Jag och min man har två barn och han känner sig mer än nöjd med det. Han vill absolut INTE ha några fler barn, han hade varit nöjd med ett barn men kände att han gärna ville att första barnet skulle få ett syskon. Men samtidigt säger han att han skulle kunna tänka sig att leva utan barn om vi inte fått några. Det är alltså inte så superduperviktigt för honom. självklart älskar han sina barn men det var mera när vi pratade om barn och att ha eller inte ha barn. Det är ju inget som säger att han inte skulle ändrat sig om vi inte fått barn men så resonerar han ni iaf. Jag upplever att han känner sig tvingad till att bli pappa eftersom det är jag som har puschat på om den biten (med båda barnen). Idag har vi iaf två barn och jag är INTE nöjd med det. Jag resonerar fram och tillbaka, jag älskar ju min man och vill leva med honom trots våra mot och medgångar (just nu motgångar) men jag kan inte låta bli att tänka att jag kommer aldrig mera att få vara gravid, få föda ett till barn och ta hand om det. Jag vill verkligen ha ett till barn men inte förlora min man. hur tänker ni?
1
Hur resonerar ni?? Jag och min man har två barn och han känner sig mer än nöjd med det. Han vill absolut INTE ha några fler barn, han hade varit nöjd med ett barn men kände att han gärna ville att första barnet skulle få ett syskon. Men samtidigt säger han att han skulle kunna tänka sig att leva utan barn om vi inte fått några. Det är alltså inte så superduperviktigt för honom. självklart älskar han sina barn men det var mera när vi pratade om barn och att ha eller inte ha barn. Det är ju inget som säger att han inte skulle ändrat sig om vi inte fått barn men så resonerar han ni iaf. Jag upplever att han känner sig tvingad till att bli pappa eftersom det är jag som har puschat på om den biten (med båda barnen). Idag har vi iaf två barn och jag är INTE nöjd med det. Jag resonerar fram och tillbaka, jag älskar ju min man och vill leva med honom trots våra mot och medgångar (just nu motgångar) men jag kan inte låta bli att tänka att jag kommer aldrig mera att få vara gravid, få föda ett till barn och ta hand om det. Jag vill verkligen ha ett till barn men inte förlora min man. hur tänker ni?
Jag älskar verkligen mina barn över allt annat men för mig var det inte självklart att öht skaffa barn. Nu har jag turen att ha en sambo som är precis lika nöjd med våra två som jag är för jag skulle ha upplevt det som oerhört jobbigt att vara tvungen att neka honom det.
Om jag var du, vilket kanske är svårt att sätta sig in i iom att vi tänker så olika, men då skulle jag försöka nöja mig med det ni har. Tycker absolut _inte_ att du ska känna att du har tvingat honom att bli pappa. Av det du skriver att döma så har du pushat honom men inte tvingat, han gjorde valet att skaffa barn och är antagligen meganöjd över de barn ni har. Men, att gå från att kunna tänka sig att leva utan barn till att fundera på ett tredje kan nog kännas som ett _väldigt_ stort steg och om ni får ett tredje så kanske han inte orkar vara den mannen du älskar och då förlorar du ju honom på sätt och vis ändå?
2
Jag resonerade som din man Jag älskar verkligen mina barn över allt annat men för mig var det inte självklart att öht skaffa barn. Nu har jag turen att ha en sambo som är precis lika nöjd med våra två som jag är för jag skulle ha upplevt det som oerhört jobbigt att vara tvungen att neka honom det.
Om jag var du, vilket kanske är svårt att sätta sig in i iom att vi tänker så olika, men då skulle jag försöka nöja mig med det ni har. Tycker absolut _inte_ att du ska känna att du har tvingat honom att bli pappa. Av det du skriver att döma så har du pushat honom men inte tvingat, han gjorde valet att skaffa barn och är antagligen meganöjd över de barn ni har. Men, att gå från att kunna tänka sig att leva utan barn till att fundera på ett tredje kan nog kännas som ett _väldigt_ stort steg och om ni får ett tredje så kanske han inte orkar vara den mannen du älskar och då förlorar du ju honom på sätt och vis ändå?
\"Vet du säkert av vilken anledning du vill skaffa ett till? Är det för att du verkligen känner att det är TRE barn som gör lyckan fullständig, eller är det en längtan efter något nytt, något att se fram emot?
Jag vet själv att jag för några år sedan väldigt gärna ville ha ett tredje barn, men nu i efterhand har jag förstått att det var ett sätt för mig att försöka fylla ett tomrum inom mig. Detta var ett helt annat problem, men det såg jag inte då. Jag var ovetandes om att det var något annat som fattades, och jag inbillade mig att ett barn till skulle göra mig lycklig. Det hade inte varit rätt anledning att skaffa barn, och det hade inte löst problemet, bara skjutit upp det.
