Inte så allvarliga eller roliga saker, samt att jag var tonåring och bara det gör ju att det inte blir lika pinsamt. Man kan skylla på åldern
Har ett par saker där jag alltid blundar och skakar på huvudet och tar mig för ögonen, när jag tänker på dem. Den ena är en gång när det var värsta snöovädret. Det var fest i grannbyn och jag visste att han jag var kär i skulle dit. Min kompis vägrade följa med mig, så jag cyklade dit, lättklädd och med en halsduk virad flera varv om huvudet för att skydda mig mot värsta kylan. Jag vågade inte gå in först för jag var inte nära kompis med den som hade festen, men till sist frös jag så jag höll på att dö och var tvungen att ringa på. Där stod jag som värsta byfånen, helt snötäckt och med förfrusna händer, och försökte få dem att tro att jag hade vägarna förbi och att jag hade sett att de hade fest....Det blev lite lyckat hångel senare på kvällen, men så pinsamt att cykla runt på det viset.
En annan sak är att jag var väldigt kär i en kille hela nian. Jag hade full koll på honom alltid och jag lovar att jag inte en enda gång stötte ihop med honom utan att ha vetat om att han befann sig där. När han gick ifrån matten, så satt jag utanför på räcket....hade de haft svenska, så satt jag utanför på DET räcket....och hade han kemi så nog tusan hängde jag där. Tvingade min stackars kompis att följa med mig, för övrigt samma kompis som vägrade cykla till grannbyn.
Jag tycker det är lite pinsamt om han förstod att jag stalkade honom. Ringde faktiskt hem till honom också, men vågade inte ens föreställa rösten, ville bara höra honom. Tyvärr var det ofta hans mamma som svarade.....Jag minns hans nummer fortfarande efter 30 år och vad hans mamma och pappa hette och hans adress.
Modigt att du vågade föreställa rösten
