Fatta gemensamma beslut?

[Seglare]

Hej,
är tillsammans med en man sedan 10 månader tillbaka.
Vi tycker om varandra även om det tyvärr går upp och ner med små fnurror då och då. Han driver ofta på relationen och vill ta det ett steg längre, vad det nu ev är. Tydligt är iallafall att vi vill något med varandra.

Vi gillar båda hav och båtar. Jag mer segelbåtar och han mer motor-fiskebåt. Han har visat mig båtar och sagt typ "Kolla här, vill du köpa in dig på den här?!" men vi har aldrig suttit ner tillsammans och diskuterat vad vi ev skulle göra åt havssuget tillsammans.

Idag köpte han en båt själv. Och jag fick reda på det efteråt. Jag blir eg jättelessen och känner bara det där avståndet som kommer upp vid våra "fnurror" ännu starkare. Han fattar ingenting och undrar om han måste be mig om lov för att köpa en båt.

Min förväntan, och min erfarenhet är att man fattar beslut tillsammans. Vi har ju ingen formell bindning till varandra, han gör ju vad han vill. Men för mig ger ju hans båtköp vad han kommer göra i sommar och ägna sin tid till. Jag tycker det är jättetråkigt att han inte pratar med mig om det, informerar el frågar vad jag tycker.
Sådana här händelser gör att jag blir så tveksam till vår framtid tillsammans, även om jag tycker om honom ...

Jag reagerar ju så som jag gör, och det kan ingen ta ifrån mig. Men jag undrar ändå hur skulle ni ha reagerat?

[ananda]

Jag hade nog reagerat som du. Konstigt att han inte berättade för dig vad han planerade att göra. Låter litet knepigt tycker jag och jag hade nog blivit besviken.

[Seglare]

Tack. Jag har funderat över natten. Och jag vet tyvärr sedan tidigare att han kan förvränga sanningen när han känner sig trängd. Ibland tror jag ju på vad han säger, ibland har jag känt mig allmänt förvirrad och ibland insett precis hur det är. Jag läste endel på nätet inatt om att manipulera etc. Och han har de tendenserna. Upplever iofs att han kan vara helt ärlig i våra nära samtal. Men när man läser "information" som jag gjorde, funderar man på det som har varit och plötsligt blir vissa saker så tydligt. Känner mig tom och ledsen nu.

[Eliza62]

Bor ni ihop? Har ni gemensam ekonomi? Om inte förstår jag inte problemet med att gå och köpa sig en båt, om man nu känner för det. Eller har jag missuppfattat nåt?

[Seglare]

Ja, precis. Så tycker han med. Men inte jag. Vi bor inte ihop och har ingen som helst gemensam ekonomi. Men vi umgicks under helgen, och vi har diskuterat båtar i allmänhet etc. Det handlar inte om att fråga mig om lov. Det handlar om ngt form av brustet förtroende ändå. För mig kändes som att våra "eventuellt" gemensamma planer kring båt försvann. Samt att han iofs aktivt lät bli att berätta att han tänkte köpa båten. Så tycker jag.

[Birgitta97]

Hur har du responderat på hans inviter om att köpa in dig på båt? Har du förhållit dig sval förstår jag absolut att han gjort slag i saken på egen hand. Han trodde väl inte du ville vara med. Om du varit entusiastisk, fört diskussionen vidare, uttryckt dina preferenser osv, då kan jag förstå din besvikelse. Men fortfarande, han gör ju som han vill med sina egna pengar OCH sin tid. I slutändan har ju du att förhålla dig till det och välja om det passar dig eller inte...

[Eliza62]

Jag förstår faktiskt inte problemet....Även om man är ihop och delar samma intresse och pratar mycket om det så är man ju separata individer. Och att behöva cleara med någon man varit tillsammans med i 10 m¨nader och inte har gemensam ekonomi med, innan man köper något, det låter IMO som rejäl overkill.

[Seglare]

Ok. Frågan var ju egentligen hur ni hade reagerat.
Tolkar jag dig rätt då att du inte hade reagerat alls om killen du umgicks med gjorde en större investering i ett gemensamt intresse samma helg som ni spenderade en hel del tid ihop, utan att berätta det?

[MaryT*]

Jag kan till stor del förstå din känsla, tror jag. Jag skulle nog reagerat ganska likt dig - jag skulle tolkat det som att han inte tycker att jag har med hans tid och fritid och livsprioriteringar att göra, och det skulle få mig att backa rejält. Det handlar inte om att be om lov, utan om kommunikation - något som åtminstone för mig är ett måste i en relation.

Men sen behöver ju inte den kassa kommunikationen bero bara på honom heller, från grunden. Du kanske har verkat som att du inte är så intresserad, eftersom du inte heller tagit upp något om vad ni skulle göra tillsammans för att dämpa "havssuget"?...
Ändå kan jag tycka att ett båtköp är sånt som man helt naturligt diskuterar med sin partner, oavsett om man bor ihop eller ej, eller har gemensam ekonomi eller ej. Att ha båt kommer ju obönhörligen att inverka på din tid också, er gemensamma tid. Han hade inte behövt fråga, såklart - men att åtminstone _berätta_ att "Vet du, nu har jag hittat en båt som jag tänker köpa, vill du följa med och titta på den?" hade nog varit på sin plats, känner jag.

Sen det här att han "vill ta det längre" (i ert förhållande) - där har du kanske ett exempel till på er dåliga kommunikation. Är du inte nyfiken på vad han vill? Varför vet du inte vad han vill - har du inte frågat?
Vet du vad _du_ vill? Och har du berättat det för honom?

Börja _prata_ med varandra, för guds skull!

[erikastockholm]

Jag förstår dig precis. Jag tycker att en sådan sak är något man pratar om innan man gör slag i saken om man tänker sig en gemensam framtid. En båt är inte bara ett inköp - det är ett stort projekt som tar mycket tid och pengar. Jag skulle också bli besviken om jag inte blev involverad. Jag skulle se det som att jag var en mindre viktig person i hans liv.

[dell111]

Ditt förhållande låter så likt det förhållande jag hade med K, vi var särbo i 4 år. Han gjorde också så där. Han bokade 2-3 veckors resor inom det specialintresse han hade, han köpte en motorcykel utan att prata med mig innan. Jag fick bara veta att det var gjort. I längden dödade det min kärlek till honom, han tog död på det "vi" som jag strävade efter.
Jag tror vissa personer passar bäst som singlar, K var en sådan. Han ville göra det som föll honom in, sen fick jag gärna hänga på om jag ville. Men han var inte så intresserad av att anpassa sig till mig.

[Smålandspappa]

ihop och inte har någon som helst gemensam ekonomi så förstår jag inte heller problemet. Då tycker jag faktiskt att det är helt hans ensak vad han vill göra med sina egna pengar.

Vi bor inte ihop och har ingen som helst gemensam ekonomi.

[Eliza62]

Bara för att vi har ett gemensamt intresse så har jag svårt att se att jag skulle gå i taket för att han för sina pengar köpte nåt stort med anslutning till det intresset. Om vi varit gifta och hade gemensam ekonomi är en annan sak...

[Seglare]

Näej, jag gick inte heller i taket. Blev ledsen och fick en insikt om hur en förlängning på förhållandet skulle se ut.
Det här har inte med ekonomi att göra, eller att någon ska be mig om lov.
Det handlar om man är solitär eller gemensam. Kanske också om hur mkt man ser till sina egna intressen gentemot sin partners.

[Seglare]

Ja .. der är så jag tänker också. Jag vet iofs att han vill ha mig i sitt liv, att han vill ha förhållandet. Men just nu känns det inte som om det blir ngn fortsättning för min del.

[Seglare]

Jag tror som du också om att vissa passar bättre som singlar el kanske med en väldigt följsam eller ev likadan partner.

[Eliza62]

Jag har kanske varit singel för länge...? Eller så har jag en litet annan syn på vad jag vill ha ut av en relation. Att vi delar intressen är visserlligen jätteviktigt för mig också, men jag skulle nog inte gilla om en man jag *bara* varit tillsammans med i 10 månader skulle misstycka om jag för egna pengar och utan att rådgöra med honom gick och köpte nåt som tillhörde ett gemesnamt intresse....Jag har tvärtom känt mig irriterat på män som alltför tidigt i relationen pratat som om vi hade gemensamt hushåll. Minns en som efter bara nån månads bekantskap pratade om att "vi" skulle köpa en helfigursspegel till hans hall (vaddå "vi" tänkte jag irriterat; han möblerar väl som han vill i sin hall) eller en annan (som jag var ihop med i 9 månader) som absolut skulle ha mitt godkännande av färgen på gardiner; jag sk*ter väl i vilka gardiner du har hemma, tänkte jag irriterat (men det sa jag inte...).

[katt_]

Så klart att ert gemensamma liv minskar när han väljer bort det tillförmån för sitt ego. Jag hade tyckt att det hade gjort en jätteskillnad om han kommit till dig först och sagt t ex "det här tar för lång tid, nu vill jag gå till handling" eller vad som, men just att göra det själv utan att ta hänsyn till ert gemensamma liv är kränkande.

[katt_]

Ja jag förstår din poäng. Klart att om man förväntar sig tvåsamhet och gemeskap så blir man besviken om partnern går sin egen väg. Åtminstone om han gör det utan att veta om det och visa respekt i det, som jag skrev ovan. Han hade ju kunnat visa att han var kvar i relationen men ville på annat sätt än du genom att prata om vad han tänkte först.

[katt_]

Ja, precis! Det där viet... Men det finns de som vill vara ensamma i en relation och bara leva parallelliv och ser det som en fullvärdig relation. Och det finns de som aldrig har upplevt viet och inte vet vad det är!