Jag är gift med en underbar man, men är ändå handlöst olyckligt kär i en kollega. Kollegan och jag har aldrig haft något ihop, en dans en gång på en konferens och en kompiskram är allt som har hänt. Vi jobbar också på helt olika ställen i organisationen och träffas nästan aldrig. Ändå är han det första jag tänker på på morgonen och som finns i mina tankar hela dagen.
Jag tycker han är så jäkla snygg och skulle hugga av min vänstra hand för att få en stunds hångel med honom. För det är just det, han verkar vara väldigt hängiven sin familj och är förmodligen inte ett dugg intresserad av mig. Vi funkar jättebra i de få situationer vi jobbar ihop - och vi har samma intressen, dvs vi tränar mycket båda två - men han ser förmodligen mig bara som en trevlig kollega. All heder till honom men det svider i hjärtat när jag hör att han och hans fru varit på semester i Italien utan barn. Jag blir så himla svartsjuk.
Jag hör själv hur sjukt detta låter. Kanske går jag igenom en 40-årskris. Det som är ännu konstigare är att jag och min man har det väldigt bra ihop bortsett från detta. Jag känner dock att jag sviker honom och kanske känner han på sig något för han är väldigt uppmärksam och kärleksfull. Han är en fantastisk man och vi har varit ihop i 18 år så det är inget jag vill kasta bort bara sådär.
Detta har pågått i ungefär ett halvår. Jag känner att det börjat påverka mig även fysiskt. Jag har gått ner en hel del i vikt, sover dåligt och fler och fler personer i min närhet har börjat fråga om allt är bra. Ja, vad ska jag säga?
Några goda råd skulle tacksamt mottas.
1
Olyckligt kär och gift Jag är gift med en underbar man, men är ändå handlöst olyckligt kär i en kollega. Kollegan och jag har aldrig haft något ihop, en dans en gång på en konferens och en kompiskram är allt som har hänt. Vi jobbar också på helt olika ställen i organisationen och träffas nästan aldrig. Ändå är han det första jag tänker på på morgonen och som finns i mina tankar hela dagen.
Jag tycker han är så jäkla snygg och skulle hugga av min vänstra hand för att få en stunds hångel med honom. För det är just det, han verkar vara väldigt hängiven sin familj och är förmodligen inte ett dugg intresserad av mig. Vi funkar jättebra i de få situationer vi jobbar ihop - och vi har samma intressen, dvs vi tränar mycket båda två - men han ser förmodligen mig bara som en trevlig kollega. All heder till honom men det svider i hjärtat när jag hör att han och hans fru varit på semester i Italien utan barn. Jag blir så himla svartsjuk.
Jag hör själv hur sjukt detta låter. Kanske går jag igenom en 40-årskris. Det som är ännu konstigare är att jag och min man har det väldigt bra ihop bortsett från detta. Jag känner dock att jag sviker honom och kanske känner han på sig något för han är väldigt uppmärksam och kärleksfull. Han är en fantastisk man och vi har varit ihop i 18 år så det är inget jag vill kasta bort bara sådär.
Detta har pågått i ungefär ett halvår. Jag känner att det börjat påverka mig även fysiskt. Jag har gått ner en hel del i vikt, sover dåligt och fler och fler personer i min närhet har börjat fråga om allt är bra. Ja, vad ska jag säga?
Det där är svårt.. när "det" väl satt sig på huvudet. Ett effektivt sätt är att dra in han i en hemlig relation och inse att han inte var mer fantastisk än någon annan, tex din man. Det ska du givetvis inte göra! Så jag hoppas på att nån annan varit i din sits och gjort den dyrköpta läxan och kan berätta.
2
Det där är svårt.. när "det" väl satt sig på huvudet. Ett effektivt sätt är att dra in han i en hemlig relation och inse att han inte var mer fantastisk än någon annan, tex din man. Det ska du givetvis inte göra! Så jag hoppas på att nån annan varit i din sits och gjort den dyrköpta läxan och kan berätta.
Du har varit kär i 6 månader, krake. Klart att det har påverkat dig din vikt ditt tankekraft. Du sitter i ett verkligt limbo kommer inte vidare, å det är verkligen inte bra.
Boka ett möte med honom tala om vad du känner och be honom att bekräfta att han tänker vara sin fru trogen. Om din bedömning att han är väldigt lojal mot sin fru/familj är rätt så kommer han att le, uppskatta din ärlighet och allt rinner ut i sanden för dig. Men se upp om han inte bekräftar sin trohet utan börjar se på dig med nya ögon så har du släppt tigern ur buren och vad som helst kan hända.
3
Du har varit kär i 6 månader, krake. Klart att det har påverkat dig din vikt ditt tankekraft. Du sitter i ett verkligt limbo kommer inte vidare, å det är verkligen inte bra.
Boka ett möte med honom tala om vad du känner och be honom att bekräfta att han tänker vara sin fru trogen. Om din bedömning att han är väldigt lojal mot sin fru/familj är rätt så kommer han att le, uppskatta din ärlighet och allt rinner ut i sanden för dig. Men se upp om han inte bekräftar sin trohet utan börjar se på dig med nya ögon så har du släppt tigern ur buren och vad som helst kan hända.
Min erfarenhet är att det inte aldrig eller på något sätt är värt det. Det slutar i elände och katastrof och om jag fick göra om och göra rätt hade jag gått och pratat med någon, satsat all energi på min relation och först därefter funderat på vad jag ville göra... Inget hastigt som inte går att göra ogjort. Jag vet ingen som blivit lycklig genom att ha gått vidare på den vägen. Lev ärligt och rakryggat, allt annat kostar för mycket är iaf min erfarenhet.
4
Min erfarenhet är att det inte aldrig eller på något sätt är värt det. Det slutar i elände och katastrof och om jag fick göra om och göra rätt hade jag gått och pratat med någon, satsat all energi på min relation och först därefter funderat på vad jag ville göra... Inget hastigt som inte går att göra ogjort. Jag vet ingen som blivit lycklig genom att ha gått vidare på den vägen. Lev ärligt och rakryggat, allt annat kostar för mycket är iaf min erfarenhet.
Beslut att skilja sig eller gå bakom ryggen? Jag är övertygad om att man kan skilja sig och träffa en ny och bli lycklig. Men att vara dra igång något på sidan av tror jag inte leder till något gott alls.
6
Beslut att skilja sig eller gå bakom ryggen? Jag är övertygad om att man kan skilja sig och träffa en ny och bli lycklig. Men att vara dra igång något på sidan av tror jag inte leder till något gott alls.
Du kan väl säga till dem som oroar sig att du nog är inne i en 40årskris? Jag tror ju absolut att du ska hålla dig till din man - har hört att man kan låta energin och glittret i en på-håll-förälskelse få smitta av sig på äktenskapet, men har inte riktigt begripit hur de som säger det menar.
7
Du kan väl säga till dem som oroar sig att du nog är inne i en 40årskris? Jag tror ju absolut att du ska hålla dig till din man - har hört att man kan låta energin och glittret i en på-håll-förälskelse få smitta av sig på äktenskapet, men har inte riktigt begripit hur de som säger det menar.
Som tyglat sig tills separationen var klar menade jag. Men som ändå inte ångrat en sekund. Oerhört svår sits såklart och i de flesta fall tror jag (personligen alltså) att det blir fel, att gräset inte var grönare.
8
Som tyglat sig tills separationen var klar menade jag. Men som ändå inte ångrat en sekund. Oerhört svår sits såklart och i de flesta fall tror jag (personligen alltså) att det blir fel, att gräset inte var grönare.
men visst är det något slags kris! sedan kan man ju kalla det vad man vill, det är inte så viktigt.
jag spekulerar i om det verkligen är den här kollegan som är orsaken, eller om det bara är ett symptom.
kanske handlar det om en nödvändig utvärdering av ditt liv som du måste göra, men som du drar dig för. då är det lättare att rikta energin mot något nytt, dvs en förälskelse (vi är så bra på att skolka från våra livskrav och göra något annat istället. det är "lättare" att ägna tankarna åt någon annan än att granska det egna livet).
