Jag känner mig så jävla dum. Lärde känna en man förra hösten som vänner, vi har träffats och fikat/lunchat etc. nästan varje dag och haft kul. Han är rolig och omtänksam.
För ett par veckor sedan var vi ute och festade och jag frågade om han ville hångla. Det ville han jättegärna så vi gjorde det. Och det var fantastiskt. Ville ha mer men tyckte att det var dumt när vi hade druckit. Vi fortsatte med att kyssas när vi träffades nyktra tills vi en dag hade sex. Sen har det varit som en vulkan av åtrå. Helt underbart. Jag kan inte hålla mig ifrån honom och inte han från mig.
Men jag har blivit kär. Tyvärr är jag gift. Tyvärr säger min älskare att han känner starkt för mig, att han alltid längtar efter mig, men att han nog inte är kär.
Jag har trasslat till det och fått fruktansvärd ångest över detta - både över att ha varit otrogen och över att han inte besvarar mina känslor. Kan inte sova, inte äta, inte sköta mitt jobb...
Kalla mig inte idiot för det vet jag att jag är...
1
Olyckligt kär med skämskudde Jag känner mig så jävla dum. Lärde känna en man förra hösten som vänner, vi har träffats och fikat/lunchat etc. nästan varje dag och haft kul. Han är rolig och omtänksam.
För ett par veckor sedan var vi ute och festade och jag frågade om han ville hångla. Det ville han jättegärna så vi gjorde det. Och det var fantastiskt. Ville ha mer men tyckte att det var dumt när vi hade druckit. Vi fortsatte med att kyssas när vi träffades nyktra tills vi en dag hade sex. Sen har det varit som en vulkan av åtrå. Helt underbart. Jag kan inte hålla mig ifrån honom och inte han från mig.
Men jag har blivit kär. Tyvärr är jag gift. Tyvärr säger min älskare att han känner starkt för mig, att han alltid längtar efter mig, men att han nog inte är kär.
Jag har trasslat till det och fått fruktansvärd ångest över detta - både över att ha varit otrogen och över att han inte besvarar mina känslor. Kan inte sova, inte äta, inte sköta mitt jobb...
Kalla mig inte idiot för det vet jag att jag är...
Jag ska inte förebrå dig - det gör du säkert redan själv. Dessutom är jag en "medsyster" ;-) Inte nu, men för ett antal år sedan. Och du kan ta dig ur det! Med viljestyrka och fokus så kan man det! Man måste inte leva ut sina känslor utan får lära sig att lägga band på dem. Det är tumult just nu - men stå emot så kommer det lugna sig - är mina tips.
Du behöver ta en hög djupa andetag och sortera i dina känslor och tankar och försöka komma på vad du vill och hur du vill att ditt liv ska se ut. Jag kan inte svara för vad som är bäst - att berätta för din man eller inte. Att berätta för sin egen skull kanske man känner att man måste. Sen om det är bra eller inte - det kan man säkert tvista om - länge... ;-)
Jag levde i en katastrofrelation med min fd man, som jag hade tappat respekten för helt, genom hans sätt att vara mot mig. För mig var otroheten som om någon slog in en dörr och plötsligt bara vällde livet, luften och ljuset in tillsammans med lusten till livet. Jag fattade aldrig vad som hände på nåt sätt, för att inte tala om vidden av vad det förde med sig för mitt liv. Mannen jag var otrogen med råkade bara stå i min väg och vi har aldrig haft någon relation, fast jag trodde att jag var förälskad i honom. Han tog nog lite för sig av mig och jag lät mig svepas med. Det är inget jag är stolt över, samtidigt som jag på nåt sätt ändå är tacksam för att det hände för det gav mig en fruktansvärd handlingskraft! Men jag misstog mina känslostormar för att jag var förälskad i honom när det i själva verket var själva känslan jag blivit förälskad i. Jag var egentligen aldrig intresserad av en relation med honom, men jag inbillade mig det. Som tur var så är han en underbart klarsynt och fin man så han såg hur jag mådde och hjälpte mig liksom på vägen! Så jag berättade aldrig för min ex-man om vad som hände i mitt liv utan jag förstod att jag bara hade en väg att gå och det var bort från den relationen. Det fanns inget att berätta för ex-mannen. Hade mitt äktenskap varit genuint bra så är jag nästan helt säker på att det inte hade hänt. Hur är det för dig? Kan du hitta anledningen där? Eller varför tror du att du har försatt dig i situationen?
