Är du nöjd?

[luddtussen]

Kanhända det finns en viss bias i detta forum, vi kan hålla det i minnet.

Hur tänker du, om du tänker, på andras sex- och kärleksliv? Tycks de flesta omkring dig glada och nöjda? Eller är världen fullt av sexuellt frustrerade par, och döda kärleksrelationer? Nöjda eller missnöjda singlar?

Vad tror du? Och är du själv nöjd med ditt sex- och kärleksliv (man kan vara nöjd oavsett om man är singel eller i en relation, eller missnöjd oavsett singel eller i en relation)? Hur ser den bästa relationen du kan tänka, ut?

[mariamed4]

Jag skulle säga att mer än hälften av mina vänner och bekanta verkar nöjda och trivas i sina relationer.
Dock finns några som lever år ut och år in och är missnöjda utan att göra nåt åt det.

[MaryT*]

I min omgivning finns både de som jag upplever som mer än nöjda, och de som jag upplever allt annat än nöjda. Och så gråskalan däremellan.
Sen finns det ju också de som så gärna VILL att relationen ska vara bra så de blundar för uppenbara galenskaper (otrohet, alkoholism, svek o s v)... Det är sorgligt
Och så finns det de som är nöjda med en del saker, men väldigt missnöjda med andra.

De flesta singlar i min närhet är nog missnöjda och vill inte längre vara singlar, men hittar inte heller den rätte just nu.

För min egen del vill jag inte lämna ut min sambo och vår relation på det viset. Men rent generellt kan jag säga om vårt förhållande att det är precis så som jag vill ha det, på väldigt, väldigt många plan. Sen finns det saker som vi bör "jobba ihop oss" kring lite mer, vi är lite för långt ifrån varandra där än så länge.

Den bästa relationen jag kan tänka.... Den ska innehålla mycket skratt, mycket sex, mycket prat, mycket kommunikation ö h t. Men också lämna utrymme för varandra. Jag vill inte ha ett plåster till partner, och jag vill själv inte vara ett plåster.
Och tillit! Det är viktigt.

[dell111]

Jag pratar inte sex med så många av mina vänner. Min uppfattning är i alla fall att de flesta är nöjda.
Själv är jag nöjd med mitt obefintliga sexliv. Jag har nu varit singel i ½ år. Innan dess hade jag en sambo som jag hade ett mycket bra sexliv med, så jag känner på något konstigt vis att min kvot på sex är fylld för en tid framöver. Direkt efter vi gjort slut saknade jag honom sexuellt, men nu känns det riktigt bra att inte ha ett sexliv. Jag har träffat särbon 2 gånger under senaste halvåret för sex och det har varit så där. Klarar mig själv nu!

[MrsPiggy]

Jag håller på och skiljer mig från maken, och det betyder alltså att jag inte är nöjd med mitt förhållande - det är därför jag skiljer mig, enkelt uttryckt. Jag känner mig ännu inte som singel, så jag kan inte uttrycka mig kring det. Jag känner att jag just nu befinner mig i ett icke-tillstånd, eller ett mellan-tillstånd. Och det är jag både nöjd och inte nöjd med. Jag är glad att jag rör mig mot att lämna, men är otålig över att jag inte kommit längre.

Jag var både nöjd och inte nöjd i mitt förhållande. Märkligt nog har jag upptäckt att jag var missnöjd med vårt sexliv, nu när vi inte har nåt längre. Och hela tiden trodde jag att det var min man som var missnöjd! (Det var han kanske, vi kommunicerar inte så väl)

Jag ser många som verkar glada och nöjda runt omkring mig. Om det faktiskt är så har jag ingen aning om. Alla runt oss har blivit chockade av nyheten om vår skilsmässa, så jag vet hur svårt det kan vara att bedöma för en utomstående. Jag tänker också att det inte är ett absolut tillstånd - nöjd eller inte nöjd. Man är antagligen nöjd med något, inte lika nöjd med något annat, och kämpar på med ett tredje.

Den bästa relationen jag kan tänka ut handlar om ärlighet, öppenhet, tillit, att visa sin kärlek hela tiden och att aldrig ta varandra för givna. Att inte vara vårdslösa med varandra. En stor fysisk attraktion (som i mitt fall brukar bygga på den mentala). Jag hoppas jag kan hitta detta.

[Smålandspappa]

vilket fantastiskt sexliv de har är ofta dom som är nyseparerade och köper lösnummer eller har ny partner - de som antyder om att det är torftigt är oftast dom med långa förhållanden.

Jag hör mest dom som hyllar sina fantastiska sexliv men å andra sidan är det så många som är separerade idag så det är inte så konstigt om det är dom som hörs mest.

[monka]

JAg har faktiskt inte så stor insikt i hur mina vänner har det. De jag vet, har det bra. Nån jag trodde hade det bra har berättat att så är det inte, många har jag ingen aning om och vill inte veta heller.

Vad gäller mitt eget är jag nöjd på så sätt att jag vet vad jag vill, jag har förmågan att ta för mig och göra det bra när det bjuds. men jag har väldigt lite av varan av förklarliga skäl. Det är helt ok för stunden dock

Min bästa relation är en kärleksfull med mycke sex och stor vänskap också.

[erikastockholm]

Jag tycker att det är många i förhållanden som verkar vara hemskt missnöjda med både romantik och sex. Fast då är det småbarnsföräldrar jag talar om så kanske hör det till.

När det gäller mina singelkompisar så vill de flesta träffa någon och då kan man så klart inte vara helt nöjd singel. Samtidigt så är singlarna de som gnäller minst tycker jag.

Själv är jag singel och är nöjd med mitt liv i förhållande till det tidigare äktenskapliga livet. Jag känner mig mindre ensam i ensamheten än i tvåsamheten. Fast visst hade jag ett bättre sexliv i mitt äktenskap än nu. På den punkten är jag inte nöjd. Men genom att vara singel så ökar jag mina chanser att bli nöjd.

[vardaglia]

Jag har ingen som helst insikt i mina vänners sexliv, men jag brukar tänka att jag hoppas att de har det bra och att de vårdar den delen av sin relation. Vissa kanske man kan ana kanske har det lite sådär, men annars är jag nog rätt blind för såna "vibbar". Ibland kanske man kan tänka om nån är osedvanligt gladlynt när de kommer till jobbet på morgonen att nånting förmodligen hände kvällen innan (gäller nog främst män, skulle jag vilja påstå ;-) Som yngre så pratade jag och mina vänner mer om detta men numera vet jag inte så mycket. Däremot så tror jag att de flesta av mina vänner fått det bättre sedan barnen blivit större - helt klart! De verkar mer avslappnade tillsammans och man märker av mindre skav i relationerna. Klart man märker att de som just gått in i nya relationer är som pånyttfödda, särskilt de som levat väldigt länge med sin tidigare partner och just det kan man ju ibland känna sig lite avundsjuk på - det är inte så länge sedan jag och min nya man var där och i mångt och mycket så är vi fortfarande där. Att hitta tillbaka till en lust man trodde var fullständigt stendöd är något helt magiskt att få vara med om och jag skulle definitivt säga att mitt eget sexliv är avsevärt mycket bättre nu än det nånsin varit som ung och jo, jag har kysst en hel del grodor ;-) Jag känner mig hemma i mig själv och min kropp och har inte längre en massa hang-ups om diverse kroppsdelars utformning eller egenskaper ;-) Jag kan fokusera helt och det är verkligen riktigt på topp måste jag säga men vårt moln på den himlen är att min man har mindre lust än jag och har ett avsevärt mycket mindre behov av närhet än vad jag har, vilket kan göra mig ganska sorgsen ibland... Så i den bästa av världar skulle vi båda ha ett behov som såg likadant ut, men man kan inte få allt - men för mig så är vår relation på det hela taget helt underbar med sina toppar och dalar. Jag är så lyckligt lottad som får leva med så mycket kärlek i mitt liv!

[Eliza62]

Näe, jag är inte ett dugg nöjd med mitt sex- och kärleksliv - eftersom jag inte har når just nu. Men jag jobbar på det

Jag har vänner som både är nöjda och missnöjda. Somliga av de nöjda lever i förhållanden jag aldrig i livet skulle vara nöjd med och med sk*ttråkiga män. Somliga missnöjda begriper jag ö.h.t. inte hur de kunde fastna för sin partner, någonsin.

Själv levde jag i 12 år i ett förhållande som *alla* trodde var perfekt. Det kom som en blixt från en klar himmel för alla vänner, inkl. mina syskon och mamma, när vi berättade att vi skulle skiljas. Jag pratade aldrig skit om min make och tyckte länge allt var toppen - eftersom jag ville att det skulle vara det plus att jag ville fokusera på det som var bra, för att inte mana fram onda krafter.

