Ta sej den sömn de behöver....

[-LillaMy-]

Jag tycker ofta man läser här inne att friska barn tar sej den sömn de behöver. Jag har många gånger verkligen funderat på detta påstående och mer än vid ett tillfälle funderat på om mina barn då är sjuka för de visar inga som helst tecken på att \"ta sej\" sömn. Tvärtom. De har båda alltid gjort vad de kunnat för att hålla sej vakna, hur trötta de än varit. Och detta oavsett hur mkt man burit, ammat, vaggat och vyssat.

Vad bygger man detta påstående på? Jag tycker jag gör inget annat än läser om föräldrar som kämpar, kämpar och kämpar för att få sina barn att somna på alla möjliga vis. Barnen är trötta, gnälliga, skriker och kan inte komma till ro. Hela vardagen går åt till att få de små att ta sej ens i närheten av all den sömn som barn faktiskt behöver. Om inte annat så undrar man ju då oxå var nånstans ens barn är sjukt när man går och kånkar och bär på ett barn som vägrar somna och är tydligt övertrött.

Visst, alla barn somnar ju till slut och de får säkert så mkt sömn att de överlever men många gånger verkar det inte vara så mkt mer heller. Många många barn sover inte alls så mkt som krävs för att de ska orka med att va pigga och vakna mellan varven. Att påstå att de \"tar sej den sömn de behöver\" känns verkligen underligt. Någon som vet var det kommer ifrån?

Idag har min yngsta dotter t.ex. sovit 15 min i bilen, 5 min i min famn (var i famnen hela förmiddagen) och sedan ca 20 min i bilen igen. Nu bara skriker hon. Vill inte bli ammad, vill inte va i famnen, vill inte sova... Just nu sitter hon i knät och bara vrider sej fram och tillbaka och piper och gråter. Jag har fösökt ligga och amma, sitta och amma, bära på axeln, rulla i vagnen, hålla om i soffan och inget hjälper. Och i huvudet hör jag bara \"Friska barn tar sej den sömn de behöver\"

[Ica]

Jag tror att en del barn måste läras att sova tillräckligt. Min etta sov och sov, lätt med rutiner och sov ofta och länge. Där fanns inget behov att att tro ngt annat än att \"barn tar den sömn de behöver...\". Så kom tvåan. Sov ½h-stötar på dagarna och bättre på natten. Nu som 1-åring sover hon mer än hon någonsin gjorde som baby (men ändå i underkant enligt mig, dvs.12,5-13h). Det är klart att sömnbehovet varierar hos barn, men det verkar som om en del barn är speciellt viljestarka att hålla sig vakna mot bättre vetande! Jag lärde min tjej sova med hjälp av AW och det är jag väldigt glad för.

[Kattis]

...varifrån uttrycket kommer men jag har hört det sägas av många och själv skulle jag vilja uttrycka det så här:
Jag tror att friska spädbarn tar sig den sömn de behöver över tiden (inte nödvändigtvis varje enskilt dygn) förutsatt att de inte störs av något som t ex hunger, törst, närhetsbehov, sugbehov,för varmt, för kallt, blöt eller bajsig blöja, smärta, obehagskänslor, orolig mage, klåda, oro, rädsla, ensamhet, över- eller understimulans, konstiga ljud som skrämmer, obekanta röster i rummet intill, en konstig skugga på väggen ovanför sängen etc etc. Det kan ju finnas hur många orsaker som helst till att en bebis inte somnar, precis som det kan finnas till att vi vuxna har svårt att somna ibland också.

Jag tror också att mycket av det som vi föräldrar uppfattar som \"sömnproblem\" hos våra bebisar orsakas av orealistiska förväntningar på hur mycket, hur ofta eller hur länge spädbarn sover och av orealistiska krav på att de ska somna och sova ensamma.

Ibland är kanske inte barnet alls sömnigt fast vi tror det eller tycker att det \"borde\" vara dags att sova. ibland kanske vi tolkar gnällighet, orolighet eller skrik som trötthet fast det är något annat behov som barnet ger uttryck för just då. Det är ju sannerligen inte alltid så lätt att tolka spädisar och oftast tänker man ju först på hunger, magknip eller trötthet men det finns ju säkert en hel massa andra orsaker till att en bebis är ledsen.

Jag tror alltså att om barnet ges optimala förutsättningar för att somna så kommer det att somna om det behöver sova. Det betyder inte att det är föräldrarnas fel om bebisen skriker och inte kan komma till ro, det är ju som sagt inte alltid lätt att veta vad som är fel och alla obehagskänslor som en liten bebis kan tänkas uppleva kan ju inte vi föräldrar förstå, ta bort eller förhindra. Ibland kniper det i magen, ibland klias det på ryggen, ibland känns livet allmänt jobbigt och oroligt och sömnen infinner sig inte - precis som för oss vuxna. Det enda man kan göra då, tror jag, är att försöka acceptera, visa sin bebis att man finns där och erbjuda den tröst och närhet som man tror att barnet kan behöva.

[zzzzz]

Möjligen de första veckorna, men i takt med att barnet blir större och tar in mer av omvärlden behöver de mer eller mindre hjälp att sova. Läste någonstans, minns tyvärr ej var, att upp till en viss ålder (max ett par månader tror jag) så kan dom somna i princip var och när som helst när de får så många intryck att de inte klarar att hantera dom. Men därefter tar de in alla intryck och behöver vila från dom (=sova) flera gånger per dag och hela natten. Det bästa är ju dessutom om man kan ligga steget före så att de slipper bli alltför trötta innan vi föräldrar förstår att det är sova de behöver (precis som med maten; bättre ligga steget före så de slipper skrika av hunger och missnöje innan vi förstår att det är mat de vill ha).

Det är ganska skrämmande att det är \"tar sig den sömn de behöver\"-pratet som så många tror på numera, det är nog många små barn som blir kallade besvärliga, gnälliga, jobbiga eller stämplas som kolikbarn när de i själva verket är övertrötta.

Om det uttrycket skulle stämma borde man ju tro att barn tar sig den mat de behöver också. Men barnen kan inte laga vällingen själv - det är vi föräldrar som måste tillgodose barnets basala behov (mat, sömn, social samvaro m m) så att barnet kan ägna sin energi åt att utvecklas och njuta av livet :-)

[Kattis]

...redan ett friskt, nyfött spädbarn som läggs på mammans mage efter födseln är ju faktiskt kompetent att sjäkv kravla sig fram till mammans bröst, ta tag och börja suga. Detta har bl a den svenska barnmorskan och forskaren Ann-Marie Widström dokumenterat. Spädbarn är ju också fullt kompetenta att signalera att de behöver få suga. Jag tycker att spädisar är fantastiskt kompetenta egentligen och vill gärna tipsa om boken \"The Amazing Newborn\" av Marshall och Phyllis Klaus som beskriver just hur spädbarn använder alla sina sinnen och uttrycksmöjligheter för att kommunicera med sin omgivning och signalera sina behov.

När det gäller sömn så är det väl ändå så att ingen behöver somna ÅT sitt barn :-) Utan givetvis så kan alla barn somna själva, däremot kan de inte alltid somna ensamma eller somna snabbt. Övertrötthet är ju något som säkert kan försvåra insomnandet liksom de andra störningsmoment för barnet som jag räknade upp i mitt förra inlägg, så jag håller helt med dig om att det är önskvärt att förebygga övertrötthet och allt annat som kan tänkas hindra sömnen så långt det är möjligt.

För flera år sedan var jag i Botswana och följde där med en barmorska på landsbygden i ett fattigt område på hennes hembesök hos nyblivna mammor. Hon berättade för mig att den typen av \"sömnproblem\" hos bebisar som anses vara så vanliga här i väst var ytterst sällsynta där. Bebisarna bars hela dagarna i tygsjalar, oftast av mamman själv, kortare stunder av äldre syskon eller någon släkting och på natten sov de med mamman. De ammades fritt utan att mamman tittade på klockan. Kolik och oförklarlig skrikighet var mycket ovanligt, jag slogs av hur lugna barnen var faktiskt.

Jag vill på intet sätt romantisera livsstilen i den fattiga del av Botswana som jag besökte, men jag funderar på om inte den stress, det höga tempo och alla de krav som vi utsätts för, och utsätter oss själva för, här i västvärlden kan försvåra livet med spädbarn och kanske även kan stressa oss när barnen inte sover som vi förväntar oss.

[Therese]

och misstänker att det är en sådan \"sanning\" som bara finns där. Jag har själv en liten orolig typ här hemma som tydligt visar att han skulle behöva sova mer än han gör. Jag har inga problem att få honom att somna, men han sover ynkliga lurar på dagarna och vaknar MÅNGA gånger på nätterna. Han kan somna, men kan inte somna om när han hamnar i en \"brief awakening\". Han gäspar och gnuggar sig i ögonen hela dagarna - det är väl i alla fall tydliga tecken på trötthet och beror inte på hunger, blöt blöja osv.? Jag kämpar som en galning hela dagarna med att göra förhållandena optimala för att han ska sova längre stunder, men ofta hjälper det inte.

Jag tycker att du uttrycker det väl; vissa barn tar sig den sömn de behöver FÖR ATT KLARA SIG, men skulle egentligen behöva sova mer. Egentligen är det väl inte så konstigt: barn har ju olika personligheter precis som vi vuxna. Våra personligheter speglas i våra sömnmönster. Jag somnar snabbt och sover djupt, min man har svårt att somna och är lättväckt. Vissa barn somnar så snart man lägger ner dem och sover sedan gott, våra barn måste man hjälpa mycket.

Jag har läst och uppskattat Elizabeth Pantleys \"the No-Cry Sleep Solution\". För den boken har hon gått igenom forskning och annat skrivet om barns sömn, alltså de fakta du efterlyser. Hon skriver väldigt tydligt att barn behöver sova olika mycket, men att det finns barn som sover alldeles för lite. \"If your baby is not getting close to the amount of sleep on this chart (tabell), he may be chronically overtired - and this will affect the quality and length of both his nap and nighttime sleep\" (Pantley 2002).

Jag tror visst att bebisars sömnmönster skiljer sig från vuxnas, men för den skull behöver inte allt som bebisar gör eller inte gör av sig själva vara bra för dem. Jag tror att bebisars personligheter kan hindra dem från att sova optimalt. Däremot tycker jag att jag märker på min son att han växer i sitt sömnmönster och sin personlighet, om du förstår vad jag menar. Han blir lugnare med åldern, och allteftersom han växer behöver han ju mindre sömn. Alltså är jag inte orolig för hans hälsa, även om jag VET att han skulle behöva sova mer.

Kämpa på!

Kram

[Karenina m. Saga]

Min ringa erfarenhet säger att det där funkar i någon månad eller två. Då kunde Saga somna när som helst, hur som helst. När hon började bli uppemot tre månader blev världen alldeles för spännande för att somna ifrån. Nu är det ytterst sällsynt att Saga somnar utan någon aktiv handling från vår sida (förutom vid bilkörning och vagnåkning).

[Ell_H]

vad Elisabeth Pantley skriver i sin bok (NCSS), dvs att det är vår hektiska livsstil som är \"problemet\" om man bara hade en liten en att ta hand om och INGET annat att bry sig om så skulle några uppvaknanden på natten vara en fjärt i rymden.

[Kantarella]

Faktum är att jag tog upp det här med min dotters sömnbehov, med vår barnmorska på BVC. Svaret:
\"Hon tar sig den sömn hon behöver\" (Det i sig, kan man ju fundera över....)Jag erbjöd då henne att komma hem till mig i ett dygn och se hur min dotter beter sig när hon tar sig den sömn hon behöver....

[Åsa]

ofta har man ju inte bara ETT barn...så snart man har fler än ett barn har man ju de äldre att ta hand om på dagarna så ÄVEN om man 100% vigt sitt liv åt barnen och uteslutit andra stressmoment, så håller det ju då inte att nattvaka för mkt...

[Åsa]

hur det går med den motoriska utvecklingen för barn som blir burna hela sin vakna tid...

[Ell_H]

jag skrev. OM man inte hade ngt annat... har man flera barn har man ju annat i sitt liv =)

[Ell_H]

nånstans en jämförelse mellan barn som lindas (som t ex i Ryssland) när de är små och barn som inte gör det och jag har för mig att de som lindades generellt sett var lite senare motoriskt men man kunde inte se någon skillnad alls vid 1 års ålder, dvs när de lärde sig att gå osv.

[Lena]

Kattis formulerar jättebra, kan bara instämma :).

[Kattis]

...utan i takt med att barnet växer så signalerar det ju ett behov av att släppas ner på golvet för att kunna röra sig fritt och gradvis upptäcka mer av sin omvärld. Självklart ska man inte bära att barn mot dess vilja. Utan det handlar ju om att bära barnet när det visar att det behöver bli buret, inte annars.

Det finns vad jag vet inga belägg för att barn som har burits mycket under den första tiden i livet skulle bli motoriskt mindre utvecklade. Det stämmer definitivt inte på mina egna fyra barn och inte heller på de många barn i min bekantskapskrets som har burits jättemycket i sjal :-)

[Ell_H]

detta gäller förbarn som blir burna, dock. Vill de ner så släpper man ju ner dem

[Anonym idag]

tycker allt du skriver bara är en massa svammel. Stackars de föräldrar som inte kan tillgodose sina barns behov enligt dina mått. Kan du inte komma med konkreta råd nån gång!!!!

[Kattis]

...jag räknar inte med att alla ska hålla med mig så du får gärna tycka att jag skriver en massa svammel, det är helt okej för min del :-)

[Anonym även jag idag]

Och orkar inte sätta igång ett bråk här, så är anonym jag med!

Snickelisnack att små barn tar den sömn dom behöver. Det kan tusentals människor som lärt sina barn att sova intyga. Synd att folk blir matade med sånt sk*t!

[Anna C]

som inte tillför något. Jag tycker kattis skrev bra och hon har väl rätt att tycka som hon gör utan att bli påhoppad.