ett halvår är en lång tid att vara förälskad i någon som inte alls uppmuntrar dig till att fortsätta tråna, därför undrar jag om det inte är dags att seriöst skrapa på ytan. jag tycker inte att det känns nödvändigt att du ska konfrontera den här mannen, utan istället dig själv. du har börjat nu, och fortsätt gärna hos en terapeut. när folk frågar kan du lugnt och ärligt säga att du behöver lära känna dig själv, för oavsett vad det är som spökar, så är åtminstone det sant. du behöver ta reda på varför du reagerar som du gör.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
10
men visst är det något slags kris! sedan kan man ju kalla det vad man vill, det är inte så viktigt.
jag spekulerar i om det verkligen är den här kollegan som är orsaken, eller om det bara är ett symptom.
kanske handlar det om en nödvändig utvärdering av ditt liv som du måste göra, men som du drar dig för. då är det lättare att rikta energin mot något nytt, dvs en förälskelse (vi är så bra på att skolka från våra livskrav och göra något annat istället. det är "lättare" att ägna tankarna åt någon annan än att granska det egna livet).
ett halvår är en lång tid att vara förälskad i någon som inte alls uppmuntrar dig till att fortsätta tråna, därför undrar jag om det inte är dags att seriöst skrapa på ytan. jag tycker inte att det känns nödvändigt att du ska konfrontera den här mannen, utan istället dig själv. du har börjat nu, och fortsätt gärna hos en terapeut. när folk frågar kan du lugnt och ärligt säga att du behöver lära känna dig själv, för oavsett vad det är som spökar, så är åtminstone det sant. du behöver ta reda på varför du reagerar som du gör.
Oj det kunde ha varit jag. Eller nästan i alla fall. Jag har också förälskat mig i en gift man på avstånd. Vi har flirtat en hel del och det finns väldigt starka vibbar mellan oss men absolut ingenting mer. Jag tror som du att det kan vara lite av en 40-års kris. Jag har varit gift länge och tre underbara barn. Vi har det bra min man och jag. När vi någon gång per år får egen tid har vi det mycket bra. Men för det mesta är det vardag och plikter och jobb och barn och rutin. Alltså inte mycket romantik och spänning. Det saknar jag. Jag vill inte byta ut min man men jag vill ha den där spänningen som man bara får i början av ett förhållande. Den är så stark och så magisk. Nästan som en drog. Jag har också gått ner i vikt och sover dåligt men försöker vända det till något positivt.... att minska i vikt i alla fall :-) Känslan när vi ses och han ler mot mig är så stark att jag blir svimfärdig. Jag skulle också göra vad som helst för att hångla med honom. Ska jag aldrig mer få uppleva den elektriska spänningen i mitt liv?
11
Oj det kunde ha varit jag. Eller nästan i alla fall. Jag har också förälskat mig i en gift man på avstånd. Vi har flirtat en hel del och det finns väldigt starka vibbar mellan oss men absolut ingenting mer. Jag tror som du att det kan vara lite av en 40-års kris. Jag har varit gift länge och tre underbara barn. Vi har det bra min man och jag. När vi någon gång per år får egen tid har vi det mycket bra. Men för det mesta är det vardag och plikter och jobb och barn och rutin. Alltså inte mycket romantik och spänning. Det saknar jag. Jag vill inte byta ut min man men jag vill ha den där spänningen som man bara får i början av ett förhållande. Den är så stark och så magisk. Nästan som en drog. Jag har också gått ner i vikt och sover dåligt men försöker vända det till något positivt.... att minska i vikt i alla fall :-) Känslan när vi ses och han ler mot mig är så stark att jag blir svimfärdig. Jag skulle också göra vad som helst för att hångla med honom. Ska jag aldrig mer få uppleva den elektriska spänningen i mitt liv?
Om han skulle överge sin familj för dig så skulle han inte vara den fantastiske man som du drömmer om.
Jag skulle tro att du är kär i bilden du har av honom. Den behöver inte alls stämma med verkligheten, men det gör det hela svårare. Att vara kär i nån som man faktiskt ser realistiskt på är så mycket svårare än i en drömbild.
Vad vill du med din man? Skulle du vilja skiljas även om den här andra fanns? Ta lite tid och energi och gör roliga saker med din man, låt honom visa sina bättre sidor och fundera på hur du vill göra med honom innan gör nåt.
12
Om han skulle överge sin familj för dig så skulle han inte vara den fantastiske man som du drömmer om.
