Det är SÅ svårt att prata med min man! Vi har gått i familjerådgivning i två omgångar just för att det är så svårt för oss att prata med varandra. Min man vill helst inte prata alls. Nu är vi där igen, han lever sitt liv utan att delge mig sina planer, och när jag tar upp det säger han bara att han är oförbätterlig och att det är hans fel att vi nu är där igen. Men prata om varför det hela tiden blir så här för oss, det går inte. Varje samtal slutar med att han tar på sig skulden och så är samtalet klart för honom. Och det är INTE så att jag försöker lägga skulden på honom, nej, jag vill att VI ska prata om varför det blir så här med OSS gång på gång, men han lägger sig platt och så är det klart. Åh, det är så frustrerande!
1
Kommunikation... Det är SÅ svårt att prata med min man! Vi har gått i familjerådgivning i två omgångar just för att det är så svårt för oss att prata med varandra. Min man vill helst inte prata alls. Nu är vi där igen, han lever sitt liv utan att delge mig sina planer, och när jag tar upp det säger han bara att han är oförbätterlig och att det är hans fel att vi nu är där igen. Men prata om varför det hela tiden blir så här för oss, det går inte. Varje samtal slutar med att han tar på sig skulden och så är samtalet klart för honom. Och det är INTE så att jag försöker lägga skulden på honom, nej, jag vill att VI ska prata om varför det blir så här med OSS gång på gång, men han lägger sig platt och så är det klart. Åh, det är så frustrerande!
Oj vad jobbigt det låter. Han tar på sig skulden och så är det klart, inte att han måste göra något åt det så det inte händer igen. Vad har familjerådgivningen haft för tips åt er?
2
Oj vad jobbigt det låter. Han tar på sig skulden och så är det klart, inte att han måste göra något åt det så det inte händer igen. Vad har familjerådgivningen haft för tips åt er?
Genom att ta på sig skulden på det sättet slipper han ta ansvar för något. Jag hade nog ganska snart frågat om han verkligen ville leva i en relation. Vill han det så måste han också inse att man måste komma överens och allt det där. Vill han inte så skulle jag ju veta det och så kan vi gå åt varsitt håll. Det här dödandet av hans eget ansvar funkar ju inte.
3
Genom att ta på sig skulden på det sättet slipper han ta ansvar för något. Jag hade nog ganska snart frågat om han verkligen ville leva i en relation. Vill han det så måste han också inse att man måste komma överens och allt det där. Vill han inte så skulle jag ju veta det och så kan vi gå åt varsitt håll. Det här dödandet av hans eget ansvar funkar ju inte.
Åh, det låter som min första sambo. Han glömde minst hälften av det han sa att han skulle göra (inte bara sånt jag bett honom om utan även saker han själv sa han skulle göra) och tog också på sig skulden och menade också på att han bara var sån som inte kom ihåg saker. Han fixade inte till det han glömt utan när han konstaterat att han glömt och så var det klart med det. Om han skulle göra det så fick jag ta upp det med honom igen. Det var som att varje samtal var ett nytt ärende helt utan historik. Ingen råd alls till dig hur man hanterar sånt här, jag hoppas du får några smarta tips. Ville bara skriva att jag känner igen mig, det är en otroligt frustrerande situation.
4
Åh, det låter som min första sambo. Han glömde minst hälften av det han sa att han skulle göra (inte bara sånt jag bett honom om utan även saker han själv sa han skulle göra) och tog också på sig skulden och menade också på att han bara var sån som inte kom ihåg saker. Han fixade inte till det han glömt utan när han konstaterat att han glömt och så var det klart med det. Om han skulle göra det så fick jag ta upp det med honom igen. Det var som att varje samtal var ett nytt ärende helt utan historik. Ingen råd alls till dig hur man hanterar sånt här, jag hoppas du får några smarta tips. Ville bara skriva att jag känner igen mig, det är en otroligt frustrerande situation.
Är problemet att han lever sitt liv utan att dela sina planer med dig?
Alltså, om ni hittade en helt teknisk lösning (typ) på det problemet, så skulle det inte göra något att han inte vill prata med dig?
Eller är problemet att han inte vill prata om saken, och komma fram till gemensamma lösningar på era relationsproblem genom samtal?
Ponera att han verkligen inte kommer att ändra sig nånsin, för att han bara "är" sån här. Älskar du honom ändå? Kan du acceptera detta "fel" hos honom? Hur skulle ni kunna inrätta vardagen på ett sätt där hans sätt att fungera inte är ett hinder?
Är problemet att han lever sitt liv utan att dela sina planer med dig?
Alltså, om ni hittade en helt teknisk lösning (typ) på det problemet, så skulle det inte göra något att han inte vill prata med dig?
Eller är problemet att han inte vill prata om saken, och komma fram till gemensamma lösningar på era relationsproblem genom samtal?
Ponera att han verkligen inte kommer att ändra sig nånsin, för att han bara "är" sån här. Älskar du honom ändå? Kan du acceptera detta "fel" hos honom? Hur skulle ni kunna inrätta vardagen på ett sätt där hans sätt att fungera inte är ett hinder?
