Hej
Jag och frun har separerat för att hon ville det. Tjugo års äktenskap har varit mest mycket bra, utom de sista åren.
Vi har bodelat och det gick förvånansvärt bra, det var nästan trevligt. Det som återstår är huset och vi har hela tiden siktat på att göra det klart 1 nov, alltså om två veckor. Och vi är överens om att jag ska ta över det, hon har flyttat till lägenhet.
Vi fick en grov värdering på sms fr mäklare i augusti som vi då gjorde en preliminärberäkning på, enligt alla regler, värdet minus lånen minus tänkt mäklararvode och minus tänkt vinstskatt. Prel-resultatet blev då att jag skulle betala henne ca 30 000 kr.
Nu har ju hösten varit som den varit med ekonomikris, skuldkris osv och jag har fattat att fastighetspriserna nog gått ner. Först tänkte jag att vi går väl på det senaste värdet vi fick från mäklaren, men sen hände en sak. Frun berättade för 2 veckor sedan att hon börjat träffa en annan man. Detta utlöste en våldsam reaktion i mig, jag blev jätteledsen och svartsjuk och fick magknip och kunde inte äta etc etc, jag mådde helt enkelt skit! Av min reaktion att döma, antar jag att jag tidigare inte riktigt insett att det är slut mellan oss...
Och så förra helgen slog det mig, -varför ska jag vara snäll? Varför ska jag tänka på hennes ekonomi? Hon kan ju inte ens vänta med andra karlar tills vi är skilda...
Så jag bestämde mig för att ringa mäklaren och be honom komma och göra en riktig och ny aktuell värdering, och han kommer imorgon. Frun gick motvilligt med på att göra ny värdering. Jag vet inte hur bra koll hon har på marknaden just nu.
Jag nästan bävar för vad värderingen kommer säga... det kan bli så att istället frun ska betala mig, fast jag behåller huset... Känns både bra och konstigt. Tror att hennes farsa också kan komma ha åsikter...
Finns det egentligen några skäl till att jag ska vara snäll, och inte gå helt på mäklarens kommande beräkning? Känns ibland som jag varit snäll tillräckligt i alla 20 år vi varit gifta...
1
Vara snäll, fastighetsvärdering? Hej
Jag och frun har separerat för att hon ville det. Tjugo års äktenskap har varit mest mycket bra, utom de sista åren.
Vi har bodelat och det gick förvånansvärt bra, det var nästan trevligt. Det som återstår är huset och vi har hela tiden siktat på att göra det klart 1 nov, alltså om två veckor. Och vi är överens om att jag ska ta över det, hon har flyttat till lägenhet.
Vi fick en grov värdering på sms fr mäklare i augusti som vi då gjorde en preliminärberäkning på, enligt alla regler, värdet minus lånen minus tänkt mäklararvode och minus tänkt vinstskatt. Prel-resultatet blev då att jag skulle betala henne ca 30 000 kr.
Nu har ju hösten varit som den varit med ekonomikris, skuldkris osv och jag har fattat att fastighetspriserna nog gått ner. Först tänkte jag att vi går väl på det senaste värdet vi fick från mäklaren, men sen hände en sak. Frun berättade för 2 veckor sedan att hon börjat träffa en annan man. Detta utlöste en våldsam reaktion i mig, jag blev jätteledsen och svartsjuk och fick magknip och kunde inte äta etc etc, jag mådde helt enkelt skit! Av min reaktion att döma, antar jag att jag tidigare inte riktigt insett att det är slut mellan oss...
Och så förra helgen slog det mig, -varför ska jag vara snäll? Varför ska jag tänka på hennes ekonomi? Hon kan ju inte ens vänta med andra karlar tills vi är skilda...
Så jag bestämde mig för att ringa mäklaren och be honom komma och göra en riktig och ny aktuell värdering, och han kommer imorgon. Frun gick motvilligt med på att göra ny värdering. Jag vet inte hur bra koll hon har på marknaden just nu.
Jag nästan bävar för vad värderingen kommer säga... det kan bli så att istället frun ska betala mig, fast jag behåller huset... Känns både bra och konstigt. Tror att hennes farsa också kan komma ha åsikter...
Finns det egentligen några skäl till att jag ska vara snäll, och inte gå helt på mäklarens kommande beräkning? Känns ibland som jag varit snäll tillräckligt i alla 20 år vi varit gifta...
Kanske ska man vara rättvis? Vad skulle det i så fall innebära i sammanhanget? Har ni dragit jämnt lass under alla år så bör det ju vara rättvist att dela jämnt också. Har ni dragit olika lass kanske det är något annat som är rättvist. Så kan man förstås också tänka på vad det innebär för den ena eller den andra parten om denne ska betala x pengar. Spelar det ingen roll eller ställer det till problem?
Att jävlas med varandra, som är en bit ut på andra skalan från snäll, är ju ingen god idé. Särskilt inte om man blandar ihop känslor med annat. Att det är jättejobbigt att få veta att hon träffat en ny förstår de flesta, men att börja göra taskiga saker kommer inte att få dig att må bättre på något vis.
Sedan antar jag att ni har barn. Tänk på hur de påverkas av olika saker. Om ni är överens och det fungerar och det kostar dig några tusenlappar kan det vara värt det för dig, men framförallt för barnen, att behålla friden. Så länge det är rättvist och rimligt.
2
Kanske ska man vara rättvis? Vad skulle det i så fall innebära i sammanhanget? Har ni dragit jämnt lass under alla år så bör det ju vara rättvist att dela jämnt också. Har ni dragit olika lass kanske det är något annat som är rättvist. Så kan man förstås också tänka på vad det innebär för den ena eller den andra parten om denne ska betala x pengar. Spelar det ingen roll eller ställer det till problem?
Att jävlas med varandra, som är en bit ut på andra skalan från snäll, är ju ingen god idé. Särskilt inte om man blandar ihop känslor med annat. Att det är jättejobbigt att få veta att hon träffat en ny förstår de flesta, men att börja göra taskiga saker kommer inte att få dig att må bättre på något vis.
Sedan antar jag att ni har barn. Tänk på hur de påverkas av olika saker. Om ni är överens och det fungerar och det kostar dig några tusenlappar kan det vara värt det för dig, men framförallt för barnen, att behålla friden. Så länge det är rättvist och rimligt.
...Har ni dragit olika lass kanske det är något annat som är rättvist...
Tack för klokt svar. Förstår dock inte din text här ovan.
Tänka rättvist är bra och att allt ska vara rimligt.
Jag är medveten om att jag får tänka mig noga för så jag inte beter mig elakt i ilska och frustration, men det kommer inte hända. Det stämmer säkert jag inte mår ett dugg bättre om jag gör nåt dumt.
Jag blir bara så irriterad på att hon inte kan vänta med ny man tills vi är klara med skilsmässan och allt, varför är det så himla bråttom!? Jag vill att vi klarar ut allting och får klar skilsmässan först...
Men hur som helst måste beslutet om ett halvår eller år fortfarande kännas rätt.
Jag tycker det är viktigt att jag måste kunna se mig i spegeln i framtiden och veta att det blev rätt och korrekt. Och några tusenlappar hit eller dit visst, att relationen hålls ok är jätteviktigt med tanke på barnen. Samtidigt kan jag inte vara för snäll och undfallande för då kommer jag må dåligt för det i framtiden. Som du skriver, rättvist och rimligt..., bra.
3
...Har ni dragit olika lass kanske det är något annat som är rättvist...
Tack för klokt svar. Förstår dock inte din text här ovan.
Tänka rättvist är bra och att allt ska vara rimligt.
Jag är medveten om att jag får tänka mig noga för så jag inte beter mig elakt i ilska och frustration, men det kommer inte hända. Det stämmer säkert jag inte mår ett dugg bättre om jag gör nåt dumt.
Jag blir bara så irriterad på att hon inte kan vänta med ny man tills vi är klara med skilsmässan och allt, varför är det så himla bråttom!? Jag vill att vi klarar ut allting och får klar skilsmässan först...
Men hur som helst måste beslutet om ett halvår eller år fortfarande kännas rätt.
Jag tycker det är viktigt att jag måste kunna se mig i spegeln i framtiden och veta att det blev rätt och korrekt. Och några tusenlappar hit eller dit visst, att relationen hålls ok är jätteviktigt med tanke på barnen. Samtidigt kan jag inte vara för snäll och undfallande för då kommer jag må dåligt för det i framtiden. Som du skriver, rättvist och rimligt..., bra.
Tyvärr är detta inte helt ovanligt..... Min fru träffade oxo en ny medans vi var gifta.... När dom har sitt på d torra så drar dom....... Och sen kommer kommentaren: men vi måste ju samarbeta för barnens skull....... Nä, fy för småbarnsföräldrar som inte kan avsluta sina äktenskap innan dom träffar en annan..... Fattar dom inte att d kan skada deras barns föräldrars relation för all framtid.....
4
Tyvärr är detta inte helt ovanligt..... Min fru träffade oxo en ny medans vi var gifta.... När dom har sitt på d torra så drar dom....... Och sen kommer kommentaren: men vi måste ju samarbeta för barnens skull....... Nä, fy för småbarnsföräldrar som inte kan avsluta sina äktenskap innan dom träffar en annan..... Fattar dom inte att d kan skada deras barns föräldrars relation för all framtid.....
Det där är inte helt enkelt tycker jag. Jag tror inte att priserna har gått ner så väldigt mycket på 2-3 månader så att det är så stor skillnad.
Dock kan jag förstå din känsla av att svartsjuka mm. Men om jag förstår det rätt så träffade exfrun honom efter att hon hade flyttat? Visst kan det kännas konstigt, men man kan ju inte göra så mycket åt det. Min exman räffade en ny ca 2 veckor efter att jag hade flyttat ut (efter drygt 20 års äktenskap). Innan det hade han spelat martyr och försökt få behålla huset till ett bättre pris etc... Snacka om att man blir förbannad
Gör du värderingen om du tycker det känns bättre, det finns ju faktiskt ingen anledning att vara extra snäll. Jag ångrar mig väldigt att jag inte var tuffare mot honom!
Men jag tycker inte att du ska göra värderingen om det endast grundas på att hon har träffat en annan...
5
Det där är inte helt enkelt tycker jag. Jag tror inte att priserna har gått ner så väldigt mycket på 2-3 månader så att det är så stor skillnad.
Dock kan jag förstå din känsla av att svartsjuka mm. Men om jag förstår det rätt så träffade exfrun honom efter att hon hade flyttat? Visst kan det kännas konstigt, men man kan ju inte göra så mycket åt det. Min exman räffade en ny ca 2 veckor efter att jag hade flyttat ut (efter drygt 20 års äktenskap). Innan det hade han spelat martyr och försökt få behålla huset till ett bättre pris etc... Snacka om att man blir förbannad
Gör du värderingen om du tycker det känns bättre, det finns ju faktiskt ingen anledning att vara extra snäll. Jag ångrar mig väldigt att jag inte var tuffare mot honom!
Men jag tycker inte att du ska göra värderingen om det endast grundas på att hon har träffat en annan...
Att hon störtat i en annan mans famn innan hon avslutat det hon hade med dig håller jag helt med dig om är illa på alla sätt. Det är fegt och fult och ansvarslöst. Man kan ju träffa någon, men man avslutar det man har först och går vidare efter det. På så sätt bär hon ett rejält ansvar för saker och ting. Tror att en del människor är så rädda för att bli ensamma att de gör så, men det är ju bara en förklaring, sannerligen ingen ursäkt. Man ska inte göra mot andra vad man inte vill att de ska göra mot en själv...
Det jag menade med detta då:
"...Har ni dragit olika lass kanske det är något annat som är rättvist..."
Ibland är det ju så att ena parten tar all föräldraledighet, vab, jobbar deltid (och därmed får sämre inkomst, sparande och pension), köper all mat och sådant som försvinner, medan den andre satsar på jobbet och köper kapitalvarorna. Om man har en familj tillsammans så kan man över tid inte bara räkna pengar, man måste också räkna annat. Så rent konkret menar jag att om ditt ex stått tillbaka inkomstmässigt för att ta hand om barnen, är 30 000 en skitsumma att släppa efter om du börjar räkna på vad hon egentligen satsat på er familj. Om man nu ska vara saklig och rättvis och bortse från hur illa hon betett sig nu och anse att det inte har med saken att göra.
Jag håller också med dig om att man inte ska vara för snäll och undfallande. Vara smidig är en sak, vara en dörrmatta något annat. Var gränsen går mellan rimligt och orimligt, rättvist och inte, är ju inte så tydligt. Ett bra sätt att komma fram till den kan vara att byta plats med den andre och fråga sig om det man tänker sig skulle kännas lika rätt om man var den andre. Och i någon mån får hon faktiskt förstå att ditt största intresse inte är att vara snäll mot henne som hon betett sig. Om du är snäll på något vis kan du gott säga henne rakt ut att det är för barnens skull, inte för hennes, och att du förväntar dig att hon förvaltar det väl, alltså själv ser till att tänka på barnen främst.
6
Att hon störtat i en annan mans famn innan hon avslutat det hon hade med dig håller jag helt med dig om är illa på alla sätt. Det är fegt och fult och ansvarslöst. Man kan ju träffa någon, men man avslutar det man har först och går vidare efter det. På så sätt bär hon ett rejält ansvar för saker och ting. Tror att en del människor är så rädda för att bli ensamma att de gör så, men det är ju bara en förklaring, sannerligen ingen ursäkt. Man ska inte göra mot andra vad man inte vill att de ska göra mot en själv...
Det jag menade med detta då:
"...Har ni dragit olika lass kanske det är något annat som är rättvist..."
Ibland är det ju så att ena parten tar all föräldraledighet, vab, jobbar deltid (och därmed får sämre inkomst, sparande och pension), köper all mat och sådant som försvinner, medan den andre satsar på jobbet och köper kapitalvarorna. Om man har en familj tillsammans så kan man över tid inte bara räkna pengar, man måste också räkna annat. Så rent konkret menar jag att om ditt ex stått tillbaka inkomstmässigt för att ta hand om barnen, är 30 000 en skitsumma att släppa efter om du börjar räkna på vad hon egentligen satsat på er familj. Om man nu ska vara saklig och rättvis och bortse från hur illa hon betett sig nu och anse att det inte har med saken att göra.
Jag håller också med dig om att man inte ska vara för snäll och undfallande. Vara smidig är en sak, vara en dörrmatta något annat. Var gränsen går mellan rimligt och orimligt, rättvist och inte, är ju inte så tydligt. Ett bra sätt att komma fram till den kan vara att byta plats med den andre och fråga sig om det man tänker sig skulle kännas lika rätt om man var den andre. Och i någon mån får hon faktiskt förstå att ditt största intresse inte är att vara snäll mot henne som hon betett sig. Om du är snäll på något vis kan du gott säga henne rakt ut att det är för barnens skull, inte för hennes, och att du förväntar dig att hon förvaltar det väl, alltså själv ser till att tänka på barnen främst.
Det finns ju anledningar till varför man vill skiljas. Kanske har du stor del i det också. Jag tycker inte det är konstigt om hon träffat en ny man. Hon kanske mått dåligt i flera år i ert äktenskap? Vad spelar det för roll om hon är med den nye nu , ni ska ju skiljas? Det är ju slut mellan er och ni är gifta bara på papperet. Jag har själv skilt mig nyligen, hade levt i ett enligt mig dåligt äktenskap . Min man var inte snäll mot mig alltid. Han fick plötsliga raseriutbrott. Jag träffade en man innan vi skilts på papperet. Men höll det hemligt tills vi var skilda. Vem tackade mig för det? Ingen. Det var jobbigt och idag ångrar jag detta smygande. Min man hade stor del i skilsmässan, ändå fick han allas sympatier och jag utmålades som en hemsk känslokall människa fast jag försökte i åratal att få min exman att fatta att vi måste göra något åt vårt äktenskap. Jag blev t om deprimerad och fick gå hos psykolog för att bearbeta mina skuldkänslor. Fast det inte var jag som betedde mig illa i äktenskapet. Glöm inte att den som lämnar kan må minst lika dåligt som den som blir lämnad.
7
Det finns ju anledningar till varför man vill skiljas. Kanske har du stor del i det också. Jag tycker inte det är konstigt om hon träffat en ny man. Hon kanske mått dåligt i flera år i ert äktenskap? Vad spelar det för roll om hon är med den nye nu , ni ska ju skiljas? Det är ju slut mellan er och ni är gifta bara på papperet. Jag har själv skilt mig nyligen, hade levt i ett enligt mig dåligt äktenskap . Min man var inte snäll mot mig alltid. Han fick plötsliga raseriutbrott. Jag träffade en man innan vi skilts på papperet. Men höll det hemligt tills vi var skilda. Vem tackade mig för det? Ingen. Det var jobbigt och idag ångrar jag detta smygande. Min man hade stor del i skilsmässan, ändå fick han allas sympatier och jag utmålades som en hemsk känslokall människa fast jag försökte i åratal att få min exman att fatta att vi måste göra något åt vårt äktenskap. Jag blev t om deprimerad och fick gå hos psykolog för att bearbeta mina skuldkänslor. Fast det inte var jag som betedde mig illa i äktenskapet. Glöm inte att den som lämnar kan må minst lika dåligt som den som blir lämnad.
Hej, jag tycker att du ska gå på mäklarens nya värdering men runda av uppåt. En s.k. bankvärdering (som mäklaren gör mot betalning) som man normalt får om man ber om en värdering ligger nästan alltid längre än det verkliga marknadsvärdet. Det är alla fall de uppgifter jag fått från de mäklare som värderat åt mig, de måste utgå ifrån någon slag försiktighetsprincip. Runda av uppåt, men se till att bli kompenserad för ev. latent skatteskuld tycker jag.
Var försiktig med att ta några stora beslut (om att kräva saker från henne eller ge efter med saker) just nu om du fortfarande är i chock över att hon har träffat någon annan. Du kanske inte kan ta sådana beslut objektiv just nu. Jag tror att sådana beslut kan vara viktiga för er framtida relation - om någon av er känner er totalt överkörd så kommer det framtida samarbetet påverkas.
Lycka till!
8
Hej, jag tycker att du ska gå på mäklarens nya värdering men runda av uppåt. En s.k. bankvärdering (som mäklaren gör mot betalning) som man normalt får om man ber om en värdering ligger nästan alltid längre än det verkliga marknadsvärdet. Det är alla fall de uppgifter jag fått från de mäklare som värderat åt mig, de måste utgå ifrån någon slag försiktighetsprincip. Runda av uppåt, men se till att bli kompenserad för ev. latent skatteskuld tycker jag.
Var försiktig med att ta några stora beslut (om att kräva saker från henne eller ge efter med saker) just nu om du fortfarande är i chock över att hon har träffat någon annan. Du kanske inte kan ta sådana beslut objektiv just nu. Jag tror att sådana beslut kan vara viktiga för er framtida relation - om någon av er känner er totalt överkörd så kommer det framtida samarbetet påverkas.
"Jag blir bara så irriterad på att hon inte kan vänta med ny man tills vi är klara med skilsmässan och allt, varför är det så himla bråttom!? Jag vill att vi klarar ut allting och får klar skilsmässan först..."
Jag vet inte jag...
"Folk" kanske har en fantastisk förmåga att styra över sitt känsloliv, och även om de träffar någon som de då "rent teoretiskt" kan bli kära i, så blir de inte det förrän om ett halvår då skilsmässan blivit klar. Även om de själv tycker det hade varit bäst om skilsmässan varit klar från den dag då de skickade in papperen, eftersom de vet att det inte behövs någon väntetid.
Och under den tiden så avstår de stoiskt att säga något som helst till personen (som de inte blir kära i) i fråga, utan offrar sig fullkomligt och helhjärtat - även om risken finns att personen i fråga kan bli upptagen under tiden. Allt för hänsyn till sitt ex (som man faktiskt redan _har_ avslutat med, för man ju ligger i skilsmässa), och alldeles oavsett hur de anser sig ha blivit bemötta eller behandlade av sitt ex under åren som gått. Man väntar nog till och med ytterligare några år efter att skiljsmässan blivit klar innan man bli kär (för det styr man uppenbarligen helt över) i en annan, innan man tänker på sig själv, för exet kanske inte har kommit över det hela - och anser det hela avslutat - ännu efter lång tid.
Så gör nog folk. Så kan nog folk styra sina känslor, och så tycker de att de ska det - alldeles oavsett hur länge de mått dåligt i sitt tidigare förhållande, hur många år de redan "offrat" för att försöka få det tidigare förhållandet att fungera, hur många år de än "härdat ut" för barnens skull, osv.
Och alla som inte gör som ovan, de är svin. Så måste det vara. Svart och vitt, inga nyanser.
9
"Jag blir bara så irriterad på att hon inte kan vänta med ny man tills vi är klara med skilsmässan och allt, varför är det så himla bråttom!? Jag vill att vi klarar ut allting och får klar skilsmässan först..."
Jag vet inte jag...
"Folk" kanske har en fantastisk förmåga att styra över sitt känsloliv, och även om de träffar någon som de då "rent teoretiskt" kan bli kära i, så blir de inte det förrän om ett halvår då skilsmässan blivit klar. Även om de själv tycker det hade varit bäst om skilsmässan varit klar från den dag då de skickade in papperen, eftersom de vet att det inte behövs någon väntetid.
