Kontakt med barnen

[Gröna Lund]

Jag har en fråga som jag undrar om jag är ensam om. Jag skilde mig för snart 1,5 år sedan och har mina barn varannan vecka. Jag tycker att det funkar ganska bra. Jag har vant mig vid det nya livet och trivs bra som singel. Jag har tom lärt mig uppskatta de barnfria veckorna. Jag lever idag ett mycket gladare och mer givande liv än innan skilsmässan. Jag har i princip ingen kontakt alls med mitt ex. Vi kan prata när vi ses i sammanhang som utvecklingssamtal och avslutningar osv. Men annars kommunicerar vi ytterst sparsamt och bara när det är nödvändigt. Då¨väljer vi att kommunicera via mail eller sms.

Mina barn är så pass stora att de har egna mobiler och och skulle kunna ringa mig om de ville. Men under de veckor som de inte är hos mig är det som om de inte vågar kontakta mig. Iofs ringer inte jag till dem heller om det inte är något väldigt speciellt vilket inte inträffar mer än kanske en gång i månaden. När de är hos mig får jag intrycket av att de trivs bättre hos mig. Speciellt den yngre säger att han saknat mig jättemycket. Jag säger att det bara är att ringa mig för att prata lite eller bara säga god natt eller så. Jag vill ju helst att de ska ringa mig och inte att jag "jagar" dem. Men de hör i princip aldrig av sig till mig.

Jag tror att de är så lojala att de tycker att de sviker sin far om de kontaktar mig när de är hos honom. Själv tycker jag ju att jag är mamma ALLTID, även de veckor som de inte är hos mig och skulle gärna vilja höra av dem lite då och då.

Vad ska jag göra för att få lite enkel vardagskontakt med barnen de veckor som de inte bor hos mig?

[Malinau]

Är det här ett problem för dig eller för barnen? För spontant skulle jag vilja säga till dig att du inte ska göra något alls. I alla fall inte om du inte är alldeles övertygad om att detta är ett reellt problem för dina barn. Är det bara ditt problem, så låt det stanna där.

Ringer de den andre föräldern ofta när de är hos dig och vad skulle i så fall skillnaden kunna vara?

Många barn tycker det är ganska onödigt att ha kontakt de veckor de är hos den andre föräldern. Att talas vid väcker längtan och andra tankar istället för att man får vara ifred och leva som det är, här och nu. Så om ditt barn säger att h*n saknar dig, kan det vara bättre att inte hålla på och ringas. Är du med på hur jag menar?

För du kan också vända på resonemanget och tänka att dina barn känner sig trygga och mår bra och därför inte har något behov av att ha kontakt med dig så mycket. Det är ju i så fall något att vara glad för.

[erikastockholm]

Jag håller delvis med Malinau och tror att detta mest är ditt behov. Samtidigt skulle jag vilja tipsa om att använda sms och Facebook till kontakt om barnen använder sig av dessa forum. Ett meddelande med lite glada tillrop och info om hur du har det och om du planerar något för veckan som kommer är kul att få för barnen men ger inte samma press att svara som ett telefonsamtal. Det ger inte heller riktigt samma "längtankänslor" som att höra någons röst. Om du startar med en kontakt på det sättet så kanske barnen hänger på och hör av sig till dig på samma sätt eller avstår om de saknar behovet.

Om du har bra kontakt med pappan och bor nära kanske du också kan "låna" barnen för att göra något kul ibland. T.ex. ringa och fråga om de vill följa med på bio eller gå ut och promenera, bara om de vill och känner för det. Men för att visa att du söker deras umgänge. Mina barn uppskattar sådana inslag i vardagen. Men det krävs ju självklart att pappan samtycker.