Var vänder jag mig?
Separation
  1. Anonym
    #1

    Var vänder jag mig?

    Jag är skild sedan 7 år och bor sedan 1 år tillbaka med en ny man och hans barn som är jämngamla med mina. Det mesta flyter nog på relativt smärtfritt, men jag är stressad.

    Jag och barnens pappa har väldigt olika nivå gällande saker som är tunga och viktiga för mig som läxfokus och skärmbild dag-och nattetid.
    Jag försöker ha en bra dialog med honom men har nu fått veta att han ljuger för att lugna mig... Barnen klagar ibland över att deras pappa inte har tid med dom och det är väl vad jag kan se på lite håll oxå. Det är förstås hans prioritering och det kan jag inte säga så mkt om tycker jag. Däremot om han inte stöttar inför prov och struntar i att se till barnens sömnbehovet då känner jag att jag behöver reagera.

    När det gäller vår nya familj är det fint på många sätt, men även om jag och sambon har mkt gemensamma tankar om fostran och gränser så hanterar vi ändå så mkt olika. Det blir en hel del dina/minabarnstänkande tyvärr.

    Min son lider av att han inte växer som han ska och är något överviktig (kanske pga utebliven tillväxt). Detta bidrar också till stress för mig.

    jag försöker sätta sunda gränser men kan se att jag ibland snöar in mig och blir lite för kategorisk både mot barnen, exet och sambon....detta gör mig förstås besviken på mig själv. Jag upplever att jag överreagerar när jag inte får respons eller inte får tydliga svar.

    Jag lag vill söka hjälp för att hantera situationen bättre men jag vet inte var jag ska vända mig. Har ni några förslag?
  2. 1
    Var vänder jag mig? Jag är skild sedan 7 år och bor sedan 1 år tillbaka med en ny man och hans barn som är jämngamla med mina. Det mesta flyter nog på relativt smärtfritt, men jag är stressad.

    Jag och barnens pappa har väldigt olika nivå gällande saker som är tunga och viktiga för mig som läxfokus och skärmbild dag-och nattetid.
    Jag försöker ha en bra dialog med honom men har nu fått veta att han ljuger för att lugna mig... Barnen klagar ibland över att deras pappa inte har tid med dom och det är väl vad jag kan se på lite håll oxå. Det är förstås hans prioritering och det kan jag inte säga så mkt om tycker jag. Däremot om han inte stöttar inför prov och struntar i att se till barnens sömnbehovet då känner jag att jag behöver reagera.

    När det gäller vår nya familj är det fint på många sätt, men även om jag och sambon har mkt gemensamma tankar om fostran och gränser så hanterar vi ändå så mkt olika. Det blir en hel del dina/minabarnstänkande tyvärr.

    Min son lider av att han inte växer som han ska och är något överviktig (kanske pga utebliven tillväxt). Detta bidrar också till stress för mig.

    jag försöker sätta sunda gränser men kan se att jag ibland snöar in mig och blir lite för kategorisk både mot barnen, exet och sambon....detta gör mig förstås besviken på mig själv. Jag upplever att jag överreagerar när jag inte får respons eller inte får tydliga svar.

    Jag lag vill söka hjälp för att hantera situationen bättre men jag vet inte var jag ska vända mig. Har ni några förslag?
  3. Medlem sedan
    May 2005
    #2
    I första hand tycker jag att ni måste prata med varandra. Kanske är det här inget ni löser över en kaffe, men ni måste börja i en ände. Det låter lite som att ni är på väg att leva parallellt istället för tillsammans, om ni inte delvis redan gör det. För barnen kanske det upplevs så.

    Varför tycker inte han att det är viktigt med barnens skola? Varför tycker inte han att det är viktigt att de får sova ordentligt? Börja med att fråga. Berätta sedan hur du ser på de saker ni inte är överens om. Kan ni gå en bit var? Vad är viktigt för honom och vad är viktig för dig?

    Reder ni inte ut det så finns familjerådgivningen. Kommunerna har erbjuder alltid det till en rimlig kostnad. Där kam man få hjälp att prata igenom saker som behöver lösas.
  4. 2
    I första hand tycker jag att ni måste prata med varandra. Kanske är det här inget ni löser över en kaffe, men ni måste börja i en ände. Det låter lite som att ni är på väg att leva parallellt istället för tillsammans, om ni inte delvis redan gör det. För barnen kanske det upplevs så.

    Varför tycker inte han att det är viktigt med barnens skola? Varför tycker inte han att det är viktigt att de får sova ordentligt? Börja med att fråga. Berätta sedan hur du ser på de saker ni inte är överens om. Kan ni gå en bit var? Vad är viktigt för honom och vad är viktig för dig?

    Reder ni inte ut det så finns familjerådgivningen. Kommunerna har erbjuder alltid det till en rimlig kostnad. Där kam man få hjälp att prata igenom saker som behöver lösas.
  5. Anonym(ts)
    #3
    Jag förstår inte hur du menar riktigt. Vi lever ju inte ihop sen 7 år tillbaka då vi skilde oss...att vi lever parallella liv är väl som det ska. Han har sitt nu och jag mitt. Vi borde ändå kunna resoneea kring barnens väll och ve förstås.

    När det gäller barnens skola har han aldrig varit nån plugghäst och jag tror att han ser det som att om barnen inte har lust att plugga tjänar man inget på att tjata...

    När det gäller sömnen så vill han bara vara snäll och släppa saker fritt...

    Här finns två alternativ. Antingen fogar jag mig och släpper mina ideal och mer liknar fadern i uppfostran. Eller så finns det risk att sonen tycker det är roligare hos pappa och då förlorar jag honom på sikt....
  6. 3
    Jag förstår inte hur du menar riktigt. Vi lever ju inte ihop sen 7 år tillbaka då vi skilde oss...att vi lever parallella liv är väl som det ska. Han har sitt nu och jag mitt. Vi borde ändå kunna resoneea kring barnens väll och ve förstås.

    När det gäller barnens skola har han aldrig varit nån plugghäst och jag tror att han ser det som att om barnen inte har lust att plugga tjänar man inget på att tjata...

    När det gäller sömnen så vill han bara vara snäll och släppa saker fritt...

    Här finns två alternativ. Antingen fogar jag mig och släpper mina ideal och mer liknar fadern i uppfostran. Eller så finns det risk att sonen tycker det är roligare hos pappa och då förlorar jag honom på sikt....
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar