Samma skit igen....

[Maya]

Har varit tillsammans med min sambo i tio år nu i sommar...Har två barn,ett gemensamt. Har bott ifrån varandra i två omgångar under dessa år, senast i höstas..Under hösten gick vi i famterapi, kunde lösa vissa knutar, kändes sådär...Men vi flyttade ihop igen vid årskiftet....Nu börjar han sakteliga ändra sig igen som det var innan terapin, humörsvängningar som går ut på barn och husdjur.....Blir helt rådvill !!!Vi har fortsatt olika känslor för saker som vi har ältat många ggr. Men grejen är att jag känner mig lurad på vägen hit...Jag vill ha fler barn,han har tidigare inte velat ha fler men under hösten har han typ ändrat sig lite,han började prata om fler barn,men nu när vi håller på att få till det,kläcker han ur sig att han vill inte ha flera barn alls........
Under separationen flyttade vi från huset och jag flyttade till lght/radhus, han till annan lght..
Jag vantrivs med mitt/vårt boende, vi började diskutera hus igen vid hans inflytt....OHh han ville nog bygga nytt för att slippa renovera, men nu huxflux vill han bo kvar där vi bor.....Bekvämt tycker han........
Vad gör jag !!!! Är det bara att inse att han kommer aldrig att ändra sig...!!!!
Jag gör allt här hemma, på sin höjd ska han vara med och vara i vägen när jag lagar mat,till saken hör att jag är långtidssjukskriven för axelproblem, men gör han något för att underlätta för mig..???? NEJ !!!!
Han orkar knappt gå ut med hunden om jag ber honom...... Han knäpper på tv:n när han kommer hem från jobbet sen ligger han där........Och jag försöker få barnen att inse att man inte behöver kolla på tv hela tiden,,,,går jättelätt..!!!
Blir så j***a less !!!!

[a]

att han nog aldrig kommer att ändra sig. Det låter inte som om du vill ha den han är (skulle iofs inte jag heller vilja) och då tycker jag det är bättre du räknar bort honom och inte slösar mer av ditt dyrbara liv på en dålig relation. Det finns män därute som man kan älska utan att dom behöver ändras på! Jag lyckades hitta en, hoppas du cokså gör det!

Jag ångrar inte att jag till slut tog steget. Möjligen kan jag gräma mig över att jag inte gjorde det tidigare. Livet ska inte vara en jämmerdal fylld av grämelser!