Homosexualitet och barn

[Om barnen=anonym]

Hej! Finns det verkligen inget HBT-snack på forumet? Hur som helst vet jag inte riktigt var jag ska ställa min fråga, så jag provar här.

Jag undrar hur tidigt man kan veta om ett barn är homo- eller kanske bisexuell? Jag har två döttrar, där den ena alltid varit Flicka med stort F, pratat om sina framtida barn och mannen hon en dag ska gifta sig med.

Den andra har alltid varit mer pojkflicka, om än inte överdrivet utpräglat. Hon är 7 år nu och har t.ex. varit enda tjejen i fotbollslaget, har till och från haft kort pojkfrisyr, men går även klädd i klänningar och har ibland tjejig frisyr. Nyligen kom hon hem och berättade att hon och X nu är flickvänner och att de hade kysst varandra i skolan.

Jag fattar att barn måste få prova sig fram och undersöka sin identitet och sin sexualitet och jag ser absolut inget fel i att hon säger sig ha en flickvän. Både jag och maken har en öppen attityd och känner såväl homosexuella som personer som bytt kön. Skulle 7-åringen växa upp och visa sig vara lesbisk skulle det kännas helt OK för oss.

Men det jag grunnar på är hur tidigt i livet man kan veta om man dras till det egna könet. Och hur man i så fall ska kunna stötta henne i att bli den människa det är meningen att hon ska vara.

Tacksam för input.

[marib]

men å andra sidan.. Varför inte?

Jag har aldrig gjort nån affär av det där med kösntillhörighet. De är individer. Killarna har fått haft både lackskor och klänning när de velat och tjejerna har fått bilar och kalsonger (boxer shortsen är fö outstanding bekväma ). Det har aldrig varit några tabun.

De får känna efter själva. Vi pratar öppet om att det finns olika sorters människor och att det är lika ok att tycka om samma kön som det andra.. eller båda.

Om den dagen kommer då det visar sig att någon av dem är gay eller bi.. tja.. Då kommer de att behandlas precis likadant som idag.

Det viktiga är att de blir lycliga.

Jag tror inte man ska bekymra sig så mycket i de banorna. Det lär ge sig själv.

[Anonym]

Jag tycker att ni stöttar henne redan nu genom att ha den synen ni har och den acceptansen för den hon är
Det där kommer nog att gå bra och bli hur naturligt som helst för både henne och er *s*

[Den perfekta mamman]

Tror inte man säkert kan veta det före man blir mogen att ha sex. Däremot kan man i efterhand tänka tillbaka och tyck att man viste det tidigare. Men jag tror inte de sakerna är något som egentligen säger något, utan mer något man lägger till i efterhand.

Jag hoppas mina barn inte blir homosexuella, för jag ser det nog ändå som ett tuffare läge i livet, och det önskar jag aldrig mina barn. Men livet är som det är, och det gäller att alltid göra det bästa av livet, hur det än sen är.

[farson]

Väldigt intressant fråga! Är det genetiskt förutbestämt eller har uppväxt och miljö något med detta att göra? Kan man dölja homosexualitet? Även för sig själv, så att man kör heterolinjen hela livet utan att fatta att man är homo eller i alla fall bi? Är alla bi, fast vissa har öppnare kanaler inom sig så att de tillåter sig att vara sanna?
Vem har svaren?
Och hur tidigt kan man som sagt upptäcka "avvikelser"? Du får helt enkelt fortsätta studera dina barn och få ny och egen kunskap. Jag vet verkligen inte.

[Naken-Jane]

Min första "sexuella" erfarenhet var med en tjej. Kanske för att det kändes tryggt och vi vågade experimentera eftersom vi stod varandra så nära. Men det var också den enda gången.

Jag tror inte att vi blir bi eller homo, tvärtom. Jag tror att vi från början är bisexuella men sedan fållas vi in i ett heterofack då man som tjej t ex förväntas gilla killar och allt annat ses som udda.

Min teori är att ju öppnare vi blir och ju mindre vi styr in våra barn i heteronormen desto mer bi- och homosexuella relationer kommer vi att få uppleva. Inte för att folk vågar kliva ur garderoben utan för att fler blir friare att gå utanför normen.

Jag brukar förhålla mig öppen till mina barns sexualitet och tar det inte för jsälvklart att de är hetero. Jag väljer mina ord t ex "när du blir kär i en tjej eller kille så ...". Min äldsta som är mer öppen i det här sammanhanget (tror jag) säger ingenting medan min yngste protesterar. Det ger en del intressanta diskussioner ...

[xyzzy]

Jag tror att generellt, så är 7-8-års åldern en ålder av lek. Upp till 10-11. Visst, barn blir medvetna om sin egen sexualitet i den senare åldern. Men då är de trots allt fortfarande barn, och mycket är fortfarande lekar.

Att vara "pojkflicka" är i sig ingen sexuell läggning. Det är en personlighet. Du skriver att ni känner såväl homosexuella som könsbytare. Det är i sig iofs ingen garanti för att hon förstår det, vilket beror lite på hur ni och de pratat om det.

Men jag utgår ifrån, att om ni har en öppen attitiyd - och VISAR det, tar avstånd från homofobi etc, så tror jag att hon att känna att det inte är något konstigt /om/ barnet kommer fram till att hon inte är heterosexuell.

[bibibi]

Jag är bi och minns att jag redan under förskoletiden kunde känna förälskelsekänslor för en fröken. Jag fattade det ju inte då, och jag hade inga sexuella känslor för henne men helt klart pirr i magen och ville vara nära, stammade och blev knäsvag osv:-). Därefter hände det några gånger under barndomen att jag fick dessa känslor för omväxlande män/kvinnor (blev oftast förälskad i personer äldre än jag själv, inte sällan lärare eller andra barns föräldrar), men inte förrän i vuxen ålder kände jag medvetet sexuell dragning tilll kvinnor (det hade jag gjort till män redan i tonåren). Jag tror själv idag (snart 40 och har vetat/förstått och accepterat att jag kan dras fysiskt till både kvinnor och män i ca 10 år) att jag haft förmågan alltid men att jag under många år förblev omedveten om att jag kunde dras sexuellt även till kvinnor pga normpåverkan helt enkelt.

Så ja, jag tror att din dotter kan ha känslor för flickor redan idag som 7-åring, och att det kan (men måste inte) betyda att hon kommer att ha den förmågan även senare i livet. Däremot tror jag inte kort hår, fotbollsintresse osv säger så mycket. Möjligen är hon extra stark och bryr sig extra lite om vad andra tycker och tänker vilket bara blir en fördel för henne framöver. Den styrkan kan ju också vara anledningen till att hon öht vågar känna det hon känner och deklarera det både för sig själv och omvärlden. Bara positivt. Roligt och bra för henne att hon växer upp i er familj och i en öppnare tid än vad som var fallet för mig!

[Black_sun]

Mmmmmm...
7 år låter lite väl tidigt kanske...Visserligen är tjejer tidigare i sin utveckling än killar, men 7 år är nog i tidigaste laget...

Jag skulle nog avvakta, hålla mig neutral fram till pubertet för att på så sätt inte omedvetet styra utvecklingen...

Min dotter drogs lite fram och tillbaka under sin pubertet...Så - Vänta och se...Fortsätt att vara de stöttande föräldrar ni redan är...

:-)