en väldigt trevlig människa... bara allt sker på hennes villkor. Hon vill så gärna BETYDA något för sina barnbarn! Varje dag vill hon gärna \"hjälpa till\" och hon gör verkligen det. Men ibland vill jag vara själv med mina barn eller med barnen och min man. Svärmor träffar barnen i snitt 6 av 7 dagar i veckan. Hon verkligen präglar barnen o ger dem av sina värderingar. Jag känner det som att hon lever mitt liv. Men jag kan inte säga nej så mycket jag vill till henne. Hon verkar tycka att jag är otacksam för att hon hjälper oss så mycket. Är det jag som är otacksam? Ska jag bara tacka o ta emot? Eller kan man försöka få henne att hon är för mycket \"på\"?
1
Min svärmor är en väldigt trevlig människa... bara allt sker på hennes villkor. Hon vill så gärna BETYDA något för sina barnbarn! Varje dag vill hon gärna \"hjälpa till\" och hon gör verkligen det. Men ibland vill jag vara själv med mina barn eller med barnen och min man. Svärmor träffar barnen i snitt 6 av 7 dagar i veckan. Hon verkligen präglar barnen o ger dem av sina värderingar. Jag känner det som att hon lever mitt liv. Men jag kan inte säga nej så mycket jag vill till henne. Hon verkar tycka att jag är otacksam för att hon hjälper oss så mycket. Är det jag som är otacksam? Ska jag bara tacka o ta emot? Eller kan man försöka få henne att hon är för mycket \"på\"?
kan jag säga att jag inte hade velat träffa NÅGON utanför familjen så mycket som 6 dagar i veckan. Jag tycker också väldigt mycket om min svärmor och saknar att vi inte ses oftare men SÅ ofta... nä, det går bort.
Det låter lite som att hon inte har något eget liv när hon är med er jämt. Jag hade sagt ifrån. Men visst är det svårt!
2
Spontant kan jag säga att jag inte hade velat träffa NÅGON utanför familjen så mycket som 6 dagar i veckan. Jag tycker också väldigt mycket om min svärmor och saknar att vi inte ses oftare men SÅ ofta... nä, det går bort.
Det låter lite som att hon inte har något eget liv när hon är med er jämt. Jag hade sagt ifrån. Men visst är det svårt!
far- och morföräldrar som liksom inte hittar sin nya roll utan går in i en föräldrarroll. Fast det ser de ju inte själva. Tycker absolut att du ska bromsa och känna att det är viktigt att ha ert eget familjeliv. Har svårt att tänka mig att träffa någon så ofta, vad säger din man? Han borde kunna säga att det blir liiite mycket, att hon är viktig för barnbarnen ändå. Även om det blir känsligt och hon blir ledsen har du igen det sen. Blir ju allt märkligare ju äldre barnen blir att någon annans värderingar och åsikter ska få ett sådant utrymme.
3
Jag tror att det finns far- och morföräldrar som liksom inte hittar sin nya roll utan går in i en föräldrarroll. Fast det ser de ju inte själva. Tycker absolut att du ska bromsa och känna att det är viktigt att ha ert eget familjeliv. Har svårt att tänka mig att träffa någon så ofta, vad säger din man? Han borde kunna säga att det blir liiite mycket, att hon är viktig för barnbarnen ändå. Även om det blir känsligt och hon blir ledsen har du igen det sen. Blir ju allt märkligare ju äldre barnen blir att någon annans värderingar och åsikter ska få ett sådant utrymme.
sätta en gräns någonstans...6 dagar i veckan är väldigt mycket,själv skulle jag inte orka med det.En del mor/farföräldrar finner en ny och lite bekvämare \"föräldraroll\" utan alla de krav som det innebär att verkligen vara förälder,dvs man kan ställa upp när man vill och har lust.
Mor och farföräldrar är just bara det och ska inte få ta över föräldrarollen,hur väl de än menar med det.
Eftersom du reagerar på det så betyder det ju att det gått lite för långt.
Vad säger din man om detta?Det kanske vore mest effektivt om ni båda pratade vänligt men bestämt med henne om det och fick henne att inse att hon visst är välkommen,men att ni faktiskt är föräldrarna och inte hon.Att ni vill ha egentid är ju inte det minsta konstigt.
4
Man måste sätta en gräns någonstans...6 dagar i veckan är väldigt mycket,själv skulle jag inte orka med det.En del mor/farföräldrar finner en ny och lite bekvämare \"föräldraroll\" utan alla de krav som det innebär att verkligen vara förälder,dvs man kan ställa upp när man vill och har lust.
Mor och farföräldrar är just bara det och ska inte få ta över föräldrarollen,hur väl de än menar med det.
Eftersom du reagerar på det så betyder det ju att det gått lite för långt.
Vad säger din man om detta?Det kanske vore mest effektivt om ni båda pratade vänligt men bestämt med henne om det och fick henne att inse att hon visst är välkommen,men att ni faktiskt är föräldrarna och inte hon.Att ni vill ha egentid är ju inte det minsta konstigt.
har jag också tänkt på att hon inte har. I julas när hon skulle åka till sin andra son för att hon inte ville vara hos oss när mina föräldrar kom så... ringde hon innan gång på gång o sa att hon hade köpt julskinka till oss o stekt köttbullar och undrade om hon inte skulle passa på att köpa sillen oxå när hon ändå var i affären. Och jag ville ju försöka klara av julbordet själv. Såg det som en utmaning ungefär. Då snäste jag av henne lite, typ att köttbullarna ska jag steka själv. Sen har hon börjat på målarkurs och blivit mer engagerad i pensionärsföreningen så jag tror jag ger signaler men är för feg o osäker på om jag har rätt att säga ifrån på riktigt till henne. Hmmm..
5
Mmm, det med eget liv har jag också tänkt på att hon inte har. I julas när hon skulle åka till sin andra son för att hon inte ville vara hos oss när mina föräldrar kom så... ringde hon innan gång på gång o sa att hon hade köpt julskinka till oss o stekt köttbullar och undrade om hon inte skulle passa på att köpa sillen oxå när hon ändå var i affären. Och jag ville ju försöka klara av julbordet själv. Såg det som en utmaning ungefär. Då snäste jag av henne lite, typ att köttbullarna ska jag steka själv. Sen har hon börjat på målarkurs och blivit mer engagerad i pensionärsföreningen så jag tror jag ger signaler men är för feg o osäker på om jag har rätt att säga ifrån på riktigt till henne. Hmmm..
Barnen känner säkert redan av lite, inte minst av när jag reagerar på svärmors beteende. I förrgår när jag skulle borsta tänderna på min 2½-åring o han inte vill öppna munnen så pratade jag om... alla barnen o kungen o prinsessorna... som oxå borstar... så kommer svärmor o pratar i munnen på mej om tandtrollen osv o försöker \"hjälpa\" o ta över situationen. Ibland suckar jag vid såna tillfällen o går ifrån men nu höjde jag rösten med mitt snack och fick svärmor att tystna. Kände då att jag inte orkar med henne. Mannen min tycker att vi får så bra hjälp och att vi måste ställa upp för svärmor för hon är ensam. Han tycker att vi får ta henne som hon är.
Men skönt att höra att det kanske inte är jag asom överreagerar. Att det inte är bara mej det är fel på...
6
Jo... det är sant.. Barnen känner säkert redan av lite, inte minst av när jag reagerar på svärmors beteende. I förrgår när jag skulle borsta tänderna på min 2½-åring o han inte vill öppna munnen så pratade jag om... alla barnen o kungen o prinsessorna... som oxå borstar... så kommer svärmor o pratar i munnen på mej om tandtrollen osv o försöker \"hjälpa\" o ta över situationen. Ibland suckar jag vid såna tillfällen o går ifrån men nu höjde jag rösten med mitt snack och fick svärmor att tystna. Kände då att jag inte orkar med henne. Mannen min tycker att vi får så bra hjälp och att vi måste ställa upp för svärmor för hon är ensam. Han tycker att vi får ta henne som hon är.
Men skönt att höra att det kanske inte är jag asom överreagerar. Att det inte är bara mej det är fel på...
svärmor ibland att...typ... det blir som jag vill, jag är Pappa! Då replikerar svärmor: -Men jag är faktiskt Farmor! Hmm :/ Men jag tror hon förstår ganska ofta när vi ger signaler. Jag bara tycker det är jobbigt att ge dessa signaler. Kan inte slappna av med henne. Tänker oxå på att det kan bli ännu mer obekvämt att vara med henne om hon tar illa upp om jag ska \"prata allvar\" med henne. Jag kanske är konflikträdd. Tycker att hon kunde känna efter själv att det kanske kunde räcka med 3-4 dagar i veckan. men hon har behov av att vara behövd! Och jag är inte tacksam nog.
7
Min man säger till svärmor ibland att...typ... det blir som jag vill, jag är Pappa! Då replikerar svärmor: -Men jag är faktiskt Farmor! Hmm :/ Men jag tror hon förstår ganska ofta när vi ger signaler. Jag bara tycker det är jobbigt att ge dessa signaler. Kan inte slappna av med henne. Tänker oxå på att det kan bli ännu mer obekvämt att vara med henne om hon tar illa upp om jag ska \"prata allvar\" med henne. Jag kanske är konflikträdd. Tycker att hon kunde känna efter själv att det kanske kunde räcka med 3-4 dagar i veckan. men hon har behov av att vara behövd! Och jag är inte tacksam nog.
och du verkar snäll. Det tycker jag iochförsig är den finaste egenskap som finns, och kanske är det så att hon inte klarar klarspråk. Det behöver inte vara så att du är konfliktkänslig - det kanske bara hade blivit för mycket för henne om du sa rent ut vad du menade och att du därför låter bli?
Ni träffas nog för ofta, men någon form av nivå på kontakt är du väl med på att ställa upp på - för makens skull, för barnens, för hjälpens och för att hon är ensam. Se det som om hon är på väg ut - hon har börjat aktivera sig med annat.
Hon förstår dina snäsningar - det märker du. Kanske är det den tydlighet som funkar, även om du inte gillar den. Hon kan ju inte gissa sig till vad du önskar. Kanske kan du tala om vad du skulle vilja ha hjälp med. Sysselsätt henne med sådant _du_ väljer.
Att hon sedan präglar dina barn med sina värderingar - det får du nog leva med. Det kommer mängder av andra personer att göra också. Ditt jobb är att ge dem redskap att tänka själva i framtiden, när de bättre kan forma sina egna uppfattningar.
8
Det verkar svårt och du verkar snäll. Det tycker jag iochförsig är den finaste egenskap som finns, och kanske är det så att hon inte klarar klarspråk. Det behöver inte vara så att du är konfliktkänslig - det kanske bara hade blivit för mycket för henne om du sa rent ut vad du menade och att du därför låter bli?
Ni träffas nog för ofta, men någon form av nivå på kontakt är du väl med på att ställa upp på - för makens skull, för barnens, för hjälpens och för att hon är ensam. Se det som om hon är på väg ut - hon har börjat aktivera sig med annat.
Hon förstår dina snäsningar - det märker du. Kanske är det den tydlighet som funkar, även om du inte gillar den. Hon kan ju inte gissa sig till vad du önskar. Kanske kan du tala om vad du skulle vilja ha hjälp med. Sysselsätt henne med sådant _du_ väljer.
Att hon sedan präglar dina barn med sina värderingar - det får du nog leva med. Det kommer mängder av andra personer att göra också. Ditt jobb är att ge dem redskap att tänka själva i framtiden, när de bättre kan forma sina egna uppfattningar.
att du skulle uppskatta henne om hon inte var där jämt. När jag var liten träffade jag mina farföräldrar nästan 7 av 7, men det var för att vi bode grannar så det gick nästan inte att undgå. \"asg\" Men inte att de skulle uppfostrat oss hela tiden eller suttit barnvakt.
Jag älskar inte klara av att träffa NåGON så ofta. Det var skillnad om ni skulle behöva barnvakt varje dag eller om hon inte skulle klarat sig själv. Men \"bara för att ses\" skulle jag inte orka med så många dagar.
Jag tycker din man ska markera att ni behöver lite enrum. Men samtidigt tacka mycket för de saker ni BER henne om. Och jag skulle pröva att pusha alla hennes andra aktiviteter, men det är inte jämt så lätt.
9
jag tror spontant att du skulle uppskatta henne om hon inte var där jämt. När jag var liten träffade jag mina farföräldrar nästan 7 av 7, men det var för att vi bode grannar så det gick nästan inte att undgå. \"asg\" Men inte att de skulle uppfostrat oss hela tiden eller suttit barnvakt.
Jag älskar inte klara av att träffa NåGON så ofta. Det var skillnad om ni skulle behöva barnvakt varje dag eller om hon inte skulle klarat sig själv. Men \"bara för att ses\" skulle jag inte orka med så många dagar.
Jag tycker din man ska markera att ni behöver lite enrum. Men samtidigt tacka mycket för de saker ni BER henne om. Och jag skulle pröva att pusha alla hennes andra aktiviteter, men det är inte jämt så lätt.
så mycket för svaret! Det är nog så att man inte måste se konflikter i allt utan ta en del saker för vad de är. Och det med värderingarna har du helt rätt i... Tack!
10
Tack så mycket för svaret! Det är nog så att man inte måste se konflikter i allt utan ta en del saker för vad de är. Och det med värderingarna har du helt rätt i... Tack!
skrev du att det fanns ytterligare en bror/son. Hur reagerar hans familj på denna snedvridning i uppmärksamhet. Ett rimligt krav är åtminstone att hon firar alla storhelger med broderns familj. Det låter som en extrem orättvisa mot kusinerna särskilt när hon går på om att hon är FARFMOR isåfall är hon väl FARMOR åt kusinerna oxå.
11
i nåt inlägg skrev du att det fanns ytterligare en bror/son. Hur reagerar hans familj på denna snedvridning i uppmärksamhet. Ett rimligt krav är åtminstone att hon firar alla storhelger med broderns familj. Det låter som en extrem orättvisa mot kusinerna särskilt när hon går på om att hon är FARFMOR isåfall är hon väl FARMOR åt kusinerna oxå.
lika som jag men de bor kanske 15 mil bort och när svärmor ber att få komma o hjälpa till med barnpassning av kusinen så säger svägerskan att hon inte behöver någon hjälp. Så svärmor känner nästan att det barnbarnet tagits ifrån henne. Hon har gett upp o tjata men är ganska ledsen över att inte träffa honom särskilt ofta, kanske bara varannan månad. Men det skulle ju underlättat för oss om svärmor sysselsatte sig någon helg i månaden med kusinen istället! Hon VILL va farmor åt alla. Men kusinerna kan nog tycka det känns orättvist iaf.
13
Min svägerska tycker lika som jag men de bor kanske 15 mil bort och när svärmor ber att få komma o hjälpa till med barnpassning av kusinen så säger svägerskan att hon inte behöver någon hjälp. Så svärmor känner nästan att det barnbarnet tagits ifrån henne. Hon har gett upp o tjata men är ganska ledsen över att inte träffa honom särskilt ofta, kanske bara varannan månad. Men det skulle ju underlättat för oss om svärmor sysselsatte sig någon helg i månaden med kusinen istället! Hon VILL va farmor åt alla. Men kusinerna kan nog tycka det känns orättvist iaf.
inte helt avklippt än tyvärr. Men jag påtalar detta för min man ibland och han försöker bättra sig o säga ifrån till sin mor, men hon tycker ju aldrig att hon gör något fel. Hon \"är ju bara snäll\". Fast det är vad jag tror. Hon kanske känner ibland att hon går över gränsen...
14
Hmm.. navelsträngen är väl inte helt avklippt än tyvärr. Men jag påtalar detta för min man ibland och han försöker bättra sig o säga ifrån till sin mor, men hon tycker ju aldrig att hon gör något fel. Hon \"är ju bara snäll\". Fast det är vad jag tror. Hon kanske känner ibland att hon går över gränsen...
... så tänkte jag på en sak. Det blir lätt lite knepigt i ett förhållande när en \"förälder\" ska vara med hela tiden. Ofta beter man sig ju inte _riktigt_ som vanligt när ens föräldrar är med. Det är lätt att förhållandet blir lite av \"syskonförhållande\". Kanske är ett argument som biter på din man, att det är \"sexdödande\" att ha hans mamma där jämt. Du är nog alldeles för snäll, som någon sa. Har samma pproblem som du själv. Tyvärr med min egen förälder. Typ om jag bestämt lunchdate med sambon på stan och denne person hört det så kan h*n dyka upp. Och om vi har gäster som h*n vet om så ringer det på dörren. Jättejobbigt det där när man verkligen behöver hjälpen som någon ger, men ändå vill ha _lite_gränser. Jag känner mig lixom otacksam. Men det är ju inte det det handlar om, det handlar ju om att få ha lite vuxenliv. Och jag _har bett vederbörande att RINGA innan h*n kommer över, så man kan säga om det passar. Det funkar i typ en vecka varje gång. :/
15
Apropå navelsträng... ... så tänkte jag på en sak. Det blir lätt lite knepigt i ett förhållande när en \"förälder\" ska vara med hela tiden. Ofta beter man sig ju inte _riktigt_ som vanligt när ens föräldrar är med. Det är lätt att förhållandet blir lite av \"syskonförhållande\". Kanske är ett argument som biter på din man, att det är \"sexdödande\" att ha hans mamma där jämt. Du är nog alldeles för snäll, som någon sa. Har samma pproblem som du själv. Tyvärr med min egen förälder. Typ om jag bestämt lunchdate med sambon på stan och denne person hört det så kan h*n dyka upp. Och om vi har gäster som h*n vet om så ringer det på dörren. Jättejobbigt det där när man verkligen behöver hjälpen som någon ger, men ändå vill ha _lite_gränser. Jag känner mig lixom otacksam. Men det är ju inte det det handlar om, det handlar ju om att få ha lite vuxenliv. Och jag _har bett vederbörande att RINGA innan h*n kommer över, så man kan säga om det passar. Det funkar i typ en vecka varje gång. :/
de ringer, kan du säga ifrån då? Min svärmor ringer o säger... jag kommer över med lite färsk frukt jag köpt åt pojkarna... (för jag köper ju bara rutten frukt, eller?) Nä, det får du inte, kan jag knappt säga, för hon sitter nästan redan i bilen. Nästan varje dag när jag är hemma hittar hon på ett ärende. Och det är ju snällt allt hon gör. Så jag känner mej ju otacksam... Men egentligen är det inte så snällt att komma nästan varje dag för hon kommer ju för hon vill GÖRA sej till en så viktig person för barnbarnen (känner jag det som), men hon ÄR ju redan viktig bara för att hon är farmor. Slappna av lite tänker jag... Och tänk utifrån vårat perspektiv... Att vi vill leva vårat liv. Men det är ju det att säga på rätt sätt... SVÅRT!
16
Mmm, men om de ringer, kan du säga ifrån då? Min svärmor ringer o säger... jag kommer över med lite färsk frukt jag köpt åt pojkarna... (för jag köper ju bara rutten frukt, eller?) Nä, det får du inte, kan jag knappt säga, för hon sitter nästan redan i bilen. Nästan varje dag när jag är hemma hittar hon på ett ärende. Och det är ju snällt allt hon gör. Så jag känner mej ju otacksam... Men egentligen är det inte så snällt att komma nästan varje dag för hon kommer ju för hon vill GÖRA sej till en så viktig person för barnbarnen (känner jag det som), men hon ÄR ju redan viktig bara för att hon är farmor. Slappna av lite tänker jag... Och tänk utifrån vårat perspektiv... Att vi vill leva vårat liv. Men det är ju det att säga på rätt sätt... SVÅRT!
Men jag försöker med \"ikväll måste vi faktiskt få ungarna i säng tidigt för att vi ska göra det eller det (plugga, jobba) och ungarna blir så upplivade om det kommer någon på kvällen\". Till slut blev det nästan så att jag blev snäsig. Inte kul för mig heller. Vet att man ska vara rak och säga som det är, men i vissa situationer är det inte så lätt. Vad ska man säga? Hallå, jag kan inte ha med min mamma/pappa verje dag på allting, jag måste få träffa andra vuxna och ha ett eget liv! Inget man bara slänger ur sig. Skulle det funka om du sade till henne att \"ikväll ska vi fira dagen vi träffades/förlovning/etcetera så kanske det skulle passa bättre en annan dag.\" Skulle hon kunna fatta då att ni har ett förhållande som behöver egentid ibland?
17
Det är jättersvårt! Men jag försöker med \"ikväll måste vi faktiskt få ungarna i säng tidigt för att vi ska göra det eller det (plugga, jobba) och ungarna blir så upplivade om det kommer någon på kvällen\". Till slut blev det nästan så att jag blev snäsig. Inte kul för mig heller. Vet att man ska vara rak och säga som det är, men i vissa situationer är det inte så lätt. Vad ska man säga? Hallå, jag kan inte ha med min mamma/pappa verje dag på allting, jag måste få träffa andra vuxna och ha ett eget liv! Inget man bara slänger ur sig. Skulle det funka om du sade till henne att \"ikväll ska vi fira dagen vi träffades/förlovning/etcetera så kanske det skulle passa bättre en annan dag.\" Skulle hon kunna fatta då att ni har ett förhållande som behöver egentid ibland?
när jag har någon bra anledning till att hon inte ska komma så lyssnar hon. ´Men om jag skulle säga att vi ska fira något, typ det du sa så skulle hon nog säga, -Ja men då kanske barnen skulle sova över hos mej... Och då har vi ju inte fått den egna familjetiden som jag vill ha. Problemet är inte bara att hon kommer så ofta, utan att hon vill ta över barnen. Grovt sagt alltså... Hon skulle ge mej o min man all tid i värden bara hon får vara med sina barnbarn. Och jag jobbar nästan heltid så jag vill ju va med barnen all tid jag är ledig.
18
Jo, ibland när jag har någon bra anledning till att hon inte ska komma så lyssnar hon. ´Men om jag skulle säga att vi ska fira något, typ det du sa så skulle hon nog säga, -Ja men då kanske barnen skulle sova över hos mej... Och då har vi ju inte fått den egna familjetiden som jag vill ha. Problemet är inte bara att hon kommer så ofta, utan att hon vill ta över barnen. Grovt sagt alltså... Hon skulle ge mej o min man all tid i värden bara hon får vara med sina barnbarn. Och jag jobbar nästan heltid så jag vill ju va med barnen all tid jag är ledig.
Är ju att, Ja, du är Farmor, du är alltså inte barnets förälder, det är det vi som är. Du har vissa funktioner och vi har andra. Och eftersom vi är föräldrarna så har vi flest funktioner för våra barn.
19
Svar på det Är ju att, Ja, du är Farmor, du är alltså inte barnets förälder, det är det vi som är. Du har vissa funktioner och vi har andra. Och eftersom vi är föräldrarna så har vi flest funktioner för våra barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
