Jag har en ny pojkvänn sedan ett halvår tillbaka ungefär. Allt är fint på många sätt men det finns lite som jag funderar på och inte riktigt får rätsida på.
Hans förra sambo/fru dog för ett par år sedan efter en tids sjukdom. Givetvis en hemsk upplevels på alla sätt och vis och något som påverkar en under lång tid, kanske hela livet. Han bor kvar i deras gemensamma hus med deras gemensamma barn. Jag är första flickvännen sedan detta hände, vad jag vet i alla fall.
Problemet är att det hemma hos honom vimlar av saker som påminner, garderober med hennes kläder i, grejer kvar i badrumsskåp, till och med plånbok finns kvar. Vilket gör att det känns konstigt. Som att röra sig hemma hos någon annan som kan komma tillbaka när som. Han vill flytta från huset men har inte tagit tag i det.
Det är naturligt att sörja att minnas att ha speciella saker kvar som betyder mycket och som påminner om det fina foto framme. Men allt annat, just detta känns lite för känsligt för att kunna ta upp så vet inte hur jag ska hantera det.
En sak till som gör mig fundersam är att på barnfriahelger när vi inte kan ses väljer han att träffa sin dödas frus syster och deras gemensamma kompisar, mest kvinnliga. Något som han inte vill eller inte väljer att göra med mig. Frågar jag vad han gjorde i helgen så träffade han bara kompisar, inget mer, sedan sipprar det ut via facebook vilka han träffat.
Det ska vara naturligt att han vill hålla kontakten med familj och släkt till barnets mamma, då det är en viktig koppling för framtiden. Men av någon anledning hålls jag borta från detta, speciellt gemensamma tjejkompisar de hade. Kanske känsligt svartsjuk bara? Jag har inget emot att han vill träffa systern eller deras gemensamma kompisar utan det är mer att han inte kan säga rakt ut vilka han träffar. Som att det är känsligt och hemligt på något sätt.
Är jag bara osäker på allt, hur hantera det att han har en död föredetta och allt runt det eller vad kan det vara? Tycker det är känsligt och konstigt att ta upp detta med honom. Att jag klampar in på känsligt område.
1
Ny pojkvänn med historia Jag har en ny pojkvänn sedan ett halvår tillbaka ungefär. Allt är fint på många sätt men det finns lite som jag funderar på och inte riktigt får rätsida på.
Hans förra sambo/fru dog för ett par år sedan efter en tids sjukdom. Givetvis en hemsk upplevels på alla sätt och vis och något som påverkar en under lång tid, kanske hela livet. Han bor kvar i deras gemensamma hus med deras gemensamma barn. Jag är första flickvännen sedan detta hände, vad jag vet i alla fall.
Problemet är att det hemma hos honom vimlar av saker som påminner, garderober med hennes kläder i, grejer kvar i badrumsskåp, till och med plånbok finns kvar. Vilket gör att det känns konstigt. Som att röra sig hemma hos någon annan som kan komma tillbaka när som. Han vill flytta från huset men har inte tagit tag i det.
Det är naturligt att sörja att minnas att ha speciella saker kvar som betyder mycket och som påminner om det fina foto framme. Men allt annat, just detta känns lite för känsligt för att kunna ta upp så vet inte hur jag ska hantera det.
En sak till som gör mig fundersam är att på barnfriahelger när vi inte kan ses väljer han att träffa sin dödas frus syster och deras gemensamma kompisar, mest kvinnliga. Något som han inte vill eller inte väljer att göra med mig. Frågar jag vad han gjorde i helgen så träffade han bara kompisar, inget mer, sedan sipprar det ut via facebook vilka han träffat.
Det ska vara naturligt att han vill hålla kontakten med familj och släkt till barnets mamma, då det är en viktig koppling för framtiden. Men av någon anledning hålls jag borta från detta, speciellt gemensamma tjejkompisar de hade. Kanske känsligt svartsjuk bara? Jag har inget emot att han vill träffa systern eller deras gemensamma kompisar utan det är mer att han inte kan säga rakt ut vilka han träffar. Som att det är känsligt och hemligt på något sätt.
Är jag bara osäker på allt, hur hantera det att han har en död föredetta och allt runt det eller vad kan det vara? Tycker det är känsligt och konstigt att ta upp detta med honom. Att jag klampar in på känsligt område.
...vara ganska svårt att vara den som kommer in i någons liv efter ett dödsfall! Jättebra och fint av dig att funderar över det här och att fråga om råd, för det är lite som att gå på äggskal.
Jag är ju på den andra sidan så att säga: jag är änka med död man och ny sambo. Det är en väldigt speciell situation; när det gäller dödsfall så "finns" den personen alltid kvar, bildligt talat. Man behåller vissa minnessaker, foto står framme, man pratar om personen - mycket för barnens skull! Sånt kan vara svårt för en ny partner att hantera.
Ett tips är: forcera ingenting! Din pojkvän kommer själv att komma fram till en punkt när han känner sig redo att göra sig av med exempelvis kläder, att sälja huset osv. Jag hade slagit bakut direkt om min nuvarande sambo hade sagt att jag borde göra mig av med ditt eller datt. Däremot kan man försiktigt och respektfullt ta upp frågan, typ: "hur tänker du, hur känner du? Hur planerar du?" Och också berätta hur det känns för dig.
Kram och lycka till!
2
Du ÄR på känsligt område och det kan.... ...vara ganska svårt att vara den som kommer in i någons liv efter ett dödsfall! Jättebra och fint av dig att funderar över det här och att fråga om råd, för det är lite som att gå på äggskal.
Jag är ju på den andra sidan så att säga: jag är änka med död man och ny sambo. Det är en väldigt speciell situation; när det gäller dödsfall så "finns" den personen alltid kvar, bildligt talat. Man behåller vissa minnessaker, foto står framme, man pratar om personen - mycket för barnens skull! Sånt kan vara svårt för en ny partner att hantera.
Ett tips är: forcera ingenting! Din pojkvän kommer själv att komma fram till en punkt när han känner sig redo att göra sig av med exempelvis kläder, att sälja huset osv. Jag hade slagit bakut direkt om min nuvarande sambo hade sagt att jag borde göra mig av med ditt eller datt. Däremot kan man försiktigt och respektfullt ta upp frågan, typ: "hur tänker du, hur känner du? Hur planerar du?" Och också berätta hur det känns för dig.
Hade det varit så att de hade gått isär hade han nog kunde resonera ganska annorlunda - men döden kan inte resoneras med och fungerade det bra innan kan det ta lång tid att inse att man måste gå vidare ändå.
Sedan kan man argumentera för eller emot att den avlidnes saker finns kvar, själv skulle jag känna _mycket_ brist på respekt om jag hade en avliden partner och jag bara rensade henne ur mitt liv, det vore liksom att spotta på allt fint som var och räkna bort henne som människa.
Ändå förstår jag din position och det är verkligen delikat det hela. Dels måste du ju finnas och ta plats - men utan att trampa på vad de hade. Jag har ingen klara svar men på något tidpunkt kommer han att inse att nu kan det vara dags att röja undan lite och minska den plats i livet hon har kvar, frågan är bara när han kommer till den insikt.
Hans träffande av deras gemensamma kompisar är nog ett sorgarbete, en sorts nostalgi som kan få honom att glömma en kort stund att hans sambo/fru har dött men hans svar tyder på att han vet om att det kan vara dags att gå vidare - men att han inte har kommit dit att vågskålen slår över på riktigt.
3
Hade det varit så att de hade gått isär hade han nog kunde resonera ganska annorlunda - men döden kan inte resoneras med och fungerade det bra innan kan det ta lång tid att inse att man måste gå vidare ändå.
Sedan kan man argumentera för eller emot att den avlidnes saker finns kvar, själv skulle jag känna _mycket_ brist på respekt om jag hade en avliden partner och jag bara rensade henne ur mitt liv, det vore liksom att spotta på allt fint som var och räkna bort henne som människa.
Ändå förstår jag din position och det är verkligen delikat det hela. Dels måste du ju finnas och ta plats - men utan att trampa på vad de hade. Jag har ingen klara svar men på något tidpunkt kommer han att inse att nu kan det vara dags att röja undan lite och minska den plats i livet hon har kvar, frågan är bara när han kommer till den insikt.
Hans träffande av deras gemensamma kompisar är nog ett sorgarbete, en sorts nostalgi som kan få honom att glömma en kort stund att hans sambo/fru har dött men hans svar tyder på att han vet om att det kan vara dags att gå vidare - men att han inte har kommit dit att vågskålen slår över på riktigt.