Det är nog både det att han lever sitt liv men glömmer informera mig om sina planer OCH att han inte vill samtala om våra relationsproblem. På familjerådgivningen fick vi nog mer hjälp med de "tekniska" lösningar, det klassiska att sitta ner en gång i veckan och göra en planering. Grejen är den att han har ett jobb han vantrivs med (söker nytt men det är jättesvårt där vi bor) och för att stå ut tycker han att han behöver änga sig åt sin hobby när han är ledig. Vårat hus och hemarbetet är en börda för honom. Samtidigt säger han att han VILL bo i huset. Vi har varit ihop i 8 år nu, har inga barn ihop, utan två tonåringar var. Jag har varit "snäll" länge och tänkt att mår han bra av sin hobby så är det ok, men det går alldeles för långt när all ledig tid ska ägnas åt den. Han kan säga på fredagkväll/lördagmorgon att han ska iväg och bli borta hela dagen. Och kvar står jag med ansvaret för mat, tvätt och handling och allt det där. Han menar att det kan vi fixa sen, på kvällen eller söndagen ex vis, men det funkar inte för mig. Planera middagen och handla går ju inte att skjuta upp. Jag tänker att man gör klart det tråkiga först, alla måsten, att hjälpas åt, och sen kan man göra det där roliga. Jag har inget emot att han ägnar sig åt sin hobby egentligen, jag tycker det är rätt skönt att göra saker på egen hand jag med, men det går hela tiden ut över allt annat!
6
Det är nog både det att han lever sitt liv men glömmer informera mig om sina planer OCH att han inte vill samtala om våra relationsproblem. På familjerådgivningen fick vi nog mer hjälp med de "tekniska" lösningar, det klassiska att sitta ner en gång i veckan och göra en planering. Grejen är den att han har ett jobb han vantrivs med (söker nytt men det är jättesvårt där vi bor) och för att stå ut tycker han att han behöver änga sig åt sin hobby när han är ledig. Vårat hus och hemarbetet är en börda för honom. Samtidigt säger han att han VILL bo i huset. Vi har varit ihop i 8 år nu, har inga barn ihop, utan två tonåringar var. Jag har varit "snäll" länge och tänkt att mår han bra av sin hobby så är det ok, men det går alldeles för långt när all ledig tid ska ägnas åt den. Han kan säga på fredagkväll/lördagmorgon att han ska iväg och bli borta hela dagen. Och kvar står jag med ansvaret för mat, tvätt och handling och allt det där. Han menar att det kan vi fixa sen, på kvällen eller söndagen ex vis, men det funkar inte för mig. Planera middagen och handla går ju inte att skjuta upp. Jag tänker att man gör klart det tråkiga först, alla måsten, att hjälpas åt, och sen kan man göra det där roliga. Jag har inget emot att han ägnar sig åt sin hobby egentligen, jag tycker det är rätt skönt att göra saker på egen hand jag med, men det går hela tiden ut över allt annat!
Jag fattar verkligen att du blir less, och själv skulle jag bli galen om min man visade så dålig omtanke om mina behov. Men nu är det ju inte jag som är ihop med din snubbe
Jag tänker ändå som så att du verkar ha försökt få honom att fatta vilka som är de viktigaste förändringarna för dig, vad som liksom är "mininivå" av samarbete och ansvarstagande kring hushållsgrejerna? Om han då fortsätter låta bli att svara upp mot det, och har helt andra prioriteringar så beror det på en av två saker:
1) han har fortfarande inte fattat vad det är du vill?
2) han kan/vill helt enkelt inte ge dig det du vill?
Du kan inte förändra honom. Det du kan styra över är dig själv. Kanske dags att fundera över hur du vill ha ditt liv? Hur skulle det funka att vara särbo?
Boktips till dig: Behöver jag din kärlek? av Byron Katie -den handlar om precis de här sakerna..
7
Jag fattar verkligen att du blir less, och själv skulle jag bli galen om min man visade så dålig omtanke om mina behov. Men nu är det ju inte jag som är ihop med din snubbe
Jag tänker ändå som så att du verkar ha försökt få honom att fatta vilka som är de viktigaste förändringarna för dig, vad som liksom är "mininivå" av samarbete och ansvarstagande kring hushållsgrejerna? Om han då fortsätter låta bli att svara upp mot det, och har helt andra prioriteringar så beror det på en av två saker:
1) han har fortfarande inte fattat vad det är du vill?
2) han kan/vill helt enkelt inte ge dig det du vill?
Du kan inte förändra honom. Det du kan styra över är dig själv. Kanske dags att fundera över hur du vill ha ditt liv? Hur skulle det funka att vara särbo?
Boktips till dig: Behöver jag din kärlek? av Byron Katie -den handlar om precis de här sakerna..
Tack för alla svar. Skönt att höra att jag inte är ute och cyklar när jag tycker att det känns konstigt. Får fundera hur vi ska göra, om vi har någon framtid ihop eller ej...
8
Tack för alla svar. Skönt att höra att jag inte är ute och cyklar när jag tycker att det känns konstigt. Får fundera hur vi ska göra, om vi har någon framtid ihop eller ej...
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
