Apropå bekräftelsebehov..

[Anonym]

Läser nedan hur osexigt det anses vara att vilja ha bekräftelse. Jag var gift i många år med en man som visserligen älskade mig, men som aldrig eller sällan gav mig bekräftelse. Han kunde säga att jag var fin, men sällan något mera. Jag saknade att få bekräftelse och när jag så efter några år som skild mötte en ny man, så fick jag istället uppleva en enorm bekräftelse. Jag har inte bett om det men får det dagligen. Och jag måste erkänna att jag älskar det. Han säger alltid att han tycker jag är vacker, söt, sexig. Och det finns ingen hejd på det. Han säger att han älskar mig minst 5 ggr om dagen, han skriver fina sms med sina kärleksförklaringar, han köper små saker till mig, han ger mig rosor ibland, och är han borta skickar han fina vykort med kärleksbudskap.

Är det nåt fel på mig nu då som tycker om det här? Jag var utsvulten på bekräftelse under nästan hela mitt äktenskap, så jag ser det som en gåva att jag får allt detta nu.. Men skäms lite när ni skriver hur "fel" det är med bekräftelse. Eller, att kräva ständig bekräftelse menar ni förmodligen.

Vill ge en bild av att bekräftelse kan vara något väldigt positivt också. Och , jag har aldrig krävt eller bett om det.. verkligen inte. Jag ger mycket bekräftelse till min kärlek också, så det är rätt lika.

[icecapx]

Skillnaden är väl om man _kräver_ bekräftelse eller bara gillar att få det.

[Salander]

När det gäller bekräftelse så tror jag många ger det de själva skulle vilja ha. Dvs den som gillar bekräftelse ger det i massor till andra. Men det är bara en tanke.
Bäst blir det väl om man är någorlunda i fas.

[boudille]

Tja, kärlek är på nåt sätt svårt att få ihop med krav ö h t. Ska man leva tillsammans, i vilken form det nu än är så är det klart att det blir en hel massa krav på hur man ska göra för att få det att fungera.

Sen tror jag att de flesta sådana krav inte direkt uppfattas som krav för att man har en gemensam syn på att det är så man gör (delar på ansvar på olika sätt, bidrar båda ekonomiskt till hushållet, är vänliga mot andra människor som ingår i ens närhet, accepterar varandras egenheter etc etc)

Jag skulle gissa att du kanske vill ha mindre närhet och bekräftelse i din relation än vad jag skulle vilja ha. Visst kan man inte kräva bekräftelse, men jag vill leva i en relation där det ändå förväntas en viss bekräftelse, både av varandra och av relationen, just för att det är mitt sätt att vilja leva nära andra människor. Det har för min del mindre med självkänsla att göra - jag vet rätt väl vad jag är bra på också. Men för den skull är det lite mer än att jag blir glad om de som är mig nära bekräftar detta, det är något som jag tycker är viktigt.

Det gäller även andra nära relationer, som med barn, föräldrar etc. Jag kräver inte att man säger snälla saker eller gör snälla handlingar, men för mig är det ett tecken på styrka i relationen när man gör det resp om man inte gör det.

Sen tror jag att det är en stor poäng som Salander har, att man gärna ger andra det man själv vill ha, det gäller nog mycket i relationen. Jag har ett tydlgit exempel från en tidigare relation, där jag gärna ville vara mer ute med kompisar medan min dåvarande partner gärna ville jag skulle vara mer med honom. När har gick ut sa jag nästan alltid "ha det så kul" för det var ju vad jag ville höra när jag gick ut. När jag gick ut sa han nästan alltid "kom inte hem för sent" eller nåt sånt, för det var vad han ville höra när han gick ut... Insåg jag så småningom.

[heather]

Att få bekräftelse är livsviktigt. Att inte få någon bekräftelse alls innebär att man osynliggörs. Sånt händer t ex vid mobbning.

En människa som ger mycket bekräftelse brukar beskrivas som varm och generös.
Barn växer inte upp till fungerande vuxna utan att få bekräftelse.
Så bekräftelse är inte något negativt.

En del personer behöver mycket bekräftelse, andra mindre. Det ena är inte bättre än det andra. Problemen kommer när man i ett kärleksförhållande inte är i fas.

[sprengja]

Jag ger gärna bekräftelse också, tycker även om att få det. För mig handlar det inte opm dte, utan om de som ständigt måste fråga och kolla och dubbelkolla och trippelkolla att man verkligen älskar lika mycket som man gjorde för 5 minuter sedan, att man fortfarande är snyggare än han i trappen intill osv.

[Anonym]

Klart man ska bekräfta sin kärlek, sen tycker jag personligen att flera gånger om dagen höra "jag älskar dig" skulle bli för mycket för mig. Hade tyckt att orden tappat sin betydelse, men vi är som sagt olika.
Jag vill höra de orden då och då, vid "fina" tillfällen.
Jag vill inte heller bli överöst med superlativ, blir också too much för mig. De ska komma vid speciella ögonblick, inte i tid och otid.
Personligen tycker jag också att personer som har ett sådant behov av bekräftelse hela tiden inte är helt sunda