Ledsna kvällar..

[Anonym]

Jag har skilt mig efter 30 års äktenskap. Mot min exmans vilja, skilsmässan blev en svår chock för honom. Och för barnen.
Jag saknade en hel del i mitt äktenskap men jag och fd maken kom överens oftast. Men han var inte alltid så snäll emot mig. Kunde vara en riktig surgubbe allt som oftast. Samma sätt mot barnen.

Nu saknar jag honom , oftast på kvällarna. På dagarna arbetar jag och hinner väl inte fundera. Kärleken var slut från min sida men vi hade levt tillsammans så länge. Är väl därför jag tycker det känns tomt ibland. Han var en trygghet på många sätt. Jag har också svåra skuld och skamkänslor för att jag bröt upp och lämnade maken. Omgivningen och släkten har tagit makens parti och förstår inte alls varför jag lämnade honom.

Jag har träffat en helt underbar man efter skilsmässan. Är hur kär och lycklig som helst och han har det jag så länge saknat. Vi älskar varandra. Men vi bor i nuläget mycket långt ifrån varandra. ( Norrland-Skåne)

Så min saknad efter honom gör sig starkt påmind särskilt på kvällarna och jag gråter ofta nu. Det är absolut inte så att jag vill ha min exman tillbaka, det finns inte de känslorna. Jag är bara allmänt ledsen efter sista årets alla omställningar. Och jag saknar både mitt ex och min nuvarande man som jag verkligen älskar. Det hade varit underbart om vi bott närmare varandra.

Råd, synpunkter? Blir det bättre? Det har nu gått 10 månader efter skilsmässan.

[NyAnonym]

Det blir bättre! Jag känner igen mig så väl i det du skriver.
Ungefär ett år efter det att jag skilde mig efter 15 års äktenskap, träffade jag min nuvarande sambo. Vi bodde inte direkt långt ifrån varandra, men barn och andra omständigheter gjorde att vi var särbo de första två åren. Vilket gav väldigt många ensamma kvällar för mig, både när barnen gått och lagt sig eller när de var hos sin pappa.
Och precis som du skriver så saknade jag båda! Eller, jag saknade inte min fd man egentligen - vi var klara med varandra, men jag saknade sällskapet... Och eftersom jag och min nuv sambo då inte visste hur länge vi skulle vara särbos så kändes som evigheter tills jag skulle slippa min ensamma kvällar... Och då kändes det som att det kanske hade varit bättre att ff varit gift och slippa ensamheten.
Men idag har vi hittat en lösning så att vi kan leva tillsammans, och min fd man har gått vidare med ny sambo och visst kan jag sakna honom ibland, eller det vi hade, men numera med ett leende och glädje över att vi hade mycket skoj innan vi skiljde oss

[Anonym]

Vad skönt att du fått det bra igen.. Jag hittade inte rätt ord men det gjorde du.. det är själva vuxensällskapet jag saknar ..men det är ju inget som en kompis t ex skulle kunna ersätta heller. Jag har inte det behovet liksom..eller det är inte samma sak helt enkelt. Min fd man och jag känner ju varandra utan och innan och det känns som en slags sorg att skiljas tycker jag.. även om jag vet att det var rätt beslut. Jag får helt enkelt ha tålamod och stå ut. Min särbo stöttar mig förstås och han längtar mycket han med efter den dag vi kan bo nära varandra eller bli sambos. Men jag har mina barn att tänka på , hans barn är vuxna. Det får bli som det blir..