fråga
Kärlek & relationer
  1. Medlem sedan
    Jan 2009
    #1

    fråga

    Tror ni på ultimatum? Man läser ofta här om kvinnor som av olika anledningar är missnöjda med sina män. Ibland så pratas det om att ge honom ett ultimatum: att han måste ändra sig på visst sätt eller så är det slut.

    Jag tror inte på ultimatum. Inte sådana uttalade med hot om att göra slut. En annan sak är att jag ställer krav och är tydlig med vad som är viktigt för mig och att jag inom mig naturligtvis sätter någon slags tidsgräns för när jag borde ge upp. Men ett uttryckligt ultimatum om ifall du inte ändrar dis så och så innan den dagen då gör jag slut. Nä det skulle jag nog aldrig ställa.

    Hur tänker ni andra?
    Ha det gott!
  2. 1
    fråga Tror ni på ultimatum? Man läser ofta här om kvinnor som av olika anledningar är missnöjda med sina män. Ibland så pratas det om att ge honom ett ultimatum: att han måste ändra sig på visst sätt eller så är det slut.

    Jag tror inte på ultimatum. Inte sådana uttalade med hot om att göra slut. En annan sak är att jag ställer krav och är tydlig med vad som är viktigt för mig och att jag inom mig naturligtvis sätter någon slags tidsgräns för när jag borde ge upp. Men ett uttryckligt ultimatum om ifall du inte ändrar dis så och så innan den dagen då gör jag slut. Nä det skulle jag nog aldrig ställa.

    Hur tänker ni andra?
  3. Medlem sedan
    Aug 2000
    #2
    Jag är inte så mycket för hot. tror man kan uppnå förändringar genom kommunikation förutsatt att det rör sig om normalstörda människor med okej begåvning.Tyvärr ställs väl ultimatum många gånger i kassa relationer där en eller båda parter har uttalade problem (som vid exempelvis pågående missbruk) och då är nog ultimatum inte en effektiv metod och framkomlig väg- tänker jag.
  4. 2
    Jag är inte så mycket för hot. tror man kan uppnå förändringar genom kommunikation förutsatt att det rör sig om normalstörda människor med okej begåvning.Tyvärr ställs väl ultimatum många gånger i kassa relationer där en eller båda parter har uttalade problem (som vid exempelvis pågående missbruk) och då är nog ultimatum inte en effektiv metod och framkomlig väg- tänker jag.
  5. Medlem sedan
    Jan 2001
    #3
    Jag gillar inte ultimatum, eftersom det bara ger den ena utrymme. En relation kräver ömsesidighet. Men om ena parten kränker den andra kanske det behövs, som vid t ex misshandel. Då är ju å andra sidan kravet på ömsesidighet inte uppfyllt från början så det är ingen riktig relation som jag ser det.
  6. 3
    Jag gillar inte ultimatum, eftersom det bara ger den ena utrymme. En relation kräver ömsesidighet. Men om ena parten kränker den andra kanske det behövs, som vid t ex misshandel. Då är ju å andra sidan kravet på ömsesidighet inte uppfyllt från början så det är ingen riktig relation som jag ser det.
  7. Medlem sedan
    Oct 2011
    #4
    Jag tror inte heller på hot, framför allt inte när man kör med tomma hot och aldrig låter sina ord följas av handling.
    Jag tror också att människor gör som dom själv vill. Jag, som lever mitt i en skilsmässa, upplever att jag i väldigt liten utsträckning lyckats få min man att göra som jag velat (= satsa på familjen, visa att han älskar mig, låta bli att vara otrogen) fast jag jobbat stenhårt på det, på många olika sätt. Han har sitt fria val och har också utnyttjat det till fullo. Det är här ett ultimatum kan komma in. Fast egentligen handlar det om att vara tydlig. Många gånger är kommunikationen mellan parterna i en relation så urkass att man inte alls vet vad den andre vill eller tänker. Man kanske inte ens vågar närma sig den andre med allvarliga frågor, för man vet hur dåligt det brukar tas emot. Vid en sån punkt måste man ta ett sista ryck och vara glasklar med vad man vill - om du inte ändrar dig, så lämnar jag dig. En sista chans för den andre att förstå att det är allvar. Nu eller aldrig. Om det funkar har jag ingen aning om. Dessutom tror jag inte på att göra om den andre, egentligen.

    Jag ställde aldrig något ultimatum. Jag bestämde mig för hur jag ville ha det, och handlade sen därefter. Jag vill också betona att jag ansträngt mig för att vara über-tydlig i vår kommunikation. Tyvärr funkade det inte heller. Han har helt enkelt inte trott på att jag talat sanning, vad det än har handlat om. Jag har beskrivit exakt hur jag har upplevt situationer, varför och på vad jag har reagerat, hur jag tänker om oss och framtiden, etc etc. Och han har helt enkelt inte trott mig. Och då kan man ju anstränga ihjäl sig.

    Sorry, det blev ett stickspår. Ovanstående sitter definitivt som en tagg i hjärtat...
  8. 4
    Jag tror inte heller på hot, framför allt inte när man kör med tomma hot och aldrig låter sina ord följas av handling.
    Jag tror också att människor gör som dom själv vill. Jag, som lever mitt i en skilsmässa, upplever att jag i väldigt liten utsträckning lyckats få min man att göra som jag velat (= satsa på familjen, visa att han älskar mig, låta bli att vara otrogen) fast jag jobbat stenhårt på det, på många olika sätt. Han har sitt fria val och har också utnyttjat det till fullo. Det är här ett ultimatum kan komma in. Fast egentligen handlar det om att vara tydlig. Många gånger är kommunikationen mellan parterna i en relation så urkass att man inte alls vet vad den andre vill eller tänker. Man kanske inte ens vågar närma sig den andre med allvarliga frågor, för man vet hur dåligt det brukar tas emot. Vid en sån punkt måste man ta ett sista ryck och vara glasklar med vad man vill - om du inte ändrar dig, så lämnar jag dig. En sista chans för den andre att förstå att det är allvar. Nu eller aldrig. Om det funkar har jag ingen aning om. Dessutom tror jag inte på att göra om den andre, egentligen.

    Jag ställde aldrig något ultimatum. Jag bestämde mig för hur jag ville ha det, och handlade sen därefter. Jag vill också betona att jag ansträngt mig för att vara über-tydlig i vår kommunikation. Tyvärr funkade det inte heller. Han har helt enkelt inte trott på att jag talat sanning, vad det än har handlat om. Jag har beskrivit exakt hur jag har upplevt situationer, varför och på vad jag har reagerat, hur jag tänker om oss och framtiden, etc etc. Och han har helt enkelt inte trott mig. Och då kan man ju anstränga ihjäl sig.

    Sorry, det blev ett stickspår. Ovanstående sitter definitivt som en tagg i hjärtat...
  9. Medlem sedan
    Jul 2002
    #5
    Jag vet inte vad skillnadenä r mellan att vara tydlig och ställa ultimatum. Om jag inte vill leva ihop med en man för att jag tycker han dricker för mycket och vill att han ska sluta dricka så spelar det ju egentligen inte nån storre roll om jag säger att mitt ultimatum är att antingen slutar du dricka och tar hjälp med det missbruket innan 1 oktober eller så går jag.
    Eller: jag tycker inte om när du dricker och jag vill inte leva i en relation med någon som är alkoholmissbrukare. För mig är det viktigt att min partner inte dricker, men du gör som du vill.
  10. 5
    Jag vet inte vad skillnadenä r mellan att vara tydlig och ställa ultimatum. Om jag inte vill leva ihop med en man för att jag tycker han dricker för mycket och vill att han ska sluta dricka så spelar det ju egentligen inte nån storre roll om jag säger att mitt ultimatum är att antingen slutar du dricka och tar hjälp med det missbruket innan 1 oktober eller så går jag.
    Eller: jag tycker inte om när du dricker och jag vill inte leva i en relation med någon som är alkoholmissbrukare. För mig är det viktigt att min partner inte dricker, men du gör som du vill.
  11. Medlem sedan
    Jan 2009
    #6
    Maria: för mig är skillnaden just den där hotaspekten. Det är just den jag inte tror på. Jag tror inte att man kan få ett långvarig nära relation om man måste ta till med storsläggan för att partnern ska lyssna.

    Jag håller med era åsikter om att det handlar om kommunikation. Att behöver man ett ultimatum så är kommunikationen ändå för dålig.
    Ha det gott!
  12. 6
    Maria: för mig är skillnaden just den där hotaspekten. Det är just den jag inte tror på. Jag tror inte att man kan få ett långvarig nära relation om man måste ta till med storsläggan för att partnern ska lyssna.

    Jag håller med era åsikter om att det handlar om kommunikation. Att behöver man ett ultimatum så är kommunikationen ändå för dålig.
  13. Medlem sedan
    Aug 2004
    #7
    Ultimatum _mot_ andra fungerar inte! Men många som skriver här är mycket mjäkiga och kommer aldrig till skott med att ändra deras situation och då kan ett ultimatum för _dom_ fungera bra.

    Men att ställa ett ultimatum i formen: "nu ska DU ändra på dig" är dömd att misslyckas medan ultimatum i formen "denna situation ska vara löst senast xxx, annars får det vara nog" kan fungera.

    Men allvarligt: när det kommer till ultimatum i någon form är det ju bevisat att kommunikationen och respekten inom förhållandet är icke-existerande varför man istället borde ta sig an den delen eller riva upp det hela i erkännande av att det inte kommer att fungera ändå.

    Ultimatumet är alltså inte problemet, det verkliga problem är det som leder upp till detta.
  14. 7
    Ultimatum _mot_ andra fungerar inte! Men många som skriver här är mycket mjäkiga och kommer aldrig till skott med att ändra deras situation och då kan ett ultimatum för _dom_ fungera bra.

    Men att ställa ett ultimatum i formen: "nu ska DU ändra på dig" är dömd att misslyckas medan ultimatum i formen "denna situation ska vara löst senast xxx, annars får det vara nog" kan fungera.

    Men allvarligt: när det kommer till ultimatum i någon form är det ju bevisat att kommunikationen och respekten inom förhållandet är icke-existerande varför man istället borde ta sig an den delen eller riva upp det hela i erkännande av att det inte kommer att fungera ändå.

    Ultimatumet är alltså inte problemet, det verkliga problem är det som leder upp till detta.
  15. Medlem sedan
    May 2005
    #8
    Det beror på varför man ställer ultimatum och på vilket sätt. Om det är för att han ska diska oftare, annars gör jag slut, är det barnsligheter. Om det är för att han dricker för mycket så är det ofta ett ultimatum som krävs. Då gör man det snarare av kärlek och omtanke om alla inblandade snarare än för att få någon (oviktig) vilja igenom.

    För mig personligen vore det svårt att ställa ultimatum, men om det var lösningen så fick jag väl ta fram styrkan till det som när det gäller en hel del annat.
  16. 8
    Det beror på varför man ställer ultimatum och på vilket sätt. Om det är för att han ska diska oftare, annars gör jag slut, är det barnsligheter. Om det är för att han dricker för mycket så är det ofta ett ultimatum som krävs. Då gör man det snarare av kärlek och omtanke om alla inblandade snarare än för att få någon (oviktig) vilja igenom.

    För mig personligen vore det svårt att ställa ultimatum, men om det var lösningen så fick jag väl ta fram styrkan till det som när det gäller en hel del annat.
  17. Medlem sedan
    Apr 2001
    #9
    Fast de grejer jag skulle tycka vore så allvarliga hade nog gjort att jag hade gått ändå. Börjar min sambo slå mig eller få för sig att kokain är bästa kompisen så hade jag sett vårt förhållande som finito hur som. Jag håller det för osannolikt att jag hade kunnat arbeta upp ett förtroende igen.

