Hade ett samtal med en väninna i dag. Hon ringer rätt ofta. Saken är att jag haft ett tufft år på många sätt. Hon är rätt kategorisk om saker.
I alla fall hon sa att det är fel av mig att jag alltid jobbat heltid fast jag har barn och att mina barn inte mår bra av det. Eftersom jag redan har mycket i tankarna brast det för mig och jag sa att det var så fel att skuldbelägga kvinnor så. Att det är trist att få skit för att jobba heltid när jag faktiskt börjar jobba 7 på morgonen och kunde hämta på dagis vid 15.30 och de började 8.30. Den som lämnade jobbade senare och tvärtom. Och att jag hämtade samma tid som alla 75% mammor men det är jag som får skit för att jag jobbar heltid.
Hon klagade också över nåt program hon såg om en ensamstående 5-barnsmamma som klagade på att hon inte hade råd med fotboll för ett av sina barn. Jag sa att det där vinklar journalister till, de vill ha en story om barnfattigdom och det FINNS men jag har ärligt talat ALDRIG hört en mamma eller pappa klaga på det viset nånstans! Möjligtvis att de inte har råd med detta eller detta och prioriterar hellre detta.
Känner mig sårad. Visst jag har valt att ha barn (hon har styvbarm, inga biologiska) och jag har jobbat heltid och maken med men ändå har vi inte råd med charterresor varje år och jag är INTE ledsen över det, vi har gjort annat, barnen har varit hemma hela somrarna varje år och hemma på loven för jag har sparat föräldradagar och kunnat ta ledigt och vi har saxat på somrarna. Och ÄNDÅ får jag skit för att jag jobbar heltid!
Nu håller jag på att starta upp ett företag och pluggar färdigt det jag inte hann på universitetet (pga gravdoiet) och glr det bästa av min situation.
Lite annat var de också. Är jag överkänslig? Jag brast där faktiskt, Känner mig orättvist anklagad. Har inte kvinnor rätt att jobba heltid? Och jag kom ju vid 15.30!!!! Då barnen var i dagisåldern. Jag var hemma länge pga tätt mellan barnen så mellanbarnet var 3 då jag började jobba igen. Jag har gjort det bästa. Så jag skulle ha jobbat 75% och trots att jag jobbade 100 så kunde vi inte resa på utlandssemestrar utan tog bondgårdssemester vartannat år. Och barnen varit hemma på loven, jag har varit bullmamman men vill även satsa på mig. Det var inte så att jag jobbade heltid för att ha råd med lyx som båt, sommarhus etc.
Just nu känner jag mig lite trött på henne. Hon ringer och ofta beklagar sig över dagens föräldrar, över sitt jobb och över en på hennes jobb som pratar för mycket och för mycket om sina barn.
Jag kände att hon anklagade mig för att vara dålig förälder för att jag jobbat heltid och sa att alla på arbetsplatseb ojade siig över det! Jag började 7 och gick 15 och tog 30 min lunch och de dagar jag inte hämtade jobbade jag in mina timmar som överenskommet. Och så får man höra att de diskuterat mig och mitt val att jobba heltid och tyckt det var fel! Känner mig bara ledsen. Less på allas åsikter om andras liv.
1
När får man bli sur? Hade ett samtal med en väninna i dag. Hon ringer rätt ofta. Saken är att jag haft ett tufft år på många sätt. Hon är rätt kategorisk om saker.
I alla fall hon sa att det är fel av mig att jag alltid jobbat heltid fast jag har barn och att mina barn inte mår bra av det. Eftersom jag redan har mycket i tankarna brast det för mig och jag sa att det var så fel att skuldbelägga kvinnor så. Att det är trist att få skit för att jobba heltid när jag faktiskt börjar jobba 7 på morgonen och kunde hämta på dagis vid 15.30 och de började 8.30. Den som lämnade jobbade senare och tvärtom. Och att jag hämtade samma tid som alla 75% mammor men det är jag som får skit för att jag jobbar heltid.
Hon klagade också över nåt program hon såg om en ensamstående 5-barnsmamma som klagade på att hon inte hade råd med fotboll för ett av sina barn. Jag sa att det där vinklar journalister till, de vill ha en story om barnfattigdom och det FINNS men jag har ärligt talat ALDRIG hört en mamma eller pappa klaga på det viset nånstans! Möjligtvis att de inte har råd med detta eller detta och prioriterar hellre detta.
Känner mig sårad. Visst jag har valt att ha barn (hon har styvbarm, inga biologiska) och jag har jobbat heltid och maken med men ändå har vi inte råd med charterresor varje år och jag är INTE ledsen över det, vi har gjort annat, barnen har varit hemma hela somrarna varje år och hemma på loven för jag har sparat föräldradagar och kunnat ta ledigt och vi har saxat på somrarna. Och ÄNDÅ får jag skit för att jag jobbar heltid!
Nu håller jag på att starta upp ett företag och pluggar färdigt det jag inte hann på universitetet (pga gravdoiet) och glr det bästa av min situation.
Lite annat var de också. Är jag överkänslig? Jag brast där faktiskt, Känner mig orättvist anklagad. Har inte kvinnor rätt att jobba heltid? Och jag kom ju vid 15.30!!!! Då barnen var i dagisåldern. Jag var hemma länge pga tätt mellan barnen så mellanbarnet var 3 då jag började jobba igen. Jag har gjort det bästa. Så jag skulle ha jobbat 75% och trots att jag jobbade 100 så kunde vi inte resa på utlandssemestrar utan tog bondgårdssemester vartannat år. Och barnen varit hemma på loven, jag har varit bullmamman men vill även satsa på mig. Det var inte så att jag jobbade heltid för att ha råd med lyx som båt, sommarhus etc.
Just nu känner jag mig lite trött på henne. Hon ringer och ofta beklagar sig över dagens föräldrar, över sitt jobb och över en på hennes jobb som pratar för mycket och för mycket om sina barn.
Jag kände att hon anklagade mig för att vara dålig förälder för att jag jobbat heltid och sa att alla på arbetsplatseb ojade siig över det! Jag började 7 och gick 15 och tog 30 min lunch och de dagar jag inte hämtade jobbade jag in mina timmar som överenskommet. Och så får man höra att de diskuterat mig och mitt val att jobba heltid och tyckt det var fel! Känner mig bara ledsen. Less på allas åsikter om andras liv.
Låter som en gnällig och lätt bitter människa som istället för att ta tag i sina egna grejer ägnar sig åt att klaga över andra. Trist typ som bara tar energi och använder dig som en soptunna. Jag förstår att du reagerade, men tycker inte att du ska ta åt dig.
Nej, det är inte fel att jobba heltid. Ni verkar ju ha fixat det galant. Du får börja fråga saker som "Jaha, vad trist, vad ska du göra åt det då?" när hon klagar över andra människor etc.
2
Låter som en gnällig och lätt bitter människa som istället för att ta tag i sina egna grejer ägnar sig åt att klaga över andra. Trist typ som bara tar energi och använder dig som en soptunna. Jag förstår att du reagerade, men tycker inte att du ska ta åt dig.
Nej, det är inte fel att jobba heltid. Ni verkar ju ha fixat det galant. Du får börja fråga saker som "Jaha, vad trist, vad ska du göra åt det då?" när hon klagar över andra människor etc.
Får en massa frågor när jag läser.
Varför känner du att du måste försvara ditt val om heltid för henne ? Om du är nöjd med dina val så luta dig lugnt tillbaka och vet med dig att du gjort det bästa utifrån hur ni vill/kan ha det.
Hon ringer till dig och klagar och anklagar. Det låter inte som en vidare bra vän?
Ger den här personen dig energi på annat sätt? Tillför hon något i ditt liv?
Kanske du helt sonika ska låta bli att svara när hon ringer ett tag framöver?
3
Får en massa frågor när jag läser.
Varför känner du att du måste försvara ditt val om heltid för henne ? Om du är nöjd med dina val så luta dig lugnt tillbaka och vet med dig att du gjort det bästa utifrån hur ni vill/kan ha det.
Hon ringer till dig och klagar och anklagar. Det låter inte som en vidare bra vän?
Ger den här personen dig energi på annat sätt? Tillför hon något i ditt liv?
Kanske du helt sonika ska låta bli att svara när hon ringer ett tag framöver?
Jag har lite svårt att förstå varför man bryr sig om det. För det spelar ingen roll vad eller hur man gör i livet - det kommer _alltid_ att finnas någon som har åsikter om det man gör och inte gör.
Huvudsaken är ju att du själv är nöjd med dina val? Men det är där jag börjar fundera - om det nu är så att du _är_ nöjd - varför tar du då åt dig så mycket av vad andra tycker?
Jag säger inte att du gör fel eller har valt fel, det vet jag ju inget om och jag kan inte se att det ens står nåt i ditt inlägg som jag tycker att du har valt fel (och det har ju dessutom inte med saken att göra vad jag tycker). Men jag funderar på om du själv har nån tanke om att du borde göra på annat vis, eftersom du inte står stark i ditt beslut om hur du ska göra?...
4
Jag har lite svårt att förstå varför man bryr sig om det. För det spelar ingen roll vad eller hur man gör i livet - det kommer _alltid_ att finnas någon som har åsikter om det man gör och inte gör.
Huvudsaken är ju att du själv är nöjd med dina val? Men det är där jag börjar fundera - om det nu är så att du _är_ nöjd - varför tar du då åt dig så mycket av vad andra tycker?
Jag säger inte att du gör fel eller har valt fel, det vet jag ju inget om och jag kan inte se att det ens står nåt i ditt inlägg som jag tycker att du har valt fel (och det har ju dessutom inte med saken att göra vad jag tycker). Men jag funderar på om du själv har nån tanke om att du borde göra på annat vis, eftersom du inte står stark i ditt beslut om hur du ska göra?...
Jo, sen tänker jag också på att du inte verkar gilla din väninnas sätt (jag tycker inte heller att hon verkar så värst kul efter det du berättar ). Så varför har du kontakt med henne för?..
5
Jo, sen tänker jag också på att du inte verkar gilla din väninnas sätt (jag tycker inte heller att hon verkar så värst kul efter det du berättar ). Så varför har du kontakt med henne för?..
Jösses! Vilken tid lever hon i? 50-talet? Skicka henne till mig . Jag har varit ensamstående. Pluggat heltid och jobbat halvtid. Stora delar av barnens uppväxt kunde jag bara ta 2-3 veckors semester av ekonomiska skäl. Utlandsresor ... bah ... dream on. Och jag känner absolut ingen skuld alls. Mina barn har vuxit upp till ansvarsfulla och varma männsikor som vet hur man drar sitt strå till stacken. Alla föräldrar gör så gott de kan utifrån situationen de befinner sig i! Bra att det brast för dig. Människor som skuldbelägger andra lever ofta på att de står oemotsagda. De gör sig själva till normen för ett gott föräldraskap. Låt henne inte komma undan med det. Stå upp för dig och alla heltidsarbetande föräldrar som gör så gott de kan. Det låter lite som en härskarteknik som i alla tider använts mot kvinnor för hur man än gör så gör man fel (dubbel bestraffning). Om man jobbar heltid så är man en dålig mamma och om man jobbar deltid så är man en parasit som lever på sin man. Hur man än vänder sig så har man rumpan bak ...
6
Jösses! Vilken tid lever hon i? 50-talet? Skicka henne till mig . Jag har varit ensamstående. Pluggat heltid och jobbat halvtid. Stora delar av barnens uppväxt kunde jag bara ta 2-3 veckors semester av ekonomiska skäl. Utlandsresor ... bah ... dream on. Och jag känner absolut ingen skuld alls. Mina barn har vuxit upp till ansvarsfulla och varma männsikor som vet hur man drar sitt strå till stacken. Alla föräldrar gör så gott de kan utifrån situationen de befinner sig i! Bra att det brast för dig. Människor som skuldbelägger andra lever ofta på att de står oemotsagda. De gör sig själva till normen för ett gott föräldraskap. Låt henne inte komma undan med det. Stå upp för dig och alla heltidsarbetande föräldrar som gör så gott de kan. Det låter lite som en härskarteknik som i alla tider använts mot kvinnor för hur man än gör så gör man fel (dubbel bestraffning). Om man jobbar heltid så är man en dålig mamma och om man jobbar deltid så är man en parasit som lever på sin man. Hur man än vänder sig så har man rumpan bak ...
Om jag förstår dig rätt så är detta en arbetskamrat till dig, och hon och andra arbetskamrater har alltså diskuterat dig och dina livsval och haft åsikter om det? Det är skit på ren svenska och naturligtvis har du all anledning att bli sur. Jag tycker du ska pressa din "väninna" på mer detaljer och sedan gå till din chef och berätta om detta. Du ska inte behöva acceptera att vara avdelningens snackis bland dina arbetskamrater pga att du jobbar heltid (!) - ja, inte av någon annan anledning heller. Berätta även för din väninna att du blir både förbannad och sårad av att höra att hon, som är din väninna, har deltagit i skitsnacket om dig bakom din rygg. Beroende på hur hon reagerar bestämmer du dig för om detta är en person du vill vara fortsatt vän med eller ej.
