Alla fel

[Inte som jag tänkt mig]

Jag har varit ensam rätt länge. Inte precis sökt kärlek, tyckt att livet varit ganska bra och haft en bild av hur jag skulle vilja att det blir sen. En man nåt äldre än mig, dynamisk, glad, klok, stilig.

För ett tag sen var jag ut med en massa tjejer. En crazy kväll med massa skratt. Och så kommer han in genom dörren när jag står på dansgolvet. Våra blickar möts och jag har aldrig känt mig mer attraktiv. Har aldrig sett den reaktionen hos en man. Och jag bara möter hans blick utmanande och kaxigt. Och tänker: satan att han är så ung.

Jag låter honom inte komma fram först, pga att han är så ung. Jag gissar på 27 och jag är över 40. Men det går liksom inte att hejda, vi sugs till varann och när vi börjar prata visar det sig att han "bara" är 6 år yngre. Och han har alla fel! Långhårig, bikerkille, för ung. Men han får mig att skratta. Och fortfarrande efter flera veckor är det det magiska. Vi skrattar helt galet ihop. Vi har träffats en gång till. På fredag ska vi ses igen. Jag tror det är kört sen.

Nån här som träffat nån som är hundra mil från hur du hade tänkt och trott och som blivit härligt lycklig?

[Eliza62]

Jadå, flera gånger har jag träffat såna män - och jag var lycklig åtm. ett tag ;-) Och med en gifte jag mig och var ihop med i 12 år: Jag hade tänkt mig en sportig man som inte snusade och förälskade mig i en lönnfet storsnusare som hatade att bli svettig...

Anledningen till att nätdejting är ett väldigt stolpigt sätt att träffas på (tycker jag) är att man kan faktiskt inte alltid veta precis vad och vem som man faktiskt skulle attraheras av - och att nån som skulle se helt fel ut "on paper" kan visa sig vara perfekt IRL. Och att det kan bli väldigt berikande och spännande att umgås med någon där man får lära sig en massa nytt och träda in i en helt annan värld.

[Inte som...]

Jag är heller inte mycket för nätdejting och tycker att det där att det bara händer, är det mest magiska man kan vara med om.

Det som stör mig mestmed denna killen är att han ser 15 år yngre ut jämfört mig. Lång, snygg och ung. Men får mig att skratta som ingen annan nånsin.

[luddtussen]

Japp. Och efter den där första tiden när allt är annorlunda, och vardagen kommer, finns inget kvar. Då blir man bara irriterad på de alltför stora olikheterna.

Men jag hoppas verkligen det blir annorlunda för dig!

[Inte som...]

Ja det får framtiden utvisa. Kanske det visar sig finnas mer likheter än det yttre avslöjar också. Eller så finns inget kvar som du säger men jag har iallafall skrattat en hel del tänker jag

[luddtussen]

Jag tycker verkligen inte det är att förakta om man kan skratta tillsammans! Om man har roligt med varann, trivs, har bra sex. Det är i alla fall bra förutsättningar!