Min man är konflikträdd och har ofta ljugit om saker för att undvika konflikt. En tjej på hans gamla jobb hade smskontakt med honom efter arbetstid och han ljög om det för att jag inte skulle bli arg. Det slutade med att jag upptäckte det, blev arg o ledsen och bad henne sluta höra av sig, vilket hon gjorde. De hade haft en flört innan han o jag blev ett par för ca 4 år sen o när hon upptäckte att han skulle byta jobb o han flyttade till mig började hon höra av sig en massa om saker som hände på gamla jobbet.
Jag hade väl kunnat deala med det om hon hade varit en kär gammal vän till honom men enl honom hörde hon av sig och han svarade mest pliktskyldigt för att inte stöta sig m henne. Eftersom jag vet att han fungerar så,är snäll, omtänksam och plikttrogen så tror jag honom, men detr själva lögnerna. Han har inte världens bästa självförtroende, men hur som helst kom vi igenom det och vän är väldigt öppen mot mig för att jag ska må bra o lita på honom. Jag ser hans ansträngningar o uppskattar det.
Men nu har han fått nytt jobb igen o jag är livrädd för upprepning. Att han ska få tjejkompisar som hör av sig jämt. För han är en sån person som andra känner sig lyssnade av. Jag får sånt kontrollbehov o mår så dåligt!
1
hjälp Min man är konflikträdd och har ofta ljugit om saker för att undvika konflikt. En tjej på hans gamla jobb hade smskontakt med honom efter arbetstid och han ljög om det för att jag inte skulle bli arg. Det slutade med att jag upptäckte det, blev arg o ledsen och bad henne sluta höra av sig, vilket hon gjorde. De hade haft en flört innan han o jag blev ett par för ca 4 år sen o när hon upptäckte att han skulle byta jobb o han flyttade till mig började hon höra av sig en massa om saker som hände på gamla jobbet.
Jag hade väl kunnat deala med det om hon hade varit en kär gammal vän till honom men enl honom hörde hon av sig och han svarade mest pliktskyldigt för att inte stöta sig m henne. Eftersom jag vet att han fungerar så,är snäll, omtänksam och plikttrogen så tror jag honom, men detr själva lögnerna. Han har inte världens bästa självförtroende, men hur som helst kom vi igenom det och vän är väldigt öppen mot mig för att jag ska må bra o lita på honom. Jag ser hans ansträngningar o uppskattar det.
Men nu har han fått nytt jobb igen o jag är livrädd för upprepning. Att han ska få tjejkompisar som hör av sig jämt. För han är en sån person som andra känner sig lyssnade av. Jag får sånt kontrollbehov o mår så dåligt!
Vill tillägga att vi pratar mycket o öppet ön mina känslor. O jag får dåligt samvete då jag får honom att känna sig övervakad med alla mina frågor om sms, mail o annat.
2
Vill tillägga att vi pratar mycket o öppet ön mina känslor. O jag får dåligt samvete då jag får honom att känna sig övervakad med alla mina frågor om sms, mail o annat.
Den bästa medicinen när någon upprepar oacceptabelt beteende är att sätta personen i en lika situation tex att du börjar ha en intensiv sms kontakt med någon killkompis så får se hur han reagerar och sen när reagerar på detta så sitter du ner med han och disskuterar alla känslor kring detta och hur ni ska lösa det. Endel människor behöver känna det för att förstå det.Fast allt beror på hur han beteer sig nu och om han lärt sig nått från förra gången
3
Den bästa medicinen när någon upprepar oacceptabelt beteende är att sätta personen i en lika situation tex att du börjar ha en intensiv sms kontakt med någon killkompis så får se hur han reagerar och sen när reagerar på detta så sitter du ner med han och disskuterar alla känslor kring detta och hur ni ska lösa det. Endel människor behöver känna det för att förstå det.Fast allt beror på hur han beteer sig nu och om han lärt sig nått från förra gången
Jag tror faktiskt han lärt sig. Men ska definitivt ta till den metoden om han ljuger igen. För det bästa är att jag så väl märker när han ljuger. Men det är jobbigt för man ska ju förlåta OCH glömma. Men jag lyckas ta upp det jämt när jag är ledsen. Och just nu är jag i sorg över missfall så då blir jag om ännu mer kontrollmanisk. För att slippa tänka på det sorgliga ned barnet ibland tror jag. Och kanske tröttnar han en dag om kontrollbehovet fortsätter?
5
Jag tror faktiskt han lärt sig. Men ska definitivt ta till den metoden om han ljuger igen. För det bästa är att jag så väl märker när han ljuger. Men det är jobbigt för man ska ju förlåta OCH glömma. Men jag lyckas ta upp det jämt när jag är ledsen. Och just nu är jag i sorg över missfall så då blir jag om ännu mer kontrollmanisk. För att slippa tänka på det sorgliga ned barnet ibland tror jag. Och kanske tröttnar han en dag om kontrollbehovet fortsätter?
Var det du som sa till kvinnan ifråga att inte höra av sig till din man? Gjorde inte han det själv? Kändes det inte genant att "hjälpa sin man" med en sak som han borde ha löst själv och hur kände han sig när du tog tag i saken? Jag förstår att du är upprörd över själva lögnen - men kan du se något i ditt eget beteendemönster som gör att din man väljer att fega ur? Att ha kontakt med gamla arbetskamrater tycker ju jag är något naturligt och självklart - oavsett kön. I mitt fall handlar det nästan uteslutande om andra män eftersom jag jobbar i väldigt manliga miljöer och som nästan ensam kvinna. Om min man skulle ha problem med det så är det hans problem, inte mitt... Om min man inte kan lita på mig så har vi ett problem med vår kommunikation eller så får jag min man att känna sig osäker på något sätt.
Jag tror att du och din man behöver jobba på hur ni kommunicerar. Ingen människa vill behöva känna sig ängslig över att man gör rätt och att vara ständigt övervakad. Du behöver söka i dig själv för att förstå varför du känner att du måste kontrollera din man.
Jag hoppas att du inte tycker jag är för hård - men det här kontrollbehovet och svartsjukan du bär på måste vara en stor källa till bråk hemma hos er och dessutom stjäla en hemskans massa tid som ni kunde ägna er åt trevligare saker.
Beklagar verkligen ditt missfall!!! Vet hur det känns - jag har varit med några gånger om det jag också... Skickar en kram till dig!
6
Var det du som sa till kvinnan ifråga att inte höra av sig till din man? Gjorde inte han det själv? Kändes det inte genant att "hjälpa sin man" med en sak som han borde ha löst själv och hur kände han sig när du tog tag i saken? Jag förstår att du är upprörd över själva lögnen - men kan du se något i ditt eget beteendemönster som gör att din man väljer att fega ur? Att ha kontakt med gamla arbetskamrater tycker ju jag är något naturligt och självklart - oavsett kön. I mitt fall handlar det nästan uteslutande om andra män eftersom jag jobbar i väldigt manliga miljöer och som nästan ensam kvinna. Om min man skulle ha problem med det så är det hans problem, inte mitt... Om min man inte kan lita på mig så har vi ett problem med vår kommunikation eller så får jag min man att känna sig osäker på något sätt.
Jag tror att du och din man behöver jobba på hur ni kommunicerar. Ingen människa vill behöva känna sig ängslig över att man gör rätt och att vara ständigt övervakad. Du behöver söka i dig själv för att förstå varför du känner att du måste kontrollera din man.
Jag hoppas att du inte tycker jag är för hård - men det här kontrollbehovet och svartsjukan du bär på måste vara en stor källa till bråk hemma hos er och dessutom stjäla en hemskans massa tid som ni kunde ägna er åt trevligare saker.
Beklagar verkligen ditt missfall!!! Vet hur det känns - jag har varit med några gånger om det jag också... Skickar en kram till dig!
Jo det var jättepinsamt och inget jag är stolt över. Problemet då var att han sa han hade bett henne att sluta höra av sig eftersom hon skrev konstigt om mig bla. Och jag har aldrig träffat människan. De har aldrig varit särskilt goda vänner innan heller så han var inte särskilt intresserad av hennes smsande. Hon blev tom arg på honom när han inte brydde sig om att svara. Men han ljög för mig om att han sagt till henne så jag blev arg o kontaktade henne då och bad henne hövligt att sluta höra av sig. Jag skäms mycket för det, för det var ju honom jag var arg på för att han ljög. Och jag tycker det är helt ok man i ett parförhållande kan ha vänner av annat kön till en viss gräns, men så fort man känner man måste ljuga om en kontakt så blir det fel. Jag har problem med tillit det vet jag, och tycker inte mitt beteende är ok alls för det leder till onda cirklar. Men det är ju därför jag skriver här.
