Jag har träffat en person som jag tycker mycket om. Kärlek uppstod direkt. Det var underbart att få känna så mycket, så fort. Nu har vi börjat en relation och jag börjar se hela människan, inte bara drömbilden. Det känns inte lika underbart som i början. Han säger saker som sårar mig. Han visar öppet irritation över mig och mitt sätt att vara. Någonstans så inser jag att det här är något som måste komma. För att relationen ska gå vidare. Men ändå känns det inte bra. Vi har känt varandra i några månader bara. Hur kan han redan irritera sig på personliga egenheter jag har? Jag har inga konstiga sidor som är jättesvåra. Kan man vara så irriterad om man är förälskad? Jag själv blev sårad och förvånad när han blev så sur, en och flera gånger. För jag var ännu kvar i förälskelsens första fas och hade inte upptäckt hans fel. Tyvärr så får jag inse att min känsla av förälskelse och öppenhet har blivit naggad i kanten. Det han irriterar sig över är något som är min personlighet. Den personlighetstyp som jag är helt enkelt. Ska man ge upp medan tid är eller ge det en chans ändå. Båda måste förändras i en relation. Men de första kärleksgnabben ska inte vara sårande.
Så tänker jag, hur tänker Ni?
1
förälskelsen som inte känns helt rätt Jag har träffat en person som jag tycker mycket om. Kärlek uppstod direkt. Det var underbart att få känna så mycket, så fort. Nu har vi börjat en relation och jag börjar se hela människan, inte bara drömbilden. Det känns inte lika underbart som i början. Han säger saker som sårar mig. Han visar öppet irritation över mig och mitt sätt att vara. Någonstans så inser jag att det här är något som måste komma. För att relationen ska gå vidare. Men ändå känns det inte bra. Vi har känt varandra i några månader bara. Hur kan han redan irritera sig på personliga egenheter jag har? Jag har inga konstiga sidor som är jättesvåra. Kan man vara så irriterad om man är förälskad? Jag själv blev sårad och förvånad när han blev så sur, en och flera gånger. För jag var ännu kvar i förälskelsens första fas och hade inte upptäckt hans fel. Tyvärr så får jag inse att min känsla av förälskelse och öppenhet har blivit naggad i kanten. Det han irriterar sig över är något som är min personlighet. Den personlighetstyp som jag är helt enkelt. Ska man ge upp medan tid är eller ge det en chans ändå. Båda måste förändras i en relation. Men de första kärleksgnabben ska inte vara sårande.
Så tänker jag, hur tänker Ni?
Jag tänker att om man har som utgångspunkt att båda parter i ett förhållande måste förändras, så har man hamnat fel. Och ännu mer fel om man har en partner som beter sig som din och klagar på din personlighet. Ge upp förhållandet nu tycker jag.
2
Jag tänker att om man har som utgångspunkt att båda parter i ett förhållande måste förändras, så har man hamnat fel. Och ännu mer fel om man har en partner som beter sig som din och klagar på din personlighet. Ge upp förhållandet nu tycker jag.
jag tycker som du, och jag utgår från att när du säger "förändra varandra", menar du att man måste kompromissa och anpassa sig, vara ödmjuk och respektera varandras egenheter
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
3
jag tycker som du, och jag utgår från att när du säger "förändra varandra", menar du att man måste kompromissa och anpassa sig, vara ödmjuk och respektera varandras egenheter
Har du sagt att du blir sårad? Jag tänker att han kanske inte förstår att han sårar dig. I övrigt så tycker jag att man ska gilla varandras personlighetsdrag även efter första förälskelsen gått över. Att bli irriterad över hur någon annan är känns som man är med fel person.
4
Har du sagt att du blir sårad? Jag tänker att han kanske inte förstår att han sårar dig. I övrigt så tycker jag att man ska gilla varandras personlighetsdrag även efter första förälskelsen gått över. Att bli irriterad över hur någon annan är känns som man är med fel person.
Att klaga på varandras personlighet på ett sårande sätt är fullständigt främmande. Det gör man väl inte?!
Om man har egenheter, som är vanor, eller ovanor, kanske man eventuellt kan ge sig på att ta upp det till diskussion, om man har något riktigt bra skäl, och någon konstruktiv idé om det.
Men i största allmänhet, om man inte står ut med varann som man är ... redan i början av ett förhållande, så lär det ju bli svårt fortsättningsvis.
Jag tycker du ska vara lite på din vakt. Säg ifrån till att börja med i alla fall. Sen kanske det inte funkar i alla fall, särskilt inte om respekten går under, som den riskerar att göra om man klagar på varann sådär.
5
Att klaga på varandras personlighet på ett sårande sätt är fullständigt främmande. Det gör man väl inte?!
Om man har egenheter, som är vanor, eller ovanor, kanske man eventuellt kan ge sig på att ta upp det till diskussion, om man har något riktigt bra skäl, och någon konstruktiv idé om det.
Men i största allmänhet, om man inte står ut med varann som man är ... redan i början av ett förhållande, så lär det ju bli svårt fortsättningsvis.
Jag tycker du ska vara lite på din vakt. Säg ifrån till att börja med i alla fall. Sen kanske det inte funkar i alla fall, särskilt inte om respekten går under, som den riskerar att göra om man klagar på varann sådär.
Om det inte känns helt rätt så känns det ju inte helt rätt...
Vad säger han när du berättar att du blir sårad och förvånad över hans kritik? Hur reagerar han?
Jag har själv varit med om något liknande; en man jag var jätteförälskad i som också var jätteförälskad i mig - och visade massor av tecken på att också vara det. MEN väldigt snabbt började han också kritisera mig och ifrågasätta hur jag uppträdde och gjorde (in i detalj, som minspel, hur jag kysste honom, hur jag klädde mig, vad jag pratade om...). När jag påpekade att han gjorde mig ledsen genom detta upprepade ifrågasättande och hackande så blev han väldigt upprörd och menade att han ville göra *allt* för mig och ville att vår relation skulle vara *perfekt* och att allt han sa handlade *bara* om att lära känna mig. Att jag blev sårad över hur han betedde sig såg han som jättekonstigt och menade att jag krånglade till saker och var komplicerad (vilket jag inte brukar få höra från andra...).
Ihop med ovanstående visade han sig också vara väldigt lynnig; det var som att jag hela tiden måste vakta min tunga ifall han skulle feltolka nåt och bli arg. Detta, tillsammans med andra småsaker som sanbbt hopade sig till minussidan gjorde att jag valde att på ett tidigt plan avsluta relationen. Och då hade förälskelsen också helt försvunnit, från min sida. Jag saknar uppenbart förmåga att vara förälskad i en lynnig man som hackar på mig om petitesser (eller större saker, för den delen).
Så det var en förälskelse som kändes så orätt att den dog...
6
Om det inte känns helt rätt så känns det ju inte helt rätt...
Vad säger han när du berättar att du blir sårad och förvånad över hans kritik? Hur reagerar han?
Jag har själv varit med om något liknande; en man jag var jätteförälskad i som också var jätteförälskad i mig - och visade massor av tecken på att också vara det. MEN väldigt snabbt började han också kritisera mig och ifrågasätta hur jag uppträdde och gjorde (in i detalj, som minspel, hur jag kysste honom, hur jag klädde mig, vad jag pratade om...). När jag påpekade att han gjorde mig ledsen genom detta upprepade ifrågasättande och hackande så blev han väldigt upprörd och menade att han ville göra *allt* för mig och ville att vår relation skulle vara *perfekt* och att allt han sa handlade *bara* om att lära känna mig. Att jag blev sårad över hur han betedde sig såg han som jättekonstigt och menade att jag krånglade till saker och var komplicerad (vilket jag inte brukar få höra från andra...).
Ihop med ovanstående visade han sig också vara väldigt lynnig; det var som att jag hela tiden måste vakta min tunga ifall han skulle feltolka nåt och bli arg. Detta, tillsammans med andra småsaker som sanbbt hopade sig till minussidan gjorde att jag valde att på ett tidigt plan avsluta relationen. Och då hade förälskelsen också helt försvunnit, från min sida. Jag saknar uppenbart förmåga att vara förälskad i en lynnig man som hackar på mig om petitesser (eller större saker, för den delen).
Så det var en förälskelse som kändes så orätt att den dog...
Varför "måste" det komma irritation i en relation? Min man säger aldrig saker som sårar mig, vi har vettigare sätt att reda ut konflikter och missförstånd, och vi har varit ihop i över 10 år.. I kärlek tycker jag inte man ska behöva känna sig som en dålig och irriterande människa -en av de underbara sakerna med att leva i en kärleksrelation är upplevelsen av att vara älskad trots fel och brister, tycker jag.
Det låter ledsamt som det blivit mellan dig och din partner, och det låter som om förälskelsen varat alldeles för kort tid för att övergå i gnabb och tråkigheter. Kanske du behöver fundera på om ni verkligen är rätt för varann?
7
Varför "måste" det komma irritation i en relation? Min man säger aldrig saker som sårar mig, vi har vettigare sätt att reda ut konflikter och missförstånd, och vi har varit ihop i över 10 år.. I kärlek tycker jag inte man ska behöva känna sig som en dålig och irriterande människa -en av de underbara sakerna med att leva i en kärleksrelation är upplevelsen av att vara älskad trots fel och brister, tycker jag.
Det låter ledsamt som det blivit mellan dig och din partner, och det låter som om förälskelsen varat alldeles för kort tid för att övergå i gnabb och tråkigheter. Kanske du behöver fundera på om ni verkligen är rätt för varann?
Jag har en del personliga egenheter som min man försöker lära sig och hantera. Och jag i min tur försöker skärpa mig så att han inte ska behöva lära sig att stå ut med mina brister. Det handlar om att ge och ta och göra sitt bästa och att förstå att den andre också gör vad den förmår.
Jag är t ex en obotlig tidsoptimist och jag kommer därför ALLTID försent. Min man har utvecklat strategier för att få mig att komma i tid. Han kan ringa och säga att det är nog dags att börja åka, han anger en tid som är en halvtimme innan den "riktiga", han kommer och hämtar mig när vi ska någonstans så att jag inte fastnar efter vägen. Men han kritiserar mig aldrig annat än med glimten i ögat. Han vet att jag gör mitt bästa men mitt tänk funkar bara inte som andras när det gäller tid.
8
Jag har en del personliga egenheter som min man försöker lära sig och hantera. Och jag i min tur försöker skärpa mig så att han inte ska behöva lära sig att stå ut med mina brister. Det handlar om att ge och ta och göra sitt bästa och att förstå att den andre också gör vad den förmår.
Jag är t ex en obotlig tidsoptimist och jag kommer därför ALLTID försent. Min man har utvecklat strategier för att få mig att komma i tid. Han kan ringa och säga att det är nog dags att börja åka, han anger en tid som är en halvtimme innan den "riktiga", han kommer och hämtar mig när vi ska någonstans så att jag inte fastnar efter vägen. Men han kritiserar mig aldrig annat än med glimten i ögat. Han vet att jag gör mitt bästa men mitt tänk funkar bara inte som andras när det gäller tid.
Känner så väl igen mig i din beskrivning gällande mannen du var förälskad i. du beskriver det så mycket bättre än jag (se nedan inlägg om instabila män)
Har så svårt att förstå att man kan vara så förälskad och samtidigt vara så irriterad och reta sig på en person.....men det där med att vakta sin tunga kände jag också. Var tvungen till slut att analysera allt först innan jag öppnade munnen.....
9
Känner så väl igen mig i din beskrivning gällande mannen du var förälskad i. du beskriver det så mycket bättre än jag (se nedan inlägg om instabila män)
Har så svårt att förstå att man kan vara så förälskad och samtidigt vara så irriterad och reta sig på en person.....men det där med att vakta sin tunga kände jag också. Var tvungen till slut att analysera allt först innan jag öppnade munnen.....
Ja det där är något annat; att liksom "kritisera" med glimten i ögat och litet kärleksfullt. Det är - också - något som svetsar samman i en relation, att man lär sig den andres egenheter och kan ändå hantera och prata om dem kärleksfullt. Något helt annat än att rent elakt och empatilöst och med sårande vokabulär hacka på den andre, i stort och smått.