Och under den tiden så avstår de stoiskt att säga något som helst till personen (som de inte blir kära i) i fråga, utan offrar sig fullkomligt och helhjärtat - även om risken finns att personen i fråga kan bli upptagen under tiden. Allt för hänsyn till sitt ex (som man faktiskt redan _har_ avslutat med, för man ju ligger i skilsmässa), och alldeles oavsett hur de anser sig ha blivit bemötta eller behandlade av sitt ex under åren som gått. Man väntar nog till och med ytterligare några år efter att skiljsmässan blivit klar innan man bli kär (för det styr man uppenbarligen helt över) i en annan, innan man tänker på sig själv, för exet kanske inte har kommit över det hela - och anser det hela avslutat - ännu efter lång tid.
Så gör nog folk. Så kan nog folk styra sina känslor, och så tycker de att de ska det - alldeles oavsett hur länge de mått dåligt i sitt tidigare förhållande, hur många år de redan "offrat" för att försöka få det tidigare förhållandet att fungera, hur många år de än "härdat ut" för barnens skull, osv.
Och alla som inte gör som ovan, de är svin. Så måste det vara. Svart och vitt, inga nyanser.
Men ni var väl klara med att ni har gjort slut, eller missuppfattade jag dig? Hon har ju redan flyttat, så separerat har ni ju. Sen känner du ju som du känner över att det gick så kort tid emellan ni separerade och som hon träffar någon ny, men separerat har ni ju gjort, resten är ju nån form av formalia. Beroende på hur man rent praktiskt sköter skilmsässa kan det ju dröja lång tid innan man är formellt skild. I min värld är det slut när man är klara inför varandra med att det är slut, det kan också vara tidigare än man flyttar, för det kan också handla om praktiska frågor.
Sen kan man tycka ändå att det ska gå en viss tid, förden andres skull, men det är en annan sak än om ni fortfarande inte hade gjort slut. Det kanske är så att hon rätt snart sa nåt om den andra mannen för att ni har kommit så väl överens genom det pratktiska hittills, att din reaktion egentligen kommer nu och inte när du först ställdes inför att det var slut mellan er.
När det gäller att vara snäll tänker jag så här. Som du skriver så ska det vara ett beslut du kan stå för även framöver, d v s inte något som är grundat i att du nu är arg och ledsen. Samtidigt ska du ju inte vara snäll på ett sätt så att det går ut över dig. Jag var i separationen ekonomiskt snäll mot mitt ex, och han har aldrig känt sig annat än lurad ändå, och då är det ju mindre mening med att vara snäll.
Så med tanke på hur ni har haft det ekonomiskt tidigare (som Malinau beskrev) och med tanke på hur ni behöver ha det framöver (för ev barn) så bör ni dela så jämnt som möjligt efter dessa förutsättningar.
Sen är det flera saker man ska räkna med, husets försäljningsvärde, räkna av mäklararvoden som vid en tänkt försäljning etc och i slutändan dela resten mellan er. När ni ser vad det blir kan du ju se om det är någon av er som får ekonomiska problem om ni gör så och sen väga in hur ni fördelat ekonomin tidigare.
11
Men ni var väl klara med att ni har gjort slut, eller missuppfattade jag dig? Hon har ju redan flyttat, så separerat har ni ju. Sen känner du ju som du känner över att det gick så kort tid emellan ni separerade och som hon träffar någon ny, men separerat har ni ju gjort, resten är ju nån form av formalia. Beroende på hur man rent praktiskt sköter skilmsässa kan det ju dröja lång tid innan man är formellt skild. I min värld är det slut när man är klara inför varandra med att det är slut, det kan också vara tidigare än man flyttar, för det kan också handla om praktiska frågor.
Sen kan man tycka ändå att det ska gå en viss tid, förden andres skull, men det är en annan sak än om ni fortfarande inte hade gjort slut. Det kanske är så att hon rätt snart sa nåt om den andra mannen för att ni har kommit så väl överens genom det pratktiska hittills, att din reaktion egentligen kommer nu och inte när du först ställdes inför att det var slut mellan er.
När det gäller att vara snäll tänker jag så här. Som du skriver så ska det vara ett beslut du kan stå för även framöver, d v s inte något som är grundat i att du nu är arg och ledsen. Samtidigt ska du ju inte vara snäll på ett sätt så att det går ut över dig. Jag var i separationen ekonomiskt snäll mot mitt ex, och han har aldrig känt sig annat än lurad ändå, och då är det ju mindre mening med att vara snäll.
Så med tanke på hur ni har haft det ekonomiskt tidigare (som Malinau beskrev) och med tanke på hur ni behöver ha det framöver (för ev barn) så bör ni dela så jämnt som möjligt efter dessa förutsättningar.
Sen är det flera saker man ska räkna med, husets försäljningsvärde, räkna av mäklararvoden som vid en tänkt försäljning etc och i slutändan dela resten mellan er. När ni ser vad det blir kan du ju se om det är någon av er som får ekonomiska problem om ni gör så och sen väga in hur ni fördelat ekonomin tidigare.
Egentligen räknar man väl den dag man ansöker om skilsmässa som den dag man ska räkna från, är det inte så? Så inte någon kan tömma alla konton innan man är klara med räknandet.
Att man sagt att man ska bli klar med alla beräkningar ett visst datum, behöver ju inte innebära att alla uppgifter ska vara från det datumet. Samtidigt beror det ju på hur man haft det under den tiden, om ekonomin varit fortsatt gemensam osv. Lite klurigt.
Om man ska vara snäll eller inte, det bestämmer man ju själv. Kanske man ska komma med det sist i beräkningarna; att räkna allt "osnällt, men rättvist", och sen på slutet göra "snäll-justeringen"? Sen finns det ju massor man kan fundera på, såna saker som Malinau tagit upp, vad som faktiskt är rättvist eller snällt. Inte helt lätt.
12
Egentligen räknar man väl den dag man ansöker om skilsmässa som den dag man ska räkna från, är det inte så? Så inte någon kan tömma alla konton innan man är klara med räknandet.
Att man sagt att man ska bli klar med alla beräkningar ett visst datum, behöver ju inte innebära att alla uppgifter ska vara från det datumet. Samtidigt beror det ju på hur man haft det under den tiden, om ekonomin varit fortsatt gemensam osv. Lite klurigt.
Om man ska vara snäll eller inte, det bestämmer man ju själv. Kanske man ska komma med det sist i beräkningarna; att räkna allt "osnällt, men rättvist", och sen på slutet göra "snäll-justeringen"? Sen finns det ju massor man kan fundera på, såna saker som Malinau tagit upp, vad som faktiskt är rättvist eller snällt. Inte helt lätt.
Du skriver själv att du vill göra en ny värdering för att hon träffat en annan. Ingen värdering som någon gör kommer att bli "rätt". Den enda rätta värderingen ges av en försäljning.
I ditt fall kommer du att känna dig kompenserad av att huset blir mindre värderat än tidigare. För att frun träffat en annan, när ni gjort slut.
Hur lång tid skulle det ha gått tycker du? Uppenbarligen tycker hon att ni gjort slut och att det är ok att hon träffar andra. Är det din åsikt som ska väga tyngst i värderingen? Jag gissar att du tagit det ekonomiska läget som intäkt att övertala henne till ny värdering. Och inte nämnt det viktigaste skälet, att hon träffat en annan?
Är det samma person som ska värdera? Tänk om värderingen blir högre.
När jag skilde mig blev värderingen skyhögt över vad exmaken trodde den skulle bli ...
Vad vill jag säga? Jo, ta och red ut dina tankar ordentligt. Orsak och verkan. Känslor och förnuft. Och blanda för guds skull inte in dina egna moraliska tankar och känslor i ekonomin!
14
Du skriver själv att du vill göra en ny värdering för att hon träffat en annan. Ingen värdering som någon gör kommer att bli "rätt". Den enda rätta värderingen ges av en försäljning.
I ditt fall kommer du att känna dig kompenserad av att huset blir mindre värderat än tidigare. För att frun träffat en annan, när ni gjort slut.
Hur lång tid skulle det ha gått tycker du? Uppenbarligen tycker hon att ni gjort slut och att det är ok att hon träffar andra. Är det din åsikt som ska väga tyngst i värderingen? Jag gissar att du tagit det ekonomiska läget som intäkt att övertala henne till ny värdering. Och inte nämnt det viktigaste skälet, att hon träffat en annan?
Är det samma person som ska värdera? Tänk om värderingen blir högre.
När jag skilde mig blev värderingen skyhögt över vad exmaken trodde den skulle bli ...
Vad vill jag säga? Jo, ta och red ut dina tankar ordentligt. Orsak och verkan. Känslor och förnuft. Och blanda för guds skull inte in dina egna moraliska tankar och känslor i ekonomin!
Tack för alla svar.
Jag har haft en riktigt jobbig tid och krisat ordentligt, pga tror jag, att hon träffat en annan. Det var nog så att jag tidigare ej riktigt fattat att det är slut mellan oss.
Till Dig som är så sarkastiskt ironisk vill jag säga att du har väl rätt, man styr inte helt över när man träffar någon annan. Fast man måste ha "ON-knappen på", tror jag, och DET väljer man.
Men visst har vi separerat och hon har flyttat för ett antal månader sedan så... nu tänker jag att det nog inte är så mycket att säga om att hon träffat en annan. Jag måste stå ut med det. Har haft terapi med mig själv och insett att det fina och bra vi hade, som jag saknar, det hade vi för flera år sedan. Det vi haft de senaste åren är nu skönt att slippa faktiskt. Och jag minns den första känslan i mig, när hon sa första gången att hon funderade på om hon ville skiljas. det var lättnad i mig...
Hur som helst gjordes värderingen av huset och räknades ut efter alla konstens regler, och det blev mindre pengar till exfrun än vad vi trodde i augusti. Meddelade det till henne igår, men fick ingen riktig reaktion...
18
Tack för alla svar.
Jag har haft en riktigt jobbig tid och krisat ordentligt, pga tror jag, att hon träffat en annan. Det var nog så att jag tidigare ej riktigt fattat att det är slut mellan oss.
Till Dig som är så sarkastiskt ironisk vill jag säga att du har väl rätt, man styr inte helt över när man träffar någon annan. Fast man måste ha "ON-knappen på", tror jag, och DET väljer man.
Men visst har vi separerat och hon har flyttat för ett antal månader sedan så... nu tänker jag att det nog inte är så mycket att säga om att hon träffat en annan. Jag måste stå ut med det. Har haft terapi med mig själv och insett att det fina och bra vi hade, som jag saknar, det hade vi för flera år sedan. Det vi haft de senaste åren är nu skönt att slippa faktiskt. Och jag minns den första känslan i mig, när hon sa första gången att hon funderade på om hon ville skiljas. det var lättnad i mig...
Hur som helst gjordes värderingen av huset och räknades ut efter alla konstens regler, och det blev mindre pengar till exfrun än vad vi trodde i augusti. Meddelade det till henne igår, men fick ingen riktig reaktion...
Och tack för rådet att göra "snälljusteringen" på slutet och avrunda uppåt !!! Jag gjorde det, och det kändes bra. Men som sagt, jag har inte hört någon reaktion på det heller efteråt... Vad gör hon, varför svarar hon inte på mitt sms om avrundningen...? Ligger hon hemma och gråter...? Inte vet jag.
Fast det är ju inte mitt ansvar längre att hålla henne på gott humör..., måste vänja mig vid det... ;-)
19
Och tack för rådet att göra "snälljusteringen" på slutet och avrunda uppåt !!! Jag gjorde det, och det kändes bra. Men som sagt, jag har inte hört någon reaktion på det heller efteråt... Vad gör hon, varför svarar hon inte på mitt sms om avrundningen...? Ligger hon hemma och gråter...? Inte vet jag.
Fast det är ju inte mitt ansvar längre att hålla henne på gott humör..., måste vänja mig vid det... ;-)
Det är stort att på ett sånt här forum erkänna att man har skrivit något överilat för att man var i affekt. Och det är stort att redan nu (var ju inte länge sen du hamnade i kris) inse att det ni hade ihop en gång i tiden var bra och är värt att komma ihåg. Men att det sedan blev något annat. Om du redan kan uttrycka dessa insikter så kommer det nog inte vara så länge tills du verkligen kan känna dem också.
20
Det är stort att på ett sånt här forum erkänna att man har skrivit något överilat för att man var i affekt. Och det är stort att redan nu (var ju inte länge sen du hamnade i kris) inse att det ni hade ihop en gång i tiden var bra och är värt att komma ihåg. Men att det sedan blev något annat. Om du redan kan uttrycka dessa insikter så kommer det nog inte vara så länge tills du verkligen kan känna dem också.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Var mitt inlägg fel i dina öron eller ? 