Igår kväll var vi ute och bowlade och åt med jobbet, vilket jag sett fram emot eftersom jag saknar annat socialt umgänge. Min man och jag har 2 andra par som vi träffar typ två gånger om året. Lite klent umgänge känns det som.
I alla fall skulle det bli trevligt att gå ut med jobbet. Jag satte mig mitt på långbordet för jag tänkte att jag ska inte bli sittande på någon kant och känna mig utanför. Nu satt jag i stället mitt i och kände mig utanför. Jag lyckas inte ta mig in i samtalen. Jag vet inte vad jag ska prata om. Samtalen \"bedrevs\" i två klungor på varsin sida om mig.
Det är så svårt att beskriva hur jag känner, hur ensam jag känner mig.
1
Ensam bland andra Igår kväll var vi ute och bowlade och åt med jobbet, vilket jag sett fram emot eftersom jag saknar annat socialt umgänge. Min man och jag har 2 andra par som vi träffar typ två gånger om året. Lite klent umgänge känns det som.
I alla fall skulle det bli trevligt att gå ut med jobbet. Jag satte mig mitt på långbordet för jag tänkte att jag ska inte bli sittande på någon kant och känna mig utanför. Nu satt jag i stället mitt i och kände mig utanför. Jag lyckas inte ta mig in i samtalen. Jag vet inte vad jag ska prata om. Samtalen \"bedrevs\" i två klungor på varsin sida om mig.
Det är så svårt att beskriva hur jag känner, hur ensam jag känner mig.
förstår precis hur du känner. Inte alls roligt. Man försöker ta sig in i samtalen men man kommer liksom aldrig in, man bara sitter och vrider och vänder på sig och säger något ibland men ändå hamnar man utanför och tillslut ger man upp. Det kunde varit jag som skrev det du skrev...
2
samma här förstår precis hur du känner. Inte alls roligt. Man försöker ta sig in i samtalen men man kommer liksom aldrig in, man bara sitter och vrider och vänder på sig och säger något ibland men ändå hamnar man utanför och tillslut ger man upp. Det kunde varit jag som skrev det du skrev...
...att man inte är ensam om att känna så här, men det hjälper ju inte. Jag skulle nog behöva utöka mitt/vårt umgänge, men jag fattar inte hur. Alla verkar redan ha sitt umgänge på det torra och är nöjda med det. Massor med kramar i alla fall :o)
3
Skönt att höra... ...att man inte är ensam om att känna så här, men det hjälper ju inte. Jag skulle nog behöva utöka mitt/vårt umgänge, men jag fattar inte hur. Alla verkar redan ha sitt umgänge på det torra och är nöjda med det. Massor med kramar i alla fall :o)
skulle oxå vilja ha vänner, känner mig ensam. När man gick i skolan så hade jag vänner men många (särskilt mina bästa) vänner flyttade och då blev vi utspridda och nu har jag tappat nästan all kontakt med dom. Dom ända jag umgås med ibland (sällan)är min sambos vänner...
Men jag skulle vilja ha egna vänner, bara att träffas och prata, gå och fika, gå ut en runda och gå, gå på bio...
Undrar oxå hur man får nya vänner när alla är nöjda med sina umgängeskretsar....
Kram till dig! :-)
4
lika ensam skulle oxå vilja ha vänner, känner mig ensam. När man gick i skolan så hade jag vänner men många (särskilt mina bästa) vänner flyttade och då blev vi utspridda och nu har jag tappat nästan all kontakt med dom. Dom ända jag umgås med ibland (sällan)är min sambos vänner...
Men jag skulle vilja ha egna vänner, bara att träffas och prata, gå och fika, gå ut en runda och gå, gå på bio...
Undrar oxå hur man får nya vänner när alla är nöjda med sina umgängeskretsar....
Kram till dig! :-)
Visst känns det deppigt. Det känns som om alla andra har världens största umgänge. Alla utom jag. Och så du då förstås :o)
Vill du maila så är adressen [email protected]
Jag finns i Småland. Ha en bra helg!
5
Suck! Visst känns det deppigt. Det känns som om alla andra har världens största umgänge. Alla utom jag. Och så du då förstås :o)
Vill du maila så är adressen [email protected]
Jag finns i Småland. Ha en bra helg!
Har läst er diskussion och måste bara säga att här finns det en till som är ensam!! Jag har en underbar sambo och två små barn men inga vänner.. Jag försöker att få kontakt med nya människor på olika sätt men det slutar oftast med att det känns att det är bara jag som vill ha kontakt. Så nu har jag börjat bli RIKTIGT deppig. ÖF vill jag inte gå till eftersom den bedrivs av kyrkan och jag tror inte på Gud ( jag är döpt men inte mina barn). Jag önskade få nya vänner just för att kunna prata med, gå ut o promenera,träna , simma med, fika etc. Ska det verkligen vara såhär svårt att hitta nya vänner när man är vuxen? Jag förstår ingenting...
6
Ensam jag med! Har läst er diskussion och måste bara säga att här finns det en till som är ensam!! Jag har en underbar sambo och två små barn men inga vänner.. Jag försöker att få kontakt med nya människor på olika sätt men det slutar oftast med att det känns att det är bara jag som vill ha kontakt. Så nu har jag börjat bli RIKTIGT deppig. ÖF vill jag inte gå till eftersom den bedrivs av kyrkan och jag tror inte på Gud ( jag är döpt men inte mina barn). Jag önskade få nya vänner just för att kunna prata med, gå ut o promenera,träna , simma med, fika etc. Ska det verkligen vara såhär svårt att hitta nya vänner när man är vuxen? Jag förstår ingenting...
...att det ska vara så svårt att hitta nya vänner när man är vuxen. Jag blir så avundsjuk på barnen som fem minuter efter det att de träffat nya barn är igång och leker som om de alltid kännt varandra.
Men du, testa öppna förskolan. Vår öppna förskola bedrivs också av kyrkan och jag tror inte heller på Gud, men vi har gått dit jättemycket (inte för att det hjälpt på vän-fronten, men jag tror jag ska börja gå dit igen. Det har inte blivit av sedan jag började jobba efter f-ledigheten)
Skriv gärna om du vill!
7
Ja visst är det konstigt... ...att det ska vara så svårt att hitta nya vänner när man är vuxen. Jag blir så avundsjuk på barnen som fem minuter efter det att de träffat nya barn är igång och leker som om de alltid kännt varandra.
Men du, testa öppna förskolan. Vår öppna förskola bedrivs också av kyrkan och jag tror inte heller på Gud, men vi har gått dit jättemycket (inte för att det hjälpt på vän-fronten, men jag tror jag ska börja gå dit igen. Det har inte blivit av sedan jag började jobba efter f-ledigheten)
Skriv gärna om du vill!
Så där kan jag också bli, speciellt när jag är deppig. I vanliga fall är jag \"pratig\". Jag tror enligt egen erfarenhet att skillnaden ligger i självförtroendet. När jag är låg är självförtroendet på botten, annars ä\'r jag som vem som helst. De dagarna kan jag leva på en månad.
8
Hej! Så där kan jag också bli, speciellt när jag är deppig. I vanliga fall är jag \"pratig\". Jag tror enligt egen erfarenhet att skillnaden ligger i självförtroendet. När jag är låg är självförtroendet på botten, annars ä\'r jag som vem som helst. De dagarna kan jag leva på en månad.
Jag saknar också vänner... mina vänner är utspridda över hela landet, förutom en av dem som bor i samma stad, men dessvärre ska hon flytta utomlands efter jul. Jag studerar och trodde att jag skulle lära känna nya vänner i och med detta... men icke! Jag har aldrig tidigare haft svårt för att lära känna nya människor men sedan vi flyttade hit där vi bor nu för tre år sedan har jag inte lärt känna en enda på ett djupare plan som jag känner att jag skulle vilja umgås mycket med utan alla kontakter är endast på ett ytligt plan. Det känns oerhört trist och deprimerande att inte ha någon att umgås med. Min sambo studerar också och han har haft turen att lära känna en massa trevliga människor. Visst umgås jag gärna med dem... men det blir inte samma sak eftersom det inte är våra gemensamma vänner utan mer hans... jag skulle aldrig ringa dem själv och fråga om vi ska hitta på nåt.
Saknar någon att umgås med, gå på stan, fika osv... Hur länge ska det fortsätta så här!? Börjar ju snart undra om det e mig det e fel på.... För varje månad som går utan att jag lär känna någon på ett djupare plan blir jag bara mer och mer deprimerad.
Jag bor i Malmö ... någon annan av er som också gör det?
9
Här finns en till...
Jag saknar också vänner... mina vänner är utspridda över hela landet, förutom en av dem som bor i samma stad, men dessvärre ska hon flytta utomlands efter jul. Jag studerar och trodde att jag skulle lära känna nya vänner i och med detta... men icke! Jag har aldrig tidigare haft svårt för att lära känna nya människor men sedan vi flyttade hit där vi bor nu för tre år sedan har jag inte lärt känna en enda på ett djupare plan som jag känner att jag skulle vilja umgås mycket med utan alla kontakter är endast på ett ytligt plan. Det känns oerhört trist och deprimerande att inte ha någon att umgås med. Min sambo studerar också och han har haft turen att lära känna en massa trevliga människor. Visst umgås jag gärna med dem... men det blir inte samma sak eftersom det inte är våra gemensamma vänner utan mer hans... jag skulle aldrig ringa dem själv och fråga om vi ska hitta på nåt.
Saknar någon att umgås med, gå på stan, fika osv... Hur länge ska det fortsätta så här!? Börjar ju snart undra om det e mig det e fel på.... För varje månad som går utan att jag lär känna någon på ett djupare plan blir jag bara mer och mer deprimerad.
Jag bor i Malmö ... någon annan av er som också gör det?
Visserligen bor jag i södra Småland, men det är ju ändå ganska långt till Malmö.
Det är hemskt när man börjar grunna över sin situation. Då är deppigheten rätt påtaglig. Jag kan tänka att skulle vi flytta så hade ingen saknat oss. Dessutom har vårt förhållande länge hängt på en skör tråd, men nu känner jag att det har vänt. Tänk vilken tur att man har sina barn som skänker så mycket glädje (för det mesta :o)). [email protected] om du känner för det!
13
Smålänning Visserligen bor jag i södra Småland, men det är ju ändå ganska långt till Malmö.
Det är hemskt när man börjar grunna över sin situation. Då är deppigheten rätt påtaglig. Jag kan tänka att skulle vi flytta så hade ingen saknat oss. Dessutom har vårt förhållande länge hängt på en skör tråd, men nu känner jag att det har vänt. Tänk vilken tur att man har sina barn som skänker så mycket glädje (för det mesta :o)). [email protected] om du känner för det!
Mitt problem är att jag har \"nöjt\" mig med folk som faktiskt inte passat mig för att jag känner så få på orten jag har flyttat till.Det tänker jag sluta med och leta vidare efter riktiga vänner.
Jag har många goda vänner men de är utspridda över hela landet.
17
som vanligt jämför man alla sina brister med andra människors yta.
Självklart har inte alla ett perfekt umgänge.
Vem vill inte ha det som i vänner?
Mitt problem är att jag har \"nöjt\" mig med folk som faktiskt inte passat mig för att jag känner så få på orten jag har flyttat till.Det tänker jag sluta med och leta vidare efter riktiga vänner.
Jag har många goda vänner men de är utspridda över hela landet.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
