Ja, OM trohet är något du önskar. Då är förstås otrohet alltid fel.
Det beror alltså på vad man ser som sitt ideal.
Om trohet inte är alls viktigt så finns heller inte otrohet.
Jag antar att du talar om sexuell trohet/otrohet, för det finns människor som accepterar sexuell frihet men inte otrohet i närhet, vänskap eller något annat i relationen.
21
Ja, OM trohet är något du önskar. Då är förstås otrohet alltid fel.
Det beror alltså på vad man ser som sitt ideal.
Om trohet inte är alls viktigt så finns heller inte otrohet.
Jag antar att du talar om sexuell trohet/otrohet, för det finns människor som accepterar sexuell frihet men inte otrohet i närhet, vänskap eller något annat i relationen.
Hm...
Måste bara fråga: Hur kan man anse att otrohet är okej?
Om man lever i ett förhållande så lever man väl i ETT förhållande... Om det knakar i fogarna tar man väl upp problemen, vi är väl knappast 15-åringar som diskuterar detta ämne?
Varför jag känner att jag blir arg/frustrerad över att ett sånt här ämne ens finns på tapeten är väl för att under mitt 13-årig förra förhållande var min sambo otrogen vid x antal tillfällen. Visst är det lätt att sitta vid sidan och säga: Varför gick du inte då om du anser att det var ett sådant svek?
Precis! Ett svek som inte är något som man bara borstar av sig och går vidare. Man är väldigt bra på att förgöra sig själv.... Varför var han otrogen? Varför duger inte jag? Hur skulle jag som är så värdelös förtjäna något annat... Låter kanske konstigt och så för er som tycker att det är "rätt" att vara otrogen i vissa situationer, men vänd på det! Om det var ni som blev bedragna, skulle du då tycka att det var ok? Skulle du känna dig så stark att du ger upp lätt för det du trodde var så rätt?
Det finns alltid en "ursäkt" för detta.....patetiskt!!!
Sorry om jag låter arg, men jag förstår som sagt inte hur man på något sätt kan rättfärdiga detta. Vuxna människor borde tänka längre och tänka efter före!
22
Hm...
Måste bara fråga: Hur kan man anse att otrohet är okej?
Om man lever i ett förhållande så lever man väl i ETT förhållande... Om det knakar i fogarna tar man väl upp problemen, vi är väl knappast 15-åringar som diskuterar detta ämne?
Varför jag känner att jag blir arg/frustrerad över att ett sånt här ämne ens finns på tapeten är väl för att under mitt 13-årig förra förhållande var min sambo otrogen vid x antal tillfällen. Visst är det lätt att sitta vid sidan och säga: Varför gick du inte då om du anser att det var ett sådant svek?
Precis! Ett svek som inte är något som man bara borstar av sig och går vidare. Man är väldigt bra på att förgöra sig själv.... Varför var han otrogen? Varför duger inte jag? Hur skulle jag som är så värdelös förtjäna något annat... Låter kanske konstigt och så för er som tycker att det är "rätt" att vara otrogen i vissa situationer, men vänd på det! Om det var ni som blev bedragna, skulle du då tycka att det var ok? Skulle du känna dig så stark att du ger upp lätt för det du trodde var så rätt?
Det finns alltid en "ursäkt" för detta.....patetiskt!!!
Sorry om jag låter arg, men jag förstår som sagt inte hur man på något sätt kan rättfärdiga detta. Vuxna människor borde tänka längre och tänka efter före!
Jag kan nog inte säga att otrohet är _rätt_ - däremot förståeligt i vissa situationer.
Men jag tänker på din uppenbara ilska över det ditt ex gjorde. Och jag tycker förstås inte att otrohet var _rätt_ i det läget heller (och det tycker nog knappast de heller, de som säger "Varför gick du inte då?").
Men jag tänker att var och en är ju faktiskt ansvarig för sitt liv och sina handlingar. Ditt ex är ansvarig för det han gjorde (=vara otrogen), du är ansvarig för det du gjorde (eller inte gjorde, d v s lämnade honom). Det kan du inte lägga på någon annan, och du kan inte frånsäga dig ansvaret för det. För som det är nu, när jag läser ditt inlägg, så känns det som att du inte tycker att du har något som helst ansvar för att du levde i det här i 13 år. Men det har du ju. Du har faktiskt huvudansvaret.
23
Jag kan nog inte säga att otrohet är _rätt_ - däremot förståeligt i vissa situationer.
Men jag tänker på din uppenbara ilska över det ditt ex gjorde. Och jag tycker förstås inte att otrohet var _rätt_ i det läget heller (och det tycker nog knappast de heller, de som säger "Varför gick du inte då?").
Men jag tänker att var och en är ju faktiskt ansvarig för sitt liv och sina handlingar. Ditt ex är ansvarig för det han gjorde (=vara otrogen), du är ansvarig för det du gjorde (eller inte gjorde, d v s lämnade honom). Det kan du inte lägga på någon annan, och du kan inte frånsäga dig ansvaret för det. För som det är nu, när jag läser ditt inlägg, så känns det som att du inte tycker att du har något som helst ansvar för att du levde i det här i 13 år. Men det har du ju. Du har faktiskt huvudansvaret.
