Skrivet: 2014-11-07, 09:54
#1
Såhär har det gått för mig!
Hej!
Nu har det gått ca 7 månader sedan jag blev lämnad. Fy vad tiden går fort! Känns nästan overkligt.
Min förra tråd hittar ni lite längre ner om ni först vill läsa mina första inlägg!
För att göra den historia kort, så kom min man hem i Mars och sa att han mådde dåligt och inte ville mer. Kom som en smäll i ansiktet, då jag trodde allt var bra. I April flyttade han iväg till en lite stuga på 35 kvm, där han än i dag bor i. Jag bor kvar i huset med barnen.
Såhär har allt gått:
Han lämnade mig. Jag var ledsen. Försökte vara stark för barnen och köra på som vanligt! Så lite förändring för dem som möjligt tror jag på. Och det har funkat bra för oss!
Tyvärr så har det nu kommit fram att han har ett förhållande med en annan. Fick reda på detta för ca 2 månader sedan, bakvägen. Hon ville att jag skulle få reda på det. Att de var ett par, hade ett förhållande, och ville gå vidare med detta.
Det var skit jobbigt att få reda på, men ändå skönt! Jag visste redan detta och jag visste redan att det var hon. Jag hade en magkänsla att han inte bara lämnat mig utan anledning, när allt är ”bra”! Jag är inte dum! Hade denna kvinna misstänkt redan från början, av olika anledningar....men han nekade från första början. Jag frågade, och frågade och frågade, hela sommaren, men han nekade och tyckte att jag inte hade med hans liv att göra mera och att han var singel och fick göra vad han ville och träffa vem han ville.
Sommaren gick och han var iväg med denna kvinnan på mini semester i juli, vilket jag fick reda på i efterhand. I aug satt han sedan hemma i soffan och var ledsen. Sa att han ångrat sig. Vi sågs lite och hade sex 3 gånger i aug. Vid den tidpunkten hade jag inte fått veta om den andra kvinnan, men misstänkte fortfarande. Men man tror ju givetvis på den man älskar och tänkte att allt kanske skulle bli bra igen.
Men inte, han vände mig ryggen igen. Var iskall och behandlade mig som luft! Sket i om jag var ledsen och sårad, som han gjort hela sommaren!
Sedan fick jag reda på att hon fanns i hans liv och att hade funnits där hela tiden! Jag blev så j-vla förbannad och ledsen!!!! Han hade alltså kört ett dubbelspel och haft henne och mig samtidigt! Jag bestämde mig då för att jag inte ville ha honom längre och för att gå vidare. Det gör skit ont, för jag älskar honom fortfarande. Men tänker jag tillbaka på hur han har behandlat mig under hela sommaren och hösten, så blir jag ganska så stark! Dippar kommer, men man reser sig starkare för varje gång.
Jag vill alltså gå vidare. Tycker att barnen kan få behålla tryggheten att bo kvar här i huset varannan vecka, istället för att få 2 nya boenden. Vill bara få ett avslut på allt och gå vidare nu.
Vill köpa ut honom ur huset, men då börjar han att krångla. Han vill oxå ha huset, då vi har byggt det tillsammans. Han tycker att han har byggt det. Att det är hans verk! Jag har fått ok att köpa ut honom från banken, men han vill inte släppa. Försöker att säga att jag tycker att jag borde få bo kvar, då det är han som har valt att lämna mig. Det är ju inte jag som har valt detta. Jag har försökt att kämpa och sträckt ut en hand flera gånger, men han har vänt mig ryggen! Han kan väl ändå inte tro att jag släpper huset till honom som ljugit om allt, för att sedan den nya kvinnan ska flytta in här, som han haft ett hemligt förhållande med. Över min döda kropp!! Då säljer jag hellre!
Det är så synd om honom oxå hela tiden. Han är så ledsen, han saknar barnen och det är så jobbigt att bo i stugan. Jag blir så himla förbannad! Tyckte synd om honom i början men efter allt han har gjort så får han skylla sig själv. Han kunde varit ärlig från början, så hade allt varit annorlunda.
Det är ju hans som har valt att lämna! Han borde ju vara lycklig nu! Han borde ju vilja gå vidare själv! Men nej, han är så ensam! Han har vänt alla sina närmaste vänner ryggen, även fast det har försökt att nå honom. Han har bara varit med den här kvinnan hela tiden. Han säger att de inte har något förhållande nu, men det vet jag att han ljuger om. Han bara fortsätter! Han ljuger om allt och jag kan inte lita ett dugg på honom. Blir så trött på allt bara!
Nu vill jag bara försöka att se framåt! Gå vidare själv och starta ett nytt liv!
Mina tankar går dock fortfarande runt och jag undrar fortfarande varför han varit så elak och iskall mot mig under den här perioden?? Varför han har behandlat mig som skit? Efter 14 år ihop, så betyder man ingenting? Varför är den andra kvinnan viktigare än mig och barnen? Varför håller han deras förhållande hemligt ännu? Jag förstår inte???
Styrkekramar till er alla där ute som har det tufft och som kanske blivit lämnade! Jag kan bara säga....det blir bättre.........och det kommer att vända........även fast det inte känns så! Jag är långt ifrån hel, men jag blir starkare för varje dag som går! Det är när man själv har bestämt sig för att inte vilja vara med mer, som det vänder och man ser framåt!
