Min man har ett lynnigt humör. Ikväll satt jag och ena vuxna dottern och pratade vid köksbordet. Maken satt och trummade högt med fingrarna i bordet som han ofta gör. Jag sa åt honom att sluta, lite skämtsamt. Han blev tvärarg, reste sig upp och sa" du kan ju dra åt helvete". Sen försökte han skoja bort det med att han skämtade. Men det är just så här han gör. Han växlar på en halv sekund till ilska- sedan är han glad igen efter en stund. Har pratat med honom om det tusen ggr men han ändrar sig inte.
Vad ska jag göra? Det känns inte bra att han gör så och barnen tycker det är olustigt. Han blir likadan mot dem ofta. Eller så ironiserar han och det tycker åtminstone jag är fult mot särskilt barn.. På mig fungerar hans sätt lite avtändande.. Jag vill inte precis vara kärleksfull tillbaka en stund senare efter en sån här grej.
1
Vad ska jag göra? Min man har ett lynnigt humör. Ikväll satt jag och ena vuxna dottern och pratade vid köksbordet. Maken satt och trummade högt med fingrarna i bordet som han ofta gör. Jag sa åt honom att sluta, lite skämtsamt. Han blev tvärarg, reste sig upp och sa" du kan ju dra åt helvete". Sen försökte han skoja bort det med att han skämtade. Men det är just så här han gör. Han växlar på en halv sekund till ilska- sedan är han glad igen efter en stund. Har pratat med honom om det tusen ggr men han ändrar sig inte.
Vad ska jag göra? Det känns inte bra att han gör så och barnen tycker det är olustigt. Han blir likadan mot dem ofta. Eller så ironiserar han och det tycker åtminstone jag är fult mot särskilt barn.. På mig fungerar hans sätt lite avtändande.. Jag vill inte precis vara kärleksfull tillbaka en stund senare efter en sån här grej.
Det låter som om han är väldigt impulsiv och ångrar sig efteråt och försöker släta över de där utbrotten? Har du förklarat för honom att du tar illa vid dig på riktigt, och att du även märker att barnen blir illa till mods? Vad säger han om det?
Första steget till att kunna förändra något är ju att inse hur det ligger till, och erkänna det, att ta ansvar för det menar jag...
2
Det låter som om han är väldigt impulsiv och ångrar sig efteråt och försöker släta över de där utbrotten? Har du förklarat för honom att du tar illa vid dig på riktigt, och att du även märker att barnen blir illa till mods? Vad säger han om det?
Första steget till att kunna förändra något är ju att inse hur det ligger till, och erkänna det, att ta ansvar för det menar jag...
Jag har sagt det så många gånger så jag minns inte..och det har varit så här under alla år. Jag har sagt att jag kommer att lämna honom och då blir han fundersam, men så fortsätter det här ändå. Hans bra sidor glöms liksom bort fast de finns. Men det blir så, eller jag reagerar så på hans konstiga humör.
3
Jag har sagt det så många gånger så jag minns inte..och det har varit så här under alla år. Jag har sagt att jag kommer att lämna honom och då blir han fundersam, men så fortsätter det här ändå. Hans bra sidor glöms liksom bort fast de finns. Men det blir så, eller jag reagerar så på hans konstiga humör.
Han säger bara " och du är väl så jävla perfekt du". Så svarar han. Vi i familjen har lärt oss hans humör och kan ibland skämta om det men det är ju inte roligt alls..
5
Han säger bara " och du är väl så jävla perfekt du". Så svarar han. Vi i familjen har lärt oss hans humör och kan ibland skämta om det men det är ju inte roligt alls..
Ja då har han bestämt sig för att inte göra nånsing åt saken, det är ju dålig stil MEN det kan också bero på att han inte vet vad man KAN göra åt saken. Du kanske ska boka tid hos familjerådgivningen åt er gemensamt? Eller så får du helt enkelt bestämma dig för om det finns tillräckligt på pluskontot för att du ska vilja fortsätta ha en relation med honom sådan som han är idag.
6
Ja då har han bestämt sig för att inte göra nånsing åt saken, det är ju dålig stil MEN det kan också bero på att han inte vet vad man KAN göra åt saken. Du kanske ska boka tid hos familjerådgivningen åt er gemensamt? Eller så får du helt enkelt bestämma dig för om det finns tillräckligt på pluskontot för att du ska vilja fortsätta ha en relation med honom sådan som han är idag.
Har han varit sådär jämt? Och svaret är "ja" - varför har du ö.h.t. gängat dig med honom? Och om svaret är "nej", att han blivit helt personlighetsförändrad - vad säger han när du påpekar att hans sätt inte är trevligt?
7
Har han varit sådär jämt? Och svaret är "ja" - varför har du ö.h.t. gängat dig med honom? Och om svaret är "nej", att han blivit helt personlighetsförändrad - vad säger han när du påpekar att hans sätt inte är trevligt?
Han har varit sån alltid så länge vi känt varandra , men han har visat det mera de senaste tio åren. När jag säger åt honom eller frågar, så svarar han som jag skrev ovan. Att jag verkar tro att jag är perfekt. Vilket jag verkligen inte tror. Alla har fel och brister men hans utbrott kommer som en blixt från en klar himmel, för småsaker.
8
Han har varit sån alltid så länge vi känt varandra , men han har visat det mera de senaste tio åren. När jag säger åt honom eller frågar, så svarar han som jag skrev ovan. Att jag verkar tro att jag är perfekt. Vilket jag verkligen inte tror. Alla har fel och brister men hans utbrott kommer som en blixt från en klar himmel, för småsaker.
Han vill inte söka hjälp. Och inte heller gå till Familjerådgivningen. Han säger att det är jag som "retar" honom och då blir han sån. Men det är inte sant. För han är ju likadan mot barnen. Och de vågar inte provocera honom.
9
Han vill inte söka hjälp. Och inte heller gå till Familjerådgivningen. Han säger att det är jag som "retar" honom och då blir han sån. Men det är inte sant. För han är ju likadan mot barnen. Och de vågar inte provocera honom.
Att göra ner andra för att inte verka så dålig själv är ganska typisk mänskligt - och dålig stil!
Att ha bristande impulskontroll är ett verkligt problem men du har bidragit till det. En kompis sa en gång: "en gång är ingen gång, två gångar är en ful ovana" och du har ju accepterat att han skadar er psykisk med detta beteende många gångar.
Han kommer inte att ändra sig då det inte finns någon motivering för det, du/ni har ju accepterat att han gör det och sedan slätar över.
Antingen skiter du i att han gör det eller också drar du ett streck och säger stopp. För barnens skull anser jag att det är stopp som gäller och det betyder inte en avvänjningsperiod, det betyder stopp, här och nu!
Ett utbrott mer och det är klippt!
Sedan ska du vara klar att kunde och vilja genomföra konsekvensen av ett övertramp och inte som andra velingar här stampa lite i golvet och med pipig röst säga: "men jag menar alltså det!!!" gång efter gång...
Sen undrar även jag hur du kunde acceptera det från början... men det är en annan sak.
10
Att göra ner andra för att inte verka så dålig själv är ganska typisk mänskligt - och dålig stil!
Att ha bristande impulskontroll är ett verkligt problem men du har bidragit till det. En kompis sa en gång: "en gång är ingen gång, två gångar är en ful ovana" och du har ju accepterat att han skadar er psykisk med detta beteende många gångar.
Han kommer inte att ändra sig då det inte finns någon motivering för det, du/ni har ju accepterat att han gör det och sedan slätar över.
Antingen skiter du i att han gör det eller också drar du ett streck och säger stopp. För barnens skull anser jag att det är stopp som gäller och det betyder inte en avvänjningsperiod, det betyder stopp, här och nu!
Ett utbrott mer och det är klippt!
Sedan ska du vara klar att kunde och vilja genomföra konsekvensen av ett övertramp och inte som andra velingar här stampa lite i golvet och med pipig röst säga: "men jag menar alltså det!!!" gång efter gång...
Sen undrar även jag hur du kunde acceptera det från början... men det är en annan sak.
Ledsen att behöva vara så hård, men....Du har själv satt dig i denna sits. Du har gängat dig med en lynnig man och, för att parafrasera nåt jag läste nyligen: "En gång, fy på dig! Tio gånger, fy på mig!" Man ska helt enkelt inte ta sån sk*t - och gör man inte det så hamnar man heller aldrig i läget att man sitter med en man som behandlar en illa.
Men denna insikt hjälper ju inte dig i nuläget. Dessvärre går det nog inte att ändra på din man; han *är* sån, och det är upp till dig att avgöra om du ska stå ut eller dra. Jag är själv uppvuxen med en otroligt lynnig far och har därmed blivit effektivt vaccinerad från att åta mig "egna" lynniga karlar. Jag vet att man inte kan lära en gammal hund sitta - även om det är en evig kvinnofälla att tro att man kan ändra på hopplösa män.
12
Ledsen att behöva vara så hård, men....Du har själv satt dig i denna sits. Du har gängat dig med en lynnig man och, för att parafrasera nåt jag läste nyligen: "En gång, fy på dig! Tio gånger, fy på mig!" Man ska helt enkelt inte ta sån sk*t - och gör man inte det så hamnar man heller aldrig i läget att man sitter med en man som behandlar en illa.
Men denna insikt hjälper ju inte dig i nuläget. Dessvärre går det nog inte att ändra på din man; han *är* sån, och det är upp till dig att avgöra om du ska stå ut eller dra. Jag är själv uppvuxen med en otroligt lynnig far och har därmed blivit effektivt vaccinerad från att åta mig "egna" lynniga karlar. Jag vet att man inte kan lära en gammal hund sitta - även om det är en evig kvinnofälla att tro att man kan ändra på hopplösa män.
Det är precis så som min pappa alltid sa till mamma: Att det var hennes fel när han blev på dåligt humör. men vet du vad? Efter att hon tog ut skilsmässa (för gudskelov massor av år sedan) så har han inte blitt ett skvatt *bättre*. Det hör till bilden att det är nån annans fel hela tiden - om han hade viss självinsikt så skulle han lixom inte bete sig som han gör...
13
Det är precis så som min pappa alltid sa till mamma: Att det var hennes fel när han blev på dåligt humör. men vet du vad? Efter att hon tog ut skilsmässa (för gudskelov massor av år sedan) så har han inte blitt ett skvatt *bättre*. Det hör till bilden att det är nån annans fel hela tiden - om han hade viss självinsikt så skulle han lixom inte bete sig som han gör...
Det enda du kan göra är det du själv kan styra över. Du kan inte få honom att ändra på något, vilket du säkert har insett nu. Du kan bara välja att antingen fortsätta att acceptera detta eller verkställa ditt hot om att lämna honom. Du är också den som kan förändra tillvaron för barnen så att inte heller de behöver stå ut med de där skitfasonerna.
14
Det enda du kan göra är det du själv kan styra över. Du kan inte få honom att ändra på något, vilket du säkert har insett nu. Du kan bara välja att antingen fortsätta att acceptera detta eller verkställa ditt hot om att lämna honom. Du är också den som kan förändra tillvaron för barnen så att inte heller de behöver stå ut med de där skitfasonerna.
Så jag skulle ha gått direkt i början då när jag såg hans humör? Vet varken in eller ut..då hade vi småbarn och jag hoppades väl och trodde att det skulle bli bättre. Jag har sagt en gång att nästa gång går jag, men så blev det förstås inte- men nu har mitt tålamod tagit slut. Jag har ju ansvar för inte bara mitt mående utan även barnens. Tack allihopa för era svar! Julen får gå och sedan får jag se.
15
Så jag skulle ha gått direkt i början då när jag såg hans humör? Vet varken in eller ut..då hade vi småbarn och jag hoppades väl och trodde att det skulle bli bättre. Jag har sagt en gång att nästa gång går jag, men så blev det förstås inte- men nu har mitt tålamod tagit slut. Jag har ju ansvar för inte bara mitt mående utan även barnens. Tack allihopa för era svar! Julen får gå och sedan får jag se.
Jag skulle ha gjort det - och har också gjort det. Jag tappade tilliten och kärlelen till mannen, p.g.a. av hans l ynniga temperament. OK att jag accepterar att nån kan bli arg om det är befogat. men såna utbrott och lynneskast som du beskriver, och det på ett tidigt stadium i relationen, näe...Och "skulle ha gått". Om hans humör visade sig tidigt så hade ni väl inte hunnit flytta ihop och då är det väl ingen större konst att lägga ner. Förutsatt att du också kopplar ihop med älska/vara kär med hur mannen faktiskt beter sig. Men många kvinnor (och män?) verkar ju inte ha n ågon som helst koppling mellan hur en man beter sig och huruvida de kan bli förälskade/kära i honom. Man *ska* inte kunna bli kär i ett paktarsle, vars karaktär visar sig på ett tidigt stadium. Sånt hör knappt ens tonåren till.
16
Jag skulle ha gjort det - och har också gjort det. Jag tappade tilliten och kärlelen till mannen, p.g.a. av hans l ynniga temperament. OK att jag accepterar att nån kan bli arg om det är befogat. men såna utbrott och lynneskast som du beskriver, och det på ett tidigt stadium i relationen, näe...Och "skulle ha gått". Om hans humör visade sig tidigt så hade ni väl inte hunnit flytta ihop och då är det väl ingen större konst att lägga ner. Förutsatt att du också kopplar ihop med älska/vara kär med hur mannen faktiskt beter sig. Men många kvinnor (och män?) verkar ju inte ha n ågon som helst koppling mellan hur en man beter sig och huruvida de kan bli förälskade/kära i honom. Man *ska* inte kunna bli kär i ett paktarsle, vars karaktär visar sig på ett tidigt stadium. Sånt hör knappt ens tonåren till.
Åh vad skönt att se att det inte bara är jag som är gift med en sån man! Min visade dock inte riktigt sina riktiga sidor tills efter vi gift oss. Visst ett utbrott ibland men det får väl alla liksom. Men nu senaste året har det varit 5ggr om dagen!!! Skilsmässan är nära!! Du och jag kanske skulle flytta ihop istället, vi som vet hur man beter sig menar jag
17
Åh vad skönt att se att det inte bara är jag som är gift med en sån man! Min visade dock inte riktigt sina riktiga sidor tills efter vi gift oss. Visst ett utbrott ibland men det får väl alla liksom. Men nu senaste året har det varit 5ggr om dagen!!! Skilsmässan är nära!! Du och jag kanske skulle flytta ihop istället, vi som vet hur man beter sig menar jag
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Vi slår våra kloka huvuden ihop du och jag.