    Ultimatum i relationer öht känns väl lite b, det känns mer som en maktkamp. Med vänner skulle man väl aldrig få för sig att använda det men i kärleksrelationer och ffa gentemot sina egna barn (!!!) tror jag det är jättevanligt.
  18. 9
    Fast de grejer jag skulle tycka vore så allvarliga hade nog gjort att jag hade gått ändå. Börjar min sambo slå mig eller få för sig att kokain är bästa kompisen så hade jag sett vårt förhållande som finito hur som. Jag håller det för osannolikt att jag hade kunnat arbeta upp ett förtroende igen.

    Ultimatum i relationer öht känns väl lite b, det känns mer som en maktkamp. Med vänner skulle man väl aldrig få för sig att använda det men i kärleksrelationer och ffa gentemot sina egna barn (!!!) tror jag det är jättevanligt.
  19. Medlem sedan
    May 2004
    #10
    Nej, jag tror inte på ultimatum. Och som jag ser det så fungerar det inte ;-) Jag var gift med en man som lever i en annan verklighet än resten av oss och han tummade på sanningen, undanhöll och gick sin egen väg i allt, enkelt uttryckt nån sorts missbruksbeteende, inte av substanser men av allt möjligt annat. Han var alltid djupt ångerfull när jag kommit på honom med fler lögner och lovade att aldrig mer ljuga och jag ställde just ultimatum - en gång till och du förlorar mig och barnen. Funkade lika dåligt, varje gång ;-) Snacka om att jag bara hörde det jag ville höra! Huvet i väggen stup i kvarten! Han hade inga intentioner att sluta leva på sitt sätt, vilket innebar att han försatte hela familjen i jobbiga situationer vad gäller te x hus och hem och ekonomi osv, osv. Så jag lärde mig den hårda vägen ;-) av ren självbevarelsedrift att jag bara hade mig själv att lita till eftersom en människa som inte vill ändra på ett uppenbart dåligt och skadligt beteende för både sig själv och andra aldrig heller nånsin kommer att göra det hur många ultimatum man än ställer. I vårt fall handlade det om stora saker som ställde hela tillvaron på ända gång på gång och jag skulle aldrig drömma om att ställa ultimatum som handlar om hur städningen utförs t ex. Det tog många år innan jag slutade "gå på den lätte" och slutligen acceptera att han kom i en form och den var huggen i sten. Inget jag sa, gjorde eller hotade med hade nån som helst betydelse för honom. Han lät mig tro det ett litet tag men sen var det samma hjulspår igen... En sån människa vill jag aldrig mer leva med för till slut var jag så osynlig att jag inte ens kunde se min egen spegelbild, jag tappade all respekt för honom och även för mig själv...
  20. 10
    Nej, jag tror inte på ultimatum. Och som jag ser det så fungerar det inte ;-) Jag var gift med en man som lever i en annan verklighet än resten av oss och han tummade på sanningen, undanhöll och gick sin egen väg i allt, enkelt uttryckt nån sorts missbruksbeteende, inte av substanser men av allt möjligt annat. Han var alltid djupt ångerfull när jag kommit på honom med fler lögner och lovade att aldrig mer ljuga och jag ställde just ultimatum - en gång till och du förlorar mig och barnen. Funkade lika dåligt, varje gång ;-) Snacka om att jag bara hörde det jag ville höra! Huvet i väggen stup i kvarten! Han hade inga intentioner att sluta leva på sitt sätt, vilket innebar att han försatte hela familjen i jobbiga situationer vad gäller te x hus och hem och ekonomi osv, osv. Så jag lärde mig den hårda vägen ;-) av ren självbevarelsedrift att jag bara hade mig själv att lita till eftersom en människa som inte vill ändra på ett uppenbart dåligt och skadligt beteende för både sig själv och andra aldrig heller nånsin kommer att göra det hur många ultimatum man än ställer. I vårt fall handlade det om stora saker som ställde hela tillvaron på ända gång på gång och jag skulle aldrig drömma om att ställa ultimatum som handlar om hur städningen utförs t ex. Det tog många år innan jag slutade "gå på den lätte" och slutligen acceptera att han kom i en form och den var huggen i sten. Inget jag sa, gjorde eller hotade med hade nån som helst betydelse för honom. Han lät mig tro det ett litet tag men sen var det samma hjulspår igen... En sån människa vill jag aldrig mer leva med för till slut var jag så osynlig att jag inte ens kunde se min egen spegelbild, jag tappade all respekt för honom och även för mig själv...
