Du förväxlar integritet med "att vara reserverad". Integritet är att vara en sammanhållen, "enhetlig" person. Är du det?
Jag tror du har svaret själv varför det går dåligt med nätdejting för dig, du skriver det i första meningen, att du är en väldigt känslig person. Vad betyder "känslig"? Är du snarstucken? Tolkar allt som andra säger på negativt vis? Tror att människor vill dig illa? Tar åt dig personligt av allt som sägs? "Nervös" och "hysterisk"? Hur är du i mail, vad skriver du om? Tänker på de som skriver om negativa saker, om problem, om hur dåligt de mår etc etc är ju rätt ointressanta personer ... Det är ju svårt att sätta upp en glad fasad om man nu inte är positiv och driven av sig innerst inne. Och då gäller det ju att hitta personer man triggas av på "glatt" sätt.
Nu drar jag det naturligtvis till sin gräns, att vara "känslig", och faktiskt vet jag inte alls vad man ska göra åt det, man är antagligen som man är. Men ... hur funkar relationer med vänner, kollegor, släkt t ex? Hur är du tillsammans med nya kollegor t ex? Hur tror du andra människor, som du känner, ser dig? Jag menar, du kan kanske hitta nycklar där, genom att se dig utifrån med deras ögon.
Hur är din presentation på dejtingsidan? Är den full av en massa negationer? Jag vill _inte_ att du skriver si eller så?
Jag hör till de som tyckte det var hur lätt som helst att träffa män, och jag är inte direkt okräsen, jag fick en del mail om hur jag sorterade bort folk utan att ens ge dem chansen.
Jag kunde se några "kategorier" av män i de mail jag fick.
1. De som massmailar till alla nya på sajten, eller massmejlar med jämna mellanrum. Fiskar. Kanske får man napp.
2. De som inte har någon självbevarelsedrift allt, utan tror de är guds gåva till kvinnan oavsett egen intelligensnivå, eller förmåga att uttrycka sig. Gulligt och roande, men ointressant.
3. Seriösa typer som visste vad de letade efter, eller i alla fall gjorde egna val och sorterade.
Det var bara de i sista kategorin jag träffade irl, och de var kanske en promille av alla mail jag fick. Men tillräckligt många för att jag skulle tycka det blev för mycket, tog för mycket tid och fokus. Trevliga typer, normalt funtade, med bra jobb och fungerande liv. Men visst, det är klart jag inte var intresserad av dem alla, inte alls. Men faktiskt ville alla jag träffade träffa mig igen, så det var ju trevligt på det sättet. Jag ser det som att jag hade bra urvalskriterier, på rätt väg, jag tror inte att _alla_ män i världen skulle vilja träffa mig
.
Jaha, så hur ska du göra då ... jag tror du ska börja med att förändra ditt sätt att tänka lite här. Det är inget fel på dig alls, och det funkar för det mesta alldeles utmärkt, eller? Alltså ska du se det som att du ska ändra dina urvalskriterier en del, du har uppenbarligen haft kriterier som inte uppfyller dina behov, du är ju inte intresserad av att träffa dem igen? (Men jag anar att du skulle tycka det vore trevligt att vara lite eftertraktad och få säga nej?) Hur vill du se dig? Som en glad och trevlig och enhetlig, stabil person? Hur är en så'n? Agera så, som du ser dig själv. Forcera lite självförtroende, du är ute och letar någon som passar dig, ta för dig, var inte så förbaskat nervös och känslig.
Grejen är, vad vill _du_?