7
Om jag förstår dig rätt så är detta en arbetskamrat till dig, och hon och andra arbetskamrater har alltså diskuterat dig och dina livsval och haft åsikter om det? Det är skit på ren svenska och naturligtvis har du all anledning att bli sur. Jag tycker du ska pressa din "väninna" på mer detaljer och sedan gå till din chef och berätta om detta. Du ska inte behöva acceptera att vara avdelningens snackis bland dina arbetskamrater pga att du jobbar heltid (!) - ja, inte av någon annan anledning heller. Berätta även för din väninna att du blir både förbannad och sårad av att höra att hon, som är din väninna, har deltagit i skitsnacket om dig bakom din rygg. Beroende på hur hon reagerar bestämmer du dig för om detta är en person du vill vara fortsatt vän med eller ej.
Jag tycker ju att man har all anledning att vara både arg och ledsen om man får reda på att det snackas skit om en bakom ens rygg. Man kan vara hur trygg som helst i sina val, det är inte kul att vara utsatt för skitsnack ändå.
8
Jag tycker ju att man har all anledning att vara både arg och ledsen om man får reda på att det snackas skit om en bakom ens rygg. Man kan vara hur trygg som helst i sina val, det är inte kul att vara utsatt för skitsnack ändå.
Svarar er alla här!Jo
Ja hon är en gammal arbetskamrat, jag jobbar inte längre där men vi har kontakt. Lite trist att höra hur de resonerar och hur de valde att inte se på mina arbetstider.
Jo, jag tar illa upp för som alla känner jag dualismen, vara med barnen kontra vaara ekonomiskt oberoende vilket är väldigt viktigt för mig. Och som sagt det handlade det inte om att jobba för lyxkonsumtion.
Varför jag tar åt mig, det har hänt otroligt mycket i mitt liv sista två åren, besvikelser och annat och jag känner mig skör just nu men kämpar på.
Hoin menar att man alltid har ett val, och att inget jag säger, att jag säger att jag inte kan jobba mindre än heltid är dumheter att det visst går. Sedan fattar jag inte vad hon menar att klaga, jag vet vem hon menar är som var ensamstående med barn och kunde berätta om sin situation. Jag uppfattade det inte som att hon klagade hon mer berättade och gjorde saker för att fixa. Hon kunde säga att hon inte hade råd att köpa i julklapp vad sonen önskade sig. Enligt vännen så är det löjligt att klaga så för man vet vad man ger sig in på om man gifter sig med lat karl sm man måste lämnaoch blir ensamstående, det är hennes val, inget att klaga över utan ta skeden i vacker hand. Jag tycker att det låter så grymt att resonera så. Jag upplevde inte att den personen klagade utan mer konstaterade och säkert kände nåt stygn. Medan vännen menar att hon valde att ha det så, vad förväntade hon sig.
Det är nog så att denna vän inte mår så bra innerst inne...
Det är ju så, kvinnor gör ofta fel val enligt andra....
10
Svarar er alla här!Jo
Ja hon är en gammal arbetskamrat, jag jobbar inte längre där men vi har kontakt. Lite trist att höra hur de resonerar och hur de valde att inte se på mina arbetstider.
Jo, jag tar illa upp för som alla känner jag dualismen, vara med barnen kontra vaara ekonomiskt oberoende vilket är väldigt viktigt för mig. Och som sagt det handlade det inte om att jobba för lyxkonsumtion.
Varför jag tar åt mig, det har hänt otroligt mycket i mitt liv sista två åren, besvikelser och annat och jag känner mig skör just nu men kämpar på.
