.... lägger sig i och vill komma med råd och gärna bestämma.... Det är vad jag har och det driver mig till vansinne....

Jag vet ju att jag borde vara tacksam över honom för han har hjälpt oss då vi haft ont om pengar, han har gett oss diskamaskin och soffa i julklapp (helt och hållet för att han själv ville och inget vi bad om eller önskade.... )

Men det är svårt då jag så gärna vill leva mitt liv enligt mitt och makens huvud och inte efter hans... Det är som om han vill vara 25 (som maken är) igen och leva allt ännu en gång.... Att han gjort tabbar under resans gång och på sätt och vis försöker få oss att göra samma saker tänker han visst inte på....

Maken känner dock att han inte riktigt vill säga till honom om detta då \"Jag måste ju vara tacksam för det han gjort för mig.... Gett mig tak över huvudet och mat på bordet då jag bodde hemma\"..... Va... ?? Det trodde jag i min enfald att man gjorde som förälder, det är för mig en självklarhet att man som barn får ha.... Men tydligen inte enligt maken.... (Min svägerska gick i taket då hon hörde maken säga detta och sa samma som jag säger till honom.... En av få gånger vi tyckt lika.... )

Hur sjutton ska jag få min make att säga till lite mer på skarpen för vi har få konflikter i vårt förhållande men de vi har handlar i regel om detta och jag vill inte att ännu en uppsättning svärföräldrar ska försvåra ett äktenskap....