Jag skulle tro att du är kär i bilden du har av honom. Den behöver inte alls stämma med verkligheten, men det gör det hela svårare. Att vara kär i nån som man faktiskt ser realistiskt på är så mycket svårare än i en drömbild.
Vad vill du med din man? Skulle du vilja skiljas även om den här andra fanns? Ta lite tid och energi och gör roliga saker med din man, låt honom visa sina bättre sidor och fundera på hur du vill göra med honom innan gör nåt.
ska jag aldrig mer få uppleva..... den tanken är så otroligt förförisk och farlig. jag vet många människor som fastnar i den tanken. ska jag aldrig mer få vara gravid, amma, bli nykär, hålla ett nyfött barn i mina armar, flirta, äta gräddbakelser, mm.
Jag känner många som fastnar där och inte tar tillvara på det de har. De sörjer hela tiden "ska jag aldrig mer...."
13
ska jag aldrig mer få uppleva..... den tanken är så otroligt förförisk och farlig. jag vet många människor som fastnar i den tanken. ska jag aldrig mer få vara gravid, amma, bli nykär, hålla ett nyfött barn i mina armar, flirta, äta gräddbakelser, mm.
Jag känner många som fastnar där och inte tar tillvara på det de har. De sörjer hela tiden "ska jag aldrig mer...."
Mitt råd är helt sonika "Släpp tanken!". Ditt inlägg får mig att tänka på en av mina vänner som hakade upp sig på en förälskelse av det här slaget och som det tog enomt mycket av hennes energi och tankekraft.
Det började med att hon skapade sig en bild av den "perfekta mannen" som var, snygg, framgångsrik och hängiven sin familj/fru. Det var främst det senare som attraherade henne. Hon drev detta vidare och började inbilla sig att han också kände något för henne. Hon konfronterade honom och sa att hon kände hans känslor och blickar osv. Han fattade ingenting. Blev lite smickrad kanske men gjorde det också klart för henne att han älskade sin fru och ingen annan. Hon grät förstås då hon kände sig både besviken och förödmjukad. Men de var ändå tvungna att ha kontakt lite sporadiskt. Men hon släppte inte tanken trots nederlaget utan tänkte att ... "han älskar henne varför kan han inte erkänna det för sig själv?"
Ja, situationen blev mer och mer skruvad. Jag bad henne släppa det men hon kunde inte. Det blev fruktansvärt pinsamt då hon drevs till att göra den ena stolligheten efter den andra. Ja, förde detta något positivt med sig? Ja, hon lyckades lämna sitt eget äktenskap efter år av missnöje. Kanske gav den obesvarade förälskelsen henne kraft att göra just detta. Men själv tyckte jag att det var tungt att se henne i processen då det var uppenbart att hennes fantasi skenade vilt samtidigt som hon själv inte kunde skilja mellan det som var verkligt och det som var önsketänkande. Nu lever hon ensam. Men är hon lyckligt för det? Nix. Verkligheten slog till ganska skoningslöst när hon vaknade upp ur sitt delirium.
16
Mitt råd är helt sonika "Släpp tanken!". Ditt inlägg får mig att tänka på en av mina vänner som hakade upp sig på en förälskelse av det här slaget och som det tog enomt mycket av hennes energi och tankekraft.
Det började med att hon skapade sig en bild av den "perfekta mannen" som var, snygg, framgångsrik och hängiven sin familj/fru. Det var främst det senare som attraherade henne. Hon drev detta vidare och började inbilla sig att han också kände något för henne. Hon konfronterade honom och sa att hon kände hans känslor och blickar osv. Han fattade ingenting. Blev lite smickrad kanske men gjorde det också klart för henne att han älskade sin fru och ingen annan. Hon grät förstås då hon kände sig både besviken och förödmjukad. Men de var ändå tvungna att ha kontakt lite sporadiskt. Men hon släppte inte tanken trots nederlaget utan tänkte att ... "han älskar henne varför kan han inte erkänna det för sig själv?"
Ja, situationen blev mer och mer skruvad. Jag bad henne släppa det men hon kunde inte. Det blev fruktansvärt pinsamt då hon drevs till att göra den ena stolligheten efter den andra. Ja, förde detta något positivt med sig? Ja, hon lyckades lämna sitt eget äktenskap efter år av missnöje. Kanske gav den obesvarade förälskelsen henne kraft att göra just detta. Men själv tyckte jag att det var tungt att se henne i processen då det var uppenbart att hennes fantasi skenade vilt samtidigt som hon själv inte kunde skilja mellan det som var verkligt och det som var önsketänkande. Nu lever hon ensam. Men är hon lyckligt för det? Nix. Verkligheten slog till ganska skoningslöst när hon vaknade upp ur sitt delirium.
