Till er som orkar höra..inte ni andra:)

[Fröken Perfekt]

Ikväll har jag varit arg på min särbo igen. Han är svartsjuk på min exman fastän mina känslor för exet är stendöda. Han blev också arg för att jag avbröt honom då vi pratade i telefonen. Han är själv bra på att avbryta men det märker han inte. Den här gången lät jag honom inte avbryta mig. Han blev så arg att han *vrålade* åt mig !! Som att han fick ett utbrott som inte var av det normala. Jag sa lugnt åt honom att han inte kan vara riktigt klok. Och jag lade på luren. Jag håller mig alltid eller oftast till en hyfsad samtalston. Även då han blir arg. Fattar inte. Senast blev han så arg att hans blick blev konstig och han slängde min tomma läskflaska ( plast men ändå) HÅRT i väggen på hotellrummet.

Såna här utbrott gör mig betänksam. Jag sa till honom ikväll att han väl tror han kan skrämma mig. Men jag blir inte rädd. Bara förvånad!

Jag är nu väldigt avvaktande. Min kärlek är hårt prövad just nu.. men jag har också mina fel. Bland annat frågade jag honom om en facebookvän, en kvinna. Han blev jättearg och fräste att hon är bara 30 år och har varit tillsammans med hans son och att tjejen varit som en i familjen. Okej. Min fantasi skenade. Jag får själv väldigt många inviter av män på facebook. Så därför är jag misstänksam..inget jag är stolt över. För jag har ingen anledning att tro att min särbo är en "sån". Han har alltid visat mig stor kärlek och ger mig mkt bekräftelse.

Men den stora frågan är ju hans ölkonsumtion som jag berättat om..jag har gjort klart för honom att jag inte längre vill ha en framtid med honom. Inte om han inte gör något åt sitt drickande. Senast vi träffades drack han inte mkt.

Fy vad ledsen jag är ikväll..

[MaryT*]

Ska jag vara helt ärlig? I alla fall är jag det:
Jag tror inte utefter det du berättar att vare sig du eller han är mogna att ha ett förhållande. Inte med varandra och inte med någon annan heller.

Jag tror att ni behöver vara ensamma, var och en i sitt liv. Bygga på er självkänsla, landa i er själva, försöka växa lite som människor.

För ser du inte själv? Han är svartsjuk. Han avbryter dig när du pratar. Han vrålar åt dig. Han slänger grejer hårt i väggen. Han dricker för mycket.
Du å din sida avbryter honom också när han pratar. Du säger till honom att han tror väl att han kan skrämma dig (hallå, vad ÄR det här för nåt?? Tror du verkligen att han är ute efter det? Och i så fall - varför stannar du hos någon som vill skrämma dig??). Du är svartsjuk när du ser nån tjej på facebook.

Vad är det MED er, vuxna människor? Ska det där föreställa ett lyckat förhållande? Ja, jag blir irriterad och illa berörd. Du har ju fått massor av input här, men du gör inget åt det som felas i förhållandet? Och framförallt - du verkar inte se _din_ del i att det är som det är. Det är det man först och främst måste se, SEN kan man peka på den andre partens fel och brister.

Nä, lägg ner, säger jag. Dämpa er, hitta er själva, och sen kan ni försöka er på ett förhållande igen. Antingen med varandra eller med nya partners.

[gossan]

1) Du avbröt honom när han talade. Varför påtalar du att han själv är bra på att avbryta? Ursäktar det att du avbryter eller vad menar du? Du försöker bara flytta fokus från DITT fel till att han minsann också har fel. Glöm det, styr tillbaka till ursprungsfrågan - han blev förbannad för att du avbröt honom.

Sen har du mage att förhöra honom om någon han har som vän på Facebook medan du ska fira jul med ditt ex. Ursäkta?? DIN kärlek är hårt prövad? Du tar dig friheten att förhöra din "särbo" när din fantasi skenar över en vän på Facebook, men fiskar efter medlidande här när din "särbo" blir svartsjuk över att du låter ditt ex sova i din lägenhet. Jag saknar ord.

[Anonym förvånad]

Nickar instämmande
Inte någon av dem verkar inte riktigt stabil.....vad är det som gör att man hänger kvar är min stora fråga????

[Anonym]

Alltså, jag blir jävligt provocerad nu av att läsa dina inlägg här och jag tror inte det är någon som längre är intresserad av att läsa om din ditt och din särbos förhållande.
Svårt att känna empati för någon som bara fortsätter göra våld mot sig själv trots flertalet råd om att detta inte är sunt....

[Annita]

Förutom en del annat, så är ni ju också väldigt olika i hur ni bråkar. Han är tydligen känslomänniska, och blir "rasande". Och då reagerar jag på att du inte blir _arg_ utan _förvånad_?? Egentligen blir du väl ledsen, för det är du ju nu, och du tycker ju att situationerna är jobbiga.

Men jag har noterat att du vid flera tillfällen reagerat med _förvåning_ på hans ilska. För mig, som nog snarare är en person som skriker och gråter, låter det lite känslokallt och snudd på nedlåtande.

Och lite kan jag då förstå honom: när man känner sig nedlåtande behandlad blir man nog istället bara ännu argare.

Men kärnfrågan är ju ändå denna: ger relationen mer på pluskontot än den tar energi av dig?

[luddtussen]

Ja, vad vill du höra egentligen?

Det verkar inte funka så bra er emellan, av det du skriver. Du verkar vilja ha en destruktiv relation. Är det bara så du kan känna? Alltså är det då det känns som du har känslor? Eller är det dynamiken i det, att det känns så himla bra när det är bra, eftersom det är riktigt dåligt när det är dåligt?

De bra stunderna blir, i relation till de dåliga, liksom "lysande".

I alla fall verkar det ju inte sunt på något sätt.

Hur lyckas du förresten få väldigt många inviter på facebook? Var rör man sig då?

Jag tycker ert förhållande, att betrakta såhär, är makalöst fascinerande. Tänk att ha så utan att göra något åt det ...

Hoppas julen blir bra i alla fall!

[monka]

Nån som dricker för mycket, kastar saker i väggarna och vrålar åt mig hade jag lämnat för länge sen, eller senast nu då. Varför vara med på sånt? Sen får väl de bra stunderna vara hur bra som helst men kommer dessa tre grejjer med i bilden så är inte det bra värt nåt i min värld.

[bettis]

Bryt - finns ingen framtid!
Ni passar inte ihop - punkt!
Ta ett brejk - gör någonting annat - så småningom hittar du någon som du kan bygga en framtid med!

[Naken-Jane]

Kanske ska du fokusera på vad som gör det bra när det fungerar? Han verkar ju inte skrika åt dig och kasta flaskor hela tiden. Vi har alla våra ömma tår som kan ska reaktioner när någon kliver på dem. Det är en konst att gräla konstruktivt och kanske är det något ni båda behöver lära er Om han är svartsjuk på att det ex sover hos dig så tycker jag nog att du ska bekräfta hans känsla och visa att du förstår att han reagerar. Kanske du ockås kan visa vad d reagerar på utan att var så konfrontativ - för det är lite så jag upfattar dig. Man kan ställa en massa frågor utan att någon regarera om man gör det på "rätt" sätt. Jag brukar uppmana de jag möter att alltid prata i jag-form eftersom du-formen ofta känns anklagande. Det är ärligare att säga vad man själv känner och tycker än att säga åt någon annan hur denne är eller gör.

[krax]

även om ni mår bra/dåligt 50/50, så är det halva tiden. Rent konkret kan det se ut så här då:

- du har tio år att leva, men fem av de åren väljer du att sitta i en mörk skrubb.
- du har möjlighet att skratta tio gånger, men väljer att vara känslotom fem av de gångerna.
- du har möjlighet att somna tillfreds tio gånger, men väljer att fem av dem ligga sömnlös, älta och ha ont i magen.

gör som du vill - men ta konsekvenserna av ditt val!