Vår 10 månaders har alltid sovit ganska uselt. Nån gång där i början kunde han sova 4-5 timmar första passet, men sedan dess har han inte sovit mer än 3 timmar i sträck, och det är jättesällan det händer. Oftast blir det kanske 1,5. På småtimmarna mycket mindre.
Just nu sover han i vårt rum. Börjar i egen spjälis men oftast hamnar han hos oss när vi lägger oss. Nattamningarna blir många, så många att jag inte räknar. Eftersom jag är så trött testar jag alltid med bröstet först. Ibland är han inte ens intresserad, men äter glupskt åtminstone 3-4 gånger.
Och nu orkar jag inte mer. Gillar egentligen inte att sätta hårt mot hårt när det gäller så små barn, men jag orkar som sagt inte längre.
Är det bäst att pappan tar de första nätterna tro? Skrutten är ganska mammig men pappa duger på dagen i alla fall.
Hur gör vi bäst? Hur lång tid kan det ta? Jag fasar verkligen för att höra honom skrika och utsätta maken för detta...
För övrigt har jag trivts med amningen, men känner att jag inom kort vill sluta helt. Ska jag ta bort dagamningarna helt när vi ändå är igång?
1
Sluta nattamma - Hur gör man!? Vår 10 månaders har alltid sovit ganska uselt. Nån gång där i början kunde han sova 4-5 timmar första passet, men sedan dess har han inte sovit mer än 3 timmar i sträck, och det är jättesällan det händer. Oftast blir det kanske 1,5. På småtimmarna mycket mindre.
Just nu sover han i vårt rum. Börjar i egen spjälis men oftast hamnar han hos oss när vi lägger oss. Nattamningarna blir många, så många att jag inte räknar. Eftersom jag är så trött testar jag alltid med bröstet först. Ibland är han inte ens intresserad, men äter glupskt åtminstone 3-4 gånger.
Och nu orkar jag inte mer. Gillar egentligen inte att sätta hårt mot hårt när det gäller så små barn, men jag orkar som sagt inte längre.
Är det bäst att pappan tar de första nätterna tro? Skrutten är ganska mammig men pappa duger på dagen i alla fall.
Hur gör vi bäst? Hur lång tid kan det ta? Jag fasar verkligen för att höra honom skrika och utsätta maken för detta...
För övrigt har jag trivts med amningen, men känner att jag inom kort vill sluta helt. Ska jag ta bort dagamningarna helt när vi ändå är igång?
Min tjej var precis likadan och när hon var 10 månader fick jag nog. Hon fick flytta ut i ett annat rum med pappa och fick i princip inte se mig från med läggdags. Jag sov i ett eget rum (underbart!!). Första 2-3 nätterna vaknade hon rätt ofta och var ledsen, men pappa sövde om. Efter en vecka vaknade hon kanske två gånger per natt och blev allt enklare att söva om. Jag flyttade inte tillbaka till sängen förrän efter mer än två veckor - vi ville att amma/mamma-associationen skulle försvinna helt. Och det gjorde den! Det gick mycket bättre än vad vi hade trott. Jag ammade då inget på dagarna utan i och med detta så slutade jag helt att amam (och började att sova på nätterna, gudomligt...). Lycka till, jag tror \"pappametoden\" är det bästa tipset!
2
Svarar kort Min tjej var precis likadan och när hon var 10 månader fick jag nog. Hon fick flytta ut i ett annat rum med pappa och fick i princip inte se mig från med läggdags. Jag sov i ett eget rum (underbart!!). Första 2-3 nätterna vaknade hon rätt ofta och var ledsen, men pappa sövde om. Efter en vecka vaknade hon kanske två gånger per natt och blev allt enklare att söva om. Jag flyttade inte tillbaka till sängen förrän efter mer än två veckor - vi ville att amma/mamma-associationen skulle försvinna helt. Och det gjorde den! Det gick mycket bättre än vad vi hade trott. Jag ammade då inget på dagarna utan i och med detta så slutade jag helt att amam (och började att sova på nätterna, gudomligt...). Lycka till, jag tror \"pappametoden\" är det bästa tipset!
Nu blev jag hoppfull. Inatt har de varit värre än någonsin och jag, som brukar ha ett oändligt tålamod och mest tycka synd om bebisen, bara grät. Idag känns mitt huvud som en dunkande ballong och storasyster (2,5) har fått titta på obegränsat med film. Usch vilket dåligt samvete man får...
Vi ska försöka oss på pappametoden så snart det blir ett bra tillfälle. Jag kommer antagligen lipa hela natten istället för att sova där i gästrummet, men nu måste vi ta tag i detta.
Tack för ditt uppmuntrande svar!
3
Tack snälla! Nu blev jag hoppfull. Inatt har de varit värre än någonsin och jag, som brukar ha ett oändligt tålamod och mest tycka synd om bebisen, bara grät. Idag känns mitt huvud som en dunkande ballong och storasyster (2,5) har fått titta på obegränsat med film. Usch vilket dåligt samvete man får...
Vi ska försöka oss på pappametoden så snart det blir ett bra tillfälle. Jag kommer antagligen lipa hela natten istället för att sova där i gästrummet, men nu måste vi ta tag i detta.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
