vilken gris

[mamma333]

jag har valt till pappa åt mina underbara barn... men jag antar att det bara är att stå mitt kast..

Nu under sommaren har vi barnen i 11 resp 15 dagar i sträck. Exet hade barnen elva dagar och jag sa att barnen gärna fick komma om de ville efter halva tiden, över dagen eller sova en natt. Av den enkla anledningen att det blir väldigt långt. De stora barnen är 7 och 3. Mini är 1 men han är inte hos pappa. Så de kom lördag-söndag under hans veckor, för att han behövde det.

Nu har 3-åringen pappalängtan, så vi ringer för att fråga om dottern får komma förbi och krama pappa, för det är allt hon vill. ge pappa en kram. Exet lovar att återkomma, för han kan inte ge besked direkt. Han har semester denna vecka. Efter en stund kommer följande sms: "Hej, det passar inte idag. xx (halvbror) sjuk vi är trötta har sovit lite i flera dagar."

Nu har ju både 1 och 3-åringen vattkoppor, så jag har själv sovit dåligt i flera dagar. 7-åringen som var med pappa på bio häromdagen berättade, i förbifarten, när han kom hem att halvbror hade vattkoppor så det är ju säkerligen därför de sovit dåligt... Men detta är inget exet sagt till mig och skulle aldrig heller erkänna. Äldsta hade vattkoppor under dessa elva dagar hos exet och de hade gjort allt för att halvbror inte skulle bli smittad... (Som om det går att förhindra... om de vistas i samma lägenhet)

Att de ens var på bio var en kompromiss. Jag och sonen skulle ha gått på bio medan mini skulle få hälsa på pappa tillsammans med dottern, men eftersom barnen fick vattkoppor vågade exet inte ens hälsa på mini i hallen, av rädsla för att halvbror skulle få vattkoppor, så därför gick exet på bio istället för mig.

Men så dåligt sover man väl inte så man inte ens kan låta dottern komma förbi för att få en kram av pappa? Jag sa på telefon att vi ju var överens om att ifall barnen ville komma mitt i den långa vistelsen hos oss vardera så skulle det vara okej. Men tydligen bara från min sida. Allt dottern vill är ge pappa en kram. Hon vill ju inte vara där längre, för det säger hon att hon inte vill, för hon vill vara med mig. men en kram....

Är så arg inombords att jag kokar, så jag måste bara få ur mig detta. Jag vet att jag inte ska vända mig till honom om någonting alls någonsin. Men samtidigt kan jag inte heller neka dottern och låta bli att fråga om hon kan få en kram.. jag och dottern hade denna diskussion redan igår, då sa jag att vi kan ringa imorgon, och när nu detta kom upp igen så kan jag ju inte bara låtsas som ingenting. Utan klart att vi måste fråga.

Jag blir så ledsen för dotterns skull. Dels är hon ju sjuk, har haft jättejobbiga dagar med kliande vattkoppor, feber och svårt att sova (trots tavegyl och kylande skum) och så pappalängtan upp på det...

[krax]

tja, för att göra livet lättare för din dotter, säger du helt neutralt att "vad fint att du vill ge pappa en kram! det far du göra sedan när ni ses." sedan avleder du med nagot annat.

att ens ge dottern en illusion av att försöka fa nagot som du vid det här laget vet är nästintill omöjligt, blir ju otroligt känslosamt för dottern. du ska acceptera att det inte gar, och du ska förmedla en trygghet till barnen att det är ok ända.

och du, nu när du ända har insett att han är en gris - sluta hoppas pa att han ska göra piruetter!

[mamma333]

avleda dottern det gör jag fast ibland är det svårt när hon alltid vill till pappa så fort något går emot henne. fast jag tror ju inte hon vill dit egentligen, det är bara det att det är lättare att säge att hon vill dit när hon inte får som hon vill, för då kanska "mamma ger med sig"

[krax]

var helt säker pa att aldrig ge med dig i de lägena, säger jag dig! för annars har du större problem pa halsen än vad du har idag!

[Anonym]

Håller rmed krax. Sluta hoppas. Han är som han är. Men visst jag förstår dig. Undrar ofta hur jag kunde välja en idiot som far till min dotter. Men antar att jag hoppades redan då. Fasen också. Ibland behöver man få bli arg.