7
Jo det var jättepinsamt och inget jag är stolt över. Problemet då var att han sa han hade bett henne att sluta höra av sig eftersom hon skrev konstigt om mig bla. Och jag har aldrig träffat människan. De har aldrig varit särskilt goda vänner innan heller så han var inte särskilt intresserad av hennes smsande. Hon blev tom arg på honom när han inte brydde sig om att svara. Men han ljög för mig om att han sagt till henne så jag blev arg o kontaktade henne då och bad henne hövligt att sluta höra av sig. Jag skäms mycket för det, för det var ju honom jag var arg på för att han ljög. Och jag tycker det är helt ok man i ett parförhållande kan ha vänner av annat kön till en viss gräns, men så fort man känner man måste ljuga om en kontakt så blir det fel. Jag har problem med tillit det vet jag, och tycker inte mitt beteende är ok alls för det leder till onda cirklar. Men det är ju därför jag skriver här.
Litet barnsligt är det ju, men visst, det kan funka.
Exempel ur verkligheten (och ni som är pryda ska sluta läsa NU!) En man jag dejtade var väldigt egoistisk när vi hade sex. Så snart han var "klar" (och det gick väldigt snabbt...) klev han ur sängen och gick och tvättade sig. Efter några gånger såg jag till att han fixade mig först - och när han var klar med det klev JAG ur sängen och gick och tvättade mig. "Vad gör du!" hojtade han förvånat och bestört. "Samma sak som du brukar göra", svarade jag.
Han bättrade sig rejält efter det
8
Litet barnsligt är det ju, men visst, det kan funka.
Exempel ur verkligheten (och ni som är pryda ska sluta läsa NU!) En man jag dejtade var väldigt egoistisk när vi hade sex. Så snart han var "klar" (och det gick väldigt snabbt...) klev han ur sängen och gick och tvättade sig. Efter några gånger såg jag till att han fixade mig först - och när han var klar med det klev JAG ur sängen och gick och tvättade mig. "Vad gör du!" hojtade han förvånat och bestört. "Samma sak som du brukar göra", svarade jag.
Jag fattar faktiskt inte problemet. En gammal tjejkompis hör av sig och är t o m påträngande. Men din man är inte intresserad. Jag tror du behöver jobba lite med din egen självkänsla för han ljuger nog för att han vet att du blir upprörd - inte för att han har något att dölja. Vad begär du? Att han inte ska ha någon SMS kontakt med kvinnor? Nä, det låter lite knepigt i mina öron ... om du är så säker på hans kärlek så visa honom lite förtroende och tillit. Jag tror att ditt beteende är väldigt kontraproduktivt - din svartsjuka, misstänksamhet och kontrollbehov kan istället driva honom bort från dig. Själv skulle jag definitivt gjort slut om min man tog sig friheter p g a ett onormalt kontrollbehov.
9
Jag fattar faktiskt inte problemet. En gammal tjejkompis hör av sig och är t o m påträngande. Men din man är inte intresserad. Jag tror du behöver jobba lite med din egen självkänsla för han ljuger nog för att han vet att du blir upprörd - inte för att han har något att dölja. Vad begär du? Att han inte ska ha någon SMS kontakt med kvinnor? Nä, det låter lite knepigt i mina öron ... om du är så säker på hans kärlek så visa honom lite förtroende och tillit. Jag tror att ditt beteende är väldigt kontraproduktivt - din svartsjuka, misstänksamhet och kontrollbehov kan istället driva honom bort från dig. Själv skulle jag definitivt gjort slut om min man tog sig friheter p g a ett onormalt kontrollbehov.
hahahahahaha precis exakt vad jag menar. Ibland har inte endel personer inlevelseförmåga, utan man måste göra dom här barnsliga sakerna för att dom ska fatta.
10
hahahahahaha precis exakt vad jag menar. Ibland har inte endel personer inlevelseförmåga, utan man måste göra dom här barnsliga sakerna för att dom ska fatta.
Jag tycker att det är han som har det största problemet här. Ljuga är det värsta man kan göra för sin partner, hur än hon har bettet sig, har inte han sån pondus så att han inte kan säga till henne, för att hon inte har problem att prata om sina känslor, utan måste ljuga så kanske han kanske jobba lite på sin mesighet, förlåt! men så tycker jag......
11
Jag tycker att det är han som har det största problemet här. Ljuga är det värsta man kan göra för sin partner, hur än hon har bettet sig, har inte han sån pondus så att han inte kan säga till henne, för att hon inte har problem att prata om sina känslor, utan måste ljuga så kanske han kanske jobba lite på sin mesighet, förlåt! men så tycker jag......
osäkerhet och kontrollbehov ger ofta bieffekten av lögner, eftersom det är stört omöjligt att få någon rätsida på den svartsjukes behov.
nu vet jag inte hur pass svartsjuk du är, och hur resonabel du är i "stundens hetta" men jag vet av erfarenhet att om man tvingas försvara sig och dementera påstådd otrohet/illojalitet, så sitter man ständigt i en rävsax.
för din skull och för er relations skull, tycker jag att du ska fokusera på ditt beteende och ändra på det. ingen utomstående kan få dig att känna större tillit, utan du måste få rätsida ditt känsloliv.
om du generellt har problem med tillit, så ligger säkert orsaken bortom din nuvarande relation. som det är nu, begär du att din nuvarande ska reparera skador i dig som är tillfogade av någon annan. dessutom tvingas du att leva mycket begränsat så länge som du bär på dessa rädslor, och det tycker jag är väldigt synd.
men om det är din nuvarande man som är ansvarig för dina svårigheter med tillit, så kör han över dig genom att inte ändra på sitt beteende.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
12
osäkerhet och kontrollbehov ger ofta bieffekten av lögner, eftersom det är stört omöjligt att få någon rätsida på den svartsjukes behov.
nu vet jag inte hur pass svartsjuk du är, och hur resonabel du är i "stundens hetta" men jag vet av erfarenhet att om man tvingas försvara sig och dementera påstådd otrohet/illojalitet, så sitter man ständigt i en rävsax.
för din skull och för er relations skull, tycker jag att du ska fokusera på ditt beteende och ändra på det. ingen utomstående kan få dig att känna större tillit, utan du måste få rätsida ditt känsloliv.
om du generellt har problem med tillit, så ligger säkert orsaken bortom din nuvarande relation. som det är nu, begär du att din nuvarande ska reparera skador i dig som är tillfogade av någon annan. dessutom tvingas du att leva mycket begränsat så länge som du bär på dessa rädslor, och det tycker jag är väldigt synd.
men om det är din nuvarande man som är ansvarig för dina svårigheter med tillit, så kör han över dig genom att inte ändra på sitt beteende.
what? har man kontroll behov för att man blir fundersam och förbanad och besviken, när ens sambo smusslar med sms med en kvinna han haft ett fling med förr? Jag har levt med en kontrollfreak, men detta är inte det tycker jag.Det är väl normalt att reagera och bli osäker på personen om han ljuger för henne, det är väl för tusan inte hennes fel? När man är kontrollfreak då får man för sig saker som inte hänt och misstänker och är rädd för saker som inte hänt, men detta har ju för tusan hänt? ska man stå helt kall och lossas att det regnar när detta händer? näääää.
13
what? har man kontroll behov för att man blir fundersam och förbanad och besviken, när ens sambo smusslar med sms med en kvinna han haft ett fling med förr? Jag har levt med en kontrollfreak, men detta är inte det tycker jag.Det är väl normalt att reagera och bli osäker på personen om han ljuger för henne, det är väl för tusan inte hennes fel? När man är kontrollfreak då får man för sig saker som inte hänt och misstänker och är rädd för saker som inte hänt, men detta har ju för tusan hänt? ska man stå helt kall och lossas att det regnar när detta händer? näääää.
Tack för svar. Jag tänker som dig, Frida. Jag har aldrig varit svartsjuk. Alltid litat blint på honom. Vi var särbo i två olika städer och träffades bara vh under nästan tre år, och jag reflekterade aldrig över att han skulle kunna vara otrogen. Han har ju heller aldrig varit det. Dock snäll, konflikträdd till tusen och rädd för att fölk skulle skvallra om honom, så han har alltid hållt hårt på integriteten. Det som hände med den där andra tjejen tvingade honom att öppna sig för mig, och ett helt livs tråkiga erfarenheter rann ut som en kran. Vi har kommit varann väldigt nära och det är fint, men fortfarande ibland kommer jag på honom med att småljuga för att slippa konflikt.