Många svar här ovan är inne på något slags antingen eller. Man kan alltså inte vara både gift OCH förälskad? Mig veterligt är det fullt möjligt och riktigt trevligt. Tänker så här:
Förälskelse måste, tack och lov, inte betyda att man ska hångla, ha sex, flytta ihop och skaffa gemensamma ungar. Förälskelse är en känsla som kommer och går och föremålen för den ändras lite nu och då, ett äktenskap däremot är någonting man valt att leva i tillsammans med den man älskar. Hur fin relation man än lever i så är den ingen försäkran mot förälskelser och förälskelser behöver inte vara ett hot. Om man förälskar sig betyder det ju INTE att någonting i ens förhållande är fel, trasigt eller förbrukat. Att man genom livet möter underbara människor som det klickar med är ABSOLUT inte någon anledning att göra slut på ett fungerande förhållande.
Däremot är det ju väldigt tråkigt för dig att förälskelsen får dig att må dåligt. Du har fastnat i en negativ energi. Jag tror inte att det beror på att din förälskelse är obesvarad, utan för att du tar den på lite för stort allvar. Du har målat upp någon förväntning som inte infinner sig. Se dig själv och försök förstå hur du fungerar. Du kanske tror att "förälskelse i någon annan = det finns något fel i relationen till din make". Du kanske tror att "förälskelse = du måste vinna den här andra mannen". Du vet inte fram eller bak? Du snurrar i sängen om nätterna och söker svar på frågor du nyss inte visste fanns? Se vad det är och låt det hela bara vara en liten förälskelse, en i grunden glad känsla. Det är inget världsomvälvande som hänt dig. Bara en fin liten sak du fått att spara i hjärtat. Känn hur det värmer istället för att suga energin ur dig. För att avdramatisera det hela kan du berätta för en kompis, eller kanske för din man om ni har en sådan trygghet i botten.
Hoppas du kommer på fötter snart och kan le mot allt det goda.
17
Så här kanske Många svar här ovan är inne på något slags antingen eller. Man kan alltså inte vara både gift OCH förälskad? Mig veterligt är det fullt möjligt och riktigt trevligt. Tänker så här:
Förälskelse måste, tack och lov, inte betyda att man ska hångla, ha sex, flytta ihop och skaffa gemensamma ungar. Förälskelse är en känsla som kommer och går och föremålen för den ändras lite nu och då, ett äktenskap däremot är någonting man valt att leva i tillsammans med den man älskar. Hur fin relation man än lever i så är den ingen försäkran mot förälskelser och förälskelser behöver inte vara ett hot. Om man förälskar sig betyder det ju INTE att någonting i ens förhållande är fel, trasigt eller förbrukat. Att man genom livet möter underbara människor som det klickar med är ABSOLUT inte någon anledning att göra slut på ett fungerande förhållande.
Däremot är det ju väldigt tråkigt för dig att förälskelsen får dig att må dåligt. Du har fastnat i en negativ energi. Jag tror inte att det beror på att din förälskelse är obesvarad, utan för att du tar den på lite för stort allvar. Du har målat upp någon förväntning som inte infinner sig. Se dig själv och försök förstå hur du fungerar. Du kanske tror att "förälskelse i någon annan = det finns något fel i relationen till din make". Du kanske tror att "förälskelse = du måste vinna den här andra mannen". Du vet inte fram eller bak? Du snurrar i sängen om nätterna och söker svar på frågor du nyss inte visste fanns? Se vad det är och låt det hela bara vara en liten förälskelse, en i grunden glad känsla. Det är inget världsomvälvande som hänt dig. Bara en fin liten sak du fått att spara i hjärtat. Känn hur det värmer istället för att suga energin ur dig. För att avdramatisera det hela kan du berätta för en kompis, eller kanske för din man om ni har en sådan trygghet i botten.
Hoppas du kommer på fötter snart och kan le mot allt det goda.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