Nej... Jag anser inte att jag är "oskyldig" till hans handlingar. Vore det inte för att jag va som jag var hade han väl aldrig gjort det han gjorde. Men sen kan man ju undra varför jag kanske inte orkade göra det han ville eftersom jag hade hand om två barn, huset och allt det innebär medans han föredrog att göra annat. Ja, jag borde satt ner fotet och bett om hjälp.. Så nej, jag har absolut inget agg mot honom idag och vi har en bra relation efter vår seperation. Jag ser t.o.m hans sista snedsteg som ett Tack! Hade han inte gjort det han gjorde med den han gjorde så hade jag förmodligen fortfarande suttit kvar och varit bitter...
MEN jag anser att han borde varit så vuxen att istället för att göra stora sår i någon talat om det... så därför anser jag att man inte bör vara otrogen. Antingen tar man tag i problemen tillsammans eller så bryter man upp innan man går vidare till nästa...
24
Nej... Jag anser inte att jag är "oskyldig" till hans handlingar. Vore det inte för att jag va som jag var hade han väl aldrig gjort det han gjorde. Men sen kan man ju undra varför jag kanske inte orkade göra det han ville eftersom jag hade hand om två barn, huset och allt det innebär medans han föredrog att göra annat. Ja, jag borde satt ner fotet och bett om hjälp.. Så nej, jag har absolut inget agg mot honom idag och vi har en bra relation efter vår seperation. Jag ser t.o.m hans sista snedsteg som ett Tack! Hade han inte gjort det han gjorde med den han gjorde så hade jag förmodligen fortfarande suttit kvar och varit bitter...
MEN jag anser att han borde varit så vuxen att istället för att göra stora sår i någon talat om det... så därför anser jag att man inte bör vara otrogen. Antingen tar man tag i problemen tillsammans eller så bryter man upp innan man går vidare till nästa...
Du var väl i högsta grad oskyldig till hans handlingar!!! Han hade ett val. Och han valde att vara otrogen. Därmed har han handlat fel mot dig, anser jag, oavsett hur ert förhållande eller sexliv såg ut.
Det du måste ta ansvar för, däremot, är just att det fanns risk att du "fortfarande suttit kvar och varit bitter" om han inte gjort sitt sista snedsteg. Det är i det beslutet _du_ har ett val.
25
Du var väl i högsta grad oskyldig till hans handlingar!!! Han hade ett val. Och han valde att vara otrogen. Därmed har han handlat fel mot dig, anser jag, oavsett hur ert förhållande eller sexliv såg ut.
Det du måste ta ansvar för, däremot, är just att det fanns risk att du "fortfarande suttit kvar och varit bitter" om han inte gjort sitt sista snedsteg. Det är i det beslutet _du_ har ett val.
Otrohet är alltid fel tycker jag. Den enda situation där jag kan tycka det acceptabelt är om partner blivit totalt dement. Men då är ju förhållandet som varit trots allt slut på något sätt, så jag skulle nog inte ens kalla det otrohet. Det är ju mer som att vara änka/änkling efter den man levt med.
Ha det gott!
26
Otrohet är alltid fel tycker jag. Den enda situation där jag kan tycka det acceptabelt är om partner blivit totalt dement. Men då är ju förhållandet som varit trots allt slut på något sätt, så jag skulle nog inte ens kalla det otrohet. Det är ju mer som att vara änka/änkling efter den man levt med.
Jag tycker att det alltid är fel! Däremot kanske inte alltid "utkomsten" av en otrohet alltid blir fel. Den kan kanske innebära att man tar tag i sin relation och kanske till och med kan få den att växa eller så kan den fungera som väckarklocka att det är dags att lämna en dålig relation och ta tag i sitt eget liv. Men att välja den vägen är alltid fel för det förstör så otroligt mycket på vägen. Om man är överens med sig själv att man vill leva i ett öppet förhållande så är ju det inget vidare om ens partner inte är med på noterna - då är det inget öppet förhållande - då är det otrohet. Att prata om hur man vill ha det är ju helt klart att föredra! :-)
27
Jag tycker att det alltid är fel! Däremot kanske inte alltid "utkomsten" av en otrohet alltid blir fel. Den kan kanske innebära att man tar tag i sin relation och kanske till och med kan få den att växa eller så kan den fungera som väckarklocka att det är dags att lämna en dålig relation och ta tag i sitt eget liv. Men att välja den vägen är alltid fel för det förstör så otroligt mycket på vägen. Om man är överens med sig själv att man vill leva i ett öppet förhållande så är ju det inget vidare om ens partner inte är med på noterna - då är det inget öppet förhållande - då är det otrohet. Att prata om hur man vill ha det är ju helt klart att föredra! :-)
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
