Gränser för tillit efter otrohet
Kärlek & relationer
  1. Medlem sedan
    Dec 2015
    #1

    Gränser för tillit efter otrohet

    Anna, min sambo sedan många år har under våren haft en affär vid sidan om med en arbetskamrat. Trots att det hela varit och är ofattbart smärtsamt för mig har jag beslutat mig för att förlåta och försöka gå vidare tillsammans.

    För några veckor sedan fick jag veta att Anna bokat en skidresa i vinter tillsammans med fyra arbetskamrater, varav en är den hon varit otrogen med.

    Redan tanken på att de två ska tillbringa en helg i samma stuga gör ont i mig, och lika jobbigt är det att hon gett sig in i något så uppenbart känsligt utan att ens diskutera saken med mig. Jag känner mig trampad på, att hon inte respekterar mina känslor och att hon tänjer den tillit som jag mödosamt byggt upp till dess yttersta gräns.

    Annas argument är att de ändå träffas varje dag på jobbet, att de rimligtvis måste kunna fortsätta att umgås som de vänner de var före relationen och att min inställning tyder på att jag inte litar på henne.

    Jag vore tacksam för synpunkter på hur jag bör förhålla mig till detta och om Annas agerande och resonemang är rimligt. Min tillit baseras givetvis på antagandet att de två håller en viss distans till varandra. Var bör denna gräns gå?
  2. 1
    Gränser för tillit efter otrohet Anna, min sambo sedan många år har under våren haft en affär vid sidan om med en arbetskamrat. Trots att det hela varit och är ofattbart smärtsamt för mig har jag beslutat mig för att förlåta och försöka gå vidare tillsammans.

    För några veckor sedan fick jag veta att Anna bokat en skidresa i vinter tillsammans med fyra arbetskamrater, varav en är den hon varit otrogen med.

    Redan tanken på att de två ska tillbringa en helg i samma stuga gör ont i mig, och lika jobbigt är det att hon gett sig in i något så uppenbart känsligt utan att ens diskutera saken med mig. Jag känner mig trampad på, att hon inte respekterar mina känslor och att hon tänjer den tillit som jag mödosamt byggt upp till dess yttersta gräns.

    Annas argument är att de ändå träffas varje dag på jobbet, att de rimligtvis måste kunna fortsätta att umgås som de vänner de var före relationen och att min inställning tyder på att jag inte litar på henne.

    Jag vore tacksam för synpunkter på hur jag bör förhålla mig till detta och om Annas agerande och resonemang är rimligt. Min tillit baseras givetvis på antagandet att de två håller en viss distans till varandra. Var bör denna gräns gå?
  3. Medlem sedan
    Jan 2009
    #2
    Jag anser att hon borde ha pratat med dig innan. Det är nog illa att de träffas varje dag på jobbet. Varför väljer hon att lägga sin lediga tid på att vara med sina arbetskamrater om det innebär att du ska behöva fundera över vad hon gör med honom. Hur kommer du må om hon åker? Bryr hon sig om det? Kan du tänka sig att fortsätta med henne om detta är det sätt hon behandlar dig? Jag skulle inte göra det, men det finns människor som ser på andra sätt på saken. Det är bara du som vet. Jag tycker dock inte att du gör fel om du ställer henne mot väggen.
    Ha det gott!
  4. 2
    Jag anser att hon borde ha pratat med dig innan. Det är nog illa att de träffas varje dag på jobbet. Varför väljer hon att lägga sin lediga tid på att vara med sina arbetskamrater om det innebär att du ska behöva fundera över vad hon gör med honom. Hur kommer du må om hon åker? Bryr hon sig om det? Kan du tänka sig att fortsätta med henne om detta är det sätt hon behandlar dig? Jag skulle inte göra det, men det finns människor som ser på andra sätt på saken. Det är bara du som vet. Jag tycker dock inte att du gör fel om du ställer henne mot väggen.
  5. Medlem sedan
    Jul 2014
    #3
    Helt uppenbart saknar Anna egenskaper för att känna empati i denna situation.
    Om det är för att hon "är sådan" eller för att hon skyddar sig efter otroheten är ju oviktig.
    Det viktiga är att du aldrig kan kräva att hon ska känna det...nu när hon inte gör det.
    Lev med faktumet och ångesten, eller gör något annat...typ lämna henne.
  6. 3
    Helt uppenbart saknar Anna egenskaper för att känna empati i denna situation.
    Om det är för att hon "är sådan" eller för att hon skyddar sig efter otroheten är ju oviktig.
    Det viktiga är att du aldrig kan kräva att hon ska känna det...nu när hon inte gör det.
    Lev med faktumet och ångesten, eller gör något annat...typ lämna henne.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar