Föräldrar och barnbarn?!
Kärlek & relationer
  1. Anonym
    #1

    Föräldrar och barnbarn?!

    Jag är skild och hade mina barn denna vecka. Jag har varit sjuk en hel vecka vilket tär på ekonomin och sonen 10 år sa att han kände sig krasslig på morgonen. Jag brukar oftast vara hemma men nu kände jag att jag var tvungen att gå till jobbet och ringde mina föräldrar om de kunde ta sonen.
    Min pappa säger då visst, men vi ska spela boule sedan men han kanske kan vara hemma själv en stund? Ja visst säger jag. Jag kör över sonen jobbar sent och hämtar vid kl. 17.30, sonen är då ensam hemma.

    Mina föräldrar hade då gått iväg vid kl. 13.30 för att spela och hade ännu inte kommit hem?!

    Jag skriver en lapp att jag tar sonen och åker hem, för jag är trött och skriver tack för hjälpen.

    Min mamma ringer sedan upp och undrade när jag hade varit hemma och hämtat sonen för de hade kommit hem kl. 18.00. Jag sa att jag inte hade förstått att de skulle vara borta så länge, de tar då illa vid sig för de är med i någon bouletävling som de inte kunde missa. Jag sa att det visste inte jag eftersom min pappa inget sa när jag ringde på morgonen, han sa bara att de skulle iväg och spela, vilket de gör 5 dagar i veckan..

    Jag sa ingenting men jag märkte på min mamma att hon tyckte jag var otacksam..
    Jag kanske är en hönsmamma men jag tycker det är länge att vara ensam hemma från kl. 13.30- 18.00, så länge har han aldrig varit själv förrut.

    Jag drar mig in i det längsta för att ringa mina föräldrar för det känns alltid så jobbigt, jag tar bara hjälp av dem i nödfall. Men ibland har jag ingenstans att vända mig..
  2. 1
    Föräldrar och barnbarn?! Jag är skild och hade mina barn denna vecka. Jag har varit sjuk en hel vecka vilket tär på ekonomin och sonen 10 år sa att han kände sig krasslig på morgonen. Jag brukar oftast vara hemma men nu kände jag att jag var tvungen att gå till jobbet och ringde mina föräldrar om de kunde ta sonen.
    Min pappa säger då visst, men vi ska spela boule sedan men han kanske kan vara hemma själv en stund? Ja visst säger jag. Jag kör över sonen jobbar sent och hämtar vid kl. 17.30, sonen är då ensam hemma.

    Mina föräldrar hade då gått iväg vid kl. 13.30 för att spela och hade ännu inte kommit hem?!

    Jag skriver en lapp att jag tar sonen och åker hem, för jag är trött och skriver tack för hjälpen.

    Min mamma ringer sedan upp och undrade när jag hade varit hemma och hämtat sonen för de hade kommit hem kl. 18.00. Jag sa att jag inte hade förstått att de skulle vara borta så länge, de tar då illa vid sig för de är med i någon bouletävling som de inte kunde missa. Jag sa att det visste inte jag eftersom min pappa inget sa när jag ringde på morgonen, han sa bara att de skulle iväg och spela, vilket de gör 5 dagar i veckan..

    Jag sa ingenting men jag märkte på min mamma att hon tyckte jag var otacksam..
    Jag kanske är en hönsmamma men jag tycker det är länge att vara ensam hemma från kl. 13.30- 18.00, så länge har han aldrig varit själv förrut.

    Jag drar mig in i det längsta för att ringa mina föräldrar för det känns alltid så jobbigt, jag tar bara hjälp av dem i nödfall. Men ibland har jag ingenstans att vända mig..
  3. Medlem sedan
    Dec 2000
    #2
    Jag tycker mest att det visar på hur svårt det kan vara med kommunikation. Din pappa tror att det är självklart att boulespelande kan ske ganska länge, du tycker att din pappa borde förstått att han skulle förvarnat om hur lång tid det skulle ta. Våra söner var hemma ensamma hela dagar på lov och när de var sjuka från 10 års ålder, så jag tycker inte att det är självklart att jag, om jag skulle passa en 10-åring, behöver tala om exakt hur länge "en stund" är. Jag tycker att du borde frågat din pappa hur länge de skulle vara borta, och berättat att din son inte hittills varit ensam så långa stunder. Men jag förstår samtidigt att du utgick från att det vara deras "vanliga" lite kortare boulespelande som det gällde.

    Och jag tycker det låter som dina föräldrar inte är så engagerade i sitt barnbarn. Jag och min man skulle nog försökt hitta någon reserv till boulematchen och passat på att få umgås med barnbarnet en hel dag. Men det är bara att acceptera att far- och morföräldrar är olika.
  4. 2
    Jag tycker mest att det visar på hur svårt det kan vara med kommunikation. Din pappa tror att det är självklart att boulespelande kan ske ganska länge, du tycker att din pappa borde förstått att han skulle förvarnat om hur lång tid det skulle ta. Våra söner var hemma ensamma hela dagar på lov och när de var sjuka från 10 års ålder, så jag tycker inte att det är självklart att jag, om jag skulle passa en 10-åring, behöver tala om exakt hur länge "en stund" är. Jag tycker att du borde frågat din pappa hur länge de skulle vara borta, och berättat att din son inte hittills varit ensam så långa stunder. Men jag förstår samtidigt att du utgick från att det vara deras "vanliga" lite kortare boulespelande som det gällde.

    Och jag tycker det låter som dina föräldrar inte är så engagerade i sitt barnbarn. Jag och min man skulle nog försökt hitta någon reserv till boulematchen och passat på att få umgås med barnbarnet en hel dag. Men det är bara att acceptera att far- och morföräldrar är olika.
  5. Anonym
    #3
    Det var väl det att jag antog det var en träningsrunda på 2 timmar som de brukar göra.
    Sedan är väl en besvikelse att de inte är engagerade i sina barnbarn, de gör aldrig något med dem, sätter dem bara framför tv när de har dem. Detta är jag så besviken på, att de inte vill GÖRA något med dem, inte ens åka till närmsta sjön på sommaren hur varmt det än är. Men det kan jag inte förändra utan får vara tacksam att de kan hjälpa mig med barnen när det krisar.
  6. 3
    Det var väl det att jag antog det var en träningsrunda på 2 timmar som de brukar göra.
    Sedan är väl en besvikelse att de inte är engagerade i sina barnbarn, de gör aldrig något med dem, sätter dem bara framför tv när de har dem. Detta är jag så besviken på, att de inte vill GÖRA något med dem, inte ens åka till närmsta sjön på sommaren hur varmt det än är. Men det kan jag inte förändra utan får vara tacksam att de kan hjälpa mig med barnen när det krisar.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar