Fast om man har lite större barn som kan röra sig lite mer fritt mellan mamma/pappa så är det svårt att hålla ev ny partner helt utanför. Skulle kännas mer hemskt om h*n kanske bara dök upp när man har "mansbesök" och h*n inte vet om att mamma träffar någon.
Att jag skulle sitta bitter och känna att jag offrade mitt eget kärleksliv för barnens skull finns inte, är det så får det vara så. barnens mående är viktigare än en relation, Yes!
Han var nog mer "desperat" än jag helt enkelt. ville flytta ihop osv. Jag var kär men var nog mer inne på spåret - ta det lungt, leva som särbo för att så småningom bli sambo....
21
Fast om man har lite större barn som kan röra sig lite mer fritt mellan mamma/pappa så är det svårt att hålla ev ny partner helt utanför. Skulle kännas mer hemskt om h*n kanske bara dök upp när man har "mansbesök" och h*n inte vet om att mamma träffar någon.
Att jag skulle sitta bitter och känna att jag offrade mitt eget kärleksliv för barnens skull finns inte, är det så får det vara så. barnens mående är viktigare än en relation, Yes!
Han var nog mer "desperat" än jag helt enkelt. ville flytta ihop osv. Jag var kär men var nog mer inne på spåret - ta det lungt, leva som särbo för att så småningom bli sambo....
Ja, det låter ju lite "småbesvärande" att vilja flytta ihop så fort! Varför ville han det? Och kan de känslorna svalna så snabbt om de är "på riktigt"? Lät han passionen dra iväg med logiken? ;-) Jag hade ju kanske undrat lite över varför händelseförloppet måste gå så snabbt, oavsett om det fanns barn med i bilden eller ej! Det kan ju vara klokt att låta känslorna landa innan man fattar livsavgörande beslut? ;-)
22
Ja, det låter ju lite "småbesvärande" att vilja flytta ihop så fort! Varför ville han det? Och kan de känslorna svalna så snabbt om de är "på riktigt"? Lät han passionen dra iväg med logiken? ;-) Jag hade ju kanske undrat lite över varför händelseförloppet måste gå så snabbt, oavsett om det fanns barn med i bilden eller ej! Det kan ju vara klokt att låta känslorna landa innan man fattar livsavgörande beslut? ;-)
Att du inte ville flytta ihop på en gång när du var nyskild var ju väldigt sunt av dig tycker jag. Och är det så att barnen är större och kan dyka upp hemma förstår jag att det också kan kännas problematiskt. Men det hade väl gått att lösa genom att ni hade träffats hemma hos honom, gått på bio eller restaurang etc. Men det hade ju förutsatt att ni båda var överens om nivå på förhållandet, och att han accepterade din önskan om ett lugnare tempo och inte tog det som ett personligt avvisande.
23
Att du inte ville flytta ihop på en gång när du var nyskild var ju väldigt sunt av dig tycker jag. Och är det så att barnen är större och kan dyka upp hemma förstår jag att det också kan kännas problematiskt. Men det hade väl gått att lösa genom att ni hade träffats hemma hos honom, gått på bio eller restaurang etc. Men det hade ju förutsatt att ni båda var överens om nivå på förhållandet, och att han accepterade din önskan om ett lugnare tempo och inte tog det som ett personligt avvisande.
;-) Det är ju det som är så märkligt när man förstår att en relation är på riktigt, eller så kände jag i alla fall inför min nya man - allt var så fullständigt självklart! Inga ifrågasättanden, inga missförstånd, ingen oro, ingen tvekan! Det var bara så det var tänkt och det har jag aldrig varit med om förut i mitt liv. Fast det var på ett liknande sätt när jag träffade min första man - det liksom bara "var" men då var vi så unga! ;-) Men den här gången sveptes jag aldrig iväg från vett och sans utan kunde se nyktert på vad som hände med huvudet i behåll. Jag kunde avgöra vad som var rosa moln och vad som var verklighet och jag "såg" hela honom. Det finns ju liksom alldeles för mycket vardag och verklighet i livet för att man skall kunna släppa allt och bara ge sig hän. Jag är bara så tacksam över att få leva med så mycket kärlek i mitt liv! En "vuxen" kärlek mitt i livet! Kanske låter väldigt beige - men för mig är det här stor kärlek och passion! ;-)
24
;-) Det är ju det som är så märkligt när man förstår att en relation är på riktigt, eller så kände jag i alla fall inför min nya man - allt var så fullständigt självklart! Inga ifrågasättanden, inga missförstånd, ingen oro, ingen tvekan! Det var bara så det var tänkt och det har jag aldrig varit med om förut i mitt liv. Fast det var på ett liknande sätt när jag träffade min första man - det liksom bara "var" men då var vi så unga! ;-) Men den här gången sveptes jag aldrig iväg från vett och sans utan kunde se nyktert på vad som hände med huvudet i behåll. Jag kunde avgöra vad som var rosa moln och vad som var verklighet och jag "såg" hela honom. Det finns ju liksom alldeles för mycket vardag och verklighet i livet för att man skall kunna släppa allt och bara ge sig hän. Jag är bara så tacksam över att få leva med så mycket kärlek i mitt liv! En "vuxen" kärlek mitt i livet! Kanske låter väldigt beige - men för mig är det här stor kärlek och passion! ;-)
För mig är det så att serman åt andra och har "flingar" så är man inte genuint intresserad. Är man kärpå riktigt ser man inte andra, man vill inte ha andra, man kan inte intressera sigför andra. Leta vidareär mitt tips.
26
För mig är det så att serman åt andra och har "flingar" så är man inte genuint intresserad. Är man kärpå riktigt ser man inte andra, man vill inte ha andra, man kan inte intressera sigför andra. Leta vidareär mitt tips.
Nädå - jag reagerade på just ditt inlägg och så svävade jag ut lite utanför ramarna kanske ;-) Men du skrev om att hitta lösningar, om man vill, att inte välja att se hindren. Mannen som TS har träffat verkade ju kanske ha blivit lite för förälskad för att i det tillståndet kunna fatta rationella beslut ;-) Då är det ju betydligt klokare att avvakta tills känslorna ha stabiliserats så att man får en chans att avgöra vad som är vad. Men jag ser att jag nog blev lite väl flummig i mitt inlägg, ha, ha, ha!!!
27
Nädå - jag reagerade på just ditt inlägg och så svävade jag ut lite utanför ramarna kanske ;-) Men du skrev om att hitta lösningar, om man vill, att inte välja att se hindren. Mannen som TS har träffat verkade ju kanske ha blivit lite för förälskad för att i det tillståndet kunna fatta rationella beslut ;-) Då är det ju betydligt klokare att avvakta tills känslorna ha stabiliserats så att man får en chans att avgöra vad som är vad. Men jag ser att jag nog blev lite väl flummig i mitt inlägg, ha, ha, ha!!!
Tack för att du sammanfattade mitt inlägg så bra; fast jag inte formulerade det så själv så var det precis så jag menade! Om man _vill_ så kan man hitta lösningar. Men visst kan det vara så att den här mannen inte _kunde_ för han var så kär (eller nåt i den vägen).. Skönt när det kan vara så som du beskriver det, att man kan vara kär men samtidigt vuxen och mogen och hålla tankarna förnuftiga!
28
Å, okej!
Tack för att du sammanfattade mitt inlägg så bra; fast jag inte formulerade det så själv så var det precis så jag menade! Om man _vill_ så kan man hitta lösningar. Men visst kan det vara så att den här mannen inte _kunde_ för han var så kär (eller nåt i den vägen).. Skönt när det kan vara så som du beskriver det, att man kan vara kär men samtidigt vuxen och mogen och hålla tankarna förnuftiga!
Lite beige kanske - men när det finns barn med i bilden så måste man försöka hålla huvet kallt, tycker jag! ;-)
29
Lite beige kanske - men när det finns barn med i bilden så måste man försöka hålla huvet kallt, tycker jag! ;-)
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
