Min exman har börjat dejta och trots att det var jag som ville skiljas är jag jätteledsen nu. Är det rimligt? Jag borde bara vara glad för hans skull men istället blir jag helt deppig...
1
Normalt? Min exman har börjat dejta och trots att det var jag som ville skiljas är jag jätteledsen nu. Är det rimligt? Jag borde bara vara glad för hans skull men istället blir jag helt deppig...
Antagligen är det normalt. I alla fall känner jag precis samma sak. Mitt ex har en ny, och det känns helt absurt. Det är inte så svårt att tänka sig honom med en annan, men att tänka sig honom i ett annat förhållande är jättekonstigt. Var det svårt att förstå? Jag menar att han är i ett annat sammanhang, att han hör ihop med någon annan. Wtf?? Det är bara så orimligt. Och då är hon ändå nån sorts vettig person.
Jag vill absolut inte ha tillbaka honom, och när det gäller sex tänker jag "hellre hon än jag". Men jag har svårt att hantera denna situationen. Fast det märks inte utåt. Men i mitt inre är det jobbigt.
3
Antagligen är det normalt. I alla fall känner jag precis samma sak. Mitt ex har en ny, och det känns helt absurt. Det är inte så svårt att tänka sig honom med en annan, men att tänka sig honom i ett annat förhållande är jättekonstigt. Var det svårt att förstå? Jag menar att han är i ett annat sammanhang, att han hör ihop med någon annan. Wtf?? Det är bara så orimligt. Och då är hon ändå nån sorts vettig person.
Jag vill absolut inte ha tillbaka honom, och när det gäller sex tänker jag "hellre hon än jag". Men jag har svårt att hantera denna situationen. Fast det märks inte utåt. Men i mitt inre är det jobbigt.
Jag känner samma sak för ettav mina ex, trotts det är drygt 6 år sedan, så känns det. Även om jag är grymt lycklug med en ny man som älskar mig och bärdesätter mig och vi har ett barn tillsamnans. Trotts detta svidet det att han har en ny (flera gånger om), jag typ måste godkänna henne för mig själv: utseende och om hon värkar vara klyftig/smart. För att se om hon är bra nog för honom. Bryr mig bog fortfarande extremt mkt om honom, även om vi inte setts sedan vi bröt. Så enligt mig är det helt normalt att känna som du känner, ni hadr ety liv, massa vra stunder tillsamnans. Klart det känns.
klart det är normalt Jag känner samma sak för ettav mina ex, trotts det är drygt 6 år sedan, så känns det. Även om jag är grymt lycklug med en ny man som älskar mig och bärdesätter mig och vi har ett barn tillsamnans. Trotts detta svidet det att han har en ny (flera gånger om), jag typ måste godkänna henne för mig själv: utseende och om hon värkar vara klyftig/smart. För att se om hon är bra nog för honom. Bryr mig bog fortfarande extremt mkt om honom, även om vi inte setts sedan vi bröt. Så enligt mig är det helt normalt att känna som du känner, ni hadr ety liv, massa vra stunder tillsamnans. Klart det känns.
Det är klart att det är rimligt! Det är ju så du känner!
Själv blev jag lämnad av min exman 2006 och det dröjde till 2011 innan han presenterade en ny. Inte är jag glad för det men inte deppig heller. Tänker inte så mycket på honom längre. Huvudsaken att hans relationer inte påverkar våra gemensamma barn negativt, och det gör det inte.
5
Det är klart att det är rimligt! Det är ju så du känner!
Själv blev jag lämnad av min exman 2006 och det dröjde till 2011 innan han presenterade en ny. Inte är jag glad för det men inte deppig heller. Tänker inte så mycket på honom längre. Huvudsaken att hans relationer inte påverkar våra gemensamma barn negativt, och det gör det inte.
Hade faktiskt tänkt skriva ett eget inlägg om detta, men kommenterar här i stället när det redan fanns ett inlägg. Tur att man inte är ensam! Det är JÄTTEjobbigt - trots att jag inte vill ha tillbaka honom på "det" sättet. Men han har varit min trygghet i alla år, även efter skilsmässan. Den jag kunnat ringa till mitt i natten.
Nu är det inte så längre. Nu kommer hon först. Nu måste jag anpassa mig och uppträda svalt och artigt mot honom, som om han vore en nästan-främling. Alla hemligheter och underförstådda saker som vi hade - där det räckte med en blick för att vi skulle veta vad den andra tänkte... allt sådant får inte finnas mer. Det har han med henne nu. Vet inte om man någonsin riktigt kommer över det..?
6
Hade faktiskt tänkt skriva ett eget inlägg om detta, men kommenterar här i stället när det redan fanns ett inlägg. Tur att man inte är ensam! Det är JÄTTEjobbigt - trots att jag inte vill ha tillbaka honom på "det" sättet. Men han har varit min trygghet i alla år, även efter skilsmässan. Den jag kunnat ringa till mitt i natten.
Nu är det inte så längre. Nu kommer hon först. Nu måste jag anpassa mig och uppträda svalt och artigt mot honom, som om han vore en nästan-främling. Alla hemligheter och underförstådda saker som vi hade - där det räckte med en blick för att vi skulle veta vad den andra tänkte... allt sådant får inte finnas mer. Det har han med henne nu. Vet inte om man någonsin riktigt kommer över det..?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
