För två år sedan blev jag sviken på ett oerhört grymt sätt. aldrig har någon lurat och ljugit för mig på det grymma sättet för.....
Jag älskade mannen i fråga, hade aldrig känt något liknande. När allt uppdagades var jag dock tvungen att bryta all kontakt, hur ont det än gjorde.
Det har varit 2 år i sorg och längtan. Han var inte snäll mot mig, ändå kan jag känna känslan av att jag lämnat allt om han bara kommit tillbaka...
Nu har det som sagt gått två år och jag har börjat dejta lite försiktigt igen men det går inte alls bra. Jag tänker och jämför bara alla med min fd man. Ingen kommer i närheten av honom rent attraktionsmässigt. De är säkert fina på sitt sätt men jag och fd mannen hade stark attraktionskraft till varandra.
Nu inser jag att jag aldrig kommer komma i närheten av det jag kände för min fd man. Det är inte helt enkelt att träffa någon när man är i 40-årsåldern över huvudtaget och att få uppleva det jag gjorde med fd mannen är väl en på miljonen typ.
Känns samtidigt ledsamt att jag ska leva ensam resten av livet.....*suck*. Visst har jag ett bra liv ändå men jag saknar tvåsamhet....
1
Kommer det nånsin gå över För två år sedan blev jag sviken på ett oerhört grymt sätt. aldrig har någon lurat och ljugit för mig på det grymma sättet för.....
Jag älskade mannen i fråga, hade aldrig känt något liknande. När allt uppdagades var jag dock tvungen att bryta all kontakt, hur ont det än gjorde.
Det har varit 2 år i sorg och längtan. Han var inte snäll mot mig, ändå kan jag känna känslan av att jag lämnat allt om han bara kommit tillbaka...
Nu har det som sagt gått två år och jag har börjat dejta lite försiktigt igen men det går inte alls bra. Jag tänker och jämför bara alla med min fd man. Ingen kommer i närheten av honom rent attraktionsmässigt. De är säkert fina på sitt sätt men jag och fd mannen hade stark attraktionskraft till varandra.
Nu inser jag att jag aldrig kommer komma i närheten av det jag kände för min fd man. Det är inte helt enkelt att träffa någon när man är i 40-årsåldern över huvudtaget och att få uppleva det jag gjorde med fd mannen är väl en på miljonen typ.
Känns samtidigt ledsamt att jag ska leva ensam resten av livet.....*suck*. Visst har jag ett bra liv ändå men jag saknar tvåsamhet....
Ja det går över om du vill att det ska gå över. Det är bara du som kan bestämma över om du låter honom ta över ditt liv eller inte. Jag säger inte att det är lätt. Eller att det inte kommer att ta tid. Men så länge du jämför alla med honom, du tillåter dig att räkna tiden sedan det tog slut, du sörjer och längtar och du skriver detta slags inlägg. Ja då kommer det inte gå över. Det är först när du tar makt över ditt liv och faktiskt mår bra utan honom som det kommer att gå över.
Fundera över om du någonsin älskade HONOM - alltså han som ljög och bedrog - eller om det bara var en idealbild i ditt huvud som du älskade? Det är självklart inte lätt för någon annan att konkurrera med en saga. Så länge du låter honom vara kvar som prinsen i din saga så kommer du inte träffa någon annan på riktigt. Skriv om din saga och låt honom bli den onda häxan...
2
Ja det går över om du vill att det ska gå över. Det är bara du som kan bestämma över om du låter honom ta över ditt liv eller inte. Jag säger inte att det är lätt. Eller att det inte kommer att ta tid. Men så länge du jämför alla med honom, du tillåter dig att räkna tiden sedan det tog slut, du sörjer och längtar och du skriver detta slags inlägg. Ja då kommer det inte gå över. Det är först när du tar makt över ditt liv och faktiskt mår bra utan honom som det kommer att gå över.
Fundera över om du någonsin älskade HONOM - alltså han som ljög och bedrog - eller om det bara var en idealbild i ditt huvud som du älskade? Det är självklart inte lätt för någon annan att konkurrera med en saga. Så länge du låter honom vara kvar som prinsen i din saga så kommer du inte träffa någon annan på riktigt. Skriv om din saga och låt honom bli den onda häxan...
Om du går omkring och jämför så kommer ingen man nånsin att motsvara dina förväntningar. Du kommer aldrig att släppa in en man och ens ge honom chansen. Du behöver inse att du använder din fd man som "måttstock" för att slippa behöva ta in en ny man och verkligen lära känna honom, som ett skydd mot att bli sårad igen. Om man skall lyckas så måste man våga chansa och riskera sitt hjärta om och om igen. Själv tycker jag helt klart att det är värt risken bara för att få leva med kärlek i mitt liv.
Jag skilde mig när jag var 42, när jag var 43 träffade jag mitt livs största kärlek och honom är jag nu gift med. Jag är så glad att jag lät honom komma in i mitt liv och för att jag gör det för att jag vill, inte för att jag är rädd för att vara ensam eller för att han råkar älska mig.
4
Om du går omkring och jämför så kommer ingen man nånsin att motsvara dina förväntningar. Du kommer aldrig att släppa in en man och ens ge honom chansen. Du behöver inse att du använder din fd man som "måttstock" för att slippa behöva ta in en ny man och verkligen lära känna honom, som ett skydd mot att bli sårad igen. Om man skall lyckas så måste man våga chansa och riskera sitt hjärta om och om igen. Själv tycker jag helt klart att det är värt risken bara för att få leva med kärlek i mitt liv.
Jag skilde mig när jag var 42, när jag var 43 träffade jag mitt livs största kärlek och honom är jag nu gift med. Jag är så glad att jag lät honom komma in i mitt liv och för att jag gör det för att jag vill, inte för att jag är rädd för att vara ensam eller för att han råkar älska mig.
Jag håller med de övriga och också om att det är en drömbild du längtar efter.
Längtar du verkligen efter sveket? För den bild han visade upp för dig var ju helt klart inte den rätta då det visade att han ljugit och svikit dig.
Ett nytt förhållande blir aldrig likadant som ett gammalt. Man lär känna varandra varteftersom tiden går och att önska att ett nytt förhållande ska kännas som ett gammalt är helt orealistisikt.
Tvåsamhet kan man få i olika former. Man behöver inte flytta ihop att man vill träffa någon. Låt det i början räcka med att ni har trevligt ihop och sätt gränserna där du vill ha dem.
Jag är också i 40-årsåldern och att träffa någon har inte varit nåt problem. Det finns otroligt många trevliga män därute. Det finns knäppon också, men de allra flesta är trevliga och helt normala. Risken med att böra dejta är att man blir för kräsen (framförallt när det gäller nätdejting). Det finns ju alltid fler därute som kanske är bättre. Och har man då orealistiska förväntningar som att de ska leva upp till en låtsasbild av nån annan så är det självklart svårt att träffa nån.
Du behöver inte vilja flytta ihop med en man du väljer att dejta. Precis som han inte behöver planera för bröllop och villa heller. Låt det vara kul och trevligt så länge det är det. Jag tror många har alldeles för allvarlig inställning till dejting. Det behöver inte vara mer än just dejting.
5
Jag håller med de övriga och också om att det är en drömbild du längtar efter.
Längtar du verkligen efter sveket? För den bild han visade upp för dig var ju helt klart inte den rätta då det visade att han ljugit och svikit dig.
Ett nytt förhållande blir aldrig likadant som ett gammalt. Man lär känna varandra varteftersom tiden går och att önska att ett nytt förhållande ska kännas som ett gammalt är helt orealistisikt.
Tvåsamhet kan man få i olika former. Man behöver inte flytta ihop att man vill träffa någon. Låt det i början räcka med att ni har trevligt ihop och sätt gränserna där du vill ha dem.
Jag är också i 40-årsåldern och att träffa någon har inte varit nåt problem. Det finns otroligt många trevliga män därute. Det finns knäppon också, men de allra flesta är trevliga och helt normala. Risken med att böra dejta är att man blir för kräsen (framförallt när det gäller nätdejting). Det finns ju alltid fler därute som kanske är bättre. Och har man då orealistiska förväntningar som att de ska leva upp till en låtsasbild av nån annan så är det självklart svårt att träffa nån.
Du behöver inte vilja flytta ihop med en man du väljer att dejta. Precis som han inte behöver planera för bröllop och villa heller. Låt det vara kul och trevligt så länge det är det. Jag tror många har alldeles för allvarlig inställning till dejting. Det behöver inte vara mer än just dejting.
Jag blev också våldsamt svikit för en del år sedan av kvinnan jag var gift med då. Jag initierade direkt en skilsmässa och hon flyttade till älskaren ganska snabbt.
Då vi har två gemensamma barn var det omöjligt att klippa all kontakt och på vägen blev det många hårda ord - men vi kom rimligt snabbt fram till att det fanns vuxengräl och barnen och att dessa två saker inte hängde ihop speciellt.