Sen finns det en inneboende biologisk längtan hos mig att vara gravid, som är det mysigaste som finns. Jag skulle kunna vara konstant gravid och föda barn en gång om året, och hela tiden längta efter en till. Men det är ju inte praktiskt genomförbart för de flesta av oss.
Om du verkligen vill ha TRE så kan du inte trolla bort denna längtan, men det går ju inte heller att kompromissa med maken. Om ni kommer överens om att det inte blir fler så får du lov att sörja det. Förklara för honom att det inte är för att tjata, utan för att du vill att han förstår det, när du ger upp din längtan. Det är ett stort beslut, och du ska inte behöva gömma din sorg och låtsas att det inte gör något. \"
Så skrev jag till någon för ett tag sedan. Som tillägg till dig kan jag skriva att om det för tillfället är mest motgångar i förhållandet, så skulle jag satsa energi på att ta tag i det istället.
Ett barn till löser inte problem.
3
Citerar mig själv.. ...från ett annat snack:
\"Vet du säkert av vilken anledning du vill skaffa ett till? Är det för att du verkligen känner att det är TRE barn som gör lyckan fullständig, eller är det en längtan efter något nytt, något att se fram emot?
Jag vet själv att jag för några år sedan väldigt gärna ville ha ett tredje barn, men nu i efterhand har jag förstått att det var ett sätt för mig att försöka fylla ett tomrum inom mig. Detta var ett helt annat problem, men det såg jag inte då. Jag var ovetandes om att det var något annat som fattades, och jag inbillade mig att ett barn till skulle göra mig lycklig. Det hade inte varit rätt anledning att skaffa barn, och det hade inte löst problemet, bara skjutit upp det.
Sen finns det en inneboende biologisk längtan hos mig att vara gravid, som är det mysigaste som finns. Jag skulle kunna vara konstant gravid och föda barn en gång om året, och hela tiden längta efter en till. Men det är ju inte praktiskt genomförbart för de flesta av oss.
Om du verkligen vill ha TRE så kan du inte trolla bort denna längtan, men det går ju inte heller att kompromissa med maken. Om ni kommer överens om att det inte blir fler så får du lov att sörja det. Förklara för honom att det inte är för att tjata, utan för att du vill att han förstår det, när du ger upp din längtan. Det är ett stort beslut, och du ska inte behöva gömma din sorg och låtsas att det inte gör något. \"
Så skrev jag till någon för ett tag sedan. Som tillägg till dig kan jag skriva att om det för tillfället är mest motgångar i förhållandet, så skulle jag satsa energi på att ta tag i det istället.
Ett barn till löser inte problem.
Pusha någon att bli förälder - det är en alldeles för stor grej att kompromissa om och det tycker jag att man måste respektera.
Personligen så förstår jag inte alls varför det är så himla viktigt att skaffa en trea när man redan har två barn. Rätt få saker blir som man har tänkt sig i livet ändå - att få förmånen att föda två friska barn borde vara alldeles tillräckligt för att man ska tacka skyarna för den nåden varje dag och koncentrera sig på det istället för att deppa över att det \"bara\" blev två.
4
Jag tycker verkligen inte att man ska... Pusha någon att bli förälder - det är en alldeles för stor grej att kompromissa om och det tycker jag att man måste respektera.
Personligen så förstår jag inte alls varför det är så himla viktigt att skaffa en trea när man redan har två barn. Rätt få saker blir som man har tänkt sig i livet ändå - att få förmånen att föda två friska barn borde vara alldeles tillräckligt för att man ska tacka skyarna för den nåden varje dag och koncentrera sig på det istället för att deppa över att det \"bara\" blev två.
Jag har inte tvingat honom att inte skydda sig och därmed skaffa barn med mig och det har ju inte skett under pistolhot. :-)
Jag förstår honom och respekterar hans beslut, men ibland känns det som att han inte förstår och respekterar mina tankar, du kanske förstår. Ibland känns det som att hans motvilja är större \"värd\" än min vilja samtidigt som jag varken vill eller skulle kunna tvinga honom att skaffa fler barn mot sin vilja.
Tack för ditt svar. Det var kul att läsa din sida(som även maken är på) och det är intressant att se någon annans syn..
7
Jag kan nog bara hålla med Jag har inte tvingat honom att inte skydda sig och därmed skaffa barn med mig och det har ju inte skett under pistolhot. :-)
Jag förstår honom och respekterar hans beslut, men ibland känns det som att han inte förstår och respekterar mina tankar, du kanske förstår. Ibland känns det som att hans motvilja är större \"värd\" än min vilja samtidigt som jag varken vill eller skulle kunna tvinga honom att skaffa fler barn mot sin vilja.
Tack för ditt svar. Det var kul att läsa din sida(som även maken är på) och det är intressant att se någon annans syn..
men på något sätt känns inte min familj komplett ännu, det är helt enkelt en känsla som jag själv har. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, det är ingen \"fix idé\" som jag har utan det är bara en känsla.
Jag tror också att det är viktigt att prata med maken, men så fort jag tar upp detta ämne så upplever han att jag försöker att övertala honom och det blir bara fel.
De motgångar som vi just nu har är ingenting som vi inte kommer att ta oss igenom. Vi har egentligen ingen energi att satsa på oss utan all energi går till barnen där ena är liten ännu och kräver mycket natt som dag. Jag vet att ett barn inte löser problem, men det vi har som motgångar just nu blir inte värre av ett barn till, det är lite andra saker.
Men du, tack ska du ha. Jag tror också på det som du skrev om att fylla ett tomrum...
8
Jag vet faktiskt inte men på något sätt känns inte min familj komplett ännu, det är helt enkelt en känsla som jag själv har. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, det är ingen \"fix idé\" som jag har utan det är bara en känsla.
Jag tror också att det är viktigt att prata med maken, men så fort jag tar upp detta ämne så upplever han att jag försöker att övertala honom och det blir bara fel.
De motgångar som vi just nu har är ingenting som vi inte kommer att ta oss igenom. Vi har egentligen ingen energi att satsa på oss utan all energi går till barnen där ena är liten ännu och kräver mycket natt som dag. Jag vet att ett barn inte löser problem, men det vi har som motgångar just nu blir inte värre av ett barn till, det är lite andra saker.
Men du, tack ska du ha. Jag tror också på det som du skrev om att fylla ett tomrum...
Hallå namnlös!
Skönt att höra att fler har samma funderingar som jag.
Undrar om vi hade fått samma svar om vi hade frågat på något annat snack... antagligen inte... ;-)
9
Samma funderingar Hallå namnlös!
Skönt att höra att fler har samma funderingar som jag.
Undrar om vi hade fått samma svar om vi hade frågat på något annat snack... antagligen inte... ;-)
vad du ska säga för att det INTE ska uppfattas som övertalning, säg att det är viktigt för dig att han lyssnar på dig. Kanske är det det som är tomrummet?
10
Tänk igenom vad du ska säga för att det INTE ska uppfattas som övertalning, säg att det är viktigt för dig att han lyssnar på dig. Kanske är det det som är tomrummet?
på att puscha på ett beslut jämfört med att tvinga fram det. Vi har inte kompromissat om barnen och jag har inte tvingat honom - men ibland kan det kännas så. Det är lika mycket hans ansvar att skydda från graviditet om han inte vill ha barn som ansvaret är för mig.
Jag förstår ditt resonemang om en trea och det här att föda två friska barn. MEN, har jag ens skrivit att jag har två fullt friska barn? Jag tror inte att min vilja att ha en stor familj skulle försvinna även om vi hade ett barn med ex. funktionshinder (vilket vi inte har vad vi vet än så länge). Jag deppar inte över att det \"bara\" blev två, däremot längtar jag efter fler barn. Jag är uppvuxen i en stor familj och vill verkligen själv också ha en stor familj.
På ditt inlägg kändes det som att du trodde att jag var otacksam och inte förstår att livet inte alltid blir som man har tänkt sig. Men antalet barn kan många styra, inte alla - men många, och jag kan inte hjälpa att min familj inte känns komplett ännu.
Tack även du för din syn på saken, intressant.
11
Det är väl skillnad på att puscha på ett beslut jämfört med att tvinga fram det. Vi har inte kompromissat om barnen och jag har inte tvingat honom - men ibland kan det kännas så. Det är lika mycket hans ansvar att skydda från graviditet om han inte vill ha barn som ansvaret är för mig.
Jag förstår ditt resonemang om en trea och det här att föda två friska barn. MEN, har jag ens skrivit att jag har två fullt friska barn? Jag tror inte att min vilja att ha en stor familj skulle försvinna även om vi hade ett barn med ex. funktionshinder (vilket vi inte har vad vi vet än så länge). Jag deppar inte över att det \"bara\" blev två, däremot längtar jag efter fler barn. Jag är uppvuxen i en stor familj och vill verkligen själv också ha en stor familj.
På ditt inlägg kändes det som att du trodde att jag var otacksam och inte förstår att livet inte alltid blir som man har tänkt sig. Men antalet barn kan många styra, inte alla - men många, och jag kan inte hjälpa att min familj inte känns komplett ännu.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