Hoin menar att man alltid har ett val, och att inget jag säger, att jag säger att jag inte kan jobba mindre än heltid är dumheter att det visst går. Sedan fattar jag inte vad hon menar att klaga, jag vet vem hon menar är som var ensamstående med barn och kunde berätta om sin situation. Jag uppfattade det inte som att hon klagade hon mer berättade och gjorde saker för att fixa. Hon kunde säga att hon inte hade råd att köpa i julklapp vad sonen önskade sig. Enligt vännen så är det löjligt att klaga så för man vet vad man ger sig in på om man gifter sig med lat karl sm man måste lämnaoch blir ensamstående, det är hennes val, inget att klaga över utan ta skeden i vacker hand. Jag tycker att det låter så grymt att resonera så. Jag upplevde inte att den personen klagade utan mer konstaterade och säkert kände nåt stygn. Medan vännen menar att hon valde att ha det så, vad förväntade hon sig.
Det är nog så att denna vän inte mår så bra innerst inne...
Det är ju så, kvinnor gör ofta fel val enligt andra....
Det låter ju som en väldigt tråkig vän, faktiskt. Jag skulle minimera umgänget med henne, du har fått frågan varför du vill umgås med henne, men du svarar inte? Jag skulle sluta försvara mig, eftersom det ändå inte hjälper, utan bara säga - om du nu ska fortsätta prata med henne - JAG har gjort de här valen, de passar mig. Bit ifrån, det låter som om du hamnar i försvarsställning, det behöver du inte vara. Jag skulle inte heller fundera så mycket på vad de andra sagt, för det är ju vad HON säger att de har sagt, det kanske inte ser ut riktigt så om du skulle börja undersöka saken. Om det nu spelar roll för dig.
11
Det låter ju som en väldigt tråkig vän, faktiskt. Jag skulle minimera umgänget med henne, du har fått frågan varför du vill umgås med henne, men du svarar inte? Jag skulle sluta försvara mig, eftersom det ändå inte hjälper, utan bara säga - om du nu ska fortsätta prata med henne - JAG har gjort de här valen, de passar mig. Bit ifrån, det låter som om du hamnar i försvarsställning, det behöver du inte vara. Jag skulle inte heller fundera så mycket på vad de andra sagt, för det är ju vad HON säger att de har sagt, det kanske inte ser ut riktigt så om du skulle börja undersöka saken. Om det nu spelar roll för dig.
OK, om det är en gammal arbetsplats så är det ju bara att släppa biten att prata med chefen, men jag skulle i alla fall konfrontera denna "väninna" med att fråga - "Så du deltog i skitsnacket om mig bakom min rygg, det är så jag ska tolka dig?". Alla dumheter hon vräkt ur sig om dig och andra kvinnor ska du bara bortse från och inte ta åt dig av. Hon är en mycket liten människa i anden och inte värd att ödsla energi på.
12
OK, om det är en gammal arbetsplats så är det ju bara att släppa biten att prata med chefen, men jag skulle i alla fall konfrontera denna "väninna" med att fråga - "Så du deltog i skitsnacket om mig bakom min rygg, det är så jag ska tolka dig?". Alla dumheter hon vräkt ur sig om dig och andra kvinnor ska du bara bortse från och inte ta åt dig av. Hon är en mycket liten människa i anden och inte värd att ödsla energi på.
Måste berätta, hon bad om ursäkt i dag för det igår. Det är ju så att det finns inte bara ett sätt som är rätt. Man kan göra många olika rätt och fel. Det var gulligt av henne.
13
Svar till alla igen.
Måste berätta, hon bad om ursäkt i dag för det igår. Det är ju så att det finns inte bara ett sätt som är rätt. Man kan göra många olika rätt och fel. Det var gulligt av henne.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Jag har varit ensamstående. Pluggat heltid och jobbat halvtid. Stora delar av barnens uppväxt kunde jag bara ta 2-3 veckors semester av ekonomiska skäl. Utlandsresor ... bah ... dream on. Och jag känner absolut ingen skuld alls. Mina barn har vuxit upp till ansvarsfulla och varma männsikor som vet hur man drar sitt strå till stacken. Alla föräldrar gör så gott de kan utifrån situationen de befinner sig i! Bra att det brast för dig. Människor som skuldbelägger andra lever ofta på att de står oemotsagda. De gör sig själva till normen för ett gott föräldraskap. Låt henne inte komma undan med det. Stå upp för dig och alla heltidsarbetande föräldrar som gör så gott de kan. Det låter lite som en härskarteknik som i alla tider använts mot kvinnor för hur man än gör så gör man fel (dubbel bestraffning). Om man jobbar heltid så är man en dålig mamma och om man jobbar deltid så är man en parasit som lever på sin man. Hur man än vänder sig så har man rumpan bak ...
