Usch, allt känns bara jobbigt just nu trots att ingen otrohet ens inträffat. Lever i ett förhållande sedan ca 5 år med barn, hus, jobb, ja ni vet hela det \"normala Svensson-livet\"
Redan efter något år började förhållandet skaka efter diverse konflikter med släkt. Barnen kom tätt, jag blev deprimerad osv.
Åren gick och allt försämrades sakta men säkert. Nu känner jag att min kärlek till honom som man, älskare är död. Jag älskar honom som mina barns pappa och hans person. Kluvna känslor...
Vi har tjafsat MYCKET, bråkat, skrikit osv. Senaste tiden har vi inte klarat av att vara lediga och hemma samtidigt utan då bråkat konstant.
Jag har tidigare inte ens tänkt tanken på att vara otrogen men nu tänker jag tyvärr annorlunda. Längtar så fruktansvärt mycket efter fysisk närhet, sex, bekräftelse osv. Har varit utan sååå länge och känner mig inte sugen på min man sexuellt efter alla gräl och sårade känslor.
Har inte ens någon \"kandidat\" att vara otrogen med men tanken på det förbjudna och spännande finns där ständigt nu. Jag både vill och inte vill. Skulle jag hitta en man som gav mig det jag är desperat efter så vet jag att jag skulle trilla dit och vara otrogen.
Nu ska jag och min man gå i rådgivning som ett sista försök att hitta varandra igen. Jag känner dock stor tveksamhet eftrsom mina känslor känns så döda. De känslor jag har är mest ilska och irritation.
Vet inte vad jag villa ha sagt eller fråga egentligen, behövde nog bara skriva av mig. Känns skönt bara det.
Tack för att du orkade läsa ända hit och för att ni finns här och lyssnar.
1
Trodde aldrig jag skulle skriva här Hej på er allihop,
Usch, allt känns bara jobbigt just nu trots att ingen otrohet ens inträffat. Lever i ett förhållande sedan ca 5 år med barn, hus, jobb, ja ni vet hela det \"normala Svensson-livet\"
Redan efter något år började förhållandet skaka efter diverse konflikter med släkt. Barnen kom tätt, jag blev deprimerad osv.
Åren gick och allt försämrades sakta men säkert. Nu känner jag att min kärlek till honom som man, älskare är död. Jag älskar honom som mina barns pappa och hans person. Kluvna känslor...
Vi har tjafsat MYCKET, bråkat, skrikit osv. Senaste tiden har vi inte klarat av att vara lediga och hemma samtidigt utan då bråkat konstant.
Jag har tidigare inte ens tänkt tanken på att vara otrogen men nu tänker jag tyvärr annorlunda. Längtar så fruktansvärt mycket efter fysisk närhet, sex, bekräftelse osv. Har varit utan sååå länge och känner mig inte sugen på min man sexuellt efter alla gräl och sårade känslor.
Har inte ens någon \"kandidat\" att vara otrogen med men tanken på det förbjudna och spännande finns där ständigt nu. Jag både vill och inte vill. Skulle jag hitta en man som gav mig det jag är desperat efter så vet jag att jag skulle trilla dit och vara otrogen.
Nu ska jag och min man gå i rådgivning som ett sista försök att hitta varandra igen. Jag känner dock stor tveksamhet eftrsom mina känslor känns så döda. De känslor jag har är mest ilska och irritation.
Vet inte vad jag villa ha sagt eller fråga egentligen, behövde nog bara skriva av mig. Känns skönt bara det.
Tack för att du orkade läsa ända hit och för att ni finns här och lyssnar.
Det är inget jag rekommenderar till höger och vänster, men jag tycker det är ärligare att avsluta ett dött och destruktivt förhållande än att vara otrogen.
Hur som helst: se vad rådgivningen ger. Den kan ju förändra allt, om det vill sig! Gör inget förhastat på otrohetsfronten!
Lycka till!
2
Du har inte funderat på att skiljas?
Det är inget jag rekommenderar till höger och vänster, men jag tycker det är ärligare att avsluta ett dött och destruktivt förhållande än att vara otrogen.
Hur som helst: se vad rådgivningen ger. Den kan ju förändra allt, om det vill sig! Gör inget förhastat på otrohetsfronten!
planerar in i vår dröm av familjeidyllen. När vi träffas och blir kära, blir sambo/makar och/eller skaffar barn finns oftast inte tanken på att någon eller något ska komma att förstöra. Sakta men säkert låter vi vardagen ta över och vi glömmer varför vi en gång blev ett par. När vi sedan vill hitta tillbaka är det svårt. Så mycket vatten har passerat under våra broar. Det går att hitta kärleken om man bara är beredd att verkligen försöka. För att tända glöden igen kräver arbete från båda. Frågan är om vi längst in i våra hjärtan vill... Jag gick igenom det du beskriver, vi separerade till slut med varsin otrohet i bagaget. Även om vi tog oss igenom även det så insåg vi att vi älskar varandra över allt annat som människor och som föräldrar åt vårt barn, men kärleken som fanns mellan man och kvinna var borta. Vi beslöt att livet har mer att ge än att leva hela sitt liv med en person som känns som ett syskon. Vi är idag bästa vänner och jag har hittat en man jag vill leva med.. Jag upplever en samhörighet med min nya man som jag aldrig upplevde med min fd. Det är bara hoppas att vi lyckas hålla den känslan levande även efter många år.
Med detta vill jag säga att ibland är det bättre att fly än illa fäkta. Vill du hitta tillbaka till din man är inte en otrohet den rätta vägen. Du måste ge 100 % av dig själv och lämna tankarna på andra bakom dig eller lämna din man och finn lyckan i dig själv. Jag tror personligen att en otrohet, eller övervägande om en, är ett säkert tecken på att relationen är dålig.
3
Otrohet är sällan nåt vi planerar in i vår dröm av familjeidyllen. När vi träffas och blir kära, blir sambo/makar och/eller skaffar barn finns oftast inte tanken på att någon eller något ska komma att förstöra. Sakta men säkert låter vi vardagen ta över och vi glömmer varför vi en gång blev ett par. När vi sedan vill hitta tillbaka är det svårt. Så mycket vatten har passerat under våra broar. Det går att hitta kärleken om man bara är beredd att verkligen försöka. För att tända glöden igen kräver arbete från båda. Frågan är om vi längst in i våra hjärtan vill... Jag gick igenom det du beskriver, vi separerade till slut med varsin otrohet i bagaget. Även om vi tog oss igenom även det så insåg vi att vi älskar varandra över allt annat som människor och som föräldrar åt vårt barn, men kärleken som fanns mellan man och kvinna var borta. Vi beslöt att livet har mer att ge än att leva hela sitt liv med en person som känns som ett syskon. Vi är idag bästa vänner och jag har hittat en man jag vill leva med.. Jag upplever en samhörighet med min nya man som jag aldrig upplevde med min fd. Det är bara hoppas att vi lyckas hålla den känslan levande även efter många år.
Med detta vill jag säga att ibland är det bättre att fly än illa fäkta. Vill du hitta tillbaka till din man är inte en otrohet den rätta vägen. Du måste ge 100 % av dig själv och lämna tankarna på andra bakom dig eller lämna din man och finn lyckan i dig själv. Jag tror personligen att en otrohet, eller övervägande om en, är ett säkert tecken på att relationen är dålig.
Jag tror inte att varken otrohet eller skilsmässa löser problemet, men jag förstår din längtan efter fysisk närhet. Jag tror dock att fysisk närhet utan mental närhet blir ganska meningslös i längden, och man måste börja lösa problemet i rätt ände. Vad var det som gick fel och varför? Tror att det är nödvändigt att gräva lite inom sig själv för att söka svar, annars tar man med sig samma fel till en ev. nästa relation.
Är du fortfarande deprimerad eller har du fått hjälp med det? Tror att det är nödvändigt att vara i balans med sig själv för att man ska kunna älska någon annan.
En artikel som kanske kan vara intressant:
http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200510/07/20051007142517_Icak057/20051007142517_Icak057.dbp.asp
4
Man tror så mycket ... Jag tror inte att varken otrohet eller skilsmässa löser problemet, men jag förstår din längtan efter fysisk närhet. Jag tror dock att fysisk närhet utan mental närhet blir ganska meningslös i längden, och man måste börja lösa problemet i rätt ände. Vad var det som gick fel och varför? Tror att det är nödvändigt att gräva lite inom sig själv för att söka svar, annars tar man med sig samma fel till en ev. nästa relation.
Är du fortfarande deprimerad eller har du fått hjälp med det? Tror att det är nödvändigt att vara i balans med sig själv för att man ska kunna älska någon annan.
En artikel som kanske kan vara intressant:
http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200510/07/20051007142517_Icak057/20051007142517_Icak057.dbp.asp
Vi var i fam.terapi i går och det var väl ok. Ett första steg i alla fall. Ska dit igen om två veckor och då ha \"övat\" på att kommunicera.
Vi får väl se hur det här utvecklas och jag ger det en chans. Hittar vi tillbaka till varandra så är det ju underbart men gör vi det inte måste vi sära på oss. Att fortsätt som nu är helt ohållbart.
*Till \"Bara Jag\":
Jag har fått hjälp med min depression i omgångar och gått mkt hos kurator samt ätit antidepressiva. Det går upp och ner men är ändå mer bra än dåligt just nu.
Har två självmordsförsök i bagaget varav det sista var mycket nära ögat. Dessa är svåra att bearbeta med många känslor inblandade såsom skuld, skam, ångest osv. Ska ta det efter hand med de terapeuter vi går till nu. Det är nu ca 1 år sedan det hände.
Tack för era synpunkter!
5
Tack för era svar! Vi var i fam.terapi i går och det var väl ok. Ett första steg i alla fall. Ska dit igen om två veckor och då ha \"övat\" på att kommunicera.
Vi får väl se hur det här utvecklas och jag ger det en chans. Hittar vi tillbaka till varandra så är det ju underbart men gör vi det inte måste vi sära på oss. Att fortsätt som nu är helt ohållbart.
*Till \"Bara Jag\":
Jag har fått hjälp med min depression i omgångar och gått mkt hos kurator samt ätit antidepressiva. Det går upp och ner men är ändå mer bra än dåligt just nu.
Har två självmordsförsök i bagaget varav det sista var mycket nära ögat. Dessa är svåra att bearbeta med många känslor inblandade såsom skuld, skam, ångest osv. Ska ta det efter hand med de terapeuter vi går till nu. Det är nu ca 1 år sedan det hände.
Mitt första var ett rop på hjälp men det andra var verkligen meningen att det skulle lyckas, en hund hittade mig i mitt gömställe i sista stund. Var tvångsinskriven på psyk i nästan en månad och har separerat från min dåvarande sambo och gått i KBT sen dess. Jag har lärt mig förändra mitt sätt att tänka och därmed mitt sätt att må.
Har du förståelse och stöd i din man? Mitt ex försökte verkligen förstå och stödja mig men han lyckades inte fullt ut. Min nya och jag träffades just pga min sjukskrivning, han var också sjukskriven. Det största i vår vänskap var just förståelsen för varandra i vår sjukdom, att slippa förklara allt. Att få vara tyst och inåtvänd utan att behöva försvara sig. Han lämnade sitt förhållande för mig och jag tror att mycket har att göra med att han inte kände att han fick någon förståelse och respons hemma.
6
Två s. försök låter som jag Mitt första var ett rop på hjälp men det andra var verkligen meningen att det skulle lyckas, en hund hittade mig i mitt gömställe i sista stund. Var tvångsinskriven på psyk i nästan en månad och har separerat från min dåvarande sambo och gått i KBT sen dess. Jag har lärt mig förändra mitt sätt att tänka och därmed mitt sätt att må.
Har du förståelse och stöd i din man? Mitt ex försökte verkligen förstå och stödja mig men han lyckades inte fullt ut. Min nya och jag träffades just pga min sjukskrivning, han var också sjukskriven. Det största i vår vänskap var just förståelsen för varandra i vår sjukdom, att slippa förklara allt. Att få vara tyst och inåtvänd utan att behöva försvara sig. Han lämnade sitt förhållande för mig och jag tror att mycket har att göra med att han inte kände att han fick någon förståelse och respons hemma.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