Förhållanden är sällan vad de ser ut att vara på ytan. Eller ens vad man själv tror att de är...

[Annita]

Mina vänner som är i förhållanden verkar nöjda, i stort. Jag har ingen aning om vad de har för sexliv. Det pratar vi inte om. Flera av mina singelvänner verkar missnöjda med att vara ensamma. Inte alla, men de flesta. Några är dock "inbitna" singlar, som har varit ensamma i många år, och jag tror att de skulle få mycket svårt att "återanpassa" sig om de träffade någon. Så innerst inne tror jag att de är ganska nöjda med att bo själva, även om känslan inför det kan vara ambivalent.

Själv är jag singel och otroligt cynisk när det gäller förhållanden. Just nu känner jag att jag nog aldrig någonsin kommer att leva med en man igen. Jag vill inte kompromissa med mig själv och det är viktigt för mig. Min grundinställning är att förhållanden leder till att man gör våld på sig själv, och i långa loppet tappar bort sig själv... Nåja, det är förmodligen bara en fas jag går igenom... Och jag är väldigt medveten om att detta inte är "sanningen", att det faktiskt _finns_ lyckliga förhållanden där partnern snarare är ett stöd och så vidare. Men det är inget jag saknar.

Mitt sexliv är jättebra. Jag är just nu "älskarinna" till en man som lever i ett öppet förhållande. Vi träffas varje vecka och har snuskigt bra sex. Sen åker han. Och det är skönt att han gör det. Det är skönt att somna och vakna ensam. Jag skulle bli galen av att ha en karl hemma när jag går upp på morgonen, tror jag...

Jag är medveten om att detta förmodligen ändrar sig om jag verkligen skulle bli kär...

[Liz*]

Livet är som det är och det har sina faser, jag hoppas att även de som inte har det så bra just nu i sina relationer i alla fall hade det vid någon tidpunkt och att det goda kan återkomma. Ingen känsla varar för evigt och människor mognar genom problemsituationer, det är inte önskvärt att allt är som i paradiset hela livet.

Jag tycker att jag kan se lite av varje runt omkring mig men eftersom människor själva är fulla av sina egna tillkortakommanden så blir även relationerna till andra lätt besvärliga emellanåt.

Drömrelationen tycker jag är emellan mogna människor som inte tar ut sina frustrationer på andra. Men som sagt, vi är bara människor

Och generellt sett så tycker jag att livet är mer kamp och arbete än räkmacka.

[sisla]

Om jag ska gissa så tror jag att ungefär hälften av paren är Kära (därmed inte sagt att allt är häärligt eller okomplicerat) och den andra hälften kommer jag inte bli särskilt förvånad om de går isär inom några år. Småbarnsåren sliter hårt på relationer och det vill till att man hittat Rätt för att klara av det...

Singel tror jag inte nån vill vara i längden, men för stunden kan det ju vara okej, särskilt om man är nyskild.

Själv är jag lyckligt lottad som hittade make nr 2, vi har det fantastiskt -och emellanåt superkrångligt, men aldrig svalt och meningslöst. :-)

[vardaglia]

Oh... så träffande! Aj! ;-) "eftersom jag ville att det skulle vara det plus att jag ville fokusera på det som var bra, för att inte mana fram onda krafter." Det måste jag lägga på minnet - kunde inte sagt det bättre själv! ;-) Är det inte magiskt hur länge man kan slå blå dunster i sina egna ögon?

[vardaglia]

Visst är det så! ;-) Men det är ju samtidigt just det som gör det värt mödan, tycker jag. Livet blir dessutom lite lättare när man inte jämför sig med andra och inser att de flesta andra nog också går omkring och tänker precis som man själv, alla har vi våra personliga "små-helveten" att brottas med oavsett inramning. Den tunna, tunna ytan avslöjar bara så lite och man vet aldrig hur det egentligen låter när man inte själv är där, inte ens hos dem man trodde man kände allra bäst!

[Anonyma jag]

Det varierar både i mitt liv och i människor runt omkring mej. Få är jättenöjda och allt bara är så perfekt år in och år ut.

just nu är jag väldigt nöjd med mitt liv, och skriver därför mindre här. För två år sen var det nära att jag och min man skiljdes och då skrev jag ganska mycket här. Behovet att skriva är för mej helt klart större när det är problem än då det inte är det.

[Liz*]

Och OM man jämför sig med andra så gör man klokt i att jämföra sig med dem som har det värre än en själv!