...i Sverige sker på kvinnans inititativ. Vill gärna förstå varför det är så. Har kvinnor i allmänhet högre krav på männen i sina liv än män på sina kvinnor? Läser många inlägg här om att \"känslorna är helt borta\", \"älskar honom inte längre\", \"det känns inte som det borde\" osv. Snälla, jag vill verkligen försöka förstå. Kan ni berätta för en kille som blivit lämnad av sin livskamrat?
1
75% av alla separationer... ...i Sverige sker på kvinnans inititativ. Vill gärna förstå varför det är så. Har kvinnor i allmänhet högre krav på männen i sina liv än män på sina kvinnor? Läser många inlägg här om att \"känslorna är helt borta\", \"älskar honom inte längre\", \"det känns inte som det borde\" osv. Snälla, jag vill verkligen försöka förstå. Kan ni berätta för en kille som blivit lämnad av sin livskamrat?
...tappade jag alla känslor för mitt ex p.g.a. att han inte insåg att vi blivit fler i familjen och att det inte kunde kombineras med att man fortfarande lever som om man befinner sig på kronisk tågluff/är 21 år och bor i en studentkorridor. Därtill blev han helt försoffad, alltmer lönnfet, behandlade mig som en bekväm inventarie som han kunde ha sex med regelbundet och verkade sakna behov av att göra något annat än ligga i en soffa och se på TV/sova eller surfa på datorn. Alla initiativ till att göra något annat kom från mig. Han planerade ingenting i förväg och jag blev aldrig överraskad av någonting; jag visste t.o.m. i förväg vad jag skulle få i födelsedagspresent. Till slut blev han enbart som ett irritationsmoment i tillvaron.
Jag har sedan skilsmässan träffat på flera män som är separerade/skilda och i de flesta fall var det, som du också skriver, kvinnan som ville bort från förhållandet. Inledningsvis brukade dessa män säga att äktenskpet havererade p.g.a. att de inte hade sex. Men efter att ha fått mer bakgrundsfakta så förstod jag att de inte hade sex p.g.a. att kvinnan tröttnat på mannen. Det HAN såg som en orsak var alltså ett symtom.
Inte vet JAG vad det beror på att just detta scenario är en så vanlig orsak till skilsmässor. Kanske för att män saknar manliga förbilder? De vet inte hur de ska bete sig som familjefäder - och beter sig därför som om de inte vore det. Nej jag vet inte. Jag vägrar dock tro att det är genetiskt. Fast ibland vetesjutton...
2
För min del... ...tappade jag alla känslor för mitt ex p.g.a. att han inte insåg att vi blivit fler i familjen och att det inte kunde kombineras med att man fortfarande lever som om man befinner sig på kronisk tågluff/är 21 år och bor i en studentkorridor. Därtill blev han helt försoffad, alltmer lönnfet, behandlade mig som en bekväm inventarie som han kunde ha sex med regelbundet och verkade sakna behov av att göra något annat än ligga i en soffa och se på TV/sova eller surfa på datorn. Alla initiativ till att göra något annat kom från mig. Han planerade ingenting i förväg och jag blev aldrig överraskad av någonting; jag visste t.o.m. i förväg vad jag skulle få i födelsedagspresent. Till slut blev han enbart som ett irritationsmoment i tillvaron.
Jag har sedan skilsmässan träffat på flera män som är separerade/skilda och i de flesta fall var det, som du också skriver, kvinnan som ville bort från förhållandet. Inledningsvis brukade dessa män säga att äktenskpet havererade p.g.a. att de inte hade sex. Men efter att ha fått mer bakgrundsfakta så förstod jag att de inte hade sex p.g.a. att kvinnan tröttnat på mannen. Det HAN såg som en orsak var alltså ett symtom.
Inte vet JAG vad det beror på att just detta scenario är en så vanlig orsak till skilsmässor. Kanske för att män saknar manliga förbilder? De vet inte hur de ska bete sig som familjefäder - och beter sig därför som om de inte vore det. Nej jag vet inte. Jag vägrar dock tro att det är genetiskt. Fast ibland vetesjutton...