Det är bra att det finns de här med egen erfarenhet, för det är en situation som är svårare att sätta sig in i än en separation tycker jag. Å andra sidan reagerar ju alla olika så resonera kan man ju göra ändå. I mina öron låter det som en rätt stor skillnad på foton, minnessaker, prata mycket etc jämfört med att ha kläder och saker kvar i de utrymmen man vanligen använder. För egen del skulle det få mig att fundera om det fanns plats för mig, mina kläder, mina saker i badrummet etc. När det gäller att umgås med kompisar tror jag det kan vara dubbelt. Det kan också kännas känsligt för honom att presentera eller markera dig för att han kan gentemot dem känna att han sviker sin döda fru på nåt sätt. Och han kanske känner lite skuld själv även om han vet att han inte borde, och därför inte säger så mycket om det.
Det är väldig känsligt, men om du vill börja prata om det kanske du ska ta det som tydligast kan handla om ditt utrymme, som tex vems tandborste som kan finnas i skåpet.
4
Det är bra att det finns de här med egen erfarenhet, för det är en situation som är svårare att sätta sig in i än en separation tycker jag. Å andra sidan reagerar ju alla olika så resonera kan man ju göra ändå. I mina öron låter det som en rätt stor skillnad på foton, minnessaker, prata mycket etc jämfört med att ha kläder och saker kvar i de utrymmen man vanligen använder. För egen del skulle det få mig att fundera om det fanns plats för mig, mina kläder, mina saker i badrummet etc. När det gäller att umgås med kompisar tror jag det kan vara dubbelt. Det kan också kännas känsligt för honom att presentera eller markera dig för att han kan gentemot dem känna att han sviker sin döda fru på nåt sätt. Och han kanske känner lite skuld själv även om han vet att han inte borde, och därför inte säger så mycket om det.
Det är väldig känsligt, men om du vill börja prata om det kanske du ska ta det som tydligast kan handla om ditt utrymme, som tex vems tandborste som kan finnas i skåpet.
Jag skulle inte vilja gå in i ett förhållande med en man som inte var färdig med sitt förra förhållande, oavsett hur det förhållandet slutade. Och då menar jag att personen ifråga hade kunnat göra ett inre avslut på förhållandet, hade lämnat det bakom sig och gått vidare. Jag tycker inte att det låter som att din pojkvän har kommit dit riktigt än. Och då är ju frågan hur mycket han har att ge i ert förhållande.
5
Jag skulle inte vilja gå in i ett förhållande med en man som inte var färdig med sitt förra förhållande, oavsett hur det förhållandet slutade. Och då menar jag att personen ifråga hade kunnat göra ett inre avslut på förhållandet, hade lämnat det bakom sig och gått vidare. Jag tycker inte att det låter som att din pojkvän har kommit dit riktigt än. Och då är ju frågan hur mycket han har att ge i ert förhållande.
Man kanske inte kan förvänta sig samma typ av "avslut" när partnern dött? Det är ju inte ett naturligt slut på en relation, och särskilt om man har barn ihop så kommer nog den personen att fortsätta vara "närvarande" på något sätt, precis som pineapple beskriver.
Jag såg för ett tag sedan en intervju på tv med en kvinna som efter att maken (och barnens pappa) dött blev hon tillsammans med mannens bästa vän. För honom var det inget problem att hålla bilden av den döda maken/pappan levande i familjen, han kunde berätta för barnen om hur deras pappa var, vad han skulle sagt & gjort i en viss situation osv. Det verkade inte vara några konstigheter alls, men jag kan förstå att det kräver en väldigt öppensinnad person att bli ihop med någon vars partner dött.
6
Man kanske inte kan förvänta sig samma typ av "avslut" när partnern dött? Det är ju inte ett naturligt slut på en relation, och särskilt om man har barn ihop så kommer nog den personen att fortsätta vara "närvarande" på något sätt, precis som pineapple beskriver.
Jag såg för ett tag sedan en intervju på tv med en kvinna som efter att maken (och barnens pappa) dött blev hon tillsammans med mannens bästa vän. För honom var det inget problem att hålla bilden av den döda maken/pappan levande i familjen, han kunde berätta för barnen om hur deras pappa var, vad han skulle sagt & gjort i en viss situation osv. Det verkade inte vara några konstigheter alls, men jag kan förstå att det kräver en väldigt öppensinnad person att bli ihop med någon vars partner dött.
Att man har gjort avslut behöver ju inte betyda att man raderar ut personen i sitt liv, utan bara att man har accepterat förlusten och är redo att gå in i en ny relation. Om man inte är där mentalt, varför ska man då gå in i en ny relation? Det kan ju bara gå illa.
7
Att man har gjort avslut behöver ju inte betyda att man raderar ut personen i sitt liv, utan bara att man har accepterat förlusten och är redo att gå in i en ny relation. Om man inte är där mentalt, varför ska man då gå in i en ny relation? Det kan ju bara gå illa.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
