Jag vill gärna höra era synpunkter på följande; ett "fall" som gäller råd till en väninna:
En väninna träffade på ett jobbmingel en man som hon för +20 år sedan hade ett hångel med (inget sex) under studenttiden. De har stött ihop några gånger sedan dess men inget annat än hälsat och ev. kallprat. Nu på festan pratade de länge, väninnan insåg att hon varit tänd på honom i +20 år - och nu låg han dessutom i skilsmässa (frun och han hade flyttat isär). De bestämde att träffas och äta middag. Han smsade några gånger efter jobbminglet och de bestämde en tid och restaurang.
Efter restaurangbesöket tyckte han att de kunde gå och ta en drink nånstans - men hon sa att vi kan väl gå hem till mig (hon bodde i närheten). Väl hemma hos henne blev det pang på sex på en gång. Han sov inte kvar. Sa innan han stack nåt i stil med "vi får se om vi hinner ses i veckan som kommer".
Nästa dag mitt på dagen smsade hon tack för senast, det var trevligt och "kram". Han svarade på kvällen typ "ja det var trevligt". Dagen efter ringde hon mig och sa att om två dagar tänkte hon smsa honom och föreslå att de skulle gå och se en utställning ihop. Jag svarade att det kunde hon göra om hon kände för det - men jag skulle aldrig göra det, eftersom alla "initiativ" ju hittills strängt taget kommit från henne (förslaget att gå hem till henne + sms dagen efteråt) och om hon ville ha en hint om vad HAN faktiskt ville så borde hon vänta på nåt slags initiativ från honom. Jag hade istället väntat med att höra av mig och om en vecka gått utan att han hört av sig så skulle jag ha ringt - och jag fortfarande gitte ha någon kontakt med en så uppenbart seg/ointresserad man d.v.s. (och sen när jag ringt antog jag att det snabbt skulle visa sig hur pass intresserad han var - och isåfall intresserad av vad; utställningar, kn***a eller både och...Väninnan var/är själv inte intresserad av endast det ena av de två alternativen...)
Väninnan bestämde sig för att köra på samma spår som jag - och nu har 2 veckor gått utan att han givit ett enda livstecken ifrån sig. För mig står det i eldskrift att grabben är inte beredd att lägga ner mer energi än så på henne=ingen energi alls...ELLER: Tycker någon här på AFF att hon skulle ha kört på som hon först tänkt (d.v.s. smsa och föreslå umgänge, utan att HAN ännu tagit några...eh....post-coitala initiativ=initiativ man tar EFTER att man haft sex). Eller kort sagt: Borde jag känna mig som den cyniska väninnan som "förstört allt" ELLER den klarsynta som räddat henne från vidare krångel med en man som bara ville ha ett ONS?
1
Detta episka dilemma... Jag vill gärna höra era synpunkter på följande; ett "fall" som gäller råd till en väninna:
En väninna träffade på ett jobbmingel en man som hon för +20 år sedan hade ett hångel med (inget sex) under studenttiden. De har stött ihop några gånger sedan dess men inget annat än hälsat och ev. kallprat. Nu på festan pratade de länge, väninnan insåg att hon varit tänd på honom i +20 år - och nu låg han dessutom i skilsmässa (frun och han hade flyttat isär). De bestämde att träffas och äta middag. Han smsade några gånger efter jobbminglet och de bestämde en tid och restaurang.
Efter restaurangbesöket tyckte han att de kunde gå och ta en drink nånstans - men hon sa att vi kan väl gå hem till mig (hon bodde i närheten). Väl hemma hos henne blev det pang på sex på en gång. Han sov inte kvar. Sa innan han stack nåt i stil med "vi får se om vi hinner ses i veckan som kommer".
Nästa dag mitt på dagen smsade hon tack för senast, det var trevligt och "kram". Han svarade på kvällen typ "ja det var trevligt". Dagen efter ringde hon mig och sa att om två dagar tänkte hon smsa honom och föreslå att de skulle gå och se en utställning ihop. Jag svarade att det kunde hon göra om hon kände för det - men jag skulle aldrig göra det, eftersom alla "initiativ" ju hittills strängt taget kommit från henne (förslaget att gå hem till henne + sms dagen efteråt) och om hon ville ha en hint om vad HAN faktiskt ville så borde hon vänta på nåt slags initiativ från honom. Jag hade istället väntat med att höra av mig och om en vecka gått utan att han hört av sig så skulle jag ha ringt - och jag fortfarande gitte ha någon kontakt med en så uppenbart seg/ointresserad man d.v.s. (och sen när jag ringt antog jag att det snabbt skulle visa sig hur pass intresserad han var - och isåfall intresserad av vad; utställningar, kn***a eller både och...Väninnan var/är själv inte intresserad av endast det ena av de två alternativen...)
Väninnan bestämde sig för att köra på samma spår som jag - och nu har 2 veckor gått utan att han givit ett enda livstecken ifrån sig. För mig står det i eldskrift att grabben är inte beredd att lägga ner mer energi än så på henne=ingen energi alls...ELLER: Tycker någon här på AFF att hon skulle ha kört på som hon först tänkt (d.v.s. smsa och föreslå umgänge, utan att HAN ännu tagit några...eh....post-coitala initiativ=initiativ man tar EFTER att man haft sex). Eller kort sagt: Borde jag känna mig som den cyniska väninnan som "förstört allt" ELLER den klarsynta som räddat henne från vidare krångel med en man som bara ville ha ett ONS?
Klart du är klarsynt, Eliza62, det är du ju alltid!
Håller med dig, klart som korvspad var han bara ute efter ONS. Var hon jätteintresserad av honom borde hon nog ha "hållit på sig", men det är inte säkert att det hade hjälpt heller.
Tråkigt för henne. Tråkigt för dig om hon tycker att detta är ditt fel...
2
Klart du är klarsynt, Eliza62, det är du ju alltid!
Håller med dig, klart som korvspad var han bara ute efter ONS. Var hon jätteintresserad av honom borde hon nog ha "hållit på sig", men det är inte säkert att det hade hjälpt heller.
Tråkigt för henne. Tråkigt för dig om hon tycker att detta är ditt fel...
Som det ser ut just nu tycks hans direkta intresse förstås inte vara "evig kärlek vid första ögonkastet". Men vem säger att kärlek alltid börjar så?
Jag tror inte på strategier, jag tror på att göra som det känns. Alltså tycker jag att väninnan skulle ha skickat det där sms:et, eftersom hon ville det. Det där med att ta initiativ sköter sig ju själv. Man lessnar ju automatiskt efter ett tag om man inte får gensvar. Och det är ju olika för olika personer.
En del ska absolut ha " varannan-gång"-initiativ för att det ska funka, andra kan tänka sig lite ojämlikhet där (kan ju vara i tid också, en kanske tar mycket initiativ en period och den andre en annan period, men det funkar).
Om en "varannan-gångs"-person träffar en "slumpvis"-person kan det ju bli svårt att "få igång" något.
Om hon nu tycker att han är intressant, och inte vill släppa sådär direkt, för hon tror att hon kan "få igång" honom (jaja, det är ju en viss balans där i hur mycket energi man ska lägga, men det sköter sig, om man är "normalt" funtad, ganska automatiskt tänker jag), så får hon väl ta kontakt lite då och då och kolla läget bara.
Jag tycker man kan ta det lite lugnt, göra som det känns, utan att riva upp himmel och jord över det ena eller det andra. Man behöver inte räkna ut vem som ska höra av sig, det mest "blir" tycker jag ...
3
Intrikat grej.
Som det ser ut just nu tycks hans direkta intresse förstås inte vara "evig kärlek vid första ögonkastet". Men vem säger att kärlek alltid börjar så?
Jag tror inte på strategier, jag tror på att göra som det känns. Alltså tycker jag att väninnan skulle ha skickat det där sms:et, eftersom hon ville det. Det där med att ta initiativ sköter sig ju själv. Man lessnar ju automatiskt efter ett tag om man inte får gensvar. Och det är ju olika för olika personer.
En del ska absolut ha " varannan-gång"-initiativ för att det ska funka, andra kan tänka sig lite ojämlikhet där (kan ju vara i tid också, en kanske tar mycket initiativ en period och den andre en annan period, men det funkar).
Om en "varannan-gångs"-person träffar en "slumpvis"-person kan det ju bli svårt att "få igång" något.
Om hon nu tycker att han är intressant, och inte vill släppa sådär direkt, för hon tror att hon kan "få igång" honom (jaja, det är ju en viss balans där i hur mycket energi man ska lägga, men det sköter sig, om man är "normalt" funtad, ganska automatiskt tänker jag), så får hon väl ta kontakt lite då och då och kolla läget bara.
Jag tycker man kan ta det lite lugnt, göra som det känns, utan att riva upp himmel och jord över det ena eller det andra. Man behöver inte räkna ut vem som ska höra av sig, det mest "blir" tycker jag ...
Egentligen håller jag med om att man inte ska vara så strategisk, eller kallt beräknande, utan mer gå på känsla. Men det tycker jag kan gälla när man har setts på "normal" dejt en eller ett par gånger...
4
Egentligen håller jag med om att man inte ska vara så strategisk, eller kallt beräknande, utan mer gå på känsla. Men det tycker jag kan gälla när man har setts på "normal" dejt en eller ett par gånger...
nu har vi ju förmånen att ha distans, både känslomässigt och tidsmässigt, till det skedda och då är det ju alldeles uppenbart att du hade rätt (förstås..!)
det är mycket svårare att fatta sådana där skyddande, strategiska beslut när man är ensam, eftersom de strider mot känslan. och se där, nu fick jag till ett rackarns bra argument till vänskap också, så här i juletider!
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
5
nu har vi ju förmånen att ha distans, både känslomässigt och tidsmässigt, till det skedda och då är det ju alldeles uppenbart att du hade rätt (förstås..!)
det är mycket svårare att fatta sådana där skyddande, strategiska beslut när man är ensam, eftersom de strider mot känslan. och se där, nu fick jag till ett rackarns bra argument till vänskap också, så här i juletider!
Jag tycker också att man ska gå på känsla - och gör det (numera) också. Problemet (?) här är ju att väninnan inte gick på "sin" känsla utan min - men å andra sidan var hennes egen känsla litet vacklande, eftersom hon rådfrågade mig. Hade det varit mig det gällt så hade jag ö.h.t. inte frågat någon hur jag skulle gjort (eller inte gjort) När jag gått på känsla har jag aldrig behövt fundera över vems tur det varit att höra av sig, sånt har gått av sig själv.
6
Jag tycker också att man ska gå på känsla - och gör det (numera) också. Problemet (?) här är ju att väninnan inte gick på "sin" känsla utan min - men å andra sidan var hennes egen känsla litet vacklande, eftersom hon rådfrågade mig. Hade det varit mig det gällt så hade jag ö.h.t. inte frågat någon hur jag skulle gjort (eller inte gjort) När jag gått på känsla har jag aldrig behövt fundera över vems tur det varit att höra av sig, sånt har gått av sig själv.
Jag tror att man måste köra sin grej och vara konsekvent med hur man är, här har man blandat två beteenden och sådant kan vara förvirrande. Alltså det snabba impulsiva sexuella mötet och sedan tystnad och taktik. Han kan ju lika gärna tänka att det blev konstigt och att hon kanske ändrat sig, allt hänger ju inte bara på mannens beteende utan även kvinnans.
Dessutom hade hon fått svar fortare på hur det blir om hon kört sin stil och fått ett nej än att nu vara i limbo och undra.
Båda stilarna, den intensiva och den långsammare, är rätt för sin person men det blir skumt när man försöker göra något som inte är "jag".
7
Jag tror att man måste köra sin grej och vara konsekvent med hur man är, här har man blandat två beteenden och sådant kan vara förvirrande. Alltså det snabba impulsiva sexuella mötet och sedan tystnad och taktik. Han kan ju lika gärna tänka att det blev konstigt och att hon kanske ändrat sig, allt hänger ju inte bara på mannens beteende utan även kvinnans.
Dessutom hade hon fått svar fortare på hur det blir om hon kört sin stil och fått ett nej än att nu vara i limbo och undra.
Båda stilarna, den intensiva och den långsammare, är rätt för sin person men det blir skumt när man försöker göra något som inte är "jag".
Alltså, en del karlar måste man ligga på och tjata på om det ska bli något. Det betyder inte att kärleken inte kan växa fram så småningom. Många lyckliga äktenskap har börjat så att den ena har varit sval men den andra inte gett sig! Även om det inte är vad man drömmer om som kvinna, såklart. Man vill ju väldigt gärna vara den som blir uppvaktad och sprungen efter... och inte den som måste bjuda ut sig.
Sedan vet jag i och för sig inte vilka koder som gäller om man redan har haft sex, sådär fort, för så skulle jag aldrig ha gjort. Då kanske man även i vår frigjorda tid kan börja fundera över om man har gjort bort sig... Att mannen inte vill ha en kvinna som är för lätt.
8
Alltså, en del karlar måste man ligga på och tjata på om det ska bli något. Det betyder inte att kärleken inte kan växa fram så småningom. Många lyckliga äktenskap har börjat så att den ena har varit sval men den andra inte gett sig! Även om det inte är vad man drömmer om som kvinna, såklart. Man vill ju väldigt gärna vara den som blir uppvaktad och sprungen efter... och inte den som måste bjuda ut sig.
Sedan vet jag i och för sig inte vilka koder som gäller om man redan har haft sex, sådär fort, för så skulle jag aldrig ha gjort. Då kanske man även i vår frigjorda tid kan börja fundera över om man har gjort bort sig... Att mannen inte vill ha en kvinna som är för lätt.
Hör han inte av sig.. fine.. jag ringer själv och frågar rakt ut om han är intresserad av att gå ut och ta en fika.. och låter honom föreslå tid och plats.
Så mycket enklare än att gå och tänka "kanske"
Och förhoppningsvis slipper man lägga ner onödig tid på drömmar.. eller på att missa en goding
Bara måste...... allt....
9
Jag tror på rak kommuikation Hör han inte av sig.. fine.. jag ringer själv och frågar rakt ut om han är intresserad av att gå ut och ta en fika.. och låter honom föreslå tid och plats.
Så mycket enklare än att gå och tänka "kanske"
Och förhoppningsvis slipper man lägga ner onödig tid på drömmar.. eller på att missa en goding
Jo jag sa också till henne att OM hon tyckte att det var OK med en man där hon måste ta alla initiativ till träffar/att det hände något så tyckte jag att hon skulle skicka det där sms:et. Men hon sa att näe det ville hon inte.
Men som Liz* skriver så blir det kanske också litet förvirrande att blanda två olika personers beteenden=först pang på initiativ till sex - och sen inget alls. Det blir ju onekligen svårt att tyda en sådan persons avsikter...Vilket isåfall skulel betyda att man aldrig ska lyda någon annan persons råd om hur man ska bete sig i dejtingsammanhang
10
Jo jag sa också till henne att OM hon tyckte att det var OK med en man där hon måste ta alla initiativ till träffar/att det hände något så tyckte jag att hon skulle skicka det där sms:et. Men hon sa att näe det ville hon inte.
Men som Liz* skriver så blir det kanske också litet förvirrande att blanda två olika personers beteenden=först pang på initiativ till sex - och sen inget alls. Det blir ju onekligen svårt att tyda en sådan persons avsikter...Vilket isåfall skulel betyda att man aldrig ska lyda någon annan persons råd om hur man ska bete sig i dejtingsammanhang
"Att mannen inte vill ha en kvinna som är för lätt."
Om man har sex snabbt, så kan ju både mannen och kvinnan falla i kategorin "för lätt". Vill kvinnan ha en man som är så "lätt"?
Om man har sex snabbt, för att man helt enkelt vill det, och man tycker, som kvinna, att mannen kan vara intressant i alla fall ... men han drar sig för att man hade sex för snabbt. Tja, då var han väl i alla fall ingen man att ha?
Om man nu lyckats "fånga" honom för att man "höll" på sig, så är han ju fel ändå. Något grundläggande där i värderingar (hans värdering om hur kvinnor "bör" vara t ex) som inte stämmer överens med en själv. Och vill man verkligen ha honom då, om han har sådana "ojämlika" åsikter då (om man inte har dem själv)?
Jag menar, strategier för att "fånga" någon är dömda att misslyckas, för den man fångade var ju inte en som stämde med ens egna naturliga sätt i alla fall.
11
"Att mannen inte vill ha en kvinna som är för lätt."
Om man har sex snabbt, så kan ju både mannen och kvinnan falla i kategorin "för lätt". Vill kvinnan ha en man som är så "lätt"?
Om man har sex snabbt, för att man helt enkelt vill det, och man tycker, som kvinna, att mannen kan vara intressant i alla fall ... men han drar sig för att man hade sex för snabbt. Tja, då var han väl i alla fall ingen man att ha?
Om man nu lyckats "fånga" honom för att man "höll" på sig, så är han ju fel ändå. Något grundläggande där i värderingar (hans värdering om hur kvinnor "bör" vara t ex) som inte stämmer överens med en själv. Och vill man verkligen ha honom då, om han har sådana "ojämlika" åsikter då (om man inte har dem själv)?
Jag menar, strategier för att "fånga" någon är dömda att misslyckas, för den man fångade var ju inte en som stämde med ens egna naturliga sätt i alla fall.
Han ligger i skilsmässa... Min erfarenhet är att även om allt är avtalat och rullar på är det en period av våldsam aktivitet och olust att vara med andra.
Min tolkning är att det kan vara två alternativ.
1: Som du beskriver: ONS, tack och hej.
2: Han kanske är en reko kille som inte vill svara med "ja du, just nu är det mycket så jag får be dig vänta till jag är klar här. Det som var tyckte jag om men just nu är jag inte kapabel att involvera mig, jag måste först ha ordning på mitt liv och jag kan inte förvänta eller be dig om att vänta ut mig."
Vid 1: Tja, så var det.
Vid 2: En reko kille som har respekt för din väninna.
12
Han ligger i skilsmässa... Min erfarenhet är att även om allt är avtalat och rullar på är det en period av våldsam aktivitet och olust att vara med andra.
Min tolkning är att det kan vara två alternativ.
1: Som du beskriver: ONS, tack och hej.
2: Han kanske är en reko kille som inte vill svara med "ja du, just nu är det mycket så jag får be dig vänta till jag är klar här. Det som var tyckte jag om men just nu är jag inte kapabel att involvera mig, jag måste först ha ordning på mitt liv och jag kan inte förvänta eller be dig om att vänta ut mig."
Vid 1: Tja, så var det.
Vid 2: En reko kille som har respekt för din väninna.
En gång träffade jag en kille, vi hade det jättetrevligt, han var verkligen den typen av kille jag ville träffas. Vi bytte telefon nr med varandra. Jag hoppades på att han skulle hört av sej, men det gjorde han aldrig. Jag gjorde det inte heller. Jag var för osäker på mej själv när det gäller just den här formen av kontakt. Tykte kanske han var lite för bra för mej. Jag har aldrig fått veta vad han tyckte om mej eller varför han inte hörde av sej. Jag ångrar att jag inte hörde av mej. För då skulle jag sluppit undra.
14
Beror på hur gärna personen vill det.
En gång träffade jag en kille, vi hade det jättetrevligt, han var verkligen den typen av kille jag ville träffas. Vi bytte telefon nr med varandra. Jag hoppades på att han skulle hört av sej, men det gjorde han aldrig. Jag gjorde det inte heller. Jag var för osäker på mej själv när det gäller just den här formen av kontakt. Tykte kanske han var lite för bra för mej. Jag har aldrig fått veta vad han tyckte om mej eller varför han inte hörde av sej. Jag ångrar att jag inte hörde av mej. För då skulle jag sluppit undra.
Fast i detta fall så HAR ju väninnan såväl hört av sig som (innan dess) tagit initiativ till herdestund hemma hos henne. Det är lixom bara *hon* som hittills drivit på...
15
Fast i detta fall så HAR ju väninnan såväl hört av sig som (innan dess) tagit initiativ till herdestund hemma hos henne. Det är lixom bara *hon* som hittills drivit på...
Jag gissar att det som hade hänt om hon höst av sig var antingen att de sågs och hade sex igen med samma diffusa svar efteråt eller att han försökt slingra sig ifrån att träffas.
Jag gissar också att han inte är intresserad, men han kan ju har varit väldigt blyg också.
Jag är inte intressant av att spela spel, är jag intresserad av mer hör jag av mig. Vill han inte så märkes jag väl det och det värsta som har hänt är att jag visat intresse för nån som uppenbarligen inte var intresserad.
16
Jag gissar att det som hade hänt om hon höst av sig var antingen att de sågs och hade sex igen med samma diffusa svar efteråt eller att han försökt slingra sig ifrån att träffas.
Jag gissar också att han inte är intresserad, men han kan ju har varit väldigt blyg också.
Jag är inte intressant av att spela spel, är jag intresserad av mer hör jag av mig. Vill han inte så märkes jag väl det och det värsta som har hänt är att jag visat intresse för nån som uppenbarligen inte var intresserad.
Finns ju även ett tredje alternativ. Att helt enkelt fråga honom var han står och vad han vill. Det är vad jag gör ifall jag är osäker på var man har varandra och jag föredrar att veta framför osäkerhet.
Sen kan jag ju förstå det totalt oattraktiva med en man som visar så svalt intresse. Bara det att efter sex inte sova kvar. Då får det nog vara en väldigt bra anledning till att man måste gå anser jag. Är man tänd på någon så vill man även vakna med den personen (och tillhörande eh uppvakningsritual).
Sen är det klart att det kan finnas andra anledningar som påverkar. Ligger man i en skilsmässa är det kanske mycket annat som snurrar. Men då är det kanske fel att försöka påbörja något ändå.
17
Finns ju även ett tredje alternativ. Att helt enkelt fråga honom var han står och vad han vill. Det är vad jag gör ifall jag är osäker på var man har varandra och jag föredrar att veta framför osäkerhet.
Sen kan jag ju förstå det totalt oattraktiva med en man som visar så svalt intresse. Bara det att efter sex inte sova kvar. Då får det nog vara en väldigt bra anledning till att man måste gå anser jag. Är man tänd på någon så vill man även vakna med den personen (och tillhörande eh uppvakningsritual).
Sen är det klart att det kan finnas andra anledningar som påverkar. Ligger man i en skilsmässa är det kanske mycket annat som snurrar. Men då är det kanske fel att försöka påbörja något ändå.
Finns det några män som är äldre än tonåringar som tänker på det sättet egentligen?
Själv skulle jag bli mindre intresserad av en kvinna som "höll på sig" än en som hoppade i säng direkt. Om nu anledningen till att hon gjorde det var att hon ville det för sin egen skull och inte för att fånga mannen eller något liknande.
18
Finns det några män som är äldre än tonåringar som tänker på det sättet egentligen?
Själv skulle jag bli mindre intresserad av en kvinna som "höll på sig" än en som hoppade i säng direkt. Om nu anledningen till att hon gjorde det var att hon ville det för sin egen skull och inte för att fånga mannen eller något liknande.
Det kunde kanske vara klokt att förklara för din "väninna" att skiljsmässor ibland drar med sig en del rent praktiska problem som kan kräva sin tid att hantera. Bland flytt, bodelning, advokater och julförberedelser är det lätt att två veckor bara svischar förbi. När det gäller själva sakfrågan är det dock svårt att se det där med att "hålla på sig" och "inte verka angelägen" som särskilt produktivt. Jag minns från min dejtingperiod att jag gladeligen lät sådana kvinnor fortsätta att njuta av sitt eget sällskap, snarare än att störa dem med diverse förslag. Så hälsa din "väninna" att blatant uppriktighet antagligen har de största chanserna till framgång.
20
Lite eftertanke kanske? Det kunde kanske vara klokt att förklara för din "väninna" att skiljsmässor ibland drar med sig en del rent praktiska problem som kan kräva sin tid att hantera. Bland flytt, bodelning, advokater och julförberedelser är det lätt att två veckor bara svischar förbi. När det gäller själva sakfrågan är det dock svårt att se det där med att "hålla på sig" och "inte verka angelägen" som särskilt produktivt. Jag minns från min dejtingperiod att jag gladeligen lät sådana kvinnor fortsätta att njuta av sitt eget sällskap, snarare än att störa dem med diverse förslag. Så hälsa din "väninna" att blatant uppriktighet antagligen har de största chanserna till framgång.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