Hur det än är så förtjänar inte en äkta hälft att bli bedragen... Du har fastnat i dina känslor av att ha varit otrogen och över att han inte är förälskad i dig. Men du nämner inte din man? Hur känner du inför honom? Och nu har din älskare sagt att han nog inte är kär så det är ju det du behöver förhålla dig till och agera utefter, tycker jag. Dvs - gör slut på den relationen eller ditt äktenskap, eller kanske båda?
2
Jag ska inte förebrå dig - det gör du säkert redan själv. Dessutom är jag en "medsyster" ;-) Inte nu, men för ett antal år sedan. Och du kan ta dig ur det! Med viljestyrka och fokus så kan man det! Man måste inte leva ut sina känslor utan får lära sig att lägga band på dem. Det är tumult just nu - men stå emot så kommer det lugna sig - är mina tips.
Du behöver ta en hög djupa andetag och sortera i dina känslor och tankar och försöka komma på vad du vill och hur du vill att ditt liv ska se ut. Jag kan inte svara för vad som är bäst - att berätta för din man eller inte. Att berätta för sin egen skull kanske man känner att man måste. Sen om det är bra eller inte - det kan man säkert tvista om - länge... ;-)
Jag levde i en katastrofrelation med min fd man, som jag hade tappat respekten för helt, genom hans sätt att vara mot mig. För mig var otroheten som om någon slog in en dörr och plötsligt bara vällde livet, luften och ljuset in tillsammans med lusten till livet. Jag fattade aldrig vad som hände på nåt sätt, för att inte tala om vidden av vad det förde med sig för mitt liv. Mannen jag var otrogen med råkade bara stå i min väg och vi har aldrig haft någon relation, fast jag trodde att jag var förälskad i honom. Han tog nog lite för sig av mig och jag lät mig svepas med. Det är inget jag är stolt över, samtidigt som jag på nåt sätt ändå är tacksam för att det hände för det gav mig en fruktansvärd handlingskraft! Men jag misstog mina känslostormar för att jag var förälskad i honom när det i själva verket var själva känslan jag blivit förälskad i. Jag var egentligen aldrig intresserad av en relation med honom, men jag inbillade mig det. Som tur var så är han en underbart klarsynt och fin man så han såg hur jag mådde och hjälpte mig liksom på vägen! Så jag berättade aldrig för min ex-man om vad som hände i mitt liv utan jag förstod att jag bara hade en väg att gå och det var bort från den relationen. Det fanns inget att berätta för ex-mannen. Hade mitt äktenskap varit genuint bra så är jag nästan helt säker på att det inte hade hänt. Hur är det för dig? Kan du hitta anledningen där? Eller varför tror du att du har försatt dig i situationen?
Hur det än är så förtjänar inte en äkta hälft att bli bedragen... Du har fastnat i dina känslor av att ha varit otrogen och över att han inte är förälskad i dig. Men du nämner inte din man? Hur känner du inför honom? Och nu har din älskare sagt att han nog inte är kär så det är ju det du behöver förhålla dig till och agera utefter, tycker jag. Dvs - gör slut på den relationen eller ditt äktenskap, eller kanske båda?
Vilket underbart svar! Tack!
Jag tror att jag känner som du beskrev det - ljus och luft och lust...men också att jag är kär i känslan. Passionen.
Älskaren är nog precis som du beskrev din faktiskt. Smickrad och samtidigt väldigt lojal och stöttande mot mig. Jag borde försöka behålla honom som vän.
Min man är en fin man och jag älskar honom på nåt sätt men jag vet inte vad jag vill eller känner. Vårt förhållande gick i stå för länge sen.
Egentligen är det nog båda relationerna som borde avslutas. Ingen av dem är riktigt rätt.
3
Vilket underbart svar! Tack!
Jag tror att jag känner som du beskrev det - ljus och luft och lust...men också att jag är kär i känslan. Passionen.
Älskaren är nog precis som du beskrev din faktiskt. Smickrad och samtidigt väldigt lojal och stöttande mot mig. Jag borde försöka behålla honom som vän.
Min man är en fin man och jag älskar honom på nåt sätt men jag vet inte vad jag vill eller känner. Vårt förhållande gick i stå för länge sen.
Egentligen är det nog båda relationerna som borde avslutas. Ingen av dem är riktigt rätt.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
