Vill ha hjälp, även om jag har felat ...

[Miss 73]

Jag tog fel väg….
Jag är kvinna och har sedan 2003 varit sambo med en underbar kille, för en månadsen gifte vi oss. Jag friade och han sa ja.
Älskar honom över allt annat men för ca: 2 årsedan gjorde jag en Gastric by pas (magsäcksop) , jag har tappat idag 72 kilo. Vilket innebär att människor överlag ser annorlunda på mig, jag är mer attraktiv nu än innan, säger iaf alla mina vänner, men den som inte reagerade va min sambo, trodde vi skulle få en liten ”kick” av att jag faktiskt kunde bli mera aktiv i och utanför sängen, men det blev snarare tvärt om.

Blev de sex någon gång så va det nästan alltid jag som tog initiativet, så börja ja fundera på om han inte va attraherad av mig längre, han tog aldrig i mig, kramar , smek, kärleksfulla blickar fanns inte, börja tro att ja va ful. så ja började ”piffa” upp mig för honom, skaffade långt hår, lite snygga klänningar, men inte ett ord, jag fick fråga, ser detta bra ut, han titta upp från mobilen, datorn eller tvn och sa , ja, bara ja.

Sedan höll detta på länge, till slut så bestämde jag mig för att precis som han gå ut och festa, när jag va överviktig tyckte ja bara de va jobbigt att gå ut, kände mig väldigt ”ivägen” hela tiden. Min vännina sa till mig vi kan kalla henne för ”Brenda” att jag visst va snygg och att jag va sexig och attraktiv. Vi började gå ut ihop och i början va jag i mina gamla skor, men när spriten kommer in kommer självförtroendet me. Vi dansade långt in på småtimmarna, hade en hel skock av beundrare runt oss, jag trodde ju att de berodde på Brenda som är väldigt snygg, men vilken känsla det var när jag märkte att det va inte bara Hon som drog uppmärksamhet till sig.
Naturligtvis gav det mersmak, så vi gick ut igen och igen och igen. Den bekräftelse jag inte fick hemma fick jag när vi gick ut. , vi gick till samma ställe hela tiden så man lärde känna många, både tjejer och killar.

Sedan var det ganska nyligen en kille som va ganska ”påig” klart jag blev glad och bekräftad, jag gjorde de jag inte skulle gjort, gick över gränsen. vi kysstes och grovhångla. Just då tänkte jag inte, men nu tänker jag hela tiden. Jag älskar verkligen min man, detta handlar inte om att jag vill ha en ny man, men allt har uppdagats och min man tror att jag vill ha han från ”puben” och har slängt fram skiljsmässopapper och lagt fram ringen.
Detta hände i förrgår och jag mår så dåligt, och ja vet att han mår sämre än mig och allt är mitt fel.Jag vill inte skiljas, jag vill ha min man, ingen annan, men jag vet inte vad jag ska göra………….

[luddtussen]

Det verkar ju rätt uppenbart. Prata med honom. Din man alltså. Börja med att visa det du skrivit här. Ni verkar ha hamnat i någon slags "vakuum", där inget är som förut.

[Snäckan #1]

Detta är ju egentligen ett typiskt fenomen när någon överviktig går ner så pass mycket, börjar lysa upp, klä sig annorlunda osv.
Jag är rätt övertygad om att din man behöver uppmärksamhet från din sida. Du måste bekräfta för honom att även om du ändrat dig på utsidan, så är dina känslor samma som tidigare. Men med tanke på otroheten så har du nu förstört hans tillit så vill du fortsätta med din man, så får du jobba på ännu mer..

Ditt beteende har egentligen mer eller mindre, min tes nu!, bekräftat hans oro.. Han ser dig blomma ut... han kanske har sett andras blickar och haft en oro inom sig och nu så gick du ytterligare ett steg... Han kanske tänker att du inet vill ha honom för att du har ändrat dig så mycket och ditt beteende visade till viss del också det.

Reder ni inte ut detta själva, och ni älskar varandra och vill leva med varandra, då tycker jag att ni ska ta hjälp av en terapeut.

Sen kanske du har egna saker inom dig som du behöver reda ut...
Uppmärksamhet i all ära från andra för att få bekräftelse för sitt egna ego är inte alltid så lyckat i längden. Någon gång måste man stå på egna ben och känna att man är stark utan att få massa komplimanger - för det är dom du är ute efter nu.
När är det nog för dig? Hur långt är du beredd att gå?

Lycka till!

[Anonyma jag]

Hur ser din man ut, är han också gravt överviktigt?

[AnHo]

Pratade ni om att du ville operera dig innan? Han kanske älskade dig som tjockis och var emot att du skulle bli smal (med tanke på hans ointresse efteråt), eller tänder på det, och fick en chock. 72 kg är ju jättemycket och jag unnar dig att må bra, absolut. Men närstående påverkas alltid av förändring. Kanske är han avundsjuk.
Vill du ha honom kvar måste du vara helt öppen med allt och fråga honom vad han känner.
Lycka till!