  21. Medlem sedan
    May 2004
    #11
    Typ - nej! ;-) En förändring måste alltid komma inifrån, tror jag.
  22. 11
    Typ - nej! ;-) En förändring måste alltid komma inifrån, tror jag.
  23. Medlem sedan
    May 2004
    #12
    Min och mitt ex kommunikation var bra! Jag saknar fortfaranda att samtala med honom - vi hade kul ända till de sista åren! Han är oerhört klok och insiktsfull i det mesta och vi pratar fortfarande bra men det finns saker som vi inte kan prata om för han har fortfarande inte någon egen självinsikt. Han har istället valt att se sig själv som ett offer, missförstådd av hela världen, hellre än att ta tag i sina problem och lösa dem en gång för alla.
  24. 12
    Min och mitt ex kommunikation var bra! Jag saknar fortfaranda att samtala med honom - vi hade kul ända till de sista åren! Han är oerhört klok och insiktsfull i det mesta och vi pratar fortfarande bra men det finns saker som vi inte kan prata om för han har fortfarande inte någon egen självinsikt. Han har istället valt att se sig själv som ett offer, missförstådd av hela världen, hellre än att ta tag i sina problem och lösa dem en gång för alla.
  25. Medlem sedan
    May 2004
    #13
    Tror knappast att ultimatum fungerar på en alkoholist heller... viljan till förändring måste komma inifrån den personen själv.
  26. 13
    Tror knappast att ultimatum fungerar på en alkoholist heller... viljan till förändring måste komma inifrån den personen själv.
  27. Singelmorsan
    #14
    Fast om man ställer ett ultimatum och inte fullföljer det så är det väl snarare ett tomt hot? Ett ultimatum för mig är att man faktiskt genomför det man säger också. Tomma hot funkar sällan eller aldrig.
  28. 14
    Fast om man ställer ett ultimatum och inte fullföljer det så är det väl snarare ett tomt hot? Ett ultimatum för mig är att man faktiskt genomför det man säger också. Tomma hot funkar sällan eller aldrig.
  29. Singelmorsan
    #15
    Tror och tror... Ibland är det enda utvägen, testa att leva ihop med en alkoholist så får du se. Ställa krav och prata hjälper inte ett smack. Sen är det ju inte säkert att alkoholisten slutar dricka bara för att man ställer ett ultimatum, men oddsen ökar ganska så mycket vågar jag påstå.
  30. 15
    Tror och tror... Ibland är det enda utvägen, testa att leva ihop med en alkoholist så får du se. Ställa krav och prata hjälper inte ett smack. Sen är det ju inte säkert att alkoholisten slutar dricka bara för att man ställer ett ultimatum, men oddsen ökar ganska så mycket vågar jag påstå.
  31. Medlem sedan
    May 2005
    #16
    Ställd inför konkreta val och dess tydliga konsekvenser kan viljan komma.
  32. 16
    Ställd inför konkreta val och dess tydliga konsekvenser kan viljan komma.
  33. Medlem sedan
    Jul 2002
    #17
    Har två exmakar som bestämt hävdar att de inte fattade att jag ville skiljas om det inte blev bättre trots attjag varit extremt tydlig utan att ställa ultimatum. Jag tror faktiskt att ett ultimatum hade varit svårare att missförstå.
    Jag har tidigare inte heller trott på ultimatum, men åh andra sidan så tror jag att hamnar man där att man känner att ett ultimatum är enda utvägen så tror jag det är försent ändå.
  34. 17
    Har två exmakar som bestämt hävdar att de inte fattade att jag ville skiljas om det inte blev bättre trots attjag varit extremt tydlig utan att ställa ultimatum. Jag tror faktiskt att ett ultimatum hade varit svårare att missförstå.
    Jag har tidigare inte heller trott på ultimatum, men åh andra sidan så tror jag att hamnar man där att man känner att ett ultimatum är enda utvägen så tror jag det är försent ändå.
  35. Medlem sedan
    Jul 2002
    #18
    Tack, det var det jag ville säga
  36. 18
    Tack, det var det jag ville säga
  37. Medlem sedan
    Nov 1998
    #19
    Men handlar det inte även här (precis som i Jesper Juuls barnuppfostran) om att sätta gränser kring sig själv snarare än för den andra personen? Att man måste bestämma vad man själv är beredd att acceptera och sen berätta det för den personen man har ett förhållande med, och att i slutändan bestämma sig för om man fortfarande vill ha en relation med en människa som inte kan eller vill respektera de gränserna.

    Nu låter det kanske hårdare än vad jag menar, det där med att "respektera gränser", för det finns ju olika sorts gränser. Jag kanske bestämmer mig för att jag inte vill bli kallad för fula ord - hora, fitta, subba o s v - och om den mannen jag då lever med tycker att han absolut vill kalla den han lever med för såna ord så kanske det inte är mig han ska leva med. Eller så kanske jag tycker att em viktig gräns för mig är att man inte lämnar sina smutsiga strumpor på golvet, men mannen som jag lever med kan för sitt liv inte lära sig att plocka upp dem, ja, då kanske det ändå inte är nåt jag skulle avsluta relationen för.

    Alltså, vara medveten om egna gränser, kommunicera dem och bestämma sig för vilka konsekvenser eventuella "överträdelser" kan komma att få. Jag antar att man kan tolka det som hot och ultimatum och i så fall svarar jag ja på frågan om jag tror på sånt.
  38. 19
    Men handlar det inte även här (precis som i Jesper Juuls barnuppfostran) om att sätta gränser kring sig själv snarare än för den andra personen? Att man måste bestämma vad man själv är beredd att acceptera och sen berätta det för den personen man har ett förhållande med, och att i slutändan bestämma sig för om man fortfarande vill ha en relation med en människa som inte kan eller vill respektera de gränserna.

    Nu låter det kanske hårdare än vad jag menar, det där med att "respektera gränser", för det finns ju olika sorts gränser. Jag kanske bestämmer mig för att jag inte vill bli kallad för fula ord - hora, fitta, subba o s v - och om den mannen jag då lever med tycker att han absolut vill kalla den han lever med för såna ord så kanske det inte är mig han ska leva med. Eller så kanske jag tycker att em viktig gräns för mig är att man inte lämnar sina smutsiga strumpor på golvet, men mannen som jag lever med kan för sitt liv inte lära sig att plocka upp dem, ja, då kanske det ändå inte är nåt jag skulle avsluta relationen för.

    Alltså, vara medveten om egna gränser, kommunicera dem och bestämma sig för vilka konsekvenser eventuella "överträdelser" kan komma att få. Jag antar att man kan tolka det som hot och ultimatum och i så fall svarar jag ja på frågan om jag tror på sånt.
  39. Medlem sedan
    May 2004
    #20
    Ja, förhoppningsvis når man in så att viljan når hela vägen ut!
  40. 20
    Ja, förhoppningsvis når man in så att viljan når hela vägen ut!
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar