Vad jobbigt det är...

[håller mig i skinnet]

...när man hånglat med världens span i helgen, haft mjuka varma händer på skinkorna, sett en mans överraskade upphetsning, smygit i mörkret, blivit avbruten av fel folk, fått förklara att man är singel, fått kåtslag, vill ha mer men inte får.

Ja, historien innefattar kollegor, jobb-resa, hysch hysch och ågren och ett långt geografiskt avstånd. Både jag och mitt hångel är singlar, men den som kom på oss verkar ha åsikter...

Jag vill veta vad han vill. Men jag vill inte fråga. Vill inte skrämma bort honom. Jag bestämmer mig för att njuta av fjärilarna i magen istället. Av att inte veta, av pirret. Det är ju nu det börjar, hoppas jag...

Nej, jag sitter på fingrarna, håller mig i skinnet. Även om det upptar hela min tankeverksamhet. Vad tänker han på? Drömde han också våta drömmar om oss i natt? Är han lika skraj som jag? När ses vi igen och hur är stämningen mellan oss då?

Angenämna suckar och svårbemästrande leenden. Frånvarande väggstirrande. Ja, det är väl så min tlllvaro kommer te sig den närmaste tiden.
Gött!

[,,,,]

Men om ni är singlar kan det väl inte ha nån betydelse? Det låter ju bara underbart det du beskriver =)

Strunta i kollegerna och skicka ett sms till honom. Det om något är ju pirrigt och härligt. Då vet du ju om han ÄR intresserad, eller hur? Har varit med om samma sak på jobbet så jag vet hur härligt när man får ett bekräftande i mobilen att han är lika intresserad =)

[....]

Tag chansen/risken. Ni är ju båda singlar och han kanske känner och tänker samma som du. Nä, skicka du ett litet sms så får du se vad svaret blir... Lycka till!!!

[engel]

Njut! :-)

[håller mig i skinnet]

Å, nu kunde jag inte hålla fingrarna i styr längre. Jag mailade honom precis och berättade om mina röriga tankar, hoppas att han inte tycker att jag är för påstridig...
Nu är jag skitnervös!

[....]

Vad spännande!! Berätta hur det går...!

[håller mig i skinnet]

Jag ska hålla er uppdaterade. Usch, det är nästan så att jag ångrar mig. Kollar mailen varje minut. Nervös så jag har handsvett och nästan mår illa... Tänk så det kan vara, vad känslorna ställer till det... :-)

[håller mig i skinnet]

Jag har inte hört nåt från honom än, jag börjar bli nervös. Tänk om jag har gjort bort mig... :-/
Alltså, vad ska jag göra? Ska jag bara låta honom vara? Han kanske behöver tid att fundera. Eller ska jag ringa?

[....]

Nä, inte har du gjort bort dig. Man måste våga chansa lite för att få vara med om nåt kul.

Det finns säkert en anledning till varför han inte hunnit läsa eller svara på ditt mail. Vänta lite till och se, han kanske behöver tänka till lite på vad han vill säga och hur han vill formulera sig. Något typ av svar borde han ju komma med i alla fall...

Tror jag förstår hur du känner, been there...


Hoppas har svarar dig snart!

[håller mig i skinnet]

Oh, ett livstecken! Visserligen bara några rader som rör det vi jobbar med. Inget mer. Men det fick min puls att rusa i höjden.
Ja jädrar, det är plågsamt det här. Och alldeles, alldeles... underbart...

[....]

Hoppas du hör av honom igen då...!

[håller mig i skinnet]

Ååå nu är de små rosa molnen på plats! Jag tog mod till mig nu på kvällen och ringde honom. Han blev lite ställd, tror jag. Men jag pratade på som vanligt en liten stund innan jag frågade honom om han vill ses igen.

Han sa att han tänkt jättemycket på oss, på mig. På vad det skulle kunna bli. Jag sa att jag gjort det också. Som en galning!
Han vill ses, för att prata och känna varandra på pulsen. När var hur får vi se...

Åh, jag är så lättad! Nu vet jag i alla fall att det inte är nej. Det här kan nog utvecklas till nåt alldeles särskilt... :-)

Å jag bara leeeeer!

[tigercs]

Det är lite synd att man har den där perioden då man upptäcker att attraktionen/intresset är ömsesidigt är förbi. På sätt och vis är det den pirrigaste delen då man har de högsta höjderna av lycka och spänning.

Bara att hoppas det fortsätter lika bra!

[NinniK]

Härligt!

Jag är glad för din skull. Hoppas det utvecklar sig riktigt bra!!

Lycka till!