hej, vilken tur att jag hittade hit så jag får fråga lite.
Min pappa och jag har aldrig haft en bra relation, det har förekommit misshandel m.m under min barndom. men på senare år har han blivit en annan människa - trodde jag tills i helgen.
Han har alltid varit jättebra med min äldste son (2,5 år) och sonen min bara avgudar sin morfar. När morfar är på bra humör är han bara hur rolig som helst. Och sonen ser upp till morfar och det är BARA morfar som gäller när morfar å mormor är här och hälsar på.
På senare tid har det blivit lite annorlunda eftersom vi fått en bebis i huset och morfar bryr sig gärna om bebisen mer och när jag försöker säga att du måste ta dig an stora sonen också (för jag ser ju hur ledsen han blir att morfar inte bryr sig om honom lika mkt) ja - då fnyser bara morfar åt det.
Nu har vi träffats ganska mkt mormor och morfar ohc de bodde t.o.m hos oss i helgen eftersom maken min var borta och jag behövde hjälp. För det första var morfar skitsur över att han behövde komma hit just i helgen (mormor hade lovat detta sen i maj och morfar vågar inte sova ensam hemma) för i veckan meddelade min ena bror att han skulle komma hem, han bor långt borta, men han skulle komma hem och gå på fest ohc nästan bara träffa kompisar.
Morfar satt i mitt hus och muttrade hela helgen över att han inte fick vara hemma och träffa bror min. Roligt att höra....*not* vi sa ju självklart att brorsan fick komma till mig, men han hade inte tid. Sen åt han lunch å bodde hos våra föräldrar tors-lör.
Sen gjorde ju jag bort mig lite kan jag ju säga under helgen. jag lämnade morfar ensam med stora sonen när vi var ute och gick, det var inte så långt hem men jag var så stressad för att jag skulle hem och sätta på maten innan alla blev ännu surare. Sonen har ju kommit i den hemska 2,5-årstrotsåldern och ville inte sitta i sin vagn men jag tänkte att om bara idolen morfar är med så går det nog bättre. Detta hände alltså på gatan utanför vårt hus, det kanske var 100 meter kvar hem. Å det var väl dumt av mig. Alltså jag gick, efter ett kort tag kom en jättejätteledsen och otröstlig pojke hem med en arg morfar. Sonen grät och grät. Morfar står då samtidigt och skriker en massa glåpord åt honom och svär: din j--la larvpotta, fy f-n vad du är tråkig/knäpp/dum etc. i ett otal variationer. (det där har ajg hört genom hela min uppväxt så jag är van, men att stå och skrika så åt en 2,5 - åring???) sen sa han nu åker morfar hem, nu vill inte jag vara med dig nåt mer. Sonen ännu mer ledsen, jag säger åt min farsa att hålla tyst, inget blir ju bättre av att du håller på så där. Då går han upp på övervåningen och surar.
Gossen lugnar sig. Komemr efter ett tag till mig och säger: morfar åkt hem. morfar borta. Jag trodde jag skulle gå sönder när jag såg hur ledsen han var.
Min mamma kom hem och jag sa åt henne att ta itu med morfar. Tycker liksom inte det är min sak att uppfostra min pappa - eller är det det???
Sen blev det lite lugnare men morfar lekte knappt med stora sonen, och pratade inte heller.
På kvällen satte morfar sig framför tv`n och krävde att få se Aktuellt/Rapport o vad det heter, samtidigt som Bolibompa. Det fick inte sonen titta på. Samtidigt så skrek han åt sonen när han försökte prata: TYYYST JAG SER PÅ TV!!!!
Dagen därpå kom stora sonen till mig och sa: Morfar arg.
Då fick jag nog och gick och talade om för morfar att han hade gjort ett barn jättejätteledset, och att han är sonens idol. Nähä, fnös morfar då bara. Inte är jag nån idol. Men sen lekte han iaf med sonen länge.
Jag blev så ledsen av det här att jag vill itne träffa dom längre. Mormor är snäll och bra, men jag får ju aldrig träffa henne utan honom.
vad ska jag ta mig till????? Är det rätt signaler att sända till sonen att jag är arg på morfar och att vi inte ska träffa dem på länge? Eller vad ska jag göra?
1
elak morfar? hur skulle ni reagera?långt hej, vilken tur att jag hittade hit så jag får fråga lite.
Min pappa och jag har aldrig haft en bra relation, det har förekommit misshandel m.m under min barndom. men på senare år har han blivit en annan människa - trodde jag tills i helgen.
Han har alltid varit jättebra med min äldste son (2,5 år) och sonen min bara avgudar sin morfar. När morfar är på bra humör är han bara hur rolig som helst. Och sonen ser upp till morfar och det är BARA morfar som gäller när morfar å mormor är här och hälsar på.
På senare tid har det blivit lite annorlunda eftersom vi fått en bebis i huset och morfar bryr sig gärna om bebisen mer och när jag försöker säga att du måste ta dig an stora sonen också (för jag ser ju hur ledsen han blir att morfar inte bryr sig om honom lika mkt) ja - då fnyser bara morfar åt det.
Nu har vi träffats ganska mkt mormor och morfar ohc de bodde t.o.m hos oss i helgen eftersom maken min var borta och jag behövde hjälp. För det första var morfar skitsur över att han behövde komma hit just i helgen (mormor hade lovat detta sen i maj och morfar vågar inte sova ensam hemma) för i veckan meddelade min ena bror att han skulle komma hem, han bor långt borta, men han skulle komma hem och gå på fest ohc nästan bara träffa kompisar.
Morfar satt i mitt hus och muttrade hela helgen över att han inte fick vara hemma och träffa bror min. Roligt att höra....*not* vi sa ju självklart att brorsan fick komma till mig, men han hade inte tid. Sen åt han lunch å bodde hos våra föräldrar tors-lör.
Sen gjorde ju jag bort mig lite kan jag ju säga under helgen. jag lämnade morfar ensam med stora sonen när vi var ute och gick, det var inte så långt hem men jag var så stressad för att jag skulle hem och sätta på maten innan alla blev ännu surare. Sonen har ju kommit i den hemska 2,5-årstrotsåldern och ville inte sitta i sin vagn men jag tänkte att om bara idolen morfar är med så går det nog bättre. Detta hände alltså på gatan utanför vårt hus, det kanske var 100 meter kvar hem. Å det var väl dumt av mig. Alltså jag gick, efter ett kort tag kom en jättejätteledsen och otröstlig pojke hem med en arg morfar. Sonen grät och grät. Morfar står då samtidigt och skriker en massa glåpord åt honom och svär: din j--la larvpotta, fy f-n vad du är tråkig/knäpp/dum etc. i ett otal variationer. (det där har ajg hört genom hela min uppväxt så jag är van, men att stå och skrika så åt en 2,5 - åring???) sen sa han nu åker morfar hem, nu vill inte jag vara med dig nåt mer. Sonen ännu mer ledsen, jag säger åt min farsa att hålla tyst, inget blir ju bättre av att du håller på så där. Då går han upp på övervåningen och surar.
Gossen lugnar sig. Komemr efter ett tag till mig och säger: morfar åkt hem. morfar borta. Jag trodde jag skulle gå sönder när jag såg hur ledsen han var.
Min mamma kom hem och jag sa åt henne att ta itu med morfar. Tycker liksom inte det är min sak att uppfostra min pappa - eller är det det???
Sen blev det lite lugnare men morfar lekte knappt med stora sonen, och pratade inte heller.
På kvällen satte morfar sig framför tv`n och krävde att få se Aktuellt/Rapport o vad det heter, samtidigt som Bolibompa. Det fick inte sonen titta på. Samtidigt så skrek han åt sonen när han försökte prata: TYYYST JAG SER PÅ TV!!!!
Dagen därpå kom stora sonen till mig och sa: Morfar arg.
Då fick jag nog och gick och talade om för morfar att han hade gjort ett barn jättejätteledset, och att han är sonens idol. Nähä, fnös morfar då bara. Inte är jag nån idol. Men sen lekte han iaf med sonen länge.
Jag blev så ledsen av det här att jag vill itne träffa dom längre. Mormor är snäll och bra, men jag får ju aldrig träffa henne utan honom.
vad ska jag ta mig till????? Är det rätt signaler att sända till sonen att jag är arg på morfar och att vi inte ska träffa dem på länge? Eller vad ska jag göra?
Men jag tror att du ska begränsa kraven från dina föräldrar. Att behöva flytta hem till sina barn i flera dagar kan vara påfrestande för vem som helst.
Som du skriver själv så vill du helst bestämma vad dina föräldrar exakt ska ställa upp på också.
Tror faktiskt att du begär för mycket av dom. En mormor och morfar får man se som en bonus, inte som något självklart.
Sedan håller jag med om att din pappa inte uppför sig moget. Men han verkar helt klart pressad och vara under stress.
Så ska du anlita dina föräldrar som barnvakt, så åk dit i några timmar när du behöver, istället för att de flyttar hem till dig i flera dygn. Jag skulle själv bli knäpp om jag tvingades flytta hem till någon annan för att \"passa\" upp på någon annans villkor.
2
Det här kanske du inte vill läsa Men jag tror att du ska begränsa kraven från dina föräldrar. Att behöva flytta hem till sina barn i flera dagar kan vara påfrestande för vem som helst.
Som du skriver själv så vill du helst bestämma vad dina föräldrar exakt ska ställa upp på också.
Tror faktiskt att du begär för mycket av dom. En mormor och morfar får man se som en bonus, inte som något självklart.
Sedan håller jag med om att din pappa inte uppför sig moget. Men han verkar helt klart pressad och vara under stress.
Så ska du anlita dina föräldrar som barnvakt, så åk dit i några timmar när du behöver, istället för att de flyttar hem till dig i flera dygn. Jag skulle själv bli knäpp om jag tvingades flytta hem till någon annan för att \"passa\" upp på någon annans villkor.
I maj bestämdes det att maken skulle bort denna helg. Han behövde bilen, mina föräldrar har ingen bil. Vi bor i olika städer mina föräldrar och vi. Han skulle ju inte ha åkt om inte mina föräldrar kunnat ställa upp. Det är inte lätt med en nyfödd + en 2,5åring ensam en hel helg.
Deras badrum håller på att renoveras. jag behövde främst hjälp på kvällen och har dessutom en hund som behöver komma ut med jämna mellanrum. Mormor erbjöd sig att komma hit och sova här, morfar vågar inte sova ensam.
jag krävde absolut inget av dem mer än att få lite underhållning av barnen.
De fick gå på stan, de fick mat och fika med jämna mellanrum, de fick se tv och läsa tidningar + leka med barnen. Jag satte mig inte ner på min ända och krävde total uppassning.
De gick på promenad allihop under en timmes tid på lördagen så jag fick sova för att orka med nattskiftet.
Detta var enda gången de varit barnvakt i år, annars är det alltid jag som får åka till dem och hälsa på med barnen. Och då stannar jag inte länge så jag förstår inte att vi skulle kunna vara en sån belastning.
Det jag undrar över är verkligen om
1, jag ska behöva uppfostra min pappa
2, jag vill inte att han ska stå och skrika elakheter åt min son
3, är jag mindre värd än min bror??? för det var ju så viktigt att åka hem till honom, och laga mat åt honom och handla åt honom etc...och han är 28 år....
4, hur ska vi komma tillrätta med det här, jag vill ju fortfarande att min stora gosse ska få fortsätta ha en bra relation med sin morfar även om inte jag har en bra relation till min pappa.
4
har inte tvingat dom att komma hit precis.
kanske uttryckte mig lite otydligt förut.
I maj bestämdes det att maken skulle bort denna helg. Han behövde bilen, mina föräldrar har ingen bil. Vi bor i olika städer mina föräldrar och vi. Han skulle ju inte ha åkt om inte mina föräldrar kunnat ställa upp. Det är inte lätt med en nyfödd + en 2,5åring ensam en hel helg.
Deras badrum håller på att renoveras. jag behövde främst hjälp på kvällen och har dessutom en hund som behöver komma ut med jämna mellanrum. Mormor erbjöd sig att komma hit och sova här, morfar vågar inte sova ensam.
jag krävde absolut inget av dem mer än att få lite underhållning av barnen.
De fick gå på stan, de fick mat och fika med jämna mellanrum, de fick se tv och läsa tidningar + leka med barnen. Jag satte mig inte ner på min ända och krävde total uppassning.
De gick på promenad allihop under en timmes tid på lördagen så jag fick sova för att orka med nattskiftet.
Detta var enda gången de varit barnvakt i år, annars är det alltid jag som får åka till dem och hälsa på med barnen. Och då stannar jag inte länge så jag förstår inte att vi skulle kunna vara en sån belastning.
Det jag undrar över är verkligen om
1, jag ska behöva uppfostra min pappa
2, jag vill inte att han ska stå och skrika elakheter åt min son
3, är jag mindre värd än min bror??? för det var ju så viktigt att åka hem till honom, och laga mat åt honom och handla åt honom etc...och han är 28 år....
4, hur ska vi komma tillrätta med det här, jag vill ju fortfarande att min stora gosse ska få fortsätta ha en bra relation med sin morfar även om inte jag har en bra relation till min pappa.
+ att det enda jag verkligen vill är att morfar inte ska glömma att ge det stora barnet uppmärksamhet också.
för hur kul är det när ens stora idol bara bryr sig om bebisen och fullkomligt struntar i den stora?
det kan väl inte bara vara jag som tycker det är lite konstigt?????
5
tillägg + att det enda jag verkligen vill är att morfar inte ska glömma att ge det stora barnet uppmärksamhet också.
för hur kul är det när ens stora idol bara bryr sig om bebisen och fullkomligt struntar i den stora?
det kan väl inte bara vara jag som tycker det är lite konstigt?????
Vad har han för problem som inte törs sova ensam hemma - jag baxnar!! Om han inte vill komma till er så får han väl lära sej att stanna ensam hemma. Ärligt talat han verkar helt störd. Att sen behandla sitt barnbarn på det sätt som han gjorde, med att skrika otidigheter och bete sej allmänt illa, nej fy vilken gubbe. Att han sen leker med barnet när det själv passar honom kan ni lika gärna vara utan. Jag tror att han komer att göra barnbarnen ledsna fler gånger så labil som han är. Jag skulle inte vilja träffa dom särskilt ofta och då endast kortare stunder.
6
Vilken j-a gubbe! Vad har han för problem som inte törs sova ensam hemma - jag baxnar!! Om han inte vill komma till er så får han väl lära sej att stanna ensam hemma. Ärligt talat han verkar helt störd. Att sen behandla sitt barnbarn på det sätt som han gjorde, med att skrika otidigheter och bete sej allmänt illa, nej fy vilken gubbe. Att han sen leker med barnet när det själv passar honom kan ni lika gärna vara utan. Jag tror att han komer att göra barnbarnen ledsna fler gånger så labil som han är. Jag skulle inte vilja träffa dom särskilt ofta och då endast kortare stunder.
hetlevrad av mig så jag skulle tala om för min käre far att om han någonsin talade med mitt barn på detta vis igen så skulle han inte behöva träffa dom igen och inte mig heller. Skulle omgående köra hem mina föräldrar och hälsa att dom var välkomna igen när morfar lärt sig hur man talar till barn, inte kränker barn.
7
Är ganska hetlevrad av mig så jag skulle tala om för min käre far att om han någonsin talade med mitt barn på detta vis igen så skulle han inte behöva träffa dom igen och inte mig heller. Skulle omgående köra hem mina föräldrar och hälsa att dom var välkomna igen när morfar lärt sig hur man talar till barn, inte kränker barn.
Jag tycker att det är jätteviktigt att du markerar inför din son att du inte accepterar att NÅGON behandlar honom så illa som din pappa gjorde med honom.
Vad ger man annars för signaler till sitt barn, om man inte försvarar honom när någon är elak mot honom?
Sen förstår jag att det är extra känsligt i och med att din pappa gjort samma sak med dig när du var liten. Det måste väcka många känslor och minnen hos dig när du hör vad han säger till ditt barn.
Men stå upp och försvara ditt barn. INGEN har rätt att säga sådana saker till NÅGON!
Tala om för din pappa att du aldrig någonsin accepterar att han säger sådana saker till dina barn igen, oavsett vad de har gjort innan. De är ju faktiskt barn och han är vuxen och måste kunna bete sig som en sådan.
Förstår han inte det och är beredd att ändra sig, så skulle definitivt aldrig låta mina barn vara själva med honom. Sen skulle jag nog fundera igenom ordentligt vad jag själv var beredd att ta i en nära relation och sen lägga upp en strategi för att ändra relationen.
Kram Gunilla
8
Markera! Hej!
Jag tycker att det är jätteviktigt att du markerar inför din son att du inte accepterar att NÅGON behandlar honom så illa som din pappa gjorde med honom.
Vad ger man annars för signaler till sitt barn, om man inte försvarar honom när någon är elak mot honom?
Sen förstår jag att det är extra känsligt i och med att din pappa gjort samma sak med dig när du var liten. Det måste väcka många känslor och minnen hos dig när du hör vad han säger till ditt barn.
Men stå upp och försvara ditt barn. INGEN har rätt att säga sådana saker till NÅGON!
Tala om för din pappa att du aldrig någonsin accepterar att han säger sådana saker till dina barn igen, oavsett vad de har gjort innan. De är ju faktiskt barn och han är vuxen och måste kunna bete sig som en sådan.
Förstår han inte det och är beredd att ändra sig, så skulle definitivt aldrig låta mina barn vara själva med honom. Sen skulle jag nog fundera igenom ordentligt vad jag själv var beredd att ta i en nära relation och sen lägga upp en strategi för att ändra relationen.
Jag uppfattade inte det som ett krav eller tvång utan som en förfrågan som anonyms föräldrar (eller iaf mamma) svarat ja på. Och går man med på att komma och hjälpa till, ja då sitter man väl inte och surar hela helgen? Pappan kunde väl stannat hemma då, han väl vuxen och måste klara att sova själv eller?
Oavsett hur pressad och stressad man än är, så är det aldrig ok att uppföra sig så mot ett barn (eller vuxen för den delen)! Helt oacceptabelt beteende.
Morfar borde be pojken om ursäkt.
9
Förvånas Jag uppfattade inte det som ett krav eller tvång utan som en förfrågan som anonyms föräldrar (eller iaf mamma) svarat ja på. Och går man med på att komma och hjälpa till, ja då sitter man väl inte och surar hela helgen? Pappan kunde väl stannat hemma då, han väl vuxen och måste klara att sova själv eller?
Oavsett hur pressad och stressad man än är, så är det aldrig ok att uppföra sig så mot ett barn (eller vuxen för den delen)! Helt oacceptabelt beteende.
visa att ingen får behandla din son och er familj på detta sätt. Jag tycker att det är ursorgligt att han behandlar er så här, det är inte en normal och älskvärd familjerelation. Glåpord och aggrissivitet, tolereras inte. Bespara sonen sorgen och besvikelsen över att bli illa behandlad. Mormor vill träffa sonen, hon får ta ansvar för det själv. Barn behöver inga sår i själen, är okränkbara. Framförallt av dem som de älska mest.
10
Ja! Det är rätt att visa att ingen får behandla din son och er familj på detta sätt. Jag tycker att det är ursorgligt att han behandlar er så här, det är inte en normal och älskvärd familjerelation. Glåpord och aggrissivitet, tolereras inte. Bespara sonen sorgen och besvikelsen över att bli illa behandlad. Mormor vill träffa sonen, hon får ta ansvar för det själv. Barn behöver inga sår i själen, är okränkbara. Framförallt av dem som de älska mest.
Jag bara försökte se det ur morfars synvinkel. Har själv problem med att morföräldrar vägrar att vara här mer än 5 minuter, annars dör de av trisstess.
En del äldre klarar inte av att bo hos någon annan, inte ens hos deras barn.
Vet inte hur min pappa hade reagerat, han har varit här max några timmar som mest, men hade han fått sova över så hade han också gått upp i limning och gjort dumma saker han också.
Och nej, du ska inte behöva fostra din pappa. Det är bara ibland svårt att ändra på äldre och deras vanor resp ovanor.
Jag passar på relationen med din bror, känns som ett annat kapitel.
Dessutom tror jag inte att han har med din pappas förklaring om att få komma hem att göra heller.
Vet inte om det hjälper om du pratar med din pappa om det som har hänt, vet att det inte skulle göra nytta att göra det med min egna.
Men om du ber dom att vara hos er en längre tid med övernattning fler gånger, så kanske du ska dubbelkolla med din pappa också att det är ok. Han kan ju ha känt sig överkörd också.
Förstår du hur jag tänker?
Jag försvarar inte din pappa på något sätt, bara försöker att se det ur en annan synvinkel. Så fungerar jag att jag försöker att vinka ur fler håll än bara min egen.
11
Nej, du är inte konstig Jag bara försökte se det ur morfars synvinkel. Har själv problem med att morföräldrar vägrar att vara här mer än 5 minuter, annars dör de av trisstess.
En del äldre klarar inte av att bo hos någon annan, inte ens hos deras barn.
Vet inte hur min pappa hade reagerat, han har varit här max några timmar som mest, men hade han fått sova över så hade han också gått upp i limning och gjort dumma saker han också.
Och nej, du ska inte behöva fostra din pappa. Det är bara ibland svårt att ändra på äldre och deras vanor resp ovanor.
Jag passar på relationen med din bror, känns som ett annat kapitel.
Dessutom tror jag inte att han har med din pappas förklaring om att få komma hem att göra heller.
Vet inte om det hjälper om du pratar med din pappa om det som har hänt, vet att det inte skulle göra nytta att göra det med min egna.
Men om du ber dom att vara hos er en längre tid med övernattning fler gånger, så kanske du ska dubbelkolla med din pappa också att det är ok. Han kan ju ha känt sig överkörd också.
Förstår du hur jag tänker?
Jag försvarar inte din pappa på något sätt, bara försöker att se det ur en annan synvinkel. Så fungerar jag att jag försöker att vinka ur fler håll än bara min egen.
I alla fall kräva att han ber sonen om ursäkt och lovar att aldrig mer behandla honom så! Jag är uppvuxen med glåpord ungefär som de han gav din son, och det har förstört mycket av mitt liv, kan fortfarande höra glåporden!
12
Jag skulle bryta kontakten! I alla fall kräva att han ber sonen om ursäkt och lovar att aldrig mer behandla honom så! Jag är uppvuxen med glåpord ungefär som de han gav din son, och det har förstört mycket av mitt liv, kan fortfarande höra glåporden!
det viktigaste nu är att du förklarar för sonen så att han säkert förstår att det var morfar som gjorde fel och inte han (och det har du antagligen redan gjort). Det är viktigt för sonens självförtroende och t.o.m. viktigare än att morfar ber om ursäkt. Om ni vill fortsätta ha kontakt med dem så kan ni kanske åka till dina föräldrar du och sonen medan mindre syskonet stannar hemma med din make, då undviks svartsjuka i alla fall. Visst kan du ju prata med morfar om saken, men det är sällan lätt att ändra på en person. Händer det en gång så kan det hända flera. Bättre att begränsa umgänget och sänka förväntningarna på dem ännu mer.
13
Jag tror det viktigaste nu är att du förklarar för sonen så att han säkert förstår att det var morfar som gjorde fel och inte han (och det har du antagligen redan gjort). Det är viktigt för sonens självförtroende och t.o.m. viktigare än att morfar ber om ursäkt. Om ni vill fortsätta ha kontakt med dem så kan ni kanske åka till dina föräldrar du och sonen medan mindre syskonet stannar hemma med din make, då undviks svartsjuka i alla fall. Visst kan du ju prata med morfar om saken, men det är sällan lätt att ändra på en person. Händer det en gång så kan det hända flera. Bättre att begränsa umgänget och sänka förväntningarna på dem ännu mer.
...till min pappa..han behandlade mitt barn så illa -kallade det uppfostring- så vi bröt kontakten. Eftersom han inte tog steget till försoning som den äldre generationen utan betedde sig som ett barn så pratade vi aldrig mer med varandra innan hann dog.Man känner nog lite själv var gränserna går...
15
Har heller aldrig haft bra relation ...till min pappa..han behandlade mitt barn så illa -kallade det uppfostring- så vi bröt kontakten. Eftersom han inte tog steget till försoning som den äldre generationen utan betedde sig som ett barn så pratade vi aldrig mer med varandra innan hann dog.Man känner nog lite själv var gränserna går...
bryta kontakten om nån behandlade mitt barn så. Säg till gubben att skärpa sig eller försvinna. Du har ansvar för att din son inte behandlas på det sättet. Om mormor vill träffa dig och barnbarnen kan hon komma själv.
16
Håller med Misan. Jag skulle också... bryta kontakten om nån behandlade mitt barn så. Säg till gubben att skärpa sig eller försvinna. Du har ansvar för att din son inte behandlas på det sättet. Om mormor vill träffa dig och barnbarnen kan hon komma själv.
Har liknande situation med min sons morfar (min pappa)
Det enda jag kan rekommendera dig är att ta barnets parti mot morfar. Jag skulle själv aldrig ge honom tillfälle att göra om det, dvs aldrig mera några promenade rpå tu man hand, eftersom morfar visat tydligt att han inte går att lita på. Glåpord mot en 2,5-åring, det är inte sant. En sådan människa kan och bör man inte lita på.
Ditt barn är det bästa du har, låt inte hans morfar såra honom mer. Tyvärr, och tråkigt nog, är många män i den här generationen ofta egoistiska och som stora barn själv, de tar inte ansvar för sina problem och kan inte hantera barn som inte gör precis vad man säger åt dem, utan blir själva som stora barn. Snälla, utsätt inte din son för detta igen, utan skydda honom från för nära kontakt med hans morfar. Du vet ju från din barndom vad din far är kapabel till, och nu har du fått färska bevis för att han inte ändrat sig det minsta.
Stor kram till dig från mig, jag vet hur det är.
18
Mitt hjärta blöder för din son. Har liknande situation med min sons morfar (min pappa)
Det enda jag kan rekommendera dig är att ta barnets parti mot morfar. Jag skulle själv aldrig ge honom tillfälle att göra om det, dvs aldrig mera några promenade rpå tu man hand, eftersom morfar visat tydligt att han inte går att lita på. Glåpord mot en 2,5-åring, det är inte sant. En sådan människa kan och bör man inte lita på.
Ditt barn är det bästa du har, låt inte hans morfar såra honom mer. Tyvärr, och tråkigt nog, är många män i den här generationen ofta egoistiska och som stora barn själv, de tar inte ansvar för sina problem och kan inte hantera barn som inte gör precis vad man säger åt dem, utan blir själva som stora barn. Snälla, utsätt inte din son för detta igen, utan skydda honom från för nära kontakt med hans morfar. Du vet ju från din barndom vad din far är kapabel till, och nu har du fått färska bevis för att han inte ändrat sig det minsta.
Stor kram till dig från mig, jag vet hur det är.
ang. elak morfar.
jättekloka är ni och det är skönt att höra att jag inte tänker helt fel.
jag är inne på samma tabkar som RF.
han kommer ALDRIG be om ursäkt - diskuterade detta m. lillebrorsan o vi kom fram till att gubben aldrig bett nån om ursäkt nånsin....
morfar ringde igår, jag höll det hela jättekort å tänkte dessutom ÅNEEEEEEJ när jag svarade å hörde att det var han. trodde han skulle säga nåt om helgen, men inte då. Han bara sa att vi glömt ett par byxor hos dom....
jag vill/vågar inte dra upp det igen, ja så är det faktiskt - jag ärr fortf. rädd för honom...
å jag vill inte förlora kontakten m. min mamma...
men jag vågar aldrig mer lämna barnen ensamma där.
19
tack för alla svar ang. elak morfar.
jättekloka är ni och det är skönt att höra att jag inte tänker helt fel.
jag är inne på samma tabkar som RF.
han kommer ALDRIG be om ursäkt - diskuterade detta m. lillebrorsan o vi kom fram till att gubben aldrig bett nån om ursäkt nånsin....
morfar ringde igår, jag höll det hela jättekort å tänkte dessutom ÅNEEEEEEJ när jag svarade å hörde att det var han. trodde han skulle säga nåt om helgen, men inte då. Han bara sa att vi glömt ett par byxor hos dom....
jag vill/vågar inte dra upp det igen, ja så är det faktiskt - jag ärr fortf. rädd för honom...
å jag vill inte förlora kontakten m. min mamma...
men jag vågar aldrig mer lämna barnen ensamma där.
jag vill inte bygga min framtid på min bakgrund utan satsa på ett barnvakts-nät genom grannar, vänner, arbetskamrater, andra föräldrar på dagis osv när vi väl får barn.
Har sett hur syrran utnyttjar mina föräldrar till max (hon bor kvar i deras lilla samhälle) och pappa blir hemskt omogen när han känner sig stressad men säger av någon anledning inte ifrån och detta går ut över barnen.
Självklart kan man träffa far och morföräldrar regelbundet men jag vill ha andra barnvakter.
20
samma tendenser hos min pappa kontra syrrans barn jag vill inte bygga min framtid på min bakgrund utan satsa på ett barnvakts-nät genom grannar, vänner, arbetskamrater, andra föräldrar på dagis osv när vi väl får barn.
Har sett hur syrran utnyttjar mina föräldrar till max (hon bor kvar i deras lilla samhälle) och pappa blir hemskt omogen när han känner sig stressad men säger av någon anledning inte ifrån och detta går ut över barnen.
Självklart kan man träffa far och morföräldrar regelbundet men jag vill ha andra barnvakter.
By anonym just denna gång pg.a ämnet. in forum _0508 Augustibarn
Svar: 5
Senaste inlägg: 2005-11-01, 14:47
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
