Säg att du träffar någon, blir förälskad, kär. Är målet, eller förhoppningen, alltid att det är honom/henne du ska leva med resten av livet? Finns det andra \"hållbara\" sätt att leva på i ett förhållande? Eller blir det alltid \"leva ihop\" - i alla fall såsmåningom - som mål? Kan man ha ett \"fungerande\" liv men leva isär i många år? Är \"att leva ihop\"-målet ett resultat av vår \"kärnfamiljs-kultur\"?
Hur resonerar ni kring detta?
1
Vad är målet? Säg att du träffar någon, blir förälskad, kär. Är målet, eller förhoppningen, alltid att det är honom/henne du ska leva med resten av livet? Finns det andra \"hållbara\" sätt att leva på i ett förhållande? Eller blir det alltid \"leva ihop\" - i alla fall såsmåningom - som mål? Kan man ha ett \"fungerande\" liv men leva isär i många år? Är \"att leva ihop\"-målet ett resultat av vår \"kärnfamiljs-kultur\"?
att på sikt leva ihop, för den jag håller kär vill jag ha nära, vill somna med vill vakna med vill dela vardagens motgångar och medgångar med. Sedan behöver inte det ske på en gång, tror att det är en sak som mognar fram. Det är vad jag känner just nu kan ju ändras med åldern och förutsättningarna.
Sedan vad andra känner och tycker lägger jag mig inte i, bara man gör val i livet som gör en lycklig och mår bra
2
Mitt mål är att på sikt leva ihop, för den jag håller kär vill jag ha nära, vill somna med vill vakna med vill dela vardagens motgångar och medgångar med. Sedan behöver inte det ske på en gång, tror att det är en sak som mognar fram. Det är vad jag känner just nu kan ju ändras med åldern och förutsättningarna.
Sedan vad andra känner och tycker lägger jag mig inte i, bara man gör val i livet som gör en lycklig och mår bra
Målet när jag träffar en man är alltid att jag skall göra mitt yttersta för att leva resten av mitt liv med honom. Från början i ett förhållande känner jag sällan att jag vill dela mitt hem med denne man utan jag tycker ett särboförhållande är det optimala. Denna önskan att leva och bo ihop är ngt som dock alltid har kommit efter ungefär två-tre års förhållande när den största passionen lagt sig och andra känslor tagit över. Om inte livet och omständigheterna tillåter så kan jag leva ett bra liv som särbo, kanske t o m ett bättre liv på några sätt. Jag skulle förmodligen sörja en hel del om jag aldrig fick leva varje dag med min man men jag skulle inte se det som slutet på vårt förhållande. Vi har levt som distanssärbos nu i över tre år och känslorna har förändrats en hel del. Det är betydligt jobbigare nu än i början, kärleken är större men också frustrationen och irritationen på varandra.
4
Jag tänker så här Målet när jag träffar en man är alltid att jag skall göra mitt yttersta för att leva resten av mitt liv med honom. Från början i ett förhållande känner jag sällan att jag vill dela mitt hem med denne man utan jag tycker ett särboförhållande är det optimala. Denna önskan att leva och bo ihop är ngt som dock alltid har kommit efter ungefär två-tre års förhållande när den största passionen lagt sig och andra känslor tagit över. Om inte livet och omständigheterna tillåter så kan jag leva ett bra liv som särbo, kanske t o m ett bättre liv på några sätt. Jag skulle förmodligen sörja en hel del om jag aldrig fick leva varje dag med min man men jag skulle inte se det som slutet på vårt förhållande. Vi har levt som distanssärbos nu i över tre år och känslorna har förändrats en hel del. Det är betydligt jobbigare nu än i början, kärleken är större men också frustrationen och irritationen på varandra.
Tror det blir bättre om man inte planerar. Jag har velat vara särbo och få min egentid osv. Nu har tankarna driftat åt annat håll emellanåt, men visst kan man leva isär i många år. Och kanske även bättre än ihop? Då har man bara de goda bitarna av ett förhållande.
Tror det beror på personen man är med.
6
Mål? Tror det blir bättre om man inte planerar. Jag har velat vara särbo och få min egentid osv. Nu har tankarna driftat åt annat håll emellanåt, men visst kan man leva isär i många år. Och kanske även bättre än ihop? Då har man bara de goda bitarna av ett förhållande.
Det blir lätt så att man retar upp sig på den andre när man inte ses. Mycket för att man inte har ALLT när man inte ses, man har inte kroppskontakten, det visuella och kroppsspråket. Det känns som att det fattas oerhört mycket när man bara har en röst på andra sidan telefonluren. När det gått några år i ett sådant här förhållande så vill man vidare. Kan man då inte komma vidare uppstår frustration som kan ta sig uttryck i irritation. Jag letar efter saker att gräla om. Börjar vi gräla om småsaker så kommer dom stora sakerna oftast upp = dom svåra sakerna som man egentligen vill prata om men som man inte riktigt vågar ta upp för att dom just är så jobbiga och oftast inte har någon lösning.
7
Ja delvis Det blir lätt så att man retar upp sig på den andre när man inte ses. Mycket för att man inte har ALLT när man inte ses, man har inte kroppskontakten, det visuella och kroppsspråket. Det känns som att det fattas oerhört mycket när man bara har en röst på andra sidan telefonluren. När det gått några år i ett sådant här förhållande så vill man vidare. Kan man då inte komma vidare uppstår frustration som kan ta sig uttryck i irritation. Jag letar efter saker att gräla om. Börjar vi gräla om småsaker så kommer dom stora sakerna oftast upp = dom svåra sakerna som man egentligen vill prata om men som man inte riktigt vågar ta upp för att dom just är så jobbiga och oftast inte har någon lösning.
varit att vara ihop m tjejer i 3 månader, sen blir det inte så spännande längre..
Jag själv vet inte, är inte ute efter en livspartner, iaf just nu, bara lite skoj.
8
kände en kille vars mål varit att vara ihop m tjejer i 3 månader, sen blir det inte så spännande längre..
Jag själv vet inte, är inte ute efter en livspartner, iaf just nu, bara lite skoj.
För mig skall det finnas kärlek, känsla och innerlighet i vardagen. Om man inte träffas tillräckligt ofta, hinner man inte se varandra utvecklas, man ser inte de små stegen. Det är de små stegen man kan vara med och påverka, och dessutom göra till sina egna på ett bra sätt. Att träffas för sällan, för mig, är rena döden. Det skall vara ofta (av _allt_ :-), och det skall vara en tillvaro, inte ett fritidsnöje eller fest.
Så, för mig, är det ointressant att tänka i andra banor än \"hädanefter\". Finns det saker och ting som verkligen är omöjliga att leva med 7/24 hos min kvinna, går det inte i längden, och därför blir det ointressant även i det korta loppet - även om det kan vara nog så frestande att tänka \"bara ett tag\" om hon har några egenskaper som är fantastiska, tillsammans med de de omöjliga.
Det är väl det som ålder, vishet och avsaknad av egentliga \"livsprestationsmål\" kopplade till relationer ger - en viss balans, ett stort tålamod, och en massa vilja.
Och till sist: Nej, \"systemet\" har gjort sitt absolut bästa att slå sönder alla former av informell, ickestatlig och okontrollerad lojalitetsbildning (tillsätt Suspension Of Disbelief i nödvändig grad för att kunna svälja det - själv behöver jag ingen). Leva-ihop-målet är ett resultat av vår revolt mot den formstöpta \"tryggheten\" (och jag använder ordet ytterst löst definierat, mer ironiskt) staten ger, och istället en yttring av vår egen kompetens när det gäller att skapa band till andra som når bortom egenintresse och rädsla. We Rock!
9
Vardag För mig skall det finnas kärlek, känsla och innerlighet i vardagen. Om man inte träffas tillräckligt ofta, hinner man inte se varandra utvecklas, man ser inte de små stegen. Det är de små stegen man kan vara med och påverka, och dessutom göra till sina egna på ett bra sätt. Att träffas för sällan, för mig, är rena döden. Det skall vara ofta (av _allt_ :-), och det skall vara en tillvaro, inte ett fritidsnöje eller fest.
Så, för mig, är det ointressant att tänka i andra banor än \"hädanefter\". Finns det saker och ting som verkligen är omöjliga att leva med 7/24 hos min kvinna, går det inte i längden, och därför blir det ointressant även i det korta loppet - även om det kan vara nog så frestande att tänka \"bara ett tag\" om hon har några egenskaper som är fantastiska, tillsammans med de de omöjliga.
Det är väl det som ålder, vishet och avsaknad av egentliga \"livsprestationsmål\" kopplade till relationer ger - en viss balans, ett stort tålamod, och en massa vilja.
Och till sist: Nej, \"systemet\" har gjort sitt absolut bästa att slå sönder alla former av informell, ickestatlig och okontrollerad lojalitetsbildning (tillsätt Suspension Of Disbelief i nödvändig grad för att kunna svälja det - själv behöver jag ingen). Leva-ihop-målet är ett resultat av vår revolt mot den formstöpta \"tryggheten\" (och jag använder ordet ytterst löst definierat, mer ironiskt) staten ger, och istället en yttring av vår egen kompetens när det gäller att skapa band till andra som når bortom egenintresse och rädsla. We Rock!
Om du hittade den perfekta kvinnan som hade precis allt och som du kände att du verkligen ville dela varje dag med resten av ditt liv men att denna kvinna råkade bo ett stort antal mil bort och möjligheten för er att flytta ihop inom de närmsta fem åren var obefintlig, hur skulle du hantera den situationen? Jag frågar med tanke på dina ord i början om hur viktigt det är att dela vardagen för att kunna utvecklas.
10
Måste få fråga Om du hittade den perfekta kvinnan som hade precis allt och som du kände att du verkligen ville dela varje dag med resten av ditt liv men att denna kvinna råkade bo ett stort antal mil bort och möjligheten för er att flytta ihop inom de närmsta fem åren var obefintlig, hur skulle du hantera den situationen? Jag frågar med tanke på dina ord i början om hur viktigt det är att dela vardagen för att kunna utvecklas.
Att alltid vara lika kär.
Att alltid ha massor med lust.
Att alltid vara lika glad.
Att alltid vara med henne.
Att alltid ha det bäst!
11
Målet är alltid. Att alltid vara lika kär.
Att alltid ha massor med lust.
Att alltid vara lika glad.
Att alltid vara med henne.
Att alltid ha det bäst!
mitt liv.. jag skulle gärna vilja att min kärlek var en del av mitt liv resten av mitt liv men jag ser det inte som en nödvändighet att vi ska dela bostad..
13
Mitt mål med livet är att leva mitt liv.. jag skulle gärna vilja att min kärlek var en del av mitt liv resten av mitt liv men jag ser det inte som en nödvändighet att vi ska dela bostad..
HUR ska denna vardag gestalta sig ihop med Kvinnan i Ditt Liv? Och nu snackar vi rent praktiskt. Är du alltså ute efter att åter köra kärnfamiljskonceptet, men denna gång version 2.0 med, förutom DINA barn varannan vecka, även din kvinnas barn. D.v.s. ni får minst 3 barn ihop varannan vecka, med allt vad DET innebär. Städning, storhandling, praktiska bekymmer, skjutsningar till fotbollsträning, middagsbestyr...Ja försåvitt hon inte är barnlös dårå och vill att du och hon kör koncept 1.0 ihop OCKSÅ. Massor av barn hela tiden, typ...
Ja jag vet, man behöver vardag ihop för att....växa ihop. Men hur ska man göra för att det inte ska bli som det blev förra vändan? Har du några universaltips på hur det INTE ska bli så? Det räcker inte med att vara kär (det har du skrivit i andra sammanhang...) - inte (heller) under de premisser jag målar upp...
14
Men rent konkret: HUR ska denna vardag gestalta sig ihop med Kvinnan i Ditt Liv? Och nu snackar vi rent praktiskt. Är du alltså ute efter att åter köra kärnfamiljskonceptet, men denna gång version 2.0 med, förutom DINA barn varannan vecka, även din kvinnas barn. D.v.s. ni får minst 3 barn ihop varannan vecka, med allt vad DET innebär. Städning, storhandling, praktiska bekymmer, skjutsningar till fotbollsträning, middagsbestyr...Ja försåvitt hon inte är barnlös dårå och vill att du och hon kör koncept 1.0 ihop OCKSÅ. Massor av barn hela tiden, typ...
Ja jag vet, man behöver vardag ihop för att....växa ihop. Men hur ska man göra för att det inte ska bli som det blev förra vändan? Har du några universaltips på hur det INTE ska bli så? Det räcker inte med att vara kär (det har du skrivit i andra sammanhang...) - inte (heller) under de premisser jag målar upp...
...att jag vill att det INTE ska bli som i mitt havererade äktenskap: Tråkigt. Vardagen överskuggade allt. Jag vill inte köra AB Familjen en vända till. Men vad alternativet är rent konkret vet jag inte...
15
Jag vet bara... ...att jag vill att det INTE ska bli som i mitt havererade äktenskap: Tråkigt. Vardagen överskuggade allt. Jag vill inte köra AB Familjen en vända till. Men vad alternativet är rent konkret vet jag inte...
Long Distance Relationsships - den situationen har jag varit i, med en kvinna jag nog tyckte hade allt, och vice versa. Hon bodde i Malmö, jag i Uppsala, vi kunde träffas varannan helg under ett par år. Vi stretade, semestrade länge tillsammans vinter och sommar, och försökte verkligen - men det fungerade inte för oss.
Och jag tänker inte försöka igen, för jag har inga nya idéer på området, trots tilltagande ålder.
Så, jag har tyvärr inga bra råd. :-(
16
LDR : Long Distance Relationsships - den situationen har jag varit i, med en kvinna jag nog tyckte hade allt, och vice versa. Hon bodde i Malmö, jag i Uppsala, vi kunde träffas varannan helg under ett par år. Vi stretade, semestrade länge tillsammans vinter och sommar, och försökte verkligen - men det fungerade inte för oss.
Och jag tänker inte försöka igen, för jag har inga nya idéer på området, trots tilltagande ålder.
Det handlar egentligen, tror jag, om att den intellektuella passningen måste vara mycket bättre i 2.0. För 1.0 var det helt klart mycket som skulle stämma på skaffa-barn-nivå (feromoner, färger, fysik - inte vet jag), men nu när det är avklarat verkar mina preferenser vara lite annorlunda, mer cerebrala.
Med lite tur är det skönt att skämta, diskutera och berätta om hur man ser på saker även om man står upp till armbågarna i tvätt eller vardagsbestyr.
Sedan är det väl lite krasst så att vardagen kommer jag inte undan, hur jag än gör. Det mesta i vardagen finner jag glädje i (allt utom disk, tror jag, så jag har skaffat diskmaskin), är ganska bra (sådär så att folk kommenterar det) på att leva i nuet, göra varje sak med eftertanke och fokus. Då är det bra om jag försökt hitta någon som jag passar ihop med i de situationerna. Fest och lyx kan vi nog få till, tillsammans, om det är rätt person.
Universaltips saknas tyvärr. :-/ Jag är med andra ord en utopier i detta, pratar om målet, och inte vägen. Sorry.
17
Tips : Det handlar egentligen, tror jag, om att den intellektuella passningen måste vara mycket bättre i 2.0. För 1.0 var det helt klart mycket som skulle stämma på skaffa-barn-nivå (feromoner, färger, fysik - inte vet jag), men nu när det är avklarat verkar mina preferenser vara lite annorlunda, mer cerebrala.
Med lite tur är det skönt att skämta, diskutera och berätta om hur man ser på saker även om man står upp till armbågarna i tvätt eller vardagsbestyr.
Sedan är det väl lite krasst så att vardagen kommer jag inte undan, hur jag än gör. Det mesta i vardagen finner jag glädje i (allt utom disk, tror jag, så jag har skaffat diskmaskin), är ganska bra (sådär så att folk kommenterar det) på att leva i nuet, göra varje sak med eftertanke och fokus. Då är det bra om jag försökt hitta någon som jag passar ihop med i de situationerna. Fest och lyx kan vi nog få till, tillsammans, om det är rätt person.
Universaltips saknas tyvärr. :-/ Jag är med andra ord en utopier i detta, pratar om målet, och inte vägen. Sorry.
Träffar man på någon sådär helt oplanerat och råkar bli kär och man inte egentligen ser sig passa ihop, eller ha någon framtid av en eller annan anledning, så lever jag nog för det vi har för stunden..... en liten tid. (Obs ! Dock inte om han/jag är upptagen, då blir det inget oavsett.) Men somsagt bara en liten liten tid, för jag skulle tröttna ganska snabbt att leva så, utan någon framtidsförhoppning med denna, utan skulle sedan lägga det åt sidan och gå vidare med förhoppning att hitta någon som det istället fanns en framtid med. Alternativt är också att jag faktiskt inte ens skulle ge det en chans ifrån starten om jag visste att det bara var tillfälligt, för eventuellt skulle jag känna det meningslöst, och som en stor risk att bara ge mig massa kärlekssorger.
Men det är bara så JAG känner. För MIG måste det finnas någon framtidstro, och då menar jag med samboskap etc, för att vara värt att satsa någon längre tid på. Andra får sedan leva hur de vill. Jag känner inte såhär för att jag inte lyckats se livet i ett vidare perspektiv, utan för att mina känslor är så oavsett hur gammalmodigt det kan verka. Älskar jag och blir älskad, och VI mår bra tillsammans och vill samma saker, så längtar jag efter ett gemensamt samliv, och hoppas det ska vara för livet.
18
Beror på möjligheterna. Träffar man på någon sådär helt oplanerat och råkar bli kär och man inte egentligen ser sig passa ihop, eller ha någon framtid av en eller annan anledning, så lever jag nog för det vi har för stunden..... en liten tid. (Obs ! Dock inte om han/jag är upptagen, då blir det inget oavsett.) Men somsagt bara en liten liten tid, för jag skulle tröttna ganska snabbt att leva så, utan någon framtidsförhoppning med denna, utan skulle sedan lägga det åt sidan och gå vidare med förhoppning att hitta någon som det istället fanns en framtid med. Alternativt är också att jag faktiskt inte ens skulle ge det en chans ifrån starten om jag visste att det bara var tillfälligt, för eventuellt skulle jag känna det meningslöst, och som en stor risk att bara ge mig massa kärlekssorger.
Men det är bara så JAG känner. För MIG måste det finnas någon framtidstro, och då menar jag med samboskap etc, för att vara värt att satsa någon längre tid på. Andra får sedan leva hur de vill. Jag känner inte såhär för att jag inte lyckats se livet i ett vidare perspektiv, utan för att mina känslor är så oavsett hur gammalmodigt det kan verka. Älskar jag och blir älskad, och VI mår bra tillsammans och vill samma saker, så längtar jag efter ett gemensamt samliv, och hoppas det ska vara för livet.
Ja, jag vill def. leva ihop (och helst resten av livet) men min pojkvän. Vi flyttar faktiskt ihop på SÖNDAG!!! :-D
Och det var målet när jag dejtade också, jag vill ha vardagen med någon. Dela även de där trista grejerna som att diska, skotta snö och storhandla. Men även de roliga vardagsgrejerna som man ju så lätt missar annars. Tror också att ett särbo förhållande - i alla fall om det sker på distans - i längden är mer tärande än givande. Om man längtar mer än man ses. Lätt att bygga upp murar då för att man ska klara av tiden isär, och dessa murar ska då rivas ner när man ses. Eller så ser man bara de positiva sakerna hos varandra, gör jätteroliga saker tillsammans när man ses och då är det ju inte så svårt... om det är \"fest\" hela tiden.
Särboförhållande på nära håll är väl ok, fast inte för mig. Nej, jag vill verkligen dela mitt liv med någon och få dela någons liv.
Så jag är EXALTERAD över söndagens flytt!! Äntligen!
19
Leva ihop Ja, jag vill def. leva ihop (och helst resten av livet) men min pojkvän. Vi flyttar faktiskt ihop på SÖNDAG!!! :-D
Och det var målet när jag dejtade också, jag vill ha vardagen med någon. Dela även de där trista grejerna som att diska, skotta snö och storhandla. Men även de roliga vardagsgrejerna som man ju så lätt missar annars. Tror också att ett särbo förhållande - i alla fall om det sker på distans - i längden är mer tärande än givande. Om man längtar mer än man ses. Lätt att bygga upp murar då för att man ska klara av tiden isär, och dessa murar ska då rivas ner när man ses. Eller så ser man bara de positiva sakerna hos varandra, gör jätteroliga saker tillsammans när man ses och då är det ju inte så svårt... om det är \"fest\" hela tiden.
Särboförhållande på nära håll är väl ok, fast inte för mig. Nej, jag vill verkligen dela mitt liv med någon och få dela någons liv.
Så jag är EXALTERAD över söndagens flytt!! Äntligen!
...försöka definiera målet i förväg, är min fasta övertygelse. Hur ska man kunna definiera hur en relation tillsammans med en specifik person ska vara, innan man träffat den personen? Man måste våga och riskera att gå på känsla. DÄREMOT är det ju essentiellt att själva personen är \"rätt\". Man måste bli kär, typ...Är det rätt person faller allt det andra (det praktiska, vardagen etc.) på plats naturligt - hoppas jag.
Tyvärr tror jag att många som blivit brända av tidigare relationer/havererade äktenskap mer är ute efter målet (bo ihop/regelbunden sex/mysiga hemmakvällar) och söker nån som ska passa in i den mallen. Eller som en väninna så träffande uttryckt det: En staketpinne är borta och nu är han (för det verkar oftast vara en han) ute efter en ny staketpinne som ska passa in i det annars intakta staketet...
Jag kan inte tänka mig nåt osexigare...
20
Man kan ska aldrig någonsin... ...försöka definiera målet i förväg, är min fasta övertygelse. Hur ska man kunna definiera hur en relation tillsammans med en specifik person ska vara, innan man träffat den personen? Man måste våga och riskera att gå på känsla. DÄREMOT är det ju essentiellt att själva personen är \"rätt\". Man måste bli kär, typ...Är det rätt person faller allt det andra (det praktiska, vardagen etc.) på plats naturligt - hoppas jag.
Tyvärr tror jag att många som blivit brända av tidigare relationer/havererade äktenskap mer är ute efter målet (bo ihop/regelbunden sex/mysiga hemmakvällar) och söker nån som ska passa in i den mallen. Eller som en väninna så träffande uttryckt det: En staketpinne är borta och nu är han (för det verkar oftast vara en han) ute efter en ny staketpinne som ska passa in i det annars intakta staketet...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
