Vet inte om det är rätt forum för mej, men jag skriver så får jag se.
Mitt problem är relationen till min mamma, jag ska göra en lång historia kort.
I februari i år, hade min sysster en liten fest då hon fyllde år, min mamma blev full, även en annan sysster som var där, jag var nykter däremot, mina 2 barn 2,12 år var med.
Syrran och jag blev osams, varpå vi började klä oss för att åka hem, min mamma flyger på och ger mej en smäll i ansiktet, allt det här inför mina barn och äldre syskonbarn. Jag kan inte förlåta henne, och hon tänker inte be om ursäkt.
Jag känner mej sårad, ledsen och kränkt, jag har inte gjort nåt fel och tänker inte krypa till korset. Jag har sagt till alla att hon får ta det med sig i graven, men vad tycker ni ska jag ändå ta ett steg,
Jag har redan gjort det, när hon slog mej så i ren försvar så knuffade jag till mamma så hon ramlade, det har jag bett om ursäkt för, men hon har inte gjort det.
Vet varken ut eller in. Efter den här händelsen har jag fått problem med sömnen, kan inte låta bli att grubbla.
Hoppas ni förstår vad jag skrivit
1
Osämja Vet inte om det är rätt forum för mej, men jag skriver så får jag se.
Mitt problem är relationen till min mamma, jag ska göra en lång historia kort.
I februari i år, hade min sysster en liten fest då hon fyllde år, min mamma blev full, även en annan sysster som var där, jag var nykter däremot, mina 2 barn 2,12 år var med.
Syrran och jag blev osams, varpå vi började klä oss för att åka hem, min mamma flyger på och ger mej en smäll i ansiktet, allt det här inför mina barn och äldre syskonbarn. Jag kan inte förlåta henne, och hon tänker inte be om ursäkt.
Jag känner mej sårad, ledsen och kränkt, jag har inte gjort nåt fel och tänker inte krypa till korset. Jag har sagt till alla att hon får ta det med sig i graven, men vad tycker ni ska jag ändå ta ett steg,
Jag har redan gjort det, när hon slog mej så i ren försvar så knuffade jag till mamma så hon ramlade, det har jag bett om ursäkt för, men hon har inte gjort det.
Vet varken ut eller in. Efter den här händelsen har jag fått problem med sömnen, kan inte låta bli att grubbla.
Det där kan du bara avgöra själv. Jag blev under många år kränkt av min far, med ord ej handling. Till slut tröttnade jag och inte ens för barnens skull (umgänget) är det värt att försöka mer.
Min far har bla sagt att han önskar att han aldrig skaffat barn. Jag har fått höra att jag inte är hans. Fast det är löjligt då vi är väldigt lika. mycket mer också. Han kan inte förlåta och lägger skulden för att han inte ser sina barnbarn på mej.
Nix pix! Livet är bättre med bra folk som älskar och bryr sig. Blodsband har inget med det att göra enl mej.
2
Jo Det där kan du bara avgöra själv. Jag blev under många år kränkt av min far, med ord ej handling. Till slut tröttnade jag och inte ens för barnens skull (umgänget) är det värt att försöka mer.
Min far har bla sagt att han önskar att han aldrig skaffat barn. Jag har fått höra att jag inte är hans. Fast det är löjligt då vi är väldigt lika. mycket mer också. Han kan inte förlåta och lägger skulden för att han inte ser sina barnbarn på mej.
Nix pix! Livet är bättre med bra folk som älskar och bryr sig. Blodsband har inget med det att göra enl mej.
Svårt att säga när man inte vet hela historien. Men av det du beskriver så är mitt svar lika kort som beskriningen.
Håll avstånd, låt det ta tid. Gör inget du inte vill.
För din egen skull, älta inte. Bestäm dej för att lägga det bakom dej, dyker tanken ändå upp, så säger du högt till dej själv. Nä, jag ska inte må dåligt för det där, jag vill inte tänka på det mer.
Gör saker du gillar, då är det lättare att hålla tankara borta från tråkiga saker.
Det är kul om man har bra kontakt med släkten, men kan man inte ha det så är det bättre att hålla minimal kontakt så länge som det behövs.
3
Svårt att säga när man inte vet hela historien. Men av det du beskriver så är mitt svar lika kort som beskriningen.
Håll avstånd, låt det ta tid. Gör inget du inte vill.
För din egen skull, älta inte. Bestäm dej för att lägga det bakom dej, dyker tanken ändå upp, så säger du högt till dej själv. Nä, jag ska inte må dåligt för det där, jag vill inte tänka på det mer.
Gör saker du gillar, då är det lättare att hålla tankara borta från tråkiga saker.
Det är kul om man har bra kontakt med släkten, men kan man inte ha det så är det bättre att hålla minimal kontakt så länge som det behövs.
Det som är så tragiskt i allt, det är att min pappa dog 2006, 5månader senare dör min son, man kan tycka att den stora tragik skulle få oss mera sammansvettsade men tyvärr blev det tvärt emot, jag har inte energi att lägga på allt strul. Jag har haft nog jobbigt att klara av vardagen.
Jag har ofta fått höra under hela uppväxten att jag har farmor att tacka att inte mamma gjorde abort, inte så kul att höra, jag älskar mina barn vilkorslöst. Kan inte förstå att man inte tycker om sina barn. Men det stämmer nog som du skriver, om blodsbandet.
4
Det som är så tragiskt i allt, det är att min pappa dog 2006, 5månader senare dör min son, man kan tycka att den stora tragik skulle få oss mera sammansvettsade men tyvärr blev det tvärt emot, jag har inte energi att lägga på allt strul. Jag har haft nog jobbigt att klara av vardagen.
Jag har ofta fått höra under hela uppväxten att jag har farmor att tacka att inte mamma gjorde abort, inte så kul att höra, jag älskar mina barn vilkorslöst. Kan inte förstå att man inte tycker om sina barn. Men det stämmer nog som du skriver, om blodsbandet.
jag vet inte om fylla och handgemäng är vanligt förekommande hos er, men det låter ju inte så upplyftande. hur som helst låter det ju som att ni inte klarar av att umgås just nu, så låt bli. jag förstår att det gör ont i dig, att du ältar och undrar, men det kan din familj inte hjälpa dig med, bara du själv. du måste bli självständig och förstå att bara du är ansvarig för dina handlingar, bara de är ansvariga för sina. Det är så lätt att säga, men man kan behöva hjälp (samtalsterapi) för att förstå hur man gör det.
ägna dig åt sådant som gör dig glad så länge!
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
5
har ni haft kontakt under året som gått, då?
jag vet inte om fylla och handgemäng är vanligt förekommande hos er, men det låter ju inte så upplyftande. hur som helst låter det ju som att ni inte klarar av att umgås just nu, så låt bli. jag förstår att det gör ont i dig, att du ältar och undrar, men det kan din familj inte hjälpa dig med, bara du själv. du måste bli självständig och förstå att bara du är ansvarig för dina handlingar, bara de är ansvariga för sina. Det är så lätt att säga, men man kan behöva hjälp (samtalsterapi) för att förstå hur man gör det.
ägna dig åt sådant som gör dig glad så länge!
Jag har många gånger varit på vippen att skaffa en ersättningsmorfar till mina barn. Tänkte först annonsera men blev varnad för det.. Men jag hoppas det dyker upp någon lämplig och det får gärna vara ett äldre par. Svärisarna är underbara menbor långt bort i annat land.
Men så har vi....toppengrannar utan barn som gärna tar våra ibland. En undarsuperbra kusin som är som en bror till mej, han älskar barnen villkorslöst. Många andra i olika åldra kommer i vårt hem och berikar barnen och oss... Vi försöker ta vara på dem, de fina mäniskorna.
Ang min far så tror jag han är sjuk i kombination med något posttraumatiskt. Han är uppvuxen i ett krig och var utan sin far i 10 år pga av kriget. Utåt mot andra är han väldigt sympatiskt och vänlig, det finns till och med de som ser upp till honom. Han var nog alltid snäll ot mej som barn. Men nu har han alla möjliga symptom på psykisk sjukdom. Det tragiska är att hans kvinna/fru som för övrigt har levt med honom i 20 år, inte han medla något.
Vad tråkigt med allt du har varit med om. Du hade ju varit värd en bättre mamma. Men titta runt omkring dej så ska du se att du är älskad av många. Kanske finns det någon på din pappas sida som du kan ty dej till.
Du ska veta...en gång sa min älskad mormor en sak som då gjorde mig ledsen, hon sa att min pappa var ond. Men jag förstår nu att det alltid har varit sant. Han är inte snäll. Och kanske är det då lika bra att barnen inte lär känna honom...
6
Vet du! Jag har många gånger varit på vippen att skaffa en ersättningsmorfar till mina barn. Tänkte först annonsera men blev varnad för det.. Men jag hoppas det dyker upp någon lämplig och det får gärna vara ett äldre par. Svärisarna är underbara menbor långt bort i annat land.
Men så har vi....toppengrannar utan barn som gärna tar våra ibland. En undarsuperbra kusin som är som en bror till mej, han älskar barnen villkorslöst. Många andra i olika åldra kommer i vårt hem och berikar barnen och oss... Vi försöker ta vara på dem, de fina mäniskorna.
Ang min far så tror jag han är sjuk i kombination med något posttraumatiskt. Han är uppvuxen i ett krig och var utan sin far i 10 år pga av kriget. Utåt mot andra är han väldigt sympatiskt och vänlig, det finns till och med de som ser upp till honom. Han var nog alltid snäll ot mej som barn. Men nu har han alla möjliga symptom på psykisk sjukdom. Det tragiska är att hans kvinna/fru som för övrigt har levt med honom i 20 år, inte han medla något.
Vad tråkigt med allt du har varit med om. Du hade ju varit värd en bättre mamma. Men titta runt omkring dej så ska du se att du är älskad av många. Kanske finns det någon på din pappas sida som du kan ty dej till.
Du ska veta...en gång sa min älskad mormor en sak som då gjorde mig ledsen, hon sa att min pappa var ond. Men jag förstår nu att det alltid har varit sant. Han är inte snäll. Och kanske är det då lika bra att barnen inte lär känna honom...
I den här frågan är läget helt svart eller vitt för mig. Slåss gör man inte. Punkt. Struntar i vad som hänt innan, efter blablabla. Om det var mig hon klappat till skulle det resulterat i en polisanmälan. Skulle inte tagit något steg mot försoning heller. Att du mår dåligt förstår jag mycket väl... Jag kommer från liknande trassliga familjeförhållanden och vet vad trasig man blir av det. En sak är dock säker, att skulle någon vem det månne vara lyfta sin hand mot mig nu när jag är vuxen är det lika med enkelbiljett ut ur mitt liv... och sen skulle jag förmodligen gå till en terapeut och jobba med sorgen, vanmakten, ilskan, skulden och allt det där... Kram på dig.
7
I den här frågan är läget helt svart eller vitt för mig. Slåss gör man inte. Punkt. Struntar i vad som hänt innan, efter blablabla. Om det var mig hon klappat till skulle det resulterat i en polisanmälan. Skulle inte tagit något steg mot försoning heller. Att du mår dåligt förstår jag mycket väl... Jag kommer från liknande trassliga familjeförhållanden och vet vad trasig man blir av det. En sak är dock säker, att skulle någon vem det månne vara lyfta sin hand mot mig nu när jag är vuxen är det lika med enkelbiljett ut ur mitt liv... och sen skulle jag förmodligen gå till en terapeut och jobba med sorgen, vanmakten, ilskan, skulden och allt det där... Kram på dig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