10
Ja det där är något annat; att liksom "kritisera" med glimten i ögat och litet kärleksfullt. Det är - också - något som svetsar samman i en relation, att man lär sig den andres egenheter och kan ändå hantera och prata om dem kärleksfullt. Något helt annat än att rent elakt och empatilöst och med sårande vokabulär hacka på den andre, i stort och smått.
Jag har också fått höra att jag komplicerar till saker när jag säger något om saken, du beskrev det rätt bra där. Jag får ta på mig skuld och känner skuld över den person jag är alltså.
Det som händer nu är att jag inte vågar vara helt spontan utan först kalkylerar jag med hur min fråga, min tanke om en viss sak ska tas upp. Men upplever ändå att han försöker förklara hur han känner och varför han irriterar sig. Det handlar inte om sådant som att inte kunna passa tider utan mer om den personlighet jag har typ exempel att man skrattar för lätt och ofta, eller är för seriös och tar saker för allvarligt. Inget av dessa två men typ sådana saker, vill inte skriva ut det rakt på sak för det blir så personligt. Tack för alla svar.
11
Jag har också fått höra att jag komplicerar till saker när jag säger något om saken, du beskrev det rätt bra där. Jag får ta på mig skuld och känner skuld över den person jag är alltså.
Det som händer nu är att jag inte vågar vara helt spontan utan först kalkylerar jag med hur min fråga, min tanke om en viss sak ska tas upp. Men upplever ändå att han försöker förklara hur han känner och varför han irriterar sig. Det handlar inte om sådant som att inte kunna passa tider utan mer om den personlighet jag har typ exempel att man skrattar för lätt och ofta, eller är för seriös och tar saker för allvarligt. Inget av dessa två men typ sådana saker, vill inte skriva ut det rakt på sak för det blir så personligt. Tack för alla svar.
Det här var ett underbart svar. Så enkelt. Naturligtvis, så ska det ju vara.
"I kärlek tycker jag inte man ska behöva känna sig som en dålig och irriterande människa - en av de underbara sakerna med att leva i en kärleksrelation är upplevelsen av att vara älskad trots fel och brister, tycker jag. "
12
Det här var ett underbart svar. Så enkelt. Naturligtvis, så ska det ju vara.
"I kärlek tycker jag inte man ska behöva känna sig som en dålig och irriterande människa - en av de underbara sakerna med att leva i en kärleksrelation är upplevelsen av att vara älskad trots fel och brister, tycker jag. "
Det där låter faktiskt inte alls bra. Det är nu ni borde vara nyförälskade och tycka att små egenheter hos den andre mest bara är charmerande. Om det är så som du skriver redan NU, fundera på hur det är om X antal år, när ni inte är nyförlskade längre...
Vad är det som gör att du är förälskad i honom?
13
Det där låter faktiskt inte alls bra. Det är nu ni borde vara nyförälskade och tycka att små egenheter hos den andre mest bara är charmerande. Om det är så som du skriver redan NU, fundera på hur det är om X antal år, när ni inte är nyförlskade längre...
Beror kanske på hurdan man är som person. Det finns inte en enda människa jag någonsin haft någon form av kontakt med som inte vid något tillfälle gjort mej ledsen. Så för mej är det naturligt att det måste komma. Det hör till livet. Men jag kanske är känslig av mej. Men så går det över lika fort med.
14
Beror kanske på hurdan man är som person. Det finns inte en enda människa jag någonsin haft någon form av kontakt med som inte vid något tillfälle gjort mej ledsen. Så för mej är det naturligt att det måste komma. Det hör till livet. Men jag kanske är känslig av mej. Men så går det över lika fort med.
Den man jag refererar till ovan var den mest varma och omtänksamma person man kan tänka sig - också. Därför var det så otroligt förvirrande och märkligt att han, när han kunde vara på det humöret, kunde vara så totalt o-varm, o-empatisk och självcentrerad.
16
Den man jag refererar till ovan var den mest varma och omtänksamma person man kan tänka sig - också. Därför var det så otroligt förvirrande och märkligt att han, när han kunde vara på det humöret, kunde vara så totalt o-varm, o-empatisk och självcentrerad.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