Jag sörjde att hon hade svikit mig, jag saknade henne extremt - men jag insåg även _hur_ hon verkligen var och det ville jag inte ha i livet!
Sakta men säkert immuniserade jag mig mot henne, efter et par månader hos älskaren flyttade hon tillbaka till staden och frågade om vi skulle testa igen, jag hade dock insett ett och annan och ställde några villkor som skulle göra oss likställda - men det dög inte, "då får jag ju ingen pengar" var hennes orsak. Så mycket för kärleken...
Lika lite som jag jämförde min nästa fru med min första vill jag bli jämförd med hennes ex, jag är jag och jag skiter i hur hennes ex är eller har varit!
Att hålla fast i ett drömbild av vad "det kunde ha varit" är bara dumt, livet blir vad du gör det till och att sitta fast i något som aldrig blir av ger inget.
En sak man du vara säker på: du hittar aldrig en likadan man! Det kan tydligen bara vara bra, svek han dig så att du var tvungen att klippa all kontakt kan det inte vara speciellt bra men ändå är det vad du vill ha?
Nej, trodde inte det heller!
Men låt mig vända lite på frågan:
* Vad har DU att komma med som gör att ingen annan duger?
* Vad är så viktigt för dig att ingen annan har det?
(Retoriska frågor, svara inte på dom! Tänk istället.)
Jag kan förstå att det var speciellt med din man men jag undrar om det var så speciellt bra... Min omedelbara tanke när du var så kär och ändå fick bryta relationen direkt: otrohet eller liknande.
Folk som håller på att "knulla runt" är ofta mycket bra på att bekräfta andra, smickra och charma - men de gör det för sin egen skull, för att se och märka andra bli beroende av dom, det är deras egen bekräftelse det hela handlar om.
Om du samlar ihop dig och inser att du klarar dig ganska bra utan en smickrande svikare, då blir du attraktiv igen. Snart kommer det då att finnas en karl som du helt enkelt inta vill gå förbi och sedan är det klippt.
Men om du jämför alla med det som faktisk inte finns kommer du bara att vara en gammal bitter tant...
6
Jag blev också våldsamt svikit för en del år sedan av kvinnan jag var gift med då. Jag initierade direkt en skilsmässa och hon flyttade till älskaren ganska snabbt.
Då vi har två gemensamma barn var det omöjligt att klippa all kontakt och på vägen blev det många hårda ord - men vi kom rimligt snabbt fram till att det fanns vuxengräl och barnen och att dessa två saker inte hängde ihop speciellt.
Jag sörjde att hon hade svikit mig, jag saknade henne extremt - men jag insåg även _hur_ hon verkligen var och det ville jag inte ha i livet!
Sakta men säkert immuniserade jag mig mot henne, efter et par månader hos älskaren flyttade hon tillbaka till staden och frågade om vi skulle testa igen, jag hade dock insett ett och annan och ställde några villkor som skulle göra oss likställda - men det dög inte, "då får jag ju ingen pengar" var hennes orsak. Så mycket för kärleken...
Lika lite som jag jämförde min nästa fru med min första vill jag bli jämförd med hennes ex, jag är jag och jag skiter i hur hennes ex är eller har varit!
Att hålla fast i ett drömbild av vad "det kunde ha varit" är bara dumt, livet blir vad du gör det till och att sitta fast i något som aldrig blir av ger inget.
En sak man du vara säker på: du hittar aldrig en likadan man! Det kan tydligen bara vara bra, svek han dig så att du var tvungen att klippa all kontakt kan det inte vara speciellt bra men ändå är det vad du vill ha?
Nej, trodde inte det heller!
Men låt mig vända lite på frågan:
* Vad har DU att komma med som gör att ingen annan duger?
* Vad är så viktigt för dig att ingen annan har det?
(Retoriska frågor, svara inte på dom! Tänk istället.)
Jag kan förstå att det var speciellt med din man men jag undrar om det var så speciellt bra... Min omedelbara tanke när du var så kär och ändå fick bryta relationen direkt: otrohet eller liknande.
Folk som håller på att "knulla runt" är ofta mycket bra på att bekräfta andra, smickra och charma - men de gör det för sin egen skull, för att se och märka andra bli beroende av dom, det är deras egen bekräftelse det hela handlar om.
Om du samlar ihop dig och inser att du klarar dig ganska bra utan en smickrande svikare, då blir du attraktiv igen. Snart kommer det då att finnas en karl som du helt enkelt inta vill gå förbi och sedan är det klippt.
Men om du jämför alla med det som faktisk inte finns kommer du bara att vara en gammal bitter tant...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
