Samsyn och insyn

[Anonym]

Nu börjar det bli allvar på relationsfronten då samboskapet kryper allt närmare. Men jag är fundersam. Det finns saker som inte känns riktigt 100. En av de sakerna gäller ekonomin. Vi har skapliga löner båda två. Jag har väl kanske en mer trygg inkomst som är något högre. Frid och fröjd.

Men. Jag tror inte att vi har en samsyn på hur pengarna ska användas då vi uppenbart prioriterar olika saker. Han tycker om att "unna sig" saker medan jag är mer asketiskt lagd. Jag kan leva på havregrynsgröt medan han vill ha specialrökt skicka på den butiksbakade limpan. Han vill lägga pengarna på sitt hus - helt OK - jag vill varken ha del i huset eller sponsra eventuellautbyggnader. Det är inget hus som jag skulle ha köpt i första taget. Nu kretsar dock en stor del av hans tankar kring hur boendet ska kunna utvecklas och förbättras. För min del är det helt oviktigt. Jag kan bo i en sunkig tvårummare inne i stan. (Mitt hem är inte min borg utan bara ett ställe där jag sover och förvarar mina grejer.) Nu är ju jag inte dummare än att jag förstår att samboskapet är en förutssättning för att han ska ha råd med allt det han drömmer om. Och detta gör mig lite ängslig. Jag vill inte hamna i en situation där mina pengar blir hans pengar eller där jag bara "förväntas" täcka upp de andra utgifterna bara för att han lägger sina pengar på att förverkliga sina drömmar.

Hur har ni resonerat kring ekonomin när ni flyttade ihop? Har ni checkat av varandras syn på pengar, prioriteringar och tankar kring fördelningen av utgifter osv? Jag har läst en del trådar där den ekonomiska balansen varit klart rubbad till förmån för den ena parten och så vill inte jag ha det. Finns det något jag kan eller bör göra innan jag börjar packa? Det känns sjukt jobbigt att ta upp sådana här saker. Jag har dock gjort det några gånger men mötts av en försäkring att det inte kommer att bli några problem. Och det gör mig förstås ännu ängsligare ...

[PetraR]

....att man måste kunna diskutera såna här saker i detalj faktiskt innan man flyttar ihop. Om han äger huset och det är tänkt att det så ska vara, är du inte skyldig att, eller ens kan förväntas dela kostnader för tillbyggnationer eller så. TYcker jag. DÄremot kanske man ska sätta av en summa pengar varje månad för ev underhåll då du och ev barn oxå är med och sliter på huset....
Detta kan ju endast handla om mindre summor/permånad förstås.

Pengar är en av de vanligaste orsakerna till gräl i parrelationer.

Det är viktigt att kunna diskutera det på allvar, men ändå på ett sansat sätt.

Jag tycker du ska fråga honom rakt ut hur stora kostnader det kan tänkas bli som ni ska dela på. DU har ju rätt att få veta vad för slags utgifter du kan tänkas få framöver.
Bättre att reda ut sånt nu än att det blir en stoppkloss senare!

Lycka till!

[cogitoQ]

ängslig med all rätt tycker jag, ni verkar ha väldigt olika syn på pengar och detta måste ni nog reda ut i grunden innan ni flyttar ihop.

[Anonym]

Jag är lite under medel, han är medel, men vi har inte gemensam ekonomi. Jag vet ingenting om hans konton och han vet ingenting om mina och det fungerar bra. Vi håller reda på vad som är hans och vad som är mitt, det negativa är, tror jag, att barnen får höra mitt och ditt.

[Ano]

Prata om hur ni ska göra med ekonomin... Har också haft problem med det där.

Nu är vi gifta och har barn och bestämde oss för att dela lika på allt... funkar liksom inte längre att hålla på att tjata att jag minsann köpte 3 byxor åt lillen förra mån med mina pengar etc etc... det negativa är ju att jag inte kan gå och köpa mig 2 par skor när jag vill längre utan att diskutera det med min man.

Fast ändå skönt att slippa tjatet om att man lägger för mycket pengar hit o dit...vad som är ditt är mitt...har funkat hittils! Men kanske är det något längre fram i ett samboförhållande eller om man gifter sig och/eller skaffar familj.

[krax]

det känns som om ni inte riktigt är redo ännu för att flytta ihop. ekonomin måste för det första vara solklar för er båda för att det ska funka. ett förslag är ju att du betalar en fast hyra till honom som inbegriper slitage och renovering, de båda senare brukar vara väldigt låga samt att det inte handlar om att bygga en ny veranda. han verkar ju ha illusionen att dina pengar ska täcka mycket som hans inte räcker till. ha ett räkningskonto där ni sätter in pengar som ska täcka löpande utgifter, och behåll sedan resten för er själva. vill ni spara till semestrar etc tillsammans, så öppna ytterligare ett konto för det där ni sätter in lika mycket varje månad. etc. dvs håll det tydligt, öppet och kommunicera ofta om det.

men för det andra så kan jag tycka att bo tillsammans också innebär att man är intresserad av bostaden tillsammans. jag menar inte att man ska fascistpynta och tycka att hemmet är allt, men att över huvud taget inte ha någon känsla för platsen man delar, tror jag kan skapa slitningar. I synnerhet eftersom han är väldigt fäst vid sitt hus, och du tycks på nåder stå ut med det. har du sagt till honom det du har skrivit här? att du inte bryr dig ett smack om hans hus? (jag fördömer det inte, bara undrar.)

[TS]

Jag har nog varit ganska tydlig med att hans hus knappast är mitt "drömhus". Jag har föreslagit att vi ska leta rätt på något "eget" som vi båda kan trivas i. Han är väl öppen för det men jag vet ju också hur mycket han känner för sitt hus (som han har byggt själv). Jag tror han har blivit lite "hemmablind" då han inte ser renoveringsbehovet på samma sätt som jag. Han går väl runt och grejar lite men jag tycker bara att han sätter lite fernissa där en totalrenovering krävs. Så frågan är ju om jag står ut med att se det som behöver renoveras utan att själv ta tag i det?

Jag tycker din idé med ett gemensamt utgiftskonto samt att jag betalar hyra låter bra. Jag vill faktiskt inte att han ska ha insyn i min ekonomi, varken när det gäller sparande eller försäkringar. Jag tycker inte heller att jag behöver insyn i hans - om han inte har tokstora skulder och betalningsanmärkningar förstås. För det kan ju också påverka min ekonomi negativt.

Jag misstänker att han skulle kunna ha synpunkter på både det ena och det andra när det gäller min ekonomi. Mina barn är t ex ganska "dyra i drift" och jag betalar mer än gärna för deras projekt. Jag skulle inte kunna tänka mig "rättvisa" på det området d v s att våra barn ska kosta lika mycket. Speciellt inte när han hans barn är fler till antalet och också mer "krävande" på det ekonomiska området. De skulle gladeligen spendera mer pengar om de bara fick möjligheten. Vem skulle inte det? :-).

Usch, inte trodde jag att pengar och boende skulle få så stor betydelse för mitt beslut. Vad hände med min hippiestil då hag var beredd att bosätta mig i en träkoja och käka bär med min älskade?

[krax]

när min pappa gifte om sig, så hade han och hans fru helt delad ekonomi, och det förblev så tills han gick bort. hon köpte till sina barn, han till mig. någon gång då och då betalade de för varandras vad-det-nu-var, men de höll nog balansen rätt bra i huvudet. De hade också äktenskapsförord och andra papper i ordning. De hade nog rätt så god insyn i varandras ekonomi, men la sig aldrig i vad den andre gjorde. Till och med lånet på huset skrev de i varsitt namn och band lånen olika. Det var faktiskt väldigt smidigt, och skulle jag hamna i den sitsen, skulle jag nog göra likadant. Oromantiskt? Tja, ansvarsfullt, tycker jag.

Om du tror att du kommer att bli frustrerad i hans hus, tycker jag nog att du verkligen ska tänka ett par varv till. Han tror givetvis, oavsett vad du har sagt till honom, att du kommer att ändra dig och tycka som han. Om dina ord och handlingar inte är desamma, lyssnar hjärnan hellre på handlingarna, dvs att du faktiskt flyttar in. Varför inte fortsätta i gott särboskap?

[skanetjej]

Egna bankkonton/kort.

Skriva papper.

Du får vara riktigt tydlig och även vara beredd att göra slag i saken OM det skulle visa sig att han gjort av med sina pengar.

[vardaglia]

Jag skulle ju tycka att separat ekonomi skulle vara er modell. Ni behöver sätta er ner tillsammans, och hur trist det än låter, speca upp hur era kostnader skall fördelas framöver. Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft gemensam ekonomi (som jag har nu sedan typ ett halvår tillbaka) eftersom jag inte litat på min fd man och hans sätt att hantera pengar (vilket visade sig mycket klokt i efterhand...) Men min man som jag lever med idag tar ett jätteansvar för vår ekonomi och jag litar fullständigt på honom och hans sätt att hantera pengar - han gör det betydligt bättre än jag och det är såååååå otroligt skönt att för första gången i mitt liv, våga släppa taget om den kontrollen!!!
Men ni kan ju känna efter också. Ge det ett tag och se hur det känns längre fram?
Jag kan tänka mig att om ni inte hittar ett gemensam förhållningssätt, så kan en sån här sak hota att tippa hela grejen i sank!

[MrsEM]

Tråkigt nog är pengar och ekonomi det som ger upphov till flest bråk i de allra flesta relationer och familjer. Tragiskt att något så "tråkigt" kan få förstöra en i övrigt fin relation.

MEN som du säger så är det nog viktigt att ni verkligen går igenom vad ni har för värderingar och gränser när det gäller pengar. För annars tror jag att ni kommer få problem och var oense längre fram även om han säger att det inte är någon fara. Känns något som ett stort problem i början av en relation?? ALLA problem och misstolkningar brukar komma längre fram när den första tidens rosaskimrande moln lagt sig lite...

Jag tycker dock inte att pengar ska vara anledningen till att du tvekar på om ni ska flytta ihop eller inte. Ekonomin får inte vara det som styr allt i livet. Vill man hellre ha kärlek eller pengar? Jag skulle hellre välja kärlek vilken dag som helst... Och det är ju så att man måste "kompromissa" lite i en relation inom alla områden. Helt plötsligt är man inte själv utan någon annan att också ta hänsyn till. Så att allt man gjort förut kan inte längre vara på exakt det sättet...
Just därför är det nog extra viktigt att verkligen gå igenom värderingar, prioriteringar och mål i livet innan man flyttar ihop och ska "dela" på allt...

Förstår om det känns "osexigt" att ta upp en sån konversation, det tycker jag också men ändå super viktig tror jag...

Min man var mer som dig och jag mer som din man när vi träffades. Han kunde äta spaghetti och ketchup typ varje dag medan jag älskar att laga "mys" middagar till oss. Vi hade ingen sån diskussion innan vi flyttade ihop men båda vi är så noga med att kärleken är det viktigaste så att vi inte bråkar om pengar, städsysslor osv men jag vet att inte alla är på det sättet... Jag har dock blivit mer "ekonomisk" och han lite mer "oekonomisk" så vi har anpassat oss rätt bra

Om du känner att du skulle välja dina pengar före er kärlek så tycker jag nog att ni ska prata om ekonomin innan flytt...

Good Luck!

[LoveAndJoy]

Det är sant att ekonomin får mig att tveka. Jag har gått på en nit tidigare och det slutade med en ekonomisk brakförlust för min del och ett riktigt plus för exet. Han hade en otroligt dyr hobby som han spenderade pengar på och han spekulerade också med värdepapper. Det sket sig rejält och han fick en rejäl skuld att betala av. Han levde på "existensmiminum" och jag betalade allt.

Jag hade också ett intresse men det var ett samlarintresse. Och vad var det vi delade på när vi separerade? Ja, inte var det hans pengar som han bränt på hobbyn och "investerat" i värdepappren. Nix, det var min samling som rök till hälften. Gissa om jag kände mig blåst. Han brände sina pengar och hade inget. Jag sparade mina och fick dela med mig av hälften :-).

Jag kommer nog att välja att vara särbo tills jag vet hur landet ligger när det gäller ekonomin. Magkänslan ger mig lite konstiga vibbar. Och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Inte än.

[Mamma Erik]

Separat ekonomi känns väldigt rätt (känns i sig alltid rätt för mig )
Men här är det så uppenbart att det är det enda rätta. Kom överens med varandra om de gemensamma utgifterna.

Det som kan vara kruxet är väl maten, men bestäm er för en bas som båda kan acceptera och så får han betala för sin egen matlyx.

[MrsEM]

Tråkigt att du blev "utnyttjad" på det sättet. Och det är ju det som tyvärr händer när vi blir "lurade" av någon vi älskat att vi dömer alla nästkommande partners trots att det är en helt annan människa vi träffar. Så den nya killen/tjejen får ta all den skit som den tidigare lämnat efter sig.

Jag förstår och jag vet att man fungerar så i rent skydd för sin egen del, för att inte råka ut för det och bli sårad igen... Tyvärr blir effekten att den nya partnern inte känner sig accepterad för den han är och hans goda intentioner/avsikter med ert förhållande.

Det är svårt men något som vi måste jobba på är att inte döma någon baserat på det förflutna. Så även om jag blivit bedragen och lämnad så måste jag -om jag vill uppleva ÄKTA kärlek igen- släppa det och våga släppa in och lita på någon igen.

Annars kommer vi nog alltid att få leva med det förflutna och rädslan utav det och därmed inte kunna få uppleva det där fantastiska när man bara ger sig hän...
Och ju fler gånger man blir utsatt för något som ex. otrohet desstu mer intalar man sig själv att alla är exakt likadana men innerst inne så vet vi ju att det inte är sant.

Jag skulle inte vilja bli dömd baserat på min mans ex, skulle tycka att det var rätt jobbigt i längden om han "beskyllde" mig för saker som han råkat ut för tidigare MEN inte från mig...

Därför är det nog viktigt att gå in i varje relation som om den är ett helt oskrivet papper och sedan ta det därifrån...

Därmed inte sagt att man ska var "dum" och bara låta sig lyssna till allt men att ändå gå in med en open-mind för att varje enskild människa man träffar... Vi alla förtjänar ju ändå det!

[LoveAndJoy]

Man lär sig av misstagen. Jag har inget emot att ge mig hän men den här gången vill jag ha ett skyddnät under mig. Det var kanske tur att det var inom den materiella biten som jag blev bränd för där går det kanske att tänka till och skydda sig på ett annat sätt. Man repar sig nog också lättare ekonomiskt än känslomässigt. Jag tro inte att exet hade som avsikt att hamna i en ekonomisk knipa och sen dra fördel av mig. Det blev bara en situation som vi båda fick förhålla oss till i praktiken. Men ... det var då det. Nu vill jag aldrig hamna i den situationen igen. Eller något annat som är lika illa. Jag försöker liksom bädda sängen nu som jag senare kommer att vara tvungen att ligga i :-).