...man kan dra alla över en kam....men...mina erfarenheter är att kvinnor ofta har en separation på gång väldigt länge innan de kastar in handuken och där står mannen trots att man försökt att nå fram som ett frågetecken. Om jag har rätt är ändå frågan om vi kvinnor är otydliga eller om männen bara inte vill ta in verkligheten. Kan det vara så att män finner sig bättre i situationen men samtidgt säger ju också statestiken att fler män än kvinnor är otrogna så det tyder väl på att männen inte heller är nöjda. Min slutsats är nog ändå att män ofta är konflikträdda och vill inte se realistiskt på sin situation. \"Om jag struntar i det kanske det försvinner\". Jag tror att nyckeln till \"framgång\" är kommunikation. Ser fram emot att höra andras åsikter.
3
Vet inte om... ...man kan dra alla över en kam....men...mina erfarenheter är att kvinnor ofta har en separation på gång väldigt länge innan de kastar in handuken och där står mannen trots att man försökt att nå fram som ett frågetecken. Om jag har rätt är ändå frågan om vi kvinnor är otydliga eller om männen bara inte vill ta in verkligheten. Kan det vara så att män finner sig bättre i situationen men samtidgt säger ju också statestiken att fler män än kvinnor är otrogna så det tyder väl på att männen inte heller är nöjda. Min slutsats är nog ändå att män ofta är konflikträdda och vill inte se realistiskt på sin situation. \"Om jag struntar i det kanske det försvinner\". Jag tror att nyckeln till \"framgång\" är kommunikation. Ser fram emot att höra andras åsikter.
...rent krasst att många män är \"nöjda med mindre\". Många verkar tycka livet är bra sålänge de har en ordnad tillvaro (ekonomiskt och praktiskt) och regelbunden sex. Om frun/sambon uttrycker önskemål om att det kanske borde vara nåt mer också tycker han bara det är jobbigt och att hon tjatar.
Sen vill hon plötsligt skiljas/separera - och han fattar ingenting. \"Vi som hade det så bra\".
Alternativt tappar hon sexlusten helt för att han är så försoffad och initiativlös - och då är han otrogen. Främsta anledningen till att en man vill bort från ett förhållande tycks vara att han inte får k****a tillräckligt ofta eller på just det sätt HAN vill.
OK OK grabbar, jag VET att allt detta var grova generaliseringar. Men det kanske duger som diskussionsunderlag?
4
Jag tror... ...rent krasst att många män är \"nöjda med mindre\". Många verkar tycka livet är bra sålänge de har en ordnad tillvaro (ekonomiskt och praktiskt) och regelbunden sex. Om frun/sambon uttrycker önskemål om att det kanske borde vara nåt mer också tycker han bara det är jobbigt och att hon tjatar.
Sen vill hon plötsligt skiljas/separera - och han fattar ingenting. \"Vi som hade det så bra\".
Alternativt tappar hon sexlusten helt för att han är så försoffad och initiativlös - och då är han otrogen. Främsta anledningen till att en man vill bort från ett förhållande tycks vara att han inte får k****a tillräckligt ofta eller på just det sätt HAN vill.
OK OK grabbar, jag VET att allt detta var grova generaliseringar. Men det kanske duger som diskussionsunderlag?
Jag tror att kvinnor har högre krav på män. Kvinnor har högre ambitionsnivåer inom många områden än män. Redan som barn har flickor har t ex högre betyg i skolan än pojkar. I familjen har kvinnan ofta en högre ambitionsnivå när det gäller städning än män. Kvinnor har oftare högre ambitioner i sitt föräldraskap än män – i alla fall har jag intrycket av att det är kvinnor som mest läser barnpsykologiböcker och diskuterar barnuppfostran och hur man ska vara en bra förälder. Och som sagt - jag tror faktiskt att kvinnor har högre krav på ett förhållande än män också. Jag tror att många kvinnor vill kunna prata med sin partner, dela upplevelser och känslor, ha en närhet i förhållandet och inte _bara_ ha sex, vill känna sig uppvaktade och utvalda även när det har gått några år osv. Jag tror att män generellt sett har lägre krav på sina förhållanden. Det räcker med att man har någon att bo ihop med, gosa lite med, ha sex och skaffar lite prylar tillsammans så är män nöjda. Lite överdrivet kanske, men lite så tror jag att det är.
Men sen tror jag att det finns andra orsaker till att kvinnor oftare tar initiativ till separation. En vanlig orsak tror jag är att arbetsbördan i familjerna är ojämlikt fördelat, vilket drabbar kvinnor i form av dubbelarbete. Kvinnorna försöker påverka sina män (=prata, tjata, tjafsa) att dela ansvaret för familjen men många män är tröga på den punkten. Det blir som att dela livet med en förvuxen tonåring och det är totalt avtändande. Resultatet blir att kvinnan tappar känslorna för sin man. De män som tar hemlivet på allvar och verkligen går in för att leva i en jämlik relation har säkert lättare att behålla sina fruar. Men som sagt – jag tror inte att det räcker med det enbart. Jag tror att män också måste vara öppna för att prata om känslor, försöka behålla närheten i relationen och ta initiativ till det där ”lite extra” i förhållandet ibland.
5
Ja, det tror jag faktiskt Jag tror att kvinnor har högre krav på män. Kvinnor har högre ambitionsnivåer inom många områden än män. Redan som barn har flickor har t ex högre betyg i skolan än pojkar. I familjen har kvinnan ofta en högre ambitionsnivå när det gäller städning än män. Kvinnor har oftare högre ambitioner i sitt föräldraskap än män – i alla fall har jag intrycket av att det är kvinnor som mest läser barnpsykologiböcker och diskuterar barnuppfostran och hur man ska vara en bra förälder. Och som sagt - jag tror faktiskt att kvinnor har högre krav på ett förhållande än män också. Jag tror att många kvinnor vill kunna prata med sin partner, dela upplevelser och känslor, ha en närhet i förhållandet och inte _bara_ ha sex, vill känna sig uppvaktade och utvalda även när det har gått några år osv. Jag tror att män generellt sett har lägre krav på sina förhållanden. Det räcker med att man har någon att bo ihop med, gosa lite med, ha sex och skaffar lite prylar tillsammans så är män nöjda. Lite överdrivet kanske, men lite så tror jag att det är.
Men sen tror jag att det finns andra orsaker till att kvinnor oftare tar initiativ till separation. En vanlig orsak tror jag är att arbetsbördan i familjerna är ojämlikt fördelat, vilket drabbar kvinnor i form av dubbelarbete. Kvinnorna försöker påverka sina män (=prata, tjata, tjafsa) att dela ansvaret för familjen men många män är tröga på den punkten. Det blir som att dela livet med en förvuxen tonåring och det är totalt avtändande. Resultatet blir att kvinnan tappar känslorna för sin man. De män som tar hemlivet på allvar och verkligen går in för att leva i en jämlik relation har säkert lättare att behålla sina fruar. Men som sagt – jag tror inte att det räcker med det enbart. Jag tror att män också måste vara öppna för att prata om känslor, försöka behålla närheten i relationen och ta initiativ till det där ”lite extra” i förhållandet ibland.
...men jag håller med dig i allt. Jag tror att mannen fortfarande lever i en värld där kvinnan MÅSTE stanna så varför ens lyssna och försöka förstå. Problemet är nog att kvinnan är för självständig i dagens samhälle och klarar sig själv mycket bättre. Vill bara vara snabb och säga att detta självklart är en bra utveckling och att det lutar åt en jämställdare samhälle men det är ett problem tills männen hinner ikapp. Nu har jag generaliserat men ingen regel utan undantag... sägs det ;-)... Dom som tycker att jag låter som en sur och bitter satkärring vill jag bara ursäkta mig att det nog stämmer lite och att det bara dryga halvåret sedan jag separerade.
6
Jag duckar redan... ...men jag håller med dig i allt. Jag tror att mannen fortfarande lever i en värld där kvinnan MÅSTE stanna så varför ens lyssna och försöka förstå. Problemet är nog att kvinnan är för självständig i dagens samhälle och klarar sig själv mycket bättre. Vill bara vara snabb och säga att detta självklart är en bra utveckling och att det lutar åt en jämställdare samhälle men det är ett problem tills männen hinner ikapp. Nu har jag generaliserat men ingen regel utan undantag... sägs det ;-)... Dom som tycker att jag låter som en sur och bitter satkärring vill jag bara ursäkta mig att det nog stämmer lite och att det bara dryga halvåret sedan jag separerade.
Din beskrivning stämmer exakt på mina erfarenheter. Om vi sen tar oss vidare till frågan VARFÖR mannen tycktes dra sig undan till egna (små) nöjen blir det dock lite mer komplext.
Jag vet inte hur det är för andra, men i mitt fall berodde det på att kvinnan hade helt orealistiska förväntningar på vad relationen till en man skulle kunna tillföra hennes liv, och därför ställde krav och hade önskemål som helt enkelt inte GICK att uppfylla. Mission impossible. Ständigt missnöje och ständig längtan efter \"något bättre\" ledde till att jag som man drog mig undan mer och mer.
Det finns skäl till att vissa sagor och berättelser återberättas generation efter generation. Oftast därför att de faktiskt berör någon viktig aspekt av människans villkor. I det här fallet associerar jag till den gamla sagan om \"Fiskaren och hans Hustru\". Den gamle fiskaren som en dag fångar en talande fisk och imponerad släpper tillbaka den i havet, men av sin hustru övertalas att söka upp fisken och få den att uppfylla alla möjliga önskningar om förbättringar i tillvaron. Bättre hus, mer pengar, mer makt, ända tills hustrun vill bli Gud - *pang* så blir de av med allt och är tillbaka på noll. Precis så blev det för min exhustru också.
7
Intressant! Din beskrivning stämmer exakt på mina erfarenheter. Om vi sen tar oss vidare till frågan VARFÖR mannen tycktes dra sig undan till egna (små) nöjen blir det dock lite mer komplext.
Jag vet inte hur det är för andra, men i mitt fall berodde det på att kvinnan hade helt orealistiska förväntningar på vad relationen till en man skulle kunna tillföra hennes liv, och därför ställde krav och hade önskemål som helt enkelt inte GICK att uppfylla. Mission impossible. Ständigt missnöje och ständig längtan efter \"något bättre\" ledde till att jag som man drog mig undan mer och mer.
Det finns skäl till att vissa sagor och berättelser återberättas generation efter generation. Oftast därför att de faktiskt berör någon viktig aspekt av människans villkor. I det här fallet associerar jag till den gamla sagan om \"Fiskaren och hans Hustru\". Den gamle fiskaren som en dag fångar en talande fisk och imponerad släpper tillbaka den i havet, men av sin hustru övertalas att söka upp fisken och få den att uppfylla alla möjliga önskningar om förbättringar i tillvaron. Bättre hus, mer pengar, mer makt, ända tills hustrun vill bli Gud - *pang* så blir de av med allt och är tillbaka på noll. Precis så blev det för min exhustru också.
Det skulle alltså vara mannens fel att 75% av kvinnorna initierar separationer/skillsmässor? Nja knappast troligt.
Mina erfarenheter är att kvinnorna har ett sämre känsloliv och är mer känslokalla än killarna. Det brukar talas om att kvinnor är känsliga varelser och männen tuffa och starka, sanningen är nog snarare tvärt om.
Kvinnorna är mer ytliga, utseendefixerade/kroppsfixerade än vad männen är och det är därför som shopping, smink och inredning m.m. är så viktigt för kvinnor.
Kvinnorna gillar att visa upp sig och sin yta i betydligt större utsträckning än vad männen gillar och gör.
Jag tror att männen älskar sina kvinnor på ett mer djupare plan än vad kvinnorna älskar männen på. Därför vill inte männen lämna sina kvinnor medan det inte är lika svårt för kvinnorna.
Kvinnorna ställer sedan högre krav på männen än vad de ställer på sig själva och det handlar om livets alla områden. Detta är mina personliga erfarenheter och gäller inte alla kvinnor kanske men det lilla urval som jag träffat iallafall.
8
Jag tror er inte. Det skulle alltså vara mannens fel att 75% av kvinnorna initierar separationer/skillsmässor? Nja knappast troligt.
Mina erfarenheter är att kvinnorna har ett sämre känsloliv och är mer känslokalla än killarna. Det brukar talas om att kvinnor är känsliga varelser och männen tuffa och starka, sanningen är nog snarare tvärt om.
Kvinnorna är mer ytliga, utseendefixerade/kroppsfixerade än vad männen är och det är därför som shopping, smink och inredning m.m. är så viktigt för kvinnor.
Kvinnorna gillar att visa upp sig och sin yta i betydligt större utsträckning än vad männen gillar och gör.
Jag tror att männen älskar sina kvinnor på ett mer djupare plan än vad kvinnorna älskar männen på. Därför vill inte männen lämna sina kvinnor medan det inte är lika svårt för kvinnorna.
Kvinnorna ställer sedan högre krav på männen än vad de ställer på sig själva och det handlar om livets alla områden. Detta är mina personliga erfarenheter och gäller inte alla kvinnor kanske men det lilla urval som jag träffat iallafall.
...mannens fel. Tycker att du beskriver mannens känsla för kvinnan på ett fint sätt. Samtidigt är det ju trist om du har rätt i att kvinnan inte älskar mannen på samma plan. Jag tror att brist på kommunikation och förståelse är boven i dramat men för det kommer vi inte ifrån att det är 75% av fallen kvinnorna som går. Finns nog mycket sanning i din åsikt också men jag anser ändå att mannen är konflikträdd och nöjer sig pga det.
10
Tror inte det är enbart... ...mannens fel. Tycker att du beskriver mannens känsla för kvinnan på ett fint sätt. Samtidigt är det ju trist om du har rätt i att kvinnan inte älskar mannen på samma plan. Jag tror att brist på kommunikation och förståelse är boven i dramat men för det kommer vi inte ifrån att det är 75% av fallen kvinnorna som går. Finns nog mycket sanning i din åsikt också men jag anser ändå att mannen är konflikträdd och nöjer sig pga det.
Jag har suttit igenom ett antal disputationsmiddagar i mitt liv. Folk disputerar ofta runt 30, och då är deras föräldrar ofta 60-70. En av icke-akademikerna som också varit med om ett antal middagar kommenterade föräldrarnas middagstal: \"Visst är det konstigt? Mammorna framstår ofta som så hårda och kalla, medan det är papporna som står för de mer känslomässiga talen\". Sedan dess har jag ofta tänkt på den kommentaren, och det ligger mycket sanning i iakttagelsen. Fan vet dock varför!
11
Intressant! Jag har suttit igenom ett antal disputationsmiddagar i mitt liv. Folk disputerar ofta runt 30, och då är deras föräldrar ofta 60-70. En av icke-akademikerna som också varit med om ett antal middagar kommenterade föräldrarnas middagstal: \"Visst är det konstigt? Mammorna framstår ofta som så hårda och kalla, medan det är papporna som står för de mer känslomässiga talen\". Sedan dess har jag ofta tänkt på den kommentaren, och det ligger mycket sanning i iakttagelsen. Fan vet dock varför!
...säger nog mitt ex att också JAG hade, till den som ev. frågar honom om orsaken till vår skilsmässa. Dessa \"orealistiska förväntningar\" handlade om att oftare än vare 10:e år (nej jag raljerar inte det ÄR sant!) säga att han älskade mig, söka kroppskontakt med mig ÄVEN utan att det direkt skulle leda till sex och ge mig någon komplimang då och då.
Familjerådgivaren (en man) föreslog att mitt ex skulle försöka möta mina känslomässiga behov i högre utsträckning, men exet tyckte inte att det var \"hans grej\". Ja det är faktiskt sant. Lyckligtvis har jag såväl innan som efter förhållandet med exet träffat på män som tycker att det jag efterlyste i vårt förhållande är fullständigt självklara ingredienser i ett förhållande så jag vet att jag inte hade några orealistiska förväntningar.
Vore intressant om du preciserade vilka ditt ex orealistiska förväntningar var. För MIG handlade det, som sagt, inte om materiella tillgångar, fantasifulla påhitt och spännande resor (det var JAG som stod för dessa fioler - också. Men det är klart att det hade varit trevligt om HAN någon gång haft nån idé och inte betedde sig som om han vore på en kronisk sällskapsresa med betald guide) eller om att HAN skulle göra mig till nåt mer fantastiskt än den jag är (det GÅÅÅR lixom inte ;-)) utan om självklara inslag i en kärleksfull relation.
Det räcker inte med att k****a regelbundet och dricka ett glas vin till en stekt entrecote på fredagkvällen för att jag - och många andra kvinnor - ska tycka att vi lever i en tillfredsställande relation.
12
Orealistiska förväntningar ...säger nog mitt ex att också JAG hade, till den som ev. frågar honom om orsaken till vår skilsmässa. Dessa \"orealistiska förväntningar\" handlade om att oftare än vare 10:e år (nej jag raljerar inte det ÄR sant!) säga att han älskade mig, söka kroppskontakt med mig ÄVEN utan att det direkt skulle leda till sex och ge mig någon komplimang då och då.
Familjerådgivaren (en man) föreslog att mitt ex skulle försöka möta mina känslomässiga behov i högre utsträckning, men exet tyckte inte att det var \"hans grej\". Ja det är faktiskt sant. Lyckligtvis har jag såväl innan som efter förhållandet med exet träffat på män som tycker att det jag efterlyste i vårt förhållande är fullständigt självklara ingredienser i ett förhållande så jag vet att jag inte hade några orealistiska förväntningar.
Vore intressant om du preciserade vilka ditt ex orealistiska förväntningar var. För MIG handlade det, som sagt, inte om materiella tillgångar, fantasifulla påhitt och spännande resor (det var JAG som stod för dessa fioler - också. Men det är klart att det hade varit trevligt om HAN någon gång haft nån idé och inte betedde sig som om han vore på en kronisk sällskapsresa med betald guide) eller om att HAN skulle göra mig till nåt mer fantastiskt än den jag är (det GÅÅÅR lixom inte ;-)) utan om självklara inslag i en kärleksfull relation.
Det räcker inte med att k****a regelbundet och dricka ett glas vin till en stekt entrecote på fredagkvällen för att jag - och många andra kvinnor - ska tycka att vi lever i en tillfredsställande relation.
Det beror nog inte på att mammorna är hårda och kalla (ja jag har också varit på MASSOR av disputationsmiddagar) utan på att mammorna är nervösa. Vana som de är att serva mannen och familjen och leva i skuggan av andra människor ska de nu plötsligt hålla tal och stå i offentlighetens ljus på ett sätt de kanske aldrig gjort förr. Darrande av nervositet, inför Professorer och Docenter och andra Prominenta Personer...Är de konstigt att de inte låter så varma och spontana då?
Pappan däremot är vanligen mer van att röra sig ute i offentligheten; han har gjort karriär, blivit lyssnad på och vant sig vid det. Han har en professionell roll att gå in i i dylika tillfällen. Han är inte \"bara pappa\".
En hypotes jag prövar.
13
DET ska jag svara på: Det beror nog inte på att mammorna är hårda och kalla (ja jag har också varit på MASSOR av disputationsmiddagar) utan på att mammorna är nervösa. Vana som de är att serva mannen och familjen och leva i skuggan av andra människor ska de nu plötsligt hålla tal och stå i offentlighetens ljus på ett sätt de kanske aldrig gjort förr. Darrande av nervositet, inför Professorer och Docenter och andra Prominenta Personer...Är de konstigt att de inte låter så varma och spontana då?
Pappan däremot är vanligen mer van att röra sig ute i offentligheten; han har gjort karriär, blivit lyssnad på och vant sig vid det. Han har en professionell roll att gå in i i dylika tillfällen. Han är inte \"bara pappa\".
Även om chansen att någon skall kunna koppla ihop texten med exhustrun är minimal vill jag inte vara överdrivet utlämnande, men i korthet handlade det mest om pengar, status och prylar. Yta. Impression. Att bräcka dambekanta med bättre hus, bil, semester och kläder. Under familjerådgivningen kom det fram att det antagligen var uttryck för en mycket djupare längtan efter gamla otillfredställda behov av helt annat slag. Omättliga behov. Vändpunkten som fick henne att \"ge upp\" var när vi inte kunde byta bil ett år.
14
Framför allt materiellt Även om chansen att någon skall kunna koppla ihop texten med exhustrun är minimal vill jag inte vara överdrivet utlämnande, men i korthet handlade det mest om pengar, status och prylar. Yta. Impression. Att bräcka dambekanta med bättre hus, bil, semester och kläder. Under familjerådgivningen kom det fram att det antagligen var uttryck för en mycket djupare längtan efter gamla otillfredställda behov av helt annat slag. Omättliga behov. Vändpunkten som fick henne att \"ge upp\" var när vi inte kunde byta bil ett år.
De nervösa har man ju också sett och känner lätt igen... De som framstår som \"kalla\" verkar vara de som är betydligt mer vana att \"föra sig\". Professorskor och sånt.
15
Mjae... De nervösa har man ju också sett och känner lätt igen... De som framstår som \"kalla\" verkar vara de som är betydligt mer vana att \"föra sig\". Professorskor och sånt.
...professorskor har servat sin professorlige man hela livet. De är vana att föra sig på middagar och mottagningar MEN de är inte vana att hålla tal.
16
Äldre... ...professorskor har servat sin professorlige man hela livet. De är vana att föra sig på middagar och mottagningar MEN de är inte vana att hålla tal.
...känner jag sannerligen inte igen mig. Jag fick det f.ö. bättre materiellt sedan jag skilde mig, eftersom exet shoppade upp även MITT sparkapital. Och det gällde, just det, dyra bilar, fina viner och annat som han eg. inte hade råd med - men ändå ville ha.
17
Ja DÄR... ...känner jag sannerligen inte igen mig. Jag fick det f.ö. bättre materiellt sedan jag skilde mig, eftersom exet shoppade upp även MITT sparkapital. Och det gällde, just det, dyra bilar, fina viner och annat som han eg. inte hade råd med - men ändå ville ha.
Det här är ju folk ur en äldre generation som vuxit upp under andra förutsättningar, så du har kanske rätt. Nuförtiden har ju oftast både mannen och kvinnan yrkesroller där de träffar folk.
18
Tja, kanske är det så... Det här är ju folk ur en äldre generation som vuxit upp under andra förutsättningar, så du har kanske rätt. Nuförtiden har ju oftast både mannen och kvinnan yrkesroller där de träffar folk.
jag nu lämnat! Det har tagit två års beslut. Jag har försökt allt, från samtala, kommunicera, tassa runt på tå, familjerådgivning. Men karln ställer inte upp på något.
Han är deprimerad, får aggressiva utbrott och kallat mig för både det ena och det andra.
Det som AVGJORDE det hela, var tre saker.
* när han önskade mig död framför min son som är 3 år.
* när min son säger till mig att pappa inte ska vara så arg för han blir så ledsen och rädd.
*när dagispersonalen vill anmäla oss till soc. Jag tackade och sa att det var jättebra, då kan han vakna upp och inse hur illa han gör sitt barn!!!! Så glad att dagis reagerar!!! Trodde aldrig jag skulle reagera så. Jobbar själv som lärare så jag vet vad det innebär att behöva göra en anmälan.
Så nu ska jag flytta och det känns som en enorm lättnad. Skulle naturligtvis ha gjort det tidigare, men det var lättare sagt än gjort.
20
Min sambo har jag nu lämnat! Det har tagit två års beslut. Jag har försökt allt, från samtala, kommunicera, tassa runt på tå, familjerådgivning. Men karln ställer inte upp på något.
Han är deprimerad, får aggressiva utbrott och kallat mig för både det ena och det andra.
Det som AVGJORDE det hela, var tre saker.
* när han önskade mig död framför min son som är 3 år.
* när min son säger till mig att pappa inte ska vara så arg för han blir så ledsen och rädd.
*när dagispersonalen vill anmäla oss till soc. Jag tackade och sa att det var jättebra, då kan han vakna upp och inse hur illa han gör sitt barn!!!! Så glad att dagis reagerar!!! Trodde aldrig jag skulle reagera så. Jobbar själv som lärare så jag vet vad det innebär att behöva göra en anmälan.
Så nu ska jag flytta och det känns som en enorm lättnad. Skulle naturligtvis ha gjort det tidigare, men det var lättare sagt än gjort.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
