Har flyttat till eget boende. Månaderna innan var mycket påfrestande med en man som ville fortsätta ha sex. Han vill absolut inte skiljas. (Nej, jag är INTE den som jag läste om här som fick ta in på hotell, vill bara säga det för att ingen förväxling skall ske.)
Maken, vi ligger i skilsmässa men det är viss prövotid kvar, har velat hjälpa mig att bära möbler och han har även erbjudit sig att montera ihop nyinköpta möbler och jag tog faktiskt emot den hjälpen. Men det känns som om han inte vill släppa mig.
En kväll var han här till kl 22 efter att ha gjort ett jättejobb med att fixa och montera möbler i timmar här hemma. Tillsammans med vår vuxne son.
Så frågar han vid 22-tiden om det går för sig att han sover över bara den natten eftersom han var helt utan säng, samt att jag har sofforna vi hade i den bostad han bor kvar i.
Jag kunde inte säga nej, det ösregnade ute och barnen hörde hans fråga och jag sa ja. Jag tyckte synd om honom.
Han rörde mig inte , inte så. Men jag mår ändå dåligt av att han sovit här. Jag är kanske överkänslig. Är väl för mesig och snäll. Inget att skriva om här, jag vet. Jag borde ju bara vara tacksam över flytthjälpen och all annan hjälp så jag känner mig hemsk som inte ville att han skulle sova här. Men jag vill skriva av mig..mår inte helt bra för det har varit en jobbig tid innan jag äntligen kunde flytta. Just detta att han inte respekterat min önskan att jag INTE ville ha sex med honom innan jag flyttade känns jobbigt. Han har varit som en igel på mig. Men nu ska jag se framåt.
1
Lite deppad.. Har flyttat till eget boende. Månaderna innan var mycket påfrestande med en man som ville fortsätta ha sex. Han vill absolut inte skiljas. (Nej, jag är INTE den som jag läste om här som fick ta in på hotell, vill bara säga det för att ingen förväxling skall ske.)
Maken, vi ligger i skilsmässa men det är viss prövotid kvar, har velat hjälpa mig att bära möbler och han har även erbjudit sig att montera ihop nyinköpta möbler och jag tog faktiskt emot den hjälpen. Men det känns som om han inte vill släppa mig.
En kväll var han här till kl 22 efter att ha gjort ett jättejobb med att fixa och montera möbler i timmar här hemma. Tillsammans med vår vuxne son.
Så frågar han vid 22-tiden om det går för sig att han sover över bara den natten eftersom han var helt utan säng, samt att jag har sofforna vi hade i den bostad han bor kvar i.
Jag kunde inte säga nej, det ösregnade ute och barnen hörde hans fråga och jag sa ja. Jag tyckte synd om honom.
Han rörde mig inte , inte så. Men jag mår ändå dåligt av att han sovit här. Jag är kanske överkänslig. Är väl för mesig och snäll. Inget att skriva om här, jag vet. Jag borde ju bara vara tacksam över flytthjälpen och all annan hjälp så jag känner mig hemsk som inte ville att han skulle sova här. Men jag vill skriva av mig..mår inte helt bra för det har varit en jobbig tid innan jag äntligen kunde flytta. Just detta att han inte respekterat min önskan att jag INTE ville ha sex med honom innan jag flyttade känns jobbigt. Han har varit som en igel på mig. Men nu ska jag se framåt.
Jag läser in flera bra saker i det du skriver;
- du tycker inte att det känns bra att han sover över, det är ju bra att du har en tydlig känsla, den hjälper dig säkert att agera i kommande situationer,
- barnen hörde att han frågade och du svarade ja, så alla har hört att när situationen var som den just då var (det ösregnade, han hade hjälpt till mycket, han har inte fått iordning sin bostad) var du generös mot honom och han var det mot dig när han hjälpte dig,
- du har vuxna barn som kan hjälpa till framöver, du har mottagit hans hjälp nu i själva flytten, men det behöver du ju inte göra framöver.
Allt det ovanstående visar att ni har agerat vänligt mot varandra i själva flytten, det är skönt för barnen. Men det visar också för dig själv att gränsen faktiskt går vid att du nu inte behöver hans hjälp, för att det blir en för nära relation er emellan än vad du trivs med. Eller kanske att du kan få hjälp i småsaker, men just att du behöver markera för dig själv att ditt nya hem är just ditt hem. Så ta hellre hjälp av de stora barnen framöver när du behöver, så hamnar du inte i samma situation igen.
2
Jag läser in flera bra saker i det du skriver;
- du tycker inte att det känns bra att han sover över, det är ju bra att du har en tydlig känsla, den hjälper dig säkert att agera i kommande situationer,
- barnen hörde att han frågade och du svarade ja, så alla har hört att när situationen var som den just då var (det ösregnade, han hade hjälpt till mycket, han har inte fått iordning sin bostad) var du generös mot honom och han var det mot dig när han hjälpte dig,
- du har vuxna barn som kan hjälpa till framöver, du har mottagit hans hjälp nu i själva flytten, men det behöver du ju inte göra framöver.
Allt det ovanstående visar att ni har agerat vänligt mot varandra i själva flytten, det är skönt för barnen. Men det visar också för dig själv att gränsen faktiskt går vid att du nu inte behöver hans hjälp, för att det blir en för nära relation er emellan än vad du trivs med. Eller kanske att du kan få hjälp i småsaker, men just att du behöver markera för dig själv att ditt nya hem är just ditt hem. Så ta hellre hjälp av de stora barnen framöver när du behöver, så hamnar du inte i samma situation igen.
Sätt gränser från början, tänker jag. Säg att han gärna får hjälpa dig att montera möbler men inte sova där eller tro att det är någon väg tillbaka. I så fall ska du välja att klara dig utan hans hjälp, för det gör du väl som är vuxen och har vuxna barn? Skicka inga tudelade signaler till varken honom eller dig. Dra gränsen tidigare i så fall, tycker jag. Ni är separerade. Han får sköta sitt och du får sköta ditt så uppstår inga konstiga situationer.
3
Sätt gränser från början, tänker jag. Säg att han gärna får hjälpa dig att montera möbler men inte sova där eller tro att det är någon väg tillbaka. I så fall ska du välja att klara dig utan hans hjälp, för det gör du väl som är vuxen och har vuxna barn? Skicka inga tudelade signaler till varken honom eller dig. Dra gränsen tidigare i så fall, tycker jag. Ni är separerade. Han får sköta sitt och du får sköta ditt så uppstår inga konstiga situationer.
jag tycker att du ska gå på din magkänsla - känns det inte bra att ha honom så nära i ditt liv, så ska du heller inte ha det. men det innebär också att du i framtiden inte ber honom om hjälp, utan skapar andra nätverk för det. du har valt att avsluta relationen och stå på egna ben, och nu är det alltså dags att verkligen göra det!
vänlig och trevlig kan man vara utan att för den skull dela frukostbord.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
5
jag tycker att du ska gå på din magkänsla - känns det inte bra att ha honom så nära i ditt liv, så ska du heller inte ha det. men det innebär också att du i framtiden inte ber honom om hjälp, utan skapar andra nätverk för det. du har valt att avsluta relationen och stå på egna ben, och nu är det alltså dags att verkligen göra det!
vänlig och trevlig kan man vara utan att för den skull dela frukostbord.
Väldigt intressant synpunkt, faktiskt. Men diskussionen får bli i en annan tråd. Vad jag tänker på är "vilket ansvar har man för andra människors tankar och val?". :-)
Men ska man acceptera att han sover på soffan, måste man förstås vara beredd att vara tydlig OM han skulle komma krypande mot sängen...
7
Väldigt intressant synpunkt, faktiskt. Men diskussionen får bli i en annan tråd. Vad jag tänker på är "vilket ansvar har man för andra människors tankar och val?". :-)
Men ska man acceptera att han sover på soffan, måste man förstås vara beredd att vara tydlig OM han skulle komma krypande mot sängen...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
