vad bra att du är bekymrad! det finns nämligen god anledning till det. du har fått jättebra kommentarer ovan, och jag lägger till lite tankar:
missbrukare förringar mängden av ren ryggmärgsreflex, och samtidigt blir jag förvånad över att hon medger så pass mycket ändå. har du tur, är det erkännandet något av ett rop på hjälp. hur gammal är hon? är hon ute i svängen, eller dricker hon ensam hemma? hur verkar hennes attityd till alkohol - att det är något cool? att hon behöver det för att "slappna av"? att veta sådant kan underlätta hur man närmar sig frågan, tänker jag.
hur som helst är långvarig överkonsumtion oftast självmedicinering för ångest och depression, som i sin tur skapar sömnsvårigheter. därför kan det vara bra att föreslå ett läkarbesök, för man kan ersätta alkoholen med antidepressiva, ångestdämpande och kanske en insomningstablett (det senare under begränsad tid, eftersom det är lätt att ersätta ett missbruk med ett annat) och kombinera det med terapi för att komma åt roten till beteendet. att be någon sluta utan att ha en ersättningsplan funkar sällan, nämligen. förutom medicin och terapi behövs troligen någon motionsform, dels för att rensa ut gifterna, dels för att få bukt med rastlösheten och tomheten som ofta uppstår i övergången.
något som också funkar, är att helt fräckt säga till personen att du direkt kommer att se om hon har druckit kvällen innan eller inte (oavsett om det är sant eller inte!), och på det viset få henne att förstå att du är beredd att följa henne och stötta under resan. alla behöver vi en människa som ser oss, som bryr sig om oss och som tror på oss.