3:e eller 4:e hand. Då kan man ju undra varför man ens skaffade familj.
Jag vet mycket väl hur jag vill ha mitt liv. Jag vill inte ha en svärmor som sitter och kollar mig, som ringer till sin son och säger att jag bör hämta barnet tidigare fårn skolan, eller som anser att jag bör avstå från min träning, som anser att jag skall ta hand om barnet under lov, om inte hennes son vill ta ledigt under skolloven. Jag vill ha ett tryggt och bra förhållande, kunna ha min fritid ibland, kunna träna eller bara åka iväg och träffa en vän, inte behöva känna att jag ska ha dåligt samvete.
Det här är en familj (svärmor och svärfar) som kommer att avstå från kontakt med mig om jag inte ser till min kvinnliga roll om att sköta sambons barn. Det är inget påhitt, så är det. Sambon säger själv att hans mamma är så och han vill helst inte ha en kvinna som blir osams med hans föärldrar.
Hans mamma har redan frågat om inte jag skall ta hand om barnet under skollovet som är om 2 veckor. Hon ansåg att barnet måste få ha ledigt och om inte jag kan vara med barnet så lär hon ta ledigt från sitt arbete, även omd et blir svårt. Varför säger hon så tror du? Är det för att hon egentligen menar "jag vill gänra vara med barnet under lovet"?
Så varför säger hon inte detta till sin egna son? Ja, svaret är ju busenkelt! Hon vet att han inte kommer ta ledigt och han ändrar sig INTE.
Min sambo kommer inte rucka på hans liv, han kommer alltid att leva för sitt utseende och det har han sagt, han har berättat klart och tydligt att INGEN varken vuxna eller hans eget barn skall hindra honom från träningen.
Jag klart jag är bitter. Jag ser mig inte som någon allsmäktig gud som skall lösa alla problem hemma, för det kan jag uppenbarligen inte göra.
Tillägg till dig "EnRiktigBitch" för du verkar ha funnit ett bra nicknamn. Det jag även ville tala om för dig, hur uppretad jag än kan bli på dina inlägg/kommentarer, så är det något i dem som får mig att reagera, inte bara negativt utan med ditt sista inlägg (igår 19:49) fick du mig att se en sak, varför väljer jag inte att vara mer ego? Ja, det har du banne mig rätt i, det är faktiskt läge att ta tag i mitt liv och göra det jag vill. Tack för att du gav mig en "spark" i röven!
Men alltså hade barnets mamma rätt att lämna honom när han missprioriterade saker och ting, men du har inte det, trots att det inte är ditt barn det handlar om?
Jag förstår att du är mån om barnet och det är jättebra såklart, men nu går det för långt.
Av det du skriver så luktar det martyrskap. Du VILL vara oumbärlig. Eller?
Eftersom du inte förstår att det är du som måste förändra dig (då han aldrig kommer göra det) så är det nog bara för dig att stanna kvar, ta hand om barnet och serva mannen på hans villkor. Sen se om du äts upp inifrån fortare än att mannen ledsnar eller tvärtom. Något av det kommer hända om det fortsätter såhär, för hur länge vill han leva med en hushållerska/hemhjälp/nanny istället för en partner?
Om han är så rotad i sitt mönster så kommer han fortsätta vara det. Och om man lever jämlikt så KAN ens intressen/hobby uppta 5 pass i veckan, om man hjälps åt/prioriterar tillsammans och går mot samma mål. Det gör inte ni, kommer ni någonsin göra det?
Jag t ex läser ca 5 böcker i veckan, men ingen i min familj blir drabbad av det. Min man arbetar borta och är hemma enbart på helgerna, men vem av oss gnäller över det? Ingen. Just för att vi ser till att få det att fungera, tillsammans.
När vi träffades så ansåg han (och vi båda) att man hjälps åt, man sköter saker tillsammans i en familj, han tyckte att det var jättebra att h an funnit en tjej som mig, som liksom han själv gillar att träna.
Hans ord varade dock inte speciellt länge, visst jag tänkte inte så mycket på det under det första året, men sedan började jag fundera mer och mer. Svärmor ansåg mer och mer att jag är kvinna och bör ta hand om barnet. Hon var flyförbanand på min sambo som inte kunde lägga om sin träningstid, att istället träna när hans barn lagt sig, istället för att träna direkt efter arbetet för att sedan vara hemma efter 19.
Men när hon såg att detta inte hjälpte, så fanns ju jag där, mig kunde hon ju försöka ändra lite på.
Visst, jag ska väl strunta i vad svärmor säger och leva efter mitt egna race, men då fungerar inte relationen till svärmor och svärfar.
Martyr..? Ja, kanske det, men jag har svårt att säga nej, även om jag säger nej, så vet jag att det finns ett litet barn som kommer i kläm och som blir bortprioriterad av sin pappa. Vem skall finnas för detta barn?
Möjligen är det bara så enkelt att det hade varit mycket lättare för min sambo om han hade funnit en tjej som inte vill ägna så mycket tid till träning och som gladeligen tar hand om hans barn.
Jag kan absolut ägna tid till hans barn, men det bör bli och borde varit mer jämlikt hemma. Tex om jag är hemma med barnet under lovet, då tycker inte jag att det är ok av min sambo att träna efter arbetstid dessa dagar. Men det biter inte vad jag säger, det bet inte på honom när hans ex sa det heller och hon vet vart hon står, hon är bestämd dam, henner sätter man sig inte på hur som helst.
Visst, vi skulel kunna besöka en familjerådgivare, men det skulle i slutänden inte ge oss något, för sambon har varit på det tidigare, men han står för det han vill och ändrar sig inte.
Och ja, jag kan hålla med dig om att det inte är direkt attraherande med en vuxen person som ger efter för allt, som gör som andra säger och vill.
Så med andra ord, kommer jag börja träna varje eftermiddag och så får vi helt sonika se hur allt kommer att bli hemma.
Varför jag föll för honom:
Han var trevlig, verkade ödmjuk, självklart en snygg muskulös kropp, helt ok utseende.
Han berättade hur han prioriterade sig själv tidigare och var ångerfull och nu tagit sitt förnuft tillfånga och tränade mycket färre dagar nu jämfört med tidigare. Han umgicks mer med sitt barn.
Han hade en superbra förklaring till att hans barn var "boendes" hos farmor och farfar under hans veckor och det var för att han hade sådant arbete att det fanns bara det alternativet.
Men så kom den grå vardagen... Han tyckte ju det var superb när jag flyttade in, för då kunde hans mamma ta en paus och jag tog "över" barnet istället.
Här hade jag lite synpunkter på att sambon kunde tala med sin chef om att få lite ändrade arbetstider de veckor han har sitt barn. Som ett exempel, börja en timme senare kanske 3 dagar per vecka/då han har barnet. Då skulle han kunna vara med barnet på morgonen.
Men det gick inte sa han bara.. ok, jag godtog det.
Men, jag vet att han skulle kunna göra detta och jag vet att OM han bara vill, så kan han lägga om tiderna åtminstone på sin träning, ta detta när barnet lagt sig.
Såklart han ville "imponera" och visa en så bra sida som möjligt för mig, men denna sida fallerade rätt snabbt. Visst, vi har samma intressen, vi har jättetrevligt tillsammans när vi väl umgås.
Nu jobbar inte jag helt fulltid och anser då att det är OK att jag tar hand om hemmet mer än vad han gör, MEN hans barn borde prioriteras mycket bättre.
Även om jag skulle uppskatta en liten present då och då, men mycket skulle hjälpa oss båda OM han kunde lägga om sitt egna schema lite lite grann.
Hans egna komentar till sin träning är och var: "folk är bara avundsjuka för att jag vill och kan träna 5 dagar i vecka".
Men du fortsätter att skriva hur det BORDE vara och hur du har TÄNKT att det ska vara. Såklart BORDE det vara så, men nu ÄR det inte så!
Det kommer säkert inte bli som du VILL att det ska vara.
Att han skulle kunna träna på kvällen - toppen, men nu ÄR det inte så.
Bra att du tänker bli lite mer ego, det är nog din enda chans.