Det är jobbigt när det händer, men det sker i allt mindre grad så jag känner vi är på rätt väg. Vi brukar ibland skoja om att vi är lika underliga och har konstigheter för oss bägge två, vi är lika goda kålsupare, och det gör att vi passar så bra ihop och är så avslappnade ihop. Det känns bra, och som om tiden får göra sitt i vårt fall.
15
Tack för svar. Jag tänker som dig, Frida. Jag har aldrig varit svartsjuk. Alltid litat blint på honom. Vi var särbo i två olika städer och träffades bara vh under nästan tre år, och jag reflekterade aldrig över att han skulle kunna vara otrogen. Han har ju heller aldrig varit det. Dock snäll, konflikträdd till tusen och rädd för att fölk skulle skvallra om honom, så han har alltid hållt hårt på integriteten. Det som hände med den där andra tjejen tvingade honom att öppna sig för mig, och ett helt livs tråkiga erfarenheter rann ut som en kran. Vi har kommit varann väldigt nära och det är fint, men fortfarande ibland kommer jag på honom med att småljuga för att slippa konflikt.
Det är jobbigt när det händer, men det sker i allt mindre grad så jag känner vi är på rätt väg. Vi brukar ibland skoja om att vi är lika underliga och har konstigheter för oss bägge två, vi är lika goda kålsupare, och det gör att vi passar så bra ihop och är så avslappnade ihop. Det känns bra, och som om tiden får göra sitt i vårt fall.
Men jag ska inte sticka under stol med att det gör djävla ont när han ljuger. Är jag värd det? Nä, men jag tror människor kan förändras om de känner sig älskade och trygga.
16
Men jag ska inte sticka under stol med att det gör djävla ont när han ljuger. Är jag värd det? Nä, men jag tror människor kan förändras om de känner sig älskade och trygga.
när jag nu läser ditt svar, blir jag konfundersam, för jag måste ha förstått ditt urprungliga inlägg helt annorlunda.
jag svarade utifrån att du skrev att du fick ett kontrollbehov och var orolig för att när han byter jobb så ringer kanske andra tjejer till honom. för mig går det inte ihop med att lita blint på en människa. nu har EN kvinna betett sig underligt, och din man känner uppenbarligen att han inte kan lita på dina reaktioner - och ljuger. för mig känns det som att det ligger en hund begraven i valet av beteende mot varandra. å andra sidan skriver du i tillägget att ni är lika bra på att krångla till saker, så då håller jag tummarna för att ni krånglar er ur saker också tillsammans!
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
19
när jag nu läser ditt svar, blir jag konfundersam, för jag måste ha förstått ditt urprungliga inlägg helt annorlunda.
jag svarade utifrån att du skrev att du fick ett kontrollbehov och var orolig för att när han byter jobb så ringer kanske andra tjejer till honom. för mig går det inte ihop med att lita blint på en människa. nu har EN kvinna betett sig underligt, och din man känner uppenbarligen att han inte kan lita på dina reaktioner - och ljuger. för mig känns det som att det ligger en hund begraven i valet av beteende mot varandra. å andra sidan skriver du i tillägget att ni är lika bra på att krångla till saker, så då håller jag tummarna för att ni krånglar er ur saker också tillsammans!
Men nu har han fått nytt jobb igen o jag är livrädd för upprepning. Att han ska få tjejkompisar som hör av sig jämt. För han är en sån person som andra känner sig lyssnade av. Jag får sånt kontrollbehov o mår så dåligt!
låter inte alls hälsosamt i mina öron, att bli orolig för ev. nya kompisar.
han tycks ju uppfattas allmänt som sympatisk och empatisk, och att strypa den sociala biten för sin partner tycker jag inte är ett kärleksfullt beteende.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
20
här:
Men nu har han fått nytt jobb igen o jag är livrädd för upprepning. Att han ska få tjejkompisar som hör av sig jämt. För han är en sån person som andra känner sig lyssnade av. Jag får sånt kontrollbehov o mår så dåligt!
låter inte alls hälsosamt i mina öron, att bli orolig för ev. nya kompisar.
han tycks ju uppfattas allmänt som sympatisk och empatisk, och att strypa den sociala biten för sin partner tycker jag inte är ett kärleksfullt beteende.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
