Kvällens Söderlund och Bie

[Familjnu]

Jag måste säga att jag är besviken på Ann, tycker boken På smällen är så bra och fattar inte hur hon kan vara inne på sitt tredje barn och fortfarande inte ha kläm på sömnen.

så mycket curlingmamma - pinsamt!!

Det är inte konstigt att dagens unga är som de är med taskig attityd och att många fungerar otroligt dåligt i skolan framförallt när det gäller regler och uppförande om man kan göra lite som man vill hemma.

Det borde verkligen ligga i allas intressa att både barn och föräldrar sover bra.

De familjer som körde "metoder" fungerade det ju jättebra för.
Ska bara fundera på vilken ramsa jag ska använda!!

Tror också det är jätteviktigt att skilja på mat och sömn och inte amma till sömns, ok om det händer nån gång när man är på nåt fik på stan eller hemma hos någon men inte som standard vid kvällsnattningen. Tror på att försöka få barnet att äta effektivt och från båda brösten så vet man att gnäller den vid läggandet så är det knappast hunger.

Funderar vidare...

[Susanne m V&D]

Jag tycker att Ann är jättebra och har en sund inställning till sitt föräldraskap. Hon verkar ha en väldigt stark anknytning till sina barn också. Däremot är det lite trist att hon förminskar sig själv så mycket och kallar sig blödig, när hon borde våga stå för att hennes sätt känns bäst och tryggast för henne och barnen. Men programidén går ju ut på att hon ska vara osäker på sig själv och söka upp andra familjer för att få råd så hon kan ju inte vara för säker på sin sak.

Jorun upplevdes kanske som lite flummig, men det var ju kul att Dante somnade i sjalen så att hon fick ta med den när hon gick och så tyckte jag att Kola sa något så himla viktigt om nattandet. Att det inte är en prestigegrej, ingen idrott eller maktkamp liksom. Man är tillsammans när barnet kommer till ro och somnar.

Däremot tyckte jag oerhört synd om den överkörda pappan i 5mm-familjen. Han var ju helt överkörd och gillade inte alls att höra barnen skrika. Tur att jag är överens med min man om att våra barn aldrig ska behöva skrika i onödan. Och jag är väldigt glad att 5mm-mamman inte är min mamma. Vilken läskig och stenhård attityd mot barn. :-(

Men var och en blir väl salig på sin fason som vanligt.

[espinoza m 4]

J

Det är inte konstigt att dagens unga är som de är med taskig attityd och att många fungerar otroligt dåligt i skolan framförallt när det gäller regler och uppförande om man kan göra lite som man vill hemma.

Det borde verkligen ligga i allas intressa att både barn och föräldrar sover bra.

De familjer som körde "metoder" fungerade det ju jättebra för.
Ska bara fundera på vilken ramsa jag ska använda!!

Funderar vidare...

Det är ofta barn som är hårt hållna hemma, som agerar utåt på stan...

Vi kör AP här hemma. Har Alla sover gott HELA natten och barnen anses som välfungerande och artiga. Jag kan lätt och ledigt åka iväg med 4 barn utan problem.

Tror snarare att barn som får ligga och skrika mår sämre än barn som får ha en trygg varm famn i närheten.

[kayak]

Fast det är inte alltid man kan välja när det äller att amma till sömns... Sonen somnade alltid när han åt, oavsett om han åt fem minuter eller en timme.Dottern har aldrig somnat vid bröstet. Någonsin. Honsomnar inte i vår famn heller utan vill ligga själv, i vagn ellersäng. Sonen fick vi bära och babybumpa.
Min man somnar så fort han lägger huvudet på kudden -oftast. Själv har jag oerhört svårt att sova, får sömntabletter i omgångar och ligger vaken på nätterna. Trots att jag är mätt, torr och rapad.

[~Emma~]

Men tror du inte att Ann också vill att sömnen ska fungera bra? Det vill väl alla?

Du skriver att du inte fattar hur hon kan vara inne på sitt tredje barn och ändå inte ha kläm på sömnen. Det kanske du förstår om du själv får tre barn! Kankse beror det på att barn är _olika_ och inte fungerar precis likadant?

Och om du tror att allt kommer att fungera hur bra som helst och ditt barn knappt kommer märkas alls om du bara väljer rätt ramsa - ja, då får vi bara hoppas att du inte blir besviken.

(Dessutom fungerade ju sömnen bra även i AP-familjen. Hur ser du på det då?)

[Maria1983]

Du verkar ju inte förstå verkligheten?! Nu har jag visserligen inte tittat på något program, men tänkte kommentera lite av det du skriver. Jag tycker först och främst du ska göra skillnad på ett nyfött barn och ett barn som är äldre. De först 2 månaderna sov min son konstant och tom ammades i sömnen. Och det är otroligt effektivt att amma ett barn till sömns. De blir mätta och trötta (det är ju en mening med att mjölken är sövande). Jag har heller aldrig ammat från båda brösten vid ett tillfälle utan kört varannan gång och det fungerade utmärkt för mig. Det är ju helt individuellt hur man fungerar och vad som passar bäst.

Tror inte heller man kan kallas curlingförälder för att man väljer att "passa upp" på sina små barn. Sedan är det en annan sak då barnen börjar komma i trotsåldern, då kanske man inte ska vika sig.

Föräldrarskapet är inte svart och vitt utan en fråga om att anpassa sig och lyssna till vad som känns rätt. Tex jag tänkte självklart att min son skulle sova i spjälsäng, men när han föddes så kändes det så fel att lägga honom i plastsängen på BB utan självklart att ha honom nära mig i sängen.

Du får göra som du vill men tro inte en sekund att du kan få andra föräldrar att följa dina råd. Förresten så är dina åsikter otroligt ovetenskapliga och enligt min mening skadliga för små spädbarn.

[Corinne m. 4]

Trött, tröttare tröttast!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser ditt inlägg. Välkommen till verkligheten om några månader! Jag brukar försöka att vara diplomatiskt, men nu har jag sett dina tvärsäkra inlägg på nästan varenda sida på Aff. Och du har inte ens ett barn att relatera till ännu. Ett visst mått av ödmjukhet skulle nog inte skada innan du själv är där.

Jag tittade in här för att se om jag skulle hitta något råd att få min lilla åttamånders älskling att kunna somna. Ja, jag fick hålla fast henne till slut för att hon inte skulle slå sig fördärvad av övertrötthet. En timme och en kvart av gallskrik tog det och en gråtande mamma. Och jag ramsade också - men konstigt, det fungerade inte. Måste ha valt fel ramsa :-(! Och ja, jag är mycket pinsam - det är mitt fjärde barn. Tänk att jag inte kan det här :-(. Nä, nu lommar jag ut härifrån för jag blev ännu mer deprimerad när jag läste ditt inlägg.

[Lisa-Lisa]

Det måste va jättekul att ha det så, eftersom så många väljer att inte göra något åt saken. På riktigt. Halvhjärtade "försök" räknas inte!

Och det är inte konstigt att det är så. Vi matas ju med information om hur naturligt det är att barn vaknar hela tiden, att det bara är utvecklingsfaser, att man får ställa lägre krav på allt annat, osv osv...

Om 50 år kommre dom säkerligen förskräckas lika mycket över dagens sömnrekommendationer som vi gör nu inför vetenskapens tidigare kunskaper om att spädbarn exempelvis inte har någon känsel och kan opereras utan bedövning, eller föds blinda som kattungar.

Man kan iaf konstatera att det är en relativt ny företeelse det här med sömnbristen. Hänger den kanske ihop med dagens syn på rutiner, eller snarare sagt bristen på rutiner?

Det går iaf att göra något åt saken. Om man vill. Men man kanske inte kan förvänta sig att fortsätta göra som vanligt och få helt annorlunda resultat.

SHN funkar. Om man gör det med en attityd av självklarhet. Men den där attityden av självklarhet är omöjlig att få till om man inte tror på den själv.

Vill man inte ha stora resultat snabbt, utan kan nöja sig med små resultat under lång tid finns NCSS. Smaksak!

[sprengja]

låg i sängen och skrattade igenkännande när vi såg delarna ur Anns familj. Så himla befriande med en människa som ser sina barn och där inte allt är så äckligt perfekt, som det annars gärna målas ut i TV.

Mamman som körde AW-metoden med sitt barn hade ju hittat något som passade henne och hennes barn verkade ju somna lugnt och skönt. Personligen passar inte så strikta regler och rutiner, men gör det det så visst.

De som körde med 5-m-m tyckte jag var helt hemska, särskilt mamman. Dessutom brukar väl ett av argumenten för 5-m-m vara att barnen "lär" sig somna ensamma på ett par - tre kvällar? Deras barn var ju för tusan minst 2 år oh de anävnde metoden än, varje kväll! SJUKT! Jag tycker det är barnmisshandel. Synd att inte pappan kunde gå emot mamman i detta, han verkade ju vara av helt annan åsikt än henne egentligen.

För övrigt, Familjsen, så tycker jag att du på vissa sätt verkar klok som tänker igenom ditt kommande föräldraskap. Samtidigt borde du vara MYCKET MYCKET MYCKET MYCKET mer ödmjuk för situationen som förälder, som du fortfarande faktiskt inte vet ett enda dugg om. Att uttala sig så tvärtsäkert och fördömande som du gör om och om igen gör att dina inlägg mest blir skrattretande. Hade du insett att livet med barn inte är lika svart och vitt som du vill göra det till så hade man kanske kunnat ha riktigt givande diskussioner med dig. Nu blir det mest bara tröttsamt.

[-Kattis-]

...att ungar blir värstingar i plugget för att de har ammats fritt som bebisar? Att barn växer upp och får "taskig attityd" och "tror att man kan göra lite som man vill" för att de har fått en trygg anknytning, villkorslös kärlek och sina grundläggande behov av närhet och trygghet tillgodosedda?

Jag tror precis tvärtom. Jag tror snarare att bakom väldigt många ungas problem med utagerande, destruktivt beteende, skolk, missbruk, våld och kriminalitet finns en oerhört emotionellt torftig barndom där de lidit enorm brist på kärlek, närhet, ömhet och respekt för sina känslor och behov.

Familjsen - att ge sin lilla bebis den närhet och bekräftelse som den signalerar att den behöver för att bli trygg och känna tillit till sin omvärld och till att den själv är unik och har ett unikt värde - det är INTE att vara curlingförälder! Det är INTE att skämma bort sitt barn! Det är INTE att undvika att sätta gränser.

Jag tror att det är enormt viktigt att skilja på barns behov och barns önskemål. Små spädbarn är helt behovsstyrda, deras hjärnor är ännu inte så utvecklade att de kan ha några önskemål. De lever helt i nuet, de har fundamentala behov som måste tillgodoses för en trygg anknytning. Om deras behov INTE tillgodoses, om deras signaler INTE blir besvarade, så kan det leda till störd anknytning med åtföljande problem som svårigheter att känna tillit i relationer med andra, svårigheter att uttrycka sina känslor, bristande självförtroende med uppfattningen att ens egna känslor och behov inte är värda att uttryckas. Eller till ett ständigt sökande efter bekräftelse från andra, den man inte fick av sina föräldrar som riktigt liten.

När barnet växer och blir större så kan det börja utveckla önskemål. Önskemål är inte alls samma sak som behov. Ett barn BEHÖVER kärlek, närhet, trygghet, respekt för sitt unika värde, bekräftelse av sina känslor och signaler. Men ett barn kan ÖNSKA t ex att få äta godis varje dag, dricka läsk till maten, leka med elkontakten, titta på våldsamma filmer i tv, få dyra märkeskläder osv. Allt detta har man som förälder självklar rätt att säga nej till. Alla önskemål som ens barn har och som man bedömer skulle vara till skada för barnets hälsa, välbefinnande eller utveckling är man skyldig att avslå.

Men jag kan lova dig, Familjsen, att ingen blir värsting av att få känna sig älskad.

[Ska jag känna skuld?]

kan du svara på om min son fick autism på grund av amningen med kanske?
gjorde jag fel?

vi har inga arv i familjen om sådana sjukdomar så läkarna vet ju inte varför det uppstod på honom.

han är dock inte utåtagerande
men _om_ han hade varit det så hade det ju varit mycket illa.

[Elka]

Jag måste säga att jag är besviken på Ann, tycker boken På smällen är så bra och fattar inte hur hon kan vara inne på sitt tredje barn och fortfarande inte ha kläm på sömnen.

så mycket curlingmamma - pinsamt!!

Det är inte konstigt att dagens unga är som de är med taskig attityd och att många fungerar otroligt dåligt i skolan framförallt när det gäller regler och uppförande om man kan göra lite som man vill hemma.

Det borde verkligen ligga i allas intressa att både barn och föräldrar sover bra.

De familjer som körde "metoder" fungerade det ju jättebra för.
Ska bara fundera på vilken ramsa jag ska använda!!

Tror också det är jätteviktigt att skilja på mat och sömn och inte amma till sömns, ok om det händer nån gång när man är på nåt fik på stan eller hemma hos någon men inte som standard vid kvällsnattningen. Tror på att försöka få barnet att äta effektivt och från båda brösten så vet man att gnäller den vid läggandet så är det knappast hunger.

Funderar vidare...

Söderlund rules! Jag skrattade högt vid ett flertal tillfällen, jag tycker hon är helt underbar! Så skönt med en avslappnad mamma och barnen verkar inte som några blivande värstingar precis. Vad mysigt det såg ut med Dante som sov i sjalen. Jag tycker detta program speglar det som jag tror många föräldrar upplever. Hur gör man???? Det finns så många teorier, metoder och åsikter. Jag tycker att hon lyckas förklara många av dessa, utan att tala om för oss vilken som är rätt. En eloge till Ann!

Hos oss är det samsovning som gäller, vi testade SHN när dottern var ca ett år. Det funkade perfekt ... ett tag. Enligt AW så var det ju inte skrik, utan frågor, och jag svarade " gonattsi, gonattsi osv", efter några kvällar hade dottern resignerat och somnade snällt. Kuren hade funkat, lugnet infann sej ... i ca en månad. Då slog hon bakut, gallskrek, vägrade ligga ner, försökte häva sej ur spjälsängen. Min underbara dotter! Vad jag är glad att hon sa ifrån, sen dess sover vi tillsammans och vi har en jättemysig stund vid läggdags. Tänk vad mycket närhet, så många kramar och så mycket mys jag hade gått miste om ifall SHN-kuren hade funkat! Och hon är glad, lugn och harmonisk, precis som jag. Detta funkar hos oss.

När det gäller Ann har jag bara en stor invändning och det är att de oftast inte är ordentligt fastspända i bilen. Hur tänker hon???

[Elka]

Oj, det var inte meningen att citera.

[x-tjejen]

vad synd att jag missade det programmet
tycker hon är härlig har sett 2 av programmen tidigare och hon har lite humor med i det hela.
och det verkar vara en helt vanlig 3 barns familj förstår inte vari chocken ligger
mina barn är inte alltid som änglar heller
ibland har de spring i benen speciellt om det kommer främmande besökare hit
ex om det kom ett kamera team och hälsade på *skrattar* då skulle de direkt börja spela pajas för att slåss om uppmärksamheten.
och OJ ja de är ammade *fniss*

[frkJenny]

här kan du (och andra som missat) se avsnittet: http://svt.se/svt/road/Classic/share...59344&a=702173

[x-tjejen]

åh tack.. ska titta när jag har tid.
super!

[nenne33]

Kartan och verkligheten, ja det är allt jag kan säga om ditt inlägg Familjsen. Kartan stämmer väldigt sällan överens med verkligeheten, framför allt när det gäller barn eftersom de är individer. Innan jag fick barn trodde jag typ som du - vad är det som är så svårt och varför verkar alla göra fel? Det är väl bara att ta itu med problemen från början? För att göra en lååång historia kort - här är jag nu med två små barn som bägge har fått samsova med oss. Storasyster har nu tankat tillräckligt med kärlek och trygghet så hon väljer själv att sova i egen säng. Lillebror har tydligt visat att han vill vara nära oss under sin bebisperiod. Han är lika välkommen i storsängen och spjälsängen ska vi snart sälja eftersom ingen någonsin har sovit i den. Jag som inte ens visste att samsovning existerade! Och framför allt fattade jag aldrig att den totala kärleken till mina barn skulle ändra mitt sätt att resonera så totalt. Det kommer du säkert också få erfara, på ett eller annat sätt.
Ann Söderlund framstår för mig som en otroligt kompetent och kärleksfull mamma. Heja Ann!

[kaah]

Nu har jag också sett programmet.
Hon har en sund inställning tycker jag.
Lyssna på sina barn, i alla lägen.

[nenne33]

Jag tror också att framtiden kommer att döma oss, fast av helt andra anledningar än du. SHN ska jag inte uttala mig, förutom att den verkar helt stollig, men funkar bevisligen, annars skulle inte du skriva här. Men allmänt tror jag att det är rent ut sagt skadligt att ignorera barns skrik (eller "frågor" om man hellre vill det). Sova lär sig säkert 5mm-barnen. Men vad händer med deras grundläggande känsla av trygghet och tillit? Sånt är mycket svårare att mäta. Kanske går det inte ens att mäta, förutom i form av psykiska problem längre upp i åldern.
En liten intressant iakttagelse: av de barn som skolades in samtidigt med min 2,5 åring var det ungefär hälften som hade väldigt svårt med separationer från föräldrarna. Eftersom vi föräldrar hade tid över pratade vi en del om sömnmetoder, och det visade sig att just dessa barn hade genomgått SHN eller 5 mm eller motsvarande. De barn som klarade inskolningen bäst var de som sovit/fortfarande sover med sina föräldrar. Jag drog parallellen först senare. Nu var ju detta på inget sätt en vetenskaplig undersökning, men kanske en fingervisning?

[EllasMama]

Snart har du ju en riktig liten bäbis hemma, stort grattis! Det kan vara så att du omvärderar en del av dina, ganska starka åsikter. Kärleken till sitt barn är stor och överväldigande och som förstagångsförälder så är de flesta lite valhänta, oroliga och överrumplade av all kärlek - även de som är mycket pålästa som t ex du. Jag hade starka åsikter kring att mina barn skulle sova i egen säng från dag 1 men det fungerade av olika anledningar ej. Nu är den tjejen drygt 2 år och vi har tvillingar på 3 månader hemma. Småbarnstiden är kort och jag tycker att det är hemskt mysigt att snusa bäbis och att nattamma - det kan bli så att du oxå tycker det, vem vet. Och att förhållande skulle ta stryk av att ha barn i sängen och att inte alltid sova 8 timmar per natt har inte alls varit fallet för mej och min man som istället svetsats ihop mycket genom barnen och en gemensamt tänk kring hur vi vill uppfostra dom. Fundera du vidare och var öppen och uppmärksam på hur ditt barn är när det kommer och hur du och din man vill bemöta det! Lycka till!
EllasMama, nu även med